Danmark och Holland med sol bad och härliga cykelturer
Se fler bilder från resan under fliken Galleri>Bilder från våra resor
Sommaren 2014
Som vanligt planerar vi vår årliga semestertripp och i år var tanken att tillbringa någon dryg vecka i Danmark med stopp i Århus, Ärö och Sönderborg.
Därefter stod Holland och provinsen Friesland på programmet. Målet var den enorma fördämningsvallen, Afsluitsdijk, som skiljer Nordsjön och öarna i Vadehavet från sötvattenssjön IJsselmeer och som binder samman provinsen Noord-Holland med provinsen Fryslån.
Om det blev tid över efter alla planerade cykel och båtturer stod vandring i Ahrdalens rödvinsodlingar på programmet. Tyska Ahrdalen, en underbar plats där vi varit vid ett flertal tillfällen, ligger inte långt från den Holländska gränsen.
Vi tycker att det är bra med planer men vi låser inte fast oss vid dem. Vädret, tiden och annat kan göra att man ändrar rutten och då är det bra att ha genomtänkta mål och aktiviteter som är anpassade till våra behov.
Århus
Efter drygt tre timmar till havs, i småregnigt men lugnt väder, band kaptenen fast den stora färjan, Stena Jutlandica, i Frederikshavn och 18 mil senare anlände vi Århus Camping i hällregn.
Dagens stora höjdpunkt var att det skulle spelas VM-final i fotboll mellan Tyskland och Argentina och att det ösregnade var av ringa betydelse denna afton. Nu lades all fokus på att hitta en dansk TV- kanal som sände matchen, vilket inte alltid är så lätt eftersom vi inte har parabol.
Vi fann DK1, en markbunden digital kanal, som börjat uppsnacket inför finalen redan när vi anlände vid 18-tiden.
Avsparken var kl. 21 och efter en hård och jämn match stod det vid full tid 0-0. I den sista förlängningskvartens slutminuter lyckades Tyskland, efter många försök, få hål på det tröttkörda gänget från Sydamerika.
Tyskland blev, välförtjänt, 2014 års världsmästare vilket våra tyska campinggrannar, med tydlighet, lät oss förstå.
Med apliknande danser och djuriska avgrundsvrål sprang dom gatlopp endast iförda nationens flagga i det våldsamma regnet. Ovädret fortsatte hela natten med en blandning av skyfall och ännu kraftigare skyfall.
Att sitta i en husbil och höra regnet smattra på taket kan ha hög mysfaktor. Men denna natt övergick mysfaktorn till aggressiv irritation.
Vi blev påminda om en semesterresa för några år sedan som vi gjorde genom den danska övärlden. Den resan började med skyfall och avslutades i hällande regn. Vi fick till exempel vada genom en nybildad sjö för att ta oss från husbilen på en av våra övernattningsplatser. Den gången gav vi upp efter 8 dagar och återvände till ett mer regnfattigt Tjörn.
På Århus morgonnyheter rapporterades att det fallit ca 60 mm vatten den gångna natten men vi bestämde oss ändå för att ge Danmark en chans eftersom metrologerna spått stabilare och varmare väder.
Efter årets första danska frukost med rundstycken bakade i ”bullmaskin”, starkt doftande ost, röd salami, rullpölse, jordgubbsmarmelad o.s.v. tog vi bussen de 8 kilometrarna in till Århus. Cyklarna fick ytterligare en vilodag i ”garaget” som lastutrymmet kallas på en husbil.
Innan vi nådde centrum fick vi syn på en cykelhandlare som vi besökte för att köpa en del reservdelar inför kommande turer.
Det visade sig vara en mycket välsorterad affär med massor av nya ”fräcka” cyklar och det var med nöd och näppe att jag fick Helena därifrån. Hon fick nämligen syn på en vit, mycket välutrustad grannlåt som kostade ca 6 000 kr.
Med delar för några hundralappar lämnade vi till slut butiken och en besviken cykelhandlare. Tvärs över gatan var entrén till ”Den gamle by” som är ett av Århus attraktivaste turistmål.
Besöket var väl värt inträdesavgiften. Här har man inte bara bevarat de gamla husen. Gator med kullersten, innegårdarna där olika verksamheter utövades, skyltar som visade hantverkarnas utbud, gamla verktyg, tidsenligt möblerade rum osv.
Frisörens skylt
Efter några timmar i byn och ett smörrebröd i restaurantens ”have” (trädgård) var det dags att ta bussen tillbaka till husbilen.
Århus Camping är en typisk äldre dansk camping, lite slitet men ändå rent. Allt viktigt som man behöver finns men det är ingen lyx och överflöd.
Två övernattningar blev det innan det var dags för förflyttning.
Aerö
Vädret hade, som meteorologen lovat, stabiliserats. Termometern steg men solen gömde sig fortfarande bakom ett tjockt täcke.
Efter ca 18 mil på behagliga vägar med bland annat den vackra Lille Bältbron, mellan Jylland och Fyn, nådde vi färjeläget i Faaborg.
Överfarten med färjan till Aerö tog ca en timme. På de återstående 15 kilometrarna mellan hamnen i Söby och Aerököping gjorde GPS-tanten, för första gången på denna resa, en felnavigering. Hon ledde oss, under Helenas högljudda proteser, ut på en liten smal, krokig landsortsväg utmed kusten. Det var en mycket vacker väg som kanske inte i första hand var ämnad för husbilar.
Vägarna var inte alltid anpassade för husbilar
Helena, med sin kära karta i högsta hugg, var inte sen att påpeka detta. Med pekfingret visa hon med övertydlighet kartans markerade huvudled mellan öns tre stora byar, Söby, Aerököping och Marstal.
Utsikt från campingen
Vi anlände Aerököping Camping på eftermiddagen. Platsen vi fick var mycket bra med utsikt över mynningen till Lilla Bält eller Öhavet som danskarna kallar det.
Det visade sig vara en mycket välbesökt camping och vid incheckningen fick vi veta att efter oss fanns det bara en plats kvar.
På kvällen tornade det upp sig till regn igen och under natten kom det ett par rejäla skurar.
Första morgonen på Aerö. Nu skulle vi hitta en riktig bagare med riktiga danska rundstycken-och det gjorde vi. Äntligen en riktigt, riktig äkