111 Polcirkeln

Se fler bilder frÄn resan under fliken Galleri>Bilder frÄn vÄra resor

Semesterresa 2010

Tisdagen den 22 juni
Årets semesterresa, som vi under hela den kalla vintern och vĂ„ren suttit hemma i stugvĂ€rmen och planerat, bestod av fyra mĂ„l som vi ville uppleva och dĂ€remellan, i grova drag, resans rutt. De fyra mĂ„len var att fira Midsommar i Dalarna, se midnattssolen, besöka Stora Sjöfallets Nationalpark och Ă„ka utmed Höga Kusten. Äntligen var det dags och pĂ„ sena eftermiddagen lĂ€mnade vi ett grĂ„mulet TĂ„dĂ„s. TvĂ„ timmar senare var vi framme vid vĂ„r första övernattningsplats, utsiktsplatsen pĂ„ Kinnekulle i strĂ„lande solsken. Kinnekulle eller ”det blommiga berget” Ă€r vid denna Ă„rstid fantastiskt vacker med mysiga torp inbĂ€ddade i en frodig grönska och fĂ€rgstarka blommor samt en hĂ€rlig utsikt över VĂ€nern. Men det Ă€r svĂ„rt att hitta hĂ€r, det Ă€r mĂ„nga smĂ„vĂ€gar som man helst vill undvika nĂ€r man kommer Ă„kandes med en femtonnare. Efter mĂ„nga om och men kom vi Ă€ndĂ„ fram, men letandet hade tĂ€rt pĂ„ vĂ„r diesel och enligt CafĂ© Ă€garen pĂ„ stĂ€llplatsen var det ett par mil till nĂ€rmaste tankstĂ€lle – men, sa han, ni kan fĂ„ köpa 20 liter som jag har stĂ„ende. Det var en lĂ€ttnad – att fĂ„ ett dieselstopp pĂ„ första semesterdagen hade man inte kĂ€nt sig nöjd med. Vi Ă„t och sĂ„g LagerbĂ€cks Nigeria Ă„ka ur VM-turneringen i fotboll och vid halv elvatiden kunde vi beskĂ„da en mycket vacker solnedgĂ„ng över VĂ€rnen innan vi kröp till kojs.

100 Kinnekulle
SolnedgÄng över VÀnern

Onsdagen den 23 juni
Första morgonen i husbilen pÄ denna resa. VÀrnen lÄg stilla och lugnt men solen doldes av ett grÄtt tÀcke.
MÄlet för dagen var att avverka de drygt 35 milen till TÀllberg vid Siljan dÀr vi skulle fira Midsommar som var vÄrt första uppsatta mÄl.
Resan gick bra och vi fick en fantastiskt fin plats ca 50 meter frÄn strandkanten dÀr vi hade en underbar utsikt över sjön.
VÀdret hade Àndrat sig till strÄlande sol och ca 22 grader.
Vi tog det lugnt efter resan och slötittade lite pÄ VM-fotbollen dÀr vi fick se bÄde England och Tyskland klara sig vidare till Ättondelsfinalen.

101 Siljan (7)
Helenas nyplockade midsommarbukett

Helena dekorerade matbordet med en hÀrligt frÀsch midsommarbukett och för första gÄngen i Är kunde vi njuta av kvÀllsmaten under markisen. Vi fick Àven denna kvÀll se solen, tÀckt av nÄgra tunna molnslöjor, försvinna ner i en sjö.

Torsdagen den 24 juni
En underbar morgon mötte oss. Siljan lÄg spegelblank och fÄglarna kvittrade som aldrig förr.

101 Siljan (2)
Siljan i tidig morgonstund

En ”granne” tipsade oss om att det fanns en tvĂ„timmars middagskryssning pĂ„ Siljan och att bĂ„ten utgĂ„r frĂ„n Leksand. Vi bokade bord och fram pĂ„ förmiddagen cyklade vi ca en och en halv mil till bĂ„ten Gustav Wasas hemmahamn. Det var en mycket trevlig bĂ„ttur med god lunch ombord. Helena bestĂ€llde en Siljanslax och jag en hĂ€rlig biffstek och till det drack vi en flaska Montecillo. MĂ€tta och nöjda med den tvĂ„ timmar lĂ„nga turen cyklade vi tillbaka för att förbereda oss inför Danmarks ödesmatch i fotbolls VM. TyvĂ€rr fick Danmark stryk med 3-1 och Ă„kte dĂ€rmed ur redan i gruppspelet. Gruppen vanns av Holland före Japan som just slagit danskarna. Jag tĂ€nker pĂ„ Sven Jerrings fotbollsreferat, ”Japaner, Japaner överallt en massa Japaner”, frĂ„n 50-talet dĂ„ Japan mötte Sverige. Japanerna Ă€r smĂ„ men de springer ungefĂ€r dubbelt sĂ„ lĂ„ngt pĂ„ en match som andra fotbollspelare, de fanns överallt, och danskarna hade inte en chans att vĂ€rja sig.

Fredagen den 25 juni, Midsommarafton
Det av SMHI utlovade regnvÀdret hade fortfarande inte nÄtt TÀllberg, men det sÄg förvisso lite mörkt ut bortemellan. Efter frukosten cyklade vi den tre km lÄnga uppförsbacken till lanthandeln och bunkrade upp med lite traditionell midsommarmat. Elen i husbilens 12-voltssystem hade till vissa delar pajat och Äsikterna var mÄnga, bland de nÀrmaste grannarna, om varför. Vi hittade inte felet vilket innebar att vi inte kunde se pÄ TV och tyvÀrr dÄ inte fotbolls VM. Vid femtiden var det dags att gÄ till midsommarÀngen för att se pÄ den traditionella resningen av TÀllbergs majstÄng. Det var ett fantastiskt skÄdespel med byalagets överhuvud som dirigerade 20 personer i det svÄra och tidsödande lyftet.

101 Siljan (22)
MajstÄngen reses av 20 starka karlar

Hela proceduren tog dryg en halvtimme innan stÄtligheten stod pÄ plats. KvÀllen avnjöts med bubblande vitt vin tillsammans med vÄra nyvunna vÀnner, Siv och Conny frÄn Slottsbron, pÄ Siljans vackra sandstrand.

101 Siljan (29)
SolnedgÄng över Siljan pÄ Midsommarnatten

Som helhet kan man sÀga att det var en fantastisk upplevelse att fÄ se hur dalmasarna firar sin Midsommar. Precis innan det var dags för sÀngen kom det utlovade regnet och det pÄgick hela natten.

MajstÄng
Namnet majstĂ„ng har inte nĂ„got med mĂ„naden Maj att göra, utan det kommer av uttrycket ” att maja” vilket betyder att man klĂ€r nĂ„got

TĂ€llberg
Byn ligger i Leksands kommun pÄ en sluttning med milsvidd utsikt över Siljan
Byn har drygt 600 fast boende och drygt en halv miljon besöker varje Är
I den lilla byn finns det Ă„tta hotell och gĂ€sthem med totalt ca 1 500 bĂ€ddar och den kallas ibland för ”Hotellberg”

Lördagen den 26 juni, Midsommardagen
Efter tre dagar var det nu dags för förflyttning. Innan vi skulle Ă„ka kom en hjĂ€lpsam herre med sin verktygslĂ„da i högsta hugg för att hjĂ€lpa oss med elfelet. TyvĂ€rr hittade han inget sĂ„ vi packade och lĂ€mnade TĂ€llberg Camping vid middagstiden. PĂ„ vĂ€gen norrut gjorde vi ett besök i Klövsjö By som enligt reklamen skall tillhöra en av Sveriges vackraste byar. Efter att sett Siljansbygden med sina blomsterĂ€ngar, gamla timmerstugor, mysiga restauranter osv. var det svĂ„rt att förstĂ„ denna utmĂ€rkelse. Visst var det vackert – men det var lĂ„ngt ifrĂ„n nĂ„gon whow – upplevelse. Vi övernattade i Sveriges skidmetropol, Åsarna, som hade sin ”guldrusch” i slutet av 1900-talet med Wassberg, Ottosson, Moberg och allt vad de hette. Åsarna Ă€r en typisk vinterby som nu pĂ„ sommaren mest fungerar som en övernattningsplats för lĂ„ngtradarechaufförer och semesterresenĂ€rer.

Söndagen den 27 juni
Efter en kort promenad i den soliga men kalla morgonen, ca sju grader, Ă„t vi frukost pĂ„ Åsarna Ski Center.
Sedan bar det ivÀg mot Storsjön och Oviken dÀr Helenas mor och morsslÀkt bott och dÀr mormor och morfar ligger begravna.

102 Oviken
Helena har en hedersstund vid mormor och morfars grav i Oviken

PĂ„ andra sidan Storsjön, i Brunflo strax söder om Östersund, gjorde vi ett kort stopp hos Birger och Marianne, Helenas morbror och moster. Vi bjöds pĂ„ fika med hembakat innan vi lĂ€mnade slĂ€ktingarna och startade den 30 mil lĂ„nga trippen till Storuman. Det var en lugn och behaglig resa pĂ„ den raka, smala och glest trafikerade 45:an. PĂ„ radion hörde vi hur England förlorade mot Tyskland och dĂ€rmed var borta frĂ„n VM-medaljerna. Vid sjutiden anlĂ€nde vi till mĂ„let, Storumans Bad och Camping, och efter kvĂ€llsmaten var det dags att krypa till kojs denna kylslagna afton.

MĂ„ndagen den 28 juni
Åter en kall men solig morgon. SMHI:s utlovade vĂ€rmebölja, ”tyskvĂ€rmen” som de kallar den, hade Ă€nnu inte nĂ„tt hit upp. Vi hade nu, med korta avstickare hit och dit, tillryggalagt ca 120 mil i husbilen. Det hade Ă„terigen blivit vardag och det var nu dags att vĂ€cka Tommy pĂ„ Husbilsfirman Codat. Via telefon guidade han mig fram till felet pĂ„ 12-voltssystemet och efter drygt en timme var allt Ă„terstĂ€llt igen.
Storuman Ă€r ingen stor by, det tog ca en halvtimme att reka allt. Efter att vi sett, fotat och klĂ€ttrat pĂ„ byns stolthet, den sju meter höga ”Vildmannen”, tog vi hojarna och cyklade den kilometerlĂ„nga och mycket branta uppförsbacken som leder upp till en utsiktsplats. I det klara vĂ€dret hade vi en bedĂ„rande utsikt över hela Storumansjön och ca 12 mil bort i fjĂ€rran sĂ„g vi TĂ€rnafjĂ€llen.

104 Storuman
Den sju meter höga ”Vildmannen” och Helena

Efter lunch var det nÀromrÄdena som skulle utforskas. Vi cyklade pÄ smÄ stigar utmed sjön och vi stannade dÄ och dÄ för att beskÄda den vackra utsikten. Eftermiddagen tillbringade vi pÄ campingen i ett soligt och nu Àven varmare vÀder. Storumans Bad & Camping var en positiv överraskning med sitt vackra lÀge och den höga standarden. Helena bokade plats pÄ Mullsjö Camping inför Ärets husbilsmÀssa och pÄ kvÀllen sÄg vi hur Brasilien tog sig till kvartsfinal genom att besegra Chile med hela 3-0.

Vildmannen
Vildmannen Àr sju meter hög
Den röda fÀrgen symboliserar LapplÀndarens enorma kraft
Guldklubban betyder att hÀr finns stora rikedomar
Lövkransarna hÀnvisar till Lapplands vilda natur
Årets Vildman, som gjort nĂ„got för att göra Lappland kĂ€nt, krönes varje Ă„r den första söndagen efter Midsommar

Tisdagen den 29 juni
Vi Ät frukost, packade för avfÀrd och drog oss vidare norrut utmed BlÄ VÀgen.Efter ett kort stopp pÄ den mycket vackra strÀckningen vek vi, mellan TÀrnaby och Hemavan, av mot fjÀllvÀrlden. MÄlet var Josjö och Atoklimpen. Vi parkerade pÄ ca 600 meters höjd vid foten av detta bergmassiv och upp till toppen var det ytterligare dryga 400 meter. Vandringen började med en tre km relativt brant rösad led i knotig björkskog. Vi passerade trÀdgrÀnsen och efter ca en halv km var vi uppe pÄ platÄn. HÀrifrÄn kunde man se den 100 meter höga toppen stiga upp som en ö i havet. Vi hade klÀttrade drygt halvvÀgs uppför den mycket branta leden mot toppen nÀr vi sÄg att det mulnade pÄ frÄn vÀster. Eftersom vÀdret vÀxlar fort i fjÀllvÀrden, valde vi att ta oss ner till stigen igen. Vi nÄdde inte toppen men det var en fantastisk upplevelse att fÄ beskÄda denna plats som Àr Samernas heliga fjÀll. Av det befarade ovÀdret blev det endast nÄgra skrÀmseltÄrar. KvÀllen tillbringade vi i husbilen helt avklippta frÄn omvÀrlden. Det fanns ingen mottagning pÄ vare sig internet, telefon, TV eller radio. Det var en konstig kÀnsla, men det funkade, vi hade ju bÄde mat och vÀrme.

Atoklimpen
Atoklimpen ligger i ett kulturreservat i VÀsterbottens lÀn, nÀra den norska grÀnsen
Vid den mÀktiga fjÀlltoppen, 1006 möh, har samer bott under flera tusen Är
Atoklimpen har ocksÄ en andlig dimension. HÀr har minnen, myter, religion och traditioner utvecklats i samspel med naturen
Förr bad och offrade man till toppen som ocksÄ kunde tillropas vid fara eller olycka

Onsdagen den 30 juni
Dagen fortsatte med att Ă„ka tillbaka till BlĂ„ VĂ€gen, dĂ€r vi vek av mot norr. Efter nĂ„gra mil var vi framme vid Hemavans SkidanlĂ€ggning dĂ€r, bland mycket annat, ”Kungsleden” utgĂ„r ifrĂ„n. Vi tog en tur i den ”FjĂ€llbotaniska TrĂ€dgĂ„rden” dĂ€r vi konstatera att vi var Ă„rstidsmĂ€ssigt nĂ„got för tidigt ute.

108 Hemavan (5)
En av de fÄ vÀxter som blommade

De allra flesta vĂ€xterna lĂ„g fortfarande och vĂ€ntade pĂ„ att fĂ„ blomma ut. DĂ€refter bar det ivĂ€g en kort bit pĂ„ Kungsleden. Vi tyckte att Kungsledens 42 mil var lite vĂ€l lĂ„ngt sĂ„ vi valde i stĂ€llet en annan led som kallas ”Trollstigen”. Den tre km lĂ„nga stigen gick utmed MurtserbĂ€cken, en brant dramatiskt forsande fĂ„ra uppifrĂ„n bergen ner mot Hemavan. GĂ„rdagens krĂ€vande tur upp till Atoklimpen gjorde att vi nöjde oss med dessa aktiviteter för dagen. Vi fortsatte i stĂ€llet BlĂ„ VĂ€gen upp till Mo I Rana i Norge och dĂ€refter E6-an rakt norrut. Efter nĂ„gra mil hittade vi en camping precis intill Rana-elva (RanĂ€lven) dĂ€r vi beslöt oss för att stanna.

Kungsleden
Kungsledens totala lÀngd Àr 425 km
Den strÀcker sig frÄn Abisko i norr till Hemavan i söder
Högsta punkten pÄ leden Àr 1 150 möh och den lÀgsta Àr 302 möh
PÄ www.resebutiken.se kan man köpa Claes Grundstens bok om den sÀgenomspunna stigen genom Sveriges vackraste fjÀllvÀrd

Torsdagen den 1 juli
Vi lĂ€mnade vĂ„r övernattningsplats, Storli Camping, vid 10-tiden och fortsatte norrut mot polcirkeln. I Norge Ă€r det ”stort” att passera denna geografiska linje. Platsen var mycket vĂ€lbesökt och hĂ€r fanns en stor rastplats med restaurant, souvenirbutiker, skulpturer osv. mitt uppe pĂ„ det mĂ€ktiga och vidstrĂ€ckta karga kalfjĂ€llet.

111 Polcirkeln (3)
Helena vid Polcirkeln i Norge

Polcirkeln, Norge
Polcirkeln Àr belÀgen pÄ 66° 33Ž breddgraden.
HÀr finns minnesmÀrken över ryska och jugoslaviska krigsfÄngar som stupat under andra vÀrldskriget

Efter nÄgra timmars körning pÄ smala krokiga vÀgar lÀmnade vi broderslandet i vÀster och begav oss i sydostlig riktning, pÄ den s.k. SilvervÀgen, mot Arjeplog. I en liten by strax söder om Arjeplog besökte vi Maggan och Bengt, gamla kompisar frÄn KungÀlv, som har sitt sommarstÀlle dÀr. HÀr stötte vi för första gÄngen pÄ mygg, massor av mygg, precis sÄ mycket mygg som alla varnat för. Dom anföll oss i stora trupper och det lÀt som om vi befann oss mitt i en supporterskara med Vuvuzelor pÄ VM-fotbollen i Sydafrika. Maggan och Bengt bjöd pÄ nyfÄngad sik med fÀrskpotatis och persiljesÄs. Efter den delikata middagen tog vi nÄgra glas vin och det blev en hel del gamla minnen snack innan det var dags att tacka för aftonen. NÀr vi skulle lÀgga oss var hela husbilen full av smÄ surrande och stickande marodörer vilket medförde att sömnen blev minimal.

Fredagen den 2 juli
Vi vĂ€cktes tidigt av myggen som fanns kvar i bilen. Redan klockan halv Ă„tta lĂ€mnade vi Maggan och Bengt för att ta oss de ca 15 milen till Jokkmokk. Det var en lugn och behaglig tripp pĂ„ de norrlĂ€ndska, nĂ€stan bilfria vĂ€garna. Även pĂ„ de större vĂ€gnĂ€ten, hĂ€r uppe i norr, Ă€r trafiken vĂ€ldigt gles. Man möter fler renar Ă€n bilar och man kan ta det mycket lugnt och se pĂ„ den underbara naturen. Vi checkade in pĂ„ Jokkmokks Camping, tog ut cyklarna och drog in till centrum för att kolla stadens affĂ€rer och Ă€ta lunch. PĂ„ eftermiddagen sĂ„g vi Holland slĂ„ ut Brasilien i kvarten och senare sĂ„g vi Uruguay vinna över Ghana pĂ„ straffar. Efter det var det dags att uppnĂ„ vĂ„rt andra uppsatta mĂ„l pĂ„ denna resa. Vi skulle se midnattsolen. Vi cyklade de ca fem kilometrarna i kraftigt motlut upp till Storknabben dĂ€r det fanns en utsiktsplats. DĂ€r stod vi, i klart vĂ€der, i drygt en timme och beskĂ„dade fenomenet att solen aldrig försvinner bakom horisonten innan vi Ă„tervĂ€nde till campingen.

112 Midnattssolen (3)
Midnattssol frÄn Storknabben i Jokkmokk

Denna, för oss, fantastiska upplevelse gjorde att vi hade svÄrt att somna.

Lördagen den 3 juli
Vi vaknade av förklarliga skĂ€l lite senare denna morgon. Men efter frukost och packning för avfĂ€rd bar det ivĂ€g de ca 15 milen till resans tredje mĂ„l, Stora Sjöfallets Nationalpark. Vi checkade in pĂ„ FjĂ€llanlĂ€ggningens Camping och vi kĂ€nde direkt att det var nĂ„got alldelens extra. Personalen var mycket trevlig och restaurantens kök var helt fantastisk. Helena Ă„t en underbar murkelsoppa med vitt vin till och jag fick en silltallrik med bl.a. lĂ€ttrökt sik, röding och hĂ€lleflundra. Till det fick jag en stor snaps och en Norrlands Guld. Det blev Ă„ter en avslappnande eftermiddag och kvĂ€ll med fotboll pĂ„ TV:n Vi sĂ„g Tyskland krossa Argentina med 4-0 och Spanien vinna över Paraguay med 1-0 Helena tvĂ€ttade en maskin klĂ€der innan det var dags för en hĂ€rlig entrecote ”by my wife”.

Söndagen den 4 juli
En regnig morgon mötte oss och Helena fortsatt med tvÀtten. I dag var det sÀngklÀdernas tur att fÄ sig en uppfrÀschning. Vid lunchtid beslöt vi oss för att ta bussen de knappt fem milen till vÀgens Ànde vid fjÀllstationen Ritsem.

113 Ritsem (2)
FjÀllstationen Ritsem har endast öppet pÄ sommaren

VÀgen dit var krokig, gropig och smal och den följde kanten pÄ Sveriges största damm som för Ärstiden hade ett ganska lÄgt vattenstÄnd. I Ritsem finns en typisk fjÀllcamping med fast uppstÀllda husvagnar som byggts pÄ med amatörmÀssiga skjul av alla de slag. DÀr finns ocksÄ ett antal smÄ stugor och en liten servicebutik. Det Àr frÀmst fritidsfiskare och jÀgare som hyr hÀr och under vinterhalvÄret kan de endast ta sig hit med skoter eller helikopter. Det dÄliga vÀdret och de regntunga molnen begrÀnsade tyvÀrr vÄr utsikt mot ett av Sveriges högsta fjÀll, Akka. Resans behÄllning var busschauffören, Kjell, som pÄ ett humoristiskt sÀtt berÀttade om Nationalparkens tillkomst och utveckling. Han lÀrde Àven Helena att jojka och var allmÀnt lite ironisk mot framför allt stressade sörlÀnningar.

113 Ritsem (3)
En ovanligt talför norrlÀnning

En ovanligt pratsam norrlÀnning som dessutom inte vill ha betalt för den nÀstan 10 mil lÄnga bussresan. NÀr vi kom tillbaka valde vi att Àta söndagsmiddagen pÄ restauranten. BÄde jag och Helena bestÀllde stekt sik med tillhörande dryck vilket vi pÄ intet sÀtt Ängrade. Kanske var siken nÄgot för salt, men i övrigt var det en helt underbar rÀtt.

Suorvadammen
Är Sveriges största konstgjorda damm
OmrÄdet bestod före byggnationen av ca 150 sjöar och tillhörde dÄ Stora Sjöfallets Nationalpark
DammomrÄdet förlorade i samband med byggnation sin status som Nationalpark
Dammen började byggas 1910 och som mest var hÀr ca 1500 anstÀllda
Dammen Àr som djupast 80 meter, den Àr ca 2,5 mil lÄng och ca 1.3 mil bred
HÀr produceras 17 % av Sveriges elförsörjning

RitsemvÀgen
GÄr mellan Stora Sjöfallet och Ritsem
VÀgen kallas för, VÀgen VÀsterut och Àr ca fem mil lÄng
Till fjÀllet Akka, 2015 möh, som ligger pÄ andra sidan av dammen kan man ta sig med bÄt frÄn Ritsem
Akka betyder pĂ„ samiska ”den gamla damen”

MĂ„ndagen den 5 juli
Vi har inte haft nÄgot flyt med vÀdret hÀr i fjÀllen och i dag var det sÀmre Àn sÀmst. 10-11 grader, mulet, grÄtt och regnigt. Helena fortsatte sitt bestyr i tvÀttstugan och nÀr hon var klar bestÀmde vi oss för att trotsa vÀdrets makter. Vi tog pÄ oss regnklÀder och begav oss ut pÄ en promenad i nÀromrÄdet. Vi följde en skylt mot Sjöfallsudden som visade sig vara en mycket dramatisk vÀg. Vi klÀttrade upp och ned mellan stora klippblock frÄn dammbyggets tid, stenar frÄn en f.d. sjöbotten och kortvuxna knotiga fjÀllbjörkar.

114 Stora Sjöfallet (11)
Jag tar en paus pÄ den jobbiga stigen

StrÀckan var inte sÄ lÄng men den tog oss ca tvÄ timmar och vi var ganska möra nÀr vi kom tillbaka till husbilen. Efter en dusch och en god mÄltid, stuvade makaroner med stekt falukorv, var det avslappning med bok och sudoku. Det dÄliga vÀdret fick oss att fundera pÄ att dra söderut igen. Helena gjorde klart med utcheckningen redan i dag och jag packade för eventuell avfÀrd tidigt i morgon. Vi hade sÄ hÀr lÄngt kört ca 215 mil sedan vi lÀmnade TÄdÄs och var nu pÄ vÀg att vÀnda hemÄt igen.

StrÀckan var inte sÄ lÄng men den tog oss ca tvÄ timmar och vi var ganska möra nÀr vi kom tillbaka till husbilen. Efter en dusch och en god mÄltid, stuvade makaroner med stekt falukorv, var det avslappning med bok och sudoku. Det dÄliga vÀdret fick oss att fundera pÄ att dra söderut igen. Helena gjorde klart med utcheckningen redan i dag och jag packade för eventuell avfÀrd tidigt i morgon. Vi hade sÄ hÀr lÄngt kört ca 215 mil sedan vi lÀmnade TÄdÄs och var nu pÄ vÀg att vÀnda hemÄt igen.

Stora Sjöfallets Nationalpark
Stora Sjöfallets Nationalpark inrÀttades 1909 i syfte att skydda det berömda vattenfallet
1919 beslutades att bryta ut hela sjösystemet ovanför vattenfallet ur nationalparken
Omfattande vattenkraftsexploatering har dÀrefter skett och vattenfallet har förlorat sin storhet
Nationalparken Àr ett vidstrÀckt fjÀllomrÄde vid nÄgra av Stora LuleÀlvs fjÀllsjöar
Parken bestÄr av tvÄ delar, norr och söder om Áhkkajåvrres regleringsmagasin
Den södra delen grÀnsar mot Sarek och domineras av fjÀllet Akka

Stora Sjöfallet FjÀllanlÀggning
Snabbaste bilvÀgen hit, frÄn Tjörn, Àr 171 mil enligt vÄr GPS
FjÀllanlÀggningen ligger ca en och en halv timmes bilresa nordvÀst om GÀllivare
FrÄn fjÀllanlÀggningen ser man Langasjöns strand i söder och i nordvÀst bestÄr utsikten av fjÀllmassiv och vackra dalar

Tisdagen den 6 juli
De ca 30 milen till LuleĂ„ gick utmed Stora Lulevattnet i norr och avslutades vid LuleĂ€lvens mynning i söder. En vacker vĂ€g med vatten, blomstrande Ă€ngar och skog. Ju lĂ€ngre söderut vi kom desto stĂ„tligare blev vĂ€xtligheten. Björkar och tallar började resa pĂ„ sig. De blev bĂ„de rakare och högre och pĂ„ Ă€ngarna tĂ€vlade alla de vackra blommorna om vem som kunde komma nĂ€rmast solen. Även granar började visa sig i skogsglĂ€ntorna nu nĂ€r vi nĂ€rmade oss lĂ„glandet. Vi bokade in oss pĂ„ First Camp i LuleĂ„ vid lunchtid. VĂ€dret var hĂ€rligt med solsken, lĂ€tt vind och 24 grader och vi bara njöt av att kunna sitta ute den eftermiddagen. Efter en jĂ€ttehamburgare, tillsammans med alla norrmĂ€n, pĂ„ campingens restaurant var det dags för VM-fotbollens första semifinal. DĂ€r fick vi se Holland slĂ„ Uruguay med 3-2.

Onsdagen den 7 juli
Vi vaknade Äter till en regnig morgon. Förmiddagen Àgnades Ät total avslappning tills vÀdret blev stabilare och dÀrefter blev det besök i Gammelstads kyrkstad. En mycket sevÀrd och annorlunda gammal by som var uppbyggd runt en stÄtlig kyrka.

115 Gamla Kyrkbyn (5)
Gammelstads kyrkstad i LuleÄ

Efter besöket cyklade vi de fem kilometrarna tillbaka utmed en hĂ€rliga cykelbanan som gick genom skog och Ă€ngar, lĂ„ngt frĂ„n det stora vĂ€gnĂ€tet. Finns det nĂ„got underbarare Ă€n att, en varm hĂ€rlig svensk sommardag, fĂ„ cykla tillsammans med det kĂ€raste man har. Vi cyklade och njöt under den klarblĂ„a himmelen med vita molntussar och med böljande blomsterĂ€ngar i de grönskande skogsglĂ€ntorna. Efter besöket i byn fortsatte vi pĂ„ en 20-kilometers slinga som kallas ”Broarna Runt” Cykelslingan gick mestadels pĂ„ grusade cykelleder men vi tvingades Ă€ven in till LuleĂ„s centrum dĂ€r vi passad pĂ„ att ta en vĂ€tskepaus pĂ„ en uteservering.

116 LuleÄ
Jag tar en vÀtskepaus pÄ LuleÄs gÄgata

Att det inte Ă€r LuleĂ„, utan UmeĂ„, som kallas ”Björkarnas Stad” Ă€r svĂ„rt att förstĂ„ efter att vi beskĂ„dat alla dessa stolta, lĂ„nga, raka och kritvita stammar, med en hĂ€rligt grön krona pĂ„ toppen. PĂ„ kvĂ€llen sĂ„g vi Spanien slĂ„ ut Tyskland med 1-0 som dĂ€rmed fĂ„r möta Holland i en heleuropeisk VM-final.

Gammelstads kyrkstad i LuleÄ
Gammelstads kyrkstad med stenkyrka frÄn 1400-talet och ca 450 kyrkstugor finns sedan 1996 med pÄ Unescos lista över vÀrldsarv
1621 grundlades LuleÄ och allt fler flyttade dit pga. landhöjningen
Man började dĂ„ kalla kyrkstaden för LuleĂ„ gamla stad – i folkmun ”Gammelstad”

Torsdagen den 8 juli
Innan vi lÀmnade LuleÄ fick vi, via radion veta att ett fyraÄrigt norskt barn hade drunknat pÄ campingens badplats. NÄgot nedstÀmda fortsatte vi mot UmeÄ som ligger ca 26 mil söderut pÄ E4:an, utmed norrbottenkusten. Vi checkade in pÄ First Camp i UmeÄ och i det blÄsiga vÀdret valde vi att hÄlla oss kvar pÄ campingen resten av dagen.

Fredagen den 9 juli
En varm men nĂ„got molnig morgon mötte oss. Vi drack vĂ„rt morgonkaffe under markisen medan vi planerade dagens aktiviteter. Efter frukosten tog vi cyklarna runt den milslĂ„nga slingan runt Nydalasjön som lĂ„g i anslutning till campingen. Under tiden bestĂ€mde vi oss för att Ă„ka vidare till Norrbyn ca fyra mil söder om UmeĂ„. FrĂ„n Norrbyn gick nĂ€mligen en fĂ€rja till NorrbyskĂ€r som vi blivit rekommenderade att besöka. NĂ€r vi kom till fĂ€rjelĂ€get sĂ„g vi att det inte fanns nĂ„gon plats för vĂ„r husbil. Helena fick tag pĂ„ en fĂ€rgvaktare som var vĂ€nlig nog att ”skapa” en plats Ă„t oss. En fantastisk plats bara nĂ„gra meter frĂ„n fĂ€rjelĂ€get. Som tack gav vi killen 100 kr till personalens kaffekassa. Vi Ă„kte inte över sundet i dag eftersom vi ville ha en heldag pĂ„ skĂ€ret. Med fantastisk utsikt, frĂ„n husbilen, över den VĂ€sterbottniska skĂ€rgĂ„rden Ă„t vi gott och tog nĂ„gra glas av det röda.

Lördagen den 10 juli
Det var en solig morgon som alltmer övergick i molnighet nÀr vi satte oss pÄ fÀrjan till NorrbyskÀr. SkÀret har gjort sig kÀnt för det sÄgverk som en entusiastisk person byggde upp i slutet av 1800-talet. Vi hade en heldag pÄ den intressanta platsen med guidad tur och besök pÄ museet. Vi gjorde en rundtur med vÄra cyklar och vi besökte den uppbyggda minibyn innan vi Ät en god lunchbuffé.

116 NorrbyskÀr (12)
Helena framför en arbetarbostad i skala 1:3

SkĂ€ren lever i dag helt pĂ„ turismen och de befintliga bostĂ€derna som finns kvar Ă€r kulturmĂ€rkta och Ă€gs av sommargĂ€ster. Utmed strĂ€nderna kan man i dag se skeletten pĂ„ de gamla prĂ„marna som fraktade timmer ut till de större bĂ„tarna. Även rester av de tidigare timmerkajerna finns bevarade. Hela atmosfĂ€ren pĂ„ dessa intressanta skĂ€r ger oss en Ă„terblick och en pĂ„minnelse om den storhetsepok som fanns i Sverige i början av 1900-talet. KvĂ€llen tillbringade vi framför TV:n dĂ€r vi sĂ„g Tyskland ta VM-bronset genom att besegra Uruguay med 3-2

NorrbyskÀr
I slutet av 1800-talet fanns hÀr Europas största sÄgverksanlÀggning
Som mest var ca 1400 personer fast boende pÄ ön
1952 var nedlĂ€ggningen av ”SkĂ€ret som var vĂ€rlden” ett faktum
I dag blandas öns historia med konsthantverk, mattraditioner och Àventyrsaktiviteter
PĂ„ museet finns en 5×3 meter stor modell av miljön pĂ„ ön frĂ„n 1920-talets blomstringstid
Det finns en miniby i skala 1:3 som visar bostÀder, sÄgverk mm

Söndagen den 11 juli
Vi steg upp tidigt och redan klockan sju lĂ€mnade vi kajen dĂ€r vi stĂ„tt ett par nĂ€tter. MĂ„let för dagen var Docksta och dĂ€rifrĂ„n med bĂ„t ut till den sĂ„ omtalade Ulvön eller ”Surströmmingens hemvist” som den ocksĂ„ kallas. BĂ„tresan som tog en dryg timme och i den örika skĂ€rgĂ„rden passerade vi bland annat Sveriges högsta ö innan vi kom in i Ullvösundet mellan södra och norra Ulvöarna. Det Ă€r den norra delen som drar turismen med hotell, gĂ€sthamn och brygga med smĂ„ restauranter. Dessutom finns hĂ€r Ă€ven en hĂ€rlig pool med tempererat vatten och avslappningsytor för stressade semesterfirare.

117 Ulvön (9)
Ulvön, idyll för bÄtfolket

Ulvön anser jag vara lite överreklamerad. Även om ön Ă€r speciell sĂ„ Ă€r det mest en upplevelse för bĂ„tfolket. Vi som Ă„ker husbil och ser det mesta av det bĂ€sta Ă€r lite bortskĂ€mda med synintryck och upplevelser. Vi hade en heldag pĂ„ ön med bra vĂ€der, cykeltur och lunch innan det var dags att ta bĂ„ten tillbaka till Docksta igen. Husbilen stod parkerad vid kajen och vi bestĂ€mde oss för att ta de dryga fem milen ner till Höga Kusten Bron innan dagen var till Ă€nda. Vid sjutiden checkade vi in pĂ„ Snibbens Camping, strax söder om brofĂ€stet och lite senare pĂ„ kvĂ€llen drog det in ett kraftigt regnvĂ€der som tvingade oss att ta skydd inne i husbilen. Det gjorde inte sĂ„ mycket för vi skulle Ă€ndĂ„ se VM-finalen i fotboll pĂ„ TV:n. Vi fick se hur Spanien, för första gĂ„ngen i historien, ta ett VM guld genom att besegra Holland i en mycket brutal fotbollsmatch.

Ulvön
Man har tillverkat surströmming pÄ ön i över hundra Är
Ön ligger i Örnsköldsviks skĂ€rgĂ„rd i hjĂ€rtat av Höga kusten
Det finns ca 40 bofasta pÄ ön
Ulvön lever upp pÄ sommaren med mÄnga smÄbÄtar i hamnen och fyllda sommarstugor
PÄ Ulvön.info kan du lÀsa mer om Ulvöns historia  

MĂ„ndagen den 12 juli
OvĂ€dret hade dragit vidare och vi bestĂ€mde oss för att ta en cykeltur i det vackra landskapet pĂ„ VĂ€rldsarvet. Helena hade, pĂ„ kartan, hittat en lĂ€mplig cykelrunda pĂ„ drygt fyra mil som kallas ”Broarna Runt” vilken vi bestĂ€mde oss för att ta. Än en gĂ„ng kunde vi konstatera att det norrlĂ€ndska landskapet Ă€r hissnande, dramatiskt och varierande med den rika övĂ€rlden, blomsterĂ€ngarna, dalar och branta berg. Men bebyggelsen och skötseln av fastigheterna har mer att önska. Det finns ingen enhetlig bild som t.ex. dalarnas faluröda stugor med prydliga trĂ€dgĂ„rdar. Det verkar mer som att husen och tomterna fĂ„r se ut hur som helst bara det fungerar. Det enda gemensamma de norrlĂ€ndska byggnaderna har Ă€r plĂ„ttaken. Alla har plĂ„t och de allra flesta Ă€r grĂ„aktiga med mer eller mindre bruna rostangrepp. Cykelturen var vĂ€ldigt vacker men den slutade med att vi fick leda cyklarna över Höga Kusten Bron eftersom det var cykelförbud pĂ„ cykelleden – det Ă€r nĂ€mligen motorvĂ€g över bron!!!

118 Broarna Runt (7)
En cykelled som delvis gÄr pÄ en motorvÀg?

VÀl hemma packade vi för morgondagens 37-mila fÀrd till Krylbo.

Höga Kusten
En del av Höga Kusten Àr VÀrldsarv sedan 2000
Höga Kusten har vÀrldens högsta landhöjning pÄ ca 8 mm om Äret
Högakustenleden Àr en av Sveriges vackraste vandringsleder
Leden gĂ„r frĂ„n Stora Torget i Örnsköldsvik till Hornöberget i Kramfors Kommun
Leden Àr totalt 128,8 km och den Àr indelad i 13 etapper

Tisdagen den 13 juli
Vi parkerade utanför Grete, min syster, och Paul i Krylbo vid tretiden och efter de sedvanliga vĂ€lkomstfraserna med kramar och handskakningarna tog vi en liten tripp med hojarna pĂ„ en av Ă„rets varmaste dagar. Äntligen hade ”tyskvĂ€rmen” nĂ„tt Ă€ven oss med sina 32 grader och genast började gnĂ€llet om hur varmt och kvalmigt det Ă€r. Vi bjöds pĂ„ en hĂ€rlig mĂ„ltid med allt frĂ„n sill och potatis, paj, krĂ€ftor och ryggbiff med potatisgratĂ€ng. Vid elvatiden, efter en mycket trevlig kvĂ€ll drog vi oss tillbaka till husbilen.

Onsdagen den 14 juli
Efter frukost, tillsammans med Grete och Paul, gjorde vi ett besök i ”Döda Fallen” i Avesta.Som barn lekte jag ofta i denna farliga och otillgĂ€ngliga natur utmed DalĂ€lven. HĂ€r fanns Ă€ven en badplats, som i dag delvis tĂ€cks av sly.

120 DalÀlven (5)
VÄr badplats i DalÀlven, Àr nu nÀstan helt igenvÀxt

Efter nostalgitrippen styrde vi kosan söderut, mot Borensberg som ligger vid Göta Kanal i Östergötland. En ganska lĂ€tt tripp pĂ„ ca 35 mil. Vi checkade in pĂ„ ”Strandbadens Camping” vid middagstid och efter en lugn och interaktiv eftermiddag blev det en kortare promenad utmed kanalen som ibland kallas för ”skilsmĂ€ssorĂ€nnan”. Vi slötittade pĂ„ Ă„rets upplaga av Tour de France, etapp 10, utan större engagemang, eftersom ingen nordbo fanns med i toppen. Tomas Lövqvist som var ende svensk försakade sina topplaceringar redan pĂ„ de första etapperna. Innan det var dags att gĂ„ till sĂ€ngs sĂ„g vi en DVD- deckare med Jakob Eklund som Johan Falk.

Torsdagen den 15 juli
Strandbadens Camping ligger vid Göta Kanals utlopp i sjön Boren. Vi tog ett dopp i det 22 gradiga vattnet innan vi Àntrade vÄra cyklar.

121 Borensberg (3)
Helena i sjön Boren

Dagens mĂ„l var Berg med de sju slussarna, ”trappan” kallad, som lĂ„g drygt tvĂ„ mil österut frĂ„n Borensberg. Vi fick en hĂ€rlig cykeltur utmed kanalen i det vackra vĂ€dret och vi beskĂ„dade bĂ„tfolkets tidsödande fĂ€rd uppför ”trappan” i Berg. Efter lunch var det dags att Ă„tervĂ€nda till Borensberg. Hettan blev allt mer pĂ„taglig sĂ„ hemfĂ€rden blev aningen svettig. NĂ€r vi Ă„ter var i husbilen kom det en kraftig regnskur som dĂ€mpade den 28 gradiga vĂ€rmen nĂ„got innan vi skulle promenerade till Kanalhotellet dĂ€r vi bokat bord. Vi Ă„t en underbar Gös och till det drack vi ett mycket gott rödvin. Gösen och det goda vinet blev vĂ„r avslutningsmiddag pĂ„ denna, nĂ€stan fyra veckor lĂ„nga semesterresa

Fredagen den 16 juli
Vi tog ett tidigt morgondopp i sjön och upptĂ€ckte till vĂ„r förvĂ„ning att mĂ„nga med oss hade samma tanke. Helena hade ”smugglat” med sig schampo till vĂ„r morgontvĂ€tt men gömde genast undan den nĂ€r vi sĂ„g alla dessa morgonpigga badare. Det visade sig vara helt onödigt eftersom vi vid nĂ€rmare betraktelse sĂ„g att alla gjorde sin morgontvĂ€tt i sjön. Vi och mĂ„nga med oss stod dĂ€r med lödder i hĂ„ret och hela sjön sĂ„g ut som ett enda jĂ€ttestort badkar. Vi packade och lĂ€mnade campingen vid halv niotiden för att ta oss de sista ca 35 milen hem till TĂ„dĂ„s. Hemma var allt sig likt, grannarna hade skött posten, klippt grĂ€set och vattnat vĂ„ra blommor till stor belĂ„tenhet.

Summering

Norrlandstrippen var en angenÀm överraskning och vÀdret var under hela resan typiskt svenskt, omvÀxlande kallt, varmt, soligt och regnigt

Den befarade mygginvasionen visade sig bara i Arjeplog, hos Maggan och Bengt, samt i Jokkmokk nÀr vi beskÄdade midnattssolen

Vi tillryggalade knappt 400 mil och vi var pÄ resande fot i totalt tre och en halv vecka

Det blev mÄnga upplevelser och synintryck

För mig var vandringen och klÀttringen samt övernattningen utan kommunikation med yttervÀrlden vid Atoklimpen det som fastnat mest pÄ nÀthinnan

Helena hade tre likvÀrdiga bÀsta intryck. VÀgen över polcirkeln, SilvervÀgen och Atoklimpen

Det fanns Àven en del besvikelser

För bĂ„de mig och Helena var besöket i Klövsjö, som i reklamen kallas för ”Sveriges vackraste by”, det vi lĂ€ttast kunnat undvara

Atoklimpen, Samernas heliga fjÀll

106 Atoklimpen (2)
Av alla synintryck och naturupplevelser sÄg bÄde jag och Helena Atoklimpen som den mest fantastiska

107 Josjö (2)
En campares vardag pÄ en naturcamping i Atoklimpens naturreservat

VĂ„rdag (3)

PensionĂ€ren eller ”Hedersmedborgaren” som vi kallas i Norge
0,5

Inledning
Efter 52 Är pÄ arbetsmarknaden Àr det nu dags för en ny epok i livet.
Det Àr nu frukterna skall skördas, det Àr nu den livslÄnga skatteÄterbÀringen trÀder in och det Àr nu jag avlönas utan att behöva göra ett enda handtag.
Det Àr nu som jag, för stadsbudgetens skull, borde lÀgga mig ner och dö.
Det blir en omstÀllning som heter duga. Efter att varit sÄ effektiv och arbetsam som möjligt under 52 Är, skall jag nu helt plötsligt göra sÄ lite som möjligt.
De sista 20 Ären före min pensionering har jag varit verksam i HSB Mölndal och MölndalsbostÀder.
Jag började 1990 som Förvaltningssamordnare och efter sex mĂ„nader blev jag Förvaltningschef. Efter 17 Ă„r, vid 63 Ă„rs Ă„lder, ”trappade jag ner” genom att ta hand om företagets marknadsfrĂ„gor och de sista dryga tvĂ„ Ă„ren har jag fungerat som stöd för förvaltningen.
Det har varit en lÄngdragen, men bekvÀm, utfasning frÄn arbetslivet med en successiv anpassning till pensioneringen.
Det hÀnder givetvis vÀldigt mycket, bÄde roligt och trÄkigt, under en sÄ lÄng tidsperiod och jag vÀljer att ge er nÄgra Äterblickar som jag sjÀlv minns med varmt hjÀrta.
aj-04 utan text
Jag börjar denna sammanfattning med att beskriva första kontakten med mina nya arbetskamrater, en kontakt som jag inte var helt nöjd med.  

VÀsterÄs och BO -90
Första dagen pÄ jobbet och första kontakten med HSB Mölndal och MölndalsbostÀder, (som jag fortsÀttningsvis kallar bolaget) var pÄ en personalresa till BO -90 i VÀsterÄs.
Jag sÄg med spÀnning fram mot resan eftersom jag hÀr skulle fÄ trÀffa alla mina nya arbetskamrater.
Som nyanstÀlld samordnare/chef kÀnde jag hur blickar och viskningar följde mig nÀr jag, en tidig torsdagsmorgon, steg pÄ bussen i Mölndal.
Efter en lÄng, seg och ganska tyst resa var vi Àntligen framme vid hotellet i VÀsterÄs dÀr vi blev tilldelade vÄra rum.
Aftonen flöt, för min del i lugnets tecken pÄ en av stadens restauranter och vid elvatiden kröp jag till kojs för att vara pigg och frÀsch inför nÀsta dags planerade rundresa.

PÄ fredagens program stod det frukost klockan Ätta och klockan nio skulle bussen avgÄ till BO -90.
Eftersom jag Ă€r en morgonpigg person brydde jag mig inte om att stĂ€lla nĂ„gon klocka – jag vaknar ju alltid vid sextiden.
Jag vÀcktes av ett vÄldsamt bankande pÄ min dörr. Det var mörkt i rummet och jag hade ingen aning om hur mycket klockan var.
Utanför dörren stod Ingrid, dÄvarande marknadschef pÄ bolaget.
Med en mycket irriterad röst, hon gick nĂ€stan upp i falsett nĂ€r hon ropade
 ”ska du me eller”!!!?
En halvtimme försenad, med nedfĂ€lld blick och en lĂ€tt rodnad, gick jag ombord pĂ„ bussen som var fullpackad med hĂ„nfullt leende ”arbetskamrater” som suttit dĂ€r och vĂ€ntat pĂ„ sin nye chef. Viskningarna och blickarna gjorde mig sĂ„ skamsen att jag inte ens kom mej för att be om ursĂ€kt.

SÄ startade min 20-Äriga resa pÄ det bolag som jag nu lÀmnar p.g.a. pensionering. Det var kanske inte nÄgon önskestart men det blev ÀndÄ ett minne för livet.

Första kontakten pÄ fÀltet
Min fösta arbetsmĂ€ssiga kontakt med ”gubbarna pĂ„ fĂ€ltet” var vid ett besök hos Affe och Tobbe pĂ„ kvarteret RĂ€vekĂ€rr. Efter lite allmĂ€nt snack hit och dit sa den ene fastighetsskötaren, jag kommer inte ihĂ„g vilken, att sköter du ditt jobb lika bra som Evert, min företrĂ€dare, sĂ„ kommer det hĂ€r att gĂ„ bra.
OK, sa jag, och hur gjorde han dÄ?
Jo svarade gubbarna med lÀtt flackande blick, han sökte oss aldrig, han var aldrig hÀr och han ringde vÀldigt sÀllan.

Halsoperation
Under 90-talet var det ”pĂ„ modet” att snarkoperera sig. Bland de första ut var jag efter pĂ„tryckningar frĂ„n hustrun. Även dĂ„varande servicechefen Sven tyckte idĂ©n var bra, eftersom han ofta delade rum med mig pĂ„ vĂ„ra resor med bolaget. Sagt och gjort. Tiden efter operationen var ”djĂ€vulsk”, varje andetag var som att dra en för grov borstviska i stĂ„l (sotarverktyg) genom ett lĂ„ngt och allt för smalt rör.
Att skratta, hosta, Àta eller dricka var inte tÀnkbart veckorna efter operationen.
aj-03 utan text
Efter en snarkoperation Àr man inte speciellt kaxig.
Man kÀnner sig som fÄngad i en flaska utan att komma Ät dropparna

Efter nÄgot halvÄr var det Äter dags att dela rum med servicechefen och vi tog som vanligt nÄgra glas rött till middagen innan det var dags att bÀdda ner sig.
Morgonen efter, nÀr den yrvakna och sömndruckna rumskamraten vaknat till liv igen, tittade han pÄ mig med en mörk blick och sa:
Den dÀr operationen borde du allt reklamera.

Ålborg
NĂ€r Lennart Oliv fyllde 50 Ă„r Ă„kte all personal pĂ„ konferens till Ålborg. Som vanligt var det en trevlig resa med bĂ„de arbete och festligheter och som vanligt hade nĂ„gra personer svĂ„rt för att ansluta sig till konferensen ”dagen efter”.

Lördag morgon, samma dag som Lennart fyllde Är, började konferensen med att han fick stÀlla sig bakom en skÀrm, ta av sig sina klÀder, plÄnbok, mobil och övriga tillhörigheter. DÀrefter tvingades han klÀ sig i en helvit sjömansdrÀkt som skulle bÀras resten av helgen.

NĂ€r jag och Lennart, i en paus vid 10-tiden, gick ut för att fĂ„ lite frisk luft mötte vi nĂ„gra av de personer som ”hoppat av” lördagens morgonsamling.
Jag har aldrig sett sÄ skrÀckslagna ansiktsutryck som dessa herrar visade upp nÀr de fick se denne spökliknande person i en stor vit drÀkt, vit sjömansmössa och skrÀmmande likhet med VD:n.

NĂ€r gubbarna hĂ€mtat sig frĂ„n den vĂ€rsta chocken stammade den ene, med en fĂ€rsk doft av öl och gammeldansk fram – vi
vi ville bara se pĂ„ stan och vi
vi skall genast g, g, gĂ„ tillbaka till d, d, dom andra. NĂ€, nĂ€, nĂ€r bör, bör, börjar konferensen fö, fö, förresten?

Det var pÄ denna personalresa som de flesta fick tillbringa hemfÀrden med huvudet i en spypÄse.
SjĂ€lv var jag sĂ„ dĂ„lig att jag lovade mig sjĂ€lv att aldrig, aldrig, aldrig dricka en droppe mer – tills jag fick reda pĂ„ att vi blivit matförgiftade pĂ„ en av Ålborgs restauranter.

Mölndals Broloppet
Förr arrangerade Mölndals AIK ett Ärligt stadslopp för motionÀrer och familjer i alla Äldrar. Jag ansÄg mig sjÀlv som en vÀltrÀnad motionÀr och vid ett tillfÀlle stÀllde jag mig pÄ startlinjen för att visa min kapacitet för tveksamma arbetskamrater. Loppet var en mil lÄngt, nÄgra promenerade med sin barnvagn, andra joggade i lugn takt och vissa gick in för att springa sÄ fort som möjligt.

Jag, vĂ€ltrĂ€nad som jag var, valde att ”ta rygg” pĂ„ nĂ„gra av bolagets yngre ”vinthundar”. Jag hĂ€ngde hjĂ€lpligt med i ca 7 kilometer, men nĂ€r de andra sĂ„g detta la de pĂ„ ett extra kol.

Efter ca 9 kilometer försvann min syreupptagningsförmÄga, jag kippade efter luft som en nyfÄngad fisk. Benen kÀndes som tvÄ betongplintar och huvudet dunkade som en pÄlmaskin. Jag hade gÄtt in i vÀggen och nÀr jag pÄ de sista hundra metrarna passerades av en familj med barnvagn, mörknade det helt. Jag minns inte ens om jag kom i mÄl.

Det kan kÀnnas onödigt att ens nÀmna den skadeglÀdje som visades efter denna uppvisning.

BĂ„tresa
Personalklubben hade ordnat en bÄtresa till Danmark för alla anstÀllda. Min popularitet var inte alltid pÄ topp och vid just denna tidsperiod lÄg den i botten. Det viskades om att, Àr jag med pÄ resan sÄ skall jag kastas överbord vid lÀmpligt tillfÀlle. Jag Äkte med, trots viskningarna, och vi hade som alltid vÀldigt trevligt tillsammans.
Mac 10
Vissa personer ville att jag skulle bli makrillmat

Det enda som hÀnde var att en lindrigt nykter fastighetsarbetare kom fram till mig under smÄtimmarna och sa.
– Sedan du kom till bolaget har allt gĂ„tt Ă„t helvete!

Uthyrningen
Under första hÀlften av 90-talet var det lÄgkonjunktur i Sverige och pÄ MölndalsbostÀder mÀrktes det genom svÄrigheten att hyra ut lÀgenheter pÄ vÄra nybyggda omrÄden, HÄlsten och Eklanda. Efter en gedigen insats frÄn hyresavdelningen blev till slut allt uthyrt och som belöning skulle bolaget bjuda pÄ en uppmuntringsresa.

Jag och sju damer skulle Ă„ka till Köpenhamn över en förlĂ€ngd helg med bl.a. en trerĂ€tters middag pĂ„ Sankt Gertruds Kloster och konstutstĂ€llning i Louisiana. TĂ€nk er sjĂ€lva
jag, som ensam man, campera ihop med sju damer…i flera dygn!!! GnĂ€llet pĂ„ bolaget och dess chefer började redan vid framkomsten till hotellet. Det blev stundtals vĂ€ldigt högljutt och ju mer vin damerna fick i sig, desto mer spydde dom sin galla över bĂ„de mig och övriga i ledningsgruppen. I timtal, och lĂ„ngt inpĂ„ smĂ„timmarna, satt jag som en syndabock och försökte vĂ€rja mig mot sju kvinnors uppbyggda frustration. Aldrig har en hemkomst varit sĂ„ efterlĂ€ngtad.

NÀr jag summerade resan kom jag ganska lÀtt fram till att sÄ mycket skÀll har jag nog aldrig fÄtt i hela mitt liv.

Vin med skruvkork
I mitten av 90-talet firade vi ”skilsmĂ€ssan” frĂ„n HSB Mölndal med en personalresa till SĂ€len. MölndalsbostĂ€der var nu ett eget bolag och resan var en form av ”kick off”. Jag fick det hedervĂ€rda uppdraget att inhandla öl och vin till bussresan som startade en torsdag eftermiddag. Jag köpte burköl och Spanskt Lantvin samt nĂ„gra flaskor vitt vin. Anledningen till valet av rödvin var först och frĂ€mst att Spansk Lantvin hade skruvkork vilket skulle underlĂ€tta öppnandet av flaskorna. Redan vid första anblicken, innan nĂ„gon ens hunnit dricka av vinet, började vissa kritisera detta simpla vinval.
Mac 6
Vinet som ingen ville ha men som ÀndÄ tog slut

Resan gick bra och vistelsen i SÀlen var mycket trevlig med mÄnga glada skratt, precis som det alltid har varit pÄ vÄra gemensamma utflykter.
NÀr vi vÀl var tillbaka i vardagen igen sÄ fanns det fortfarande sura inlÀgg om det simpla vinet med skruvkork.
Skruvkork var inte fiiiiiiiiint nog, för vissa hobbygourméer.
DĂ„ fick jag en idĂ© – jag ordnar en vinprovning.

Jag köpte hem fem olika sorters rödvin i olika prisklasser varav det ena var Spanskt Lantvin. Jag hÀllde upp fem glas per man till de 10-12 personerna som ingick i provningsgruppen och ingen visste vilket vin som fanns i vilket glas.
Endast en frĂ„ga stĂ€lldes – vilket glas innehĂ„ller Spansk Lantvin – och ingen av ”munskĂ€nkarna” gissade rĂ€tt.
Efter den dagen har jag inte hört nÄgot som helst negativt om vare sig Spanskt Lantvin eller skruvkork.

Cykelgruppen
Efter ett antal genomförda VÀtternrundor ansÄgs jag som en av bolagets duktigare cyklister.
PÄ en av vÄra trÀningsrundor, som vi hade en gÄng i veckan, ville en yngre arbetskamrat, Krister, följa med eftersom han hört oss skrÀvla och bravera om vÄra turer.
Ynglingen kom med bredsladd in pÄ parkeringen dÀr vi skulle samlas. Vi övriga, hade sedan nÄgra minuter tillbaka, pÄbörjat uppvÀrmningen med lÀtt, knappt synbara, gymnastiska rörelser och stretching.
Han slÀngde upp bagageluckan, rev ut en gammal hoj och sÄ stack vi ivÀg pÄ den planerade rundan. Spolingen med bredsladden, drog pÄ som om det var 200 meter till mÄlet. De övriga, inte jag, för jag hade teflonslÀpp, lÀt honom cykla pÄ. Jag hÀngde pÄ trots att jag kÀnde att det hÀr aldrig kommer att hÄlla. Efter knappt en mil var jag totalt slut. Med mjölksyra i benen och en hjÀrtfrekvens pÄ max, tÀnkte jag ta en sista chans att knÀcka spolingen. Vi gick in i en lÄng, icke alltför brant, uppförsbacke och nu, nu ska jag ta chansen, nu jÀklar gÀller det att ha positivt tÀnkande. Jag spÀnde mina muskulösa vader och stÀllde mig upp pÄ pedalerna, det enda som hÀnde var att jag blev lÀngre. Pedalerna satt som fastrostade samtidigt som jag sÄg spolingen, pÄ lÀtta tramptag, försvinna bakom backkrönet.
Mac 3
Det rÀcker inte med bara bra material, benen skall orka ocksÄ

NÀr jag halvdöd Àntligen kom tillbaka till bilen hade ynglingen för lÀnge sedan Äkt hem.

SolrostÀvling
Fantasin nĂ€r det gĂ€ller att göra djĂ€velskap, har hos vissa pĂ„ bolaget alltid legat högst pĂ„ topplistan. Vid ett tillfĂ€lle ordnades en tĂ€vling som gick ut pĂ„ odla upp den största solrosen – sjĂ€lva blommans diameter skulle mĂ€tas. Fröerna skulle vĂ„r ”mĂ„nskensbonde” Sture frĂ„n Romelanda förse oss med och pĂ„ ett bestĂ€mt datum skulle blomman skĂ€ras av och mĂ€tas under en högtidlig ceremoni pĂ„ kontoret.

Under nĂ„gra mĂ„nader var dessa gigantiska vĂ€xter ett allmĂ€nt diskussionsĂ€mne och alla pratade om hur stora deras vĂ€xter blivit. Jag fattade som vanligt ”nada”, för mina solrosor var pygmĂ©er i jĂ€mförelse med vad de andra skrĂ€vlade om. Men, tĂ€nkte jag, dom friserar vĂ€l sanningen i vanlig ordning sĂ„ jag gnetade pĂ„ med nĂ€ringsĂ€mnen och vatten pĂ„ mina smĂ„ vĂ€xter.

Dags för mĂ€tning. Den ena jĂ€tterosen efter den andra lades upp pĂ„ bordet under stort jubel frĂ„n publiken. Jag smög mig lĂ€ngre och lĂ€ngre bak i församlingen och brydde mig inte ens om att ta fram min pygmĂ© som inte var stort större Ă€n en Tussilago. Besvikelsen var stor Ă€nda tills jag fick reda pĂ„ att ”mĂ„nskensbonden”, tilldelat mig, bara mig, fröer till nĂ„gon sorts solrosor i miniformat, medan de andra fick fröer till jĂ€ttesolrosen.

PissrÀnnan
PĂ„ en personalkonferens i Mullsjö hade ”gĂ€nget i verkstan” monterat upp en pissrĂ€nna inne i ett buskage dit mĂ€nnen kunde gĂ„ för att göra sina behov.
Mac 4
Som en boll flöt jag omkring i pissrÀnnan

PÄ den vertikala plÄten i rÀnnan, dÀr vi mÀn brukar rikta strÄlen, hade gÀnget klistrat upp ansiktsbilder pÄ hela ledningsgruppen. Alla som utrÀttade sina behov dÀr siktade, under stort jubel och skratt, pÄ den de tyckte sÀmst om och det var med stor skadeglÀdje som nÄgon berÀttade att just mitt foto var det som var blötast, t.o.m. sÄ blött att det ramlade ner i sjÀlva pissrÀnnan. Fantastisk vilken energi det finns nÀr det gÀller att hitta pÄ stolligheter.

Cykeltestet
PÄ en av alla vÄra personalfester hade idéknuttarna bl.a. riggat upp en cykel som var ansluten till en dynamo som i sin tur fick en lampa att lysa vid en viss hastighet. En efter en fick prova lyckan och de flesta lyckades uppnÄ den hastighet som krÀvdes för att tÀnda lampan. Jag brydde mig inte. Stursk som man Àr efter ett par glas rött, sÄ tyckte jag att det dÀr var vÀl blaha, blaha för en van cyklist. Efter mycket tjöt och pÄtryckningar sÄ Àntrade jag ÀndÄ cykeln.

Jag trampade pĂ„ i rask takt men inget hĂ€nde, jag ökade frekvensen utan nĂ„got utslag och till slut trampade jag pĂ„ för allt jag var vĂ€rd – svettdropparna i pannan började blĂ€nka men ingen lampa tĂ€ndes. Jag fattade som vanligt ingenting – och bĂ€ttre blev det inte nĂ€r den ene efter den andra fortsatte att tĂ€nda den förbannade lampan.

Gliringarna och trakasserierna pÄgick i veckor till dess att det avslöjades att det fanns en strömbrytare monterad mellan dynamon och lampan som av en hÀndelse varit bruten just nÀr jag cyklade. Detta skulle jag vilja rubricera som vuxenmobbing.
Mac 9
Jag trampade som en stolle utan att kunna tÀnda lampan

HalvvÀgs till hundra
NĂ€r man Ă€r i livets mittpunkt och skall fylla 50 Ă„r fĂ„r man rĂ€kna med det vĂ€rsta. Finns det nĂ„gon gĂ„ng omgivningen har fantasi sĂ„ Ă€r det just dĂ„. För min del blev det inte mindre Ă€n tre ordentliga uppvaktningar men jag belyser endast den som mina ”kĂ€ra” arbetskamrater utsatte mig för. 1994 fanns det en innegata med Ă„tta butiker som gick tvĂ€rs igenom kv. Hajen, mellan Brogatan och Bergmansgatan.

Styrelsen hade beslutat att innegatan skulle lĂ€ggas ner till förmĂ„n för ÅhlĂ©ns som planerade en storsatsning i Mölndal och det var just dessa ytor man ville Ă„t. Vid ett möte med butiksĂ€garna, som jag höll i, var det upprorsstĂ€mning och hĂ€tska diskussioner med mĂ„nga missnöjda som nu skulle tvingas att flytta sin verksamhet. Mitt under mötet kommer vĂ„r dĂ„varande VD in i konferensrummet och sĂ€ger att jag mĂ„ste gĂ„ ut pĂ„ torget för dĂ€r Ă€r en demonstration gĂ€llande ombyggnaden pĂ„ Hajen. NĂ€r jag kom ut fick jag till min förvĂ„ning se en mycket stor folksamling och mĂ„nga av mina arbetskamrater stod i de första leden.
Aj, aj, aj
. Nu var det teflonslĂ€pp igen – jag gick pĂ„ den lĂ€tte.
Jag tvingades ta pÄ mig en impotentblÄ rock, sÄdan som lanthandlarna hade förr och en huvudbonad som stÀmde in med den tidsepoken.

Med en karta över Mölndals centrum och en hemmasnickrad trĂ€cykel som gĂ€nget i snickarboa hade designat skulle jag, som en tvĂ€ttĂ€kta byfĂ„ne, besöka de pĂ„ kartan utmĂ€rkta platserna. Jag skĂ€mdes som en hund nĂ€r ja cyklade runt under folkets jubel. Det var en lönsam tur för pĂ„ varje stopp fick jag ett antal flaskor rödvin – jag fick t.o.m. sĂ„ mycket vin att den hemmasnickrade cykeln rasade ihop.

Till de sista besöksplatserna fick jag bÀra bÄde cykeln och vinet innan en hjÀlpsam medarbetare kom till undsÀttning, med sin bil.

Löneförhandling
Varje Ă„r löneförhandlade jag och Sven med de fastighetsanstĂ€lldas förtroendevalda och varje Ă„r, utom ett, lyckades vi skiljas som vĂ€nner. Året jag syftar pĂ„ var i början av 2000-talet. Vi hade efter mĂ„nga om och men med ören hit och dit lyckats komma överens. NĂ€r förhandlingen var undertecknad av bĂ„da parterna visade det sig att facket ”lurat” oss pĂ„ i snitt 68 öre per timma.

VĂ„r VD gjorde inte vĂ„gen direkt nĂ€r han fick reda pĂ„ fadĂ€sen och det var jag som fick bĂ€ra ”dumkepsen” eftersom jag skötte det matematiska. Fackrepresentanterna blev lite Ă„ngerfulla sĂ„ dom köpte en flaska 200-kronors rödvin till mig som plĂ„ster pĂ„ sĂ„ren. Flaskan skulle jag öppna och avnjuta pĂ„ nĂ€sta personalkonferens.
Mac 8
Fördelen med att vara GAIS;are Àr att man Àr hÀrdad mot motgÄngar

Till saken hör att samtidigt som jag öppnade flaskan kom personalrepresentanterna med Åke i spetsen in för att provsmaka de dyra dropparna och innan jag visste ordet av sĂ„ var flaskan helt tom. Jag fick inte en enda droppe sjĂ€lv – det enda som Ă„terstod var lukten frĂ„n en jĂ€vligt tom flaska.

Rullskidor
PĂ„ dessa breddgrader tvingas man att trĂ€na pĂ„ rullskidor nĂ€r man förbereder sig inför Vasaloppet. En mörk och regnig kvĂ€ll pĂ„ ett industriomrĂ„de körde jag varv efter varv pĂ„ den asfalterade slinga som jag stakat ut. NĂ€r jag kĂ€nde att det var dags att lĂ€gga av för dagen, hĂ€nde det som inte fĂ„r hĂ€nda – jag korsade rullskidorna och föll pladask i backen. Jag dunkade i asfalten med sĂ„dan kraft att det gav utslag pĂ„ richterskalan och jag slog mig halvt fördĂ€rvad.

NĂ€r jag blodig och sönderslagen kravlat mig upp och slĂ€pat mig bort till bilen visade det sig att jag krossat sĂ€ndaren till billĂ„set. Stressad och förbannad kom jag till slut hem vilket min fru ocksĂ„ hade gjort – men hon hade gĂ„tt igen och lĂ„st dörren.

HÀr rÀcker inte ord och svordomar till lÀngre. Den ende som var glad för denna hÀndelse var den arbetskamrat som dagen efter, utan att bli tillfrÄgad, blev Àgare av ett par rullskidor, helt utan kostnad.
Mac 5
Att Äka rullskidor i solsken Àr ok, men Äk inte i mörker och regn

Till saken hör att det inte blev nÄgot Vasalopp, för min del, det Äret och inte för han som fick rullskidorna heller.

Ålderstrakasserier
PÄ senare Är har jag varit Àldst pÄ bolaget vilket ingen lÄtit mig undvika att höra.
Ett av de sista mejlen jag fick innan min pensionering löd enligt följande.

– En Ă€ldre man (riktat till mig) satt pĂ„ en parkbĂ€nk och grĂ€t.

– En parkvakt frĂ„gade vad som stod pĂ„, men den Ă€ldre bara grĂ€t.

– Parkvakten frĂ„gade, har din hustru lĂ€mnat dig, har hustrun varit otrogen eller har hon stuckit med dina pengar.

– Nej, nej snyftade mannen, jag har en ung, vacker och underbar hustru som Ă€r mig trogen, hon har god ekonomi och hon vill Ă€lska med mig sĂ„ ofta som möjligt..

– Men vad Ă€r dĂ„ problemet undrade parkvakten?

– Jag hittar inte hem.

Snacka om mobbing, ni som Àr yngre skall veta vad som vÀntas er.

Avslut
Detta var ett litet axplock frÄn mina 20 Är pÄ HSB Mölndal/MölndalsbostÀder.

Trots att det förekommit mindre roliga hÀndelser ocksÄ, sÄ mÄste jag sÀga att de hÀr Ären varit en fantastisk resa med underbara arbetskamrater, entreprenörer, konsulter osv. som verkligen bidragit till att hÄlla stÀmningen pÄ topp.

Det har funnits en hel del allvar ocksÄ, med mycket ge och ta, men det har alltid varit högt i tak och vi har alltid lyckats behÄlla vÄr vÀnskap.

Nya mÄl
I dag Àr det den första dagen pÄ resten av mitt liv, en underlig klyscha tycker jag, för det Àr det ju alltid, men som nybliven pensionÀr gÀller det ÀndÄ att sÀtta upp nya mÄl.

Mina mÄl för framtiden Àr:

  • En hel dag utan en ”halv pava” vin – Ă€r en förlorad dag.
  • En hel vecka utan motionspass – Ă€r en förlorad vecka.
  • En hel mĂ„nad utan en tripp med husbilen – Ă€r en förlorad mĂ„nad.
  • Ett helt Ă„r utan en utlandsresa – Ă€r ett förlorat Ă„r
  • Ett helt Ă„rtionde utan en VĂ€tternrunda – Ă€r ett förlorat Ă„rtionde.

Dessutom har jag ett lÄngsiktigt mÄl: Jag skall bli den förste 100-Äring som cyklar VÀtternrundan.

 

66 Ă„r i korthet

  • 1944 föddes jag i Varde, Danmark.
  • 5 Ă„r senare flyttade vi till Avesta dit min far flytt frĂ„n Tyskarna under 2:dra VĂ€rldskriget. (Han ingick i en motstĂ„ndsgrupp som skulle arkebuseras)
  • Efter skolgĂ„ngen vid 14 Ă„rs Ă„lder flyttade vi till Bohus
  • Som 15 Ă„ring gick jag till sjöss nĂ„gra Ă„r.
  • Fram till lumpen pĂ„ P4, Skövde jobbade jag som truckförare i Göteborgs hamn.
  • Efter lumpen utbildade jag mig till byggnadssnickare.
  • 1967 gifte jag mig första gĂ„ngen och flyttade till Nödinge.
  • 1968 kom min son Christer till vĂ€rlden.
  • Vid 35 Ă„rs Ă„lder satte jag mig pĂ„ skolbĂ€nken igen och fyra Ă„r senare var jag fĂ€rdig med min ingenjörsexamen.
  • 1980 började jag som förvaltare pĂ„ HSB Södra BohuslĂ€n i KungĂ€lv.
  • 1984 blev jag farfar för första gĂ„ngen.
  • 10 Ă„r senare började jag pĂ„ HSB Mölndal.
  • 1992 gifte jag mig för andra gĂ„ngen.
  • Vid 60 Ă„rs Ă„lder hade jag sparat ihop sĂ„ pass mycket att jag kunde köpa min första husbil.
  • 2010 blir jag ”Hedersmedborgare” och fĂ„r min fasta inkomst frĂ„n staten

Jag vill med denna skrift tacka er alla för den underbara tid vi haft tillsammans

12 Rotweinwanderweg

CLX-3180_20150217_17532301

Vi har ny hemsida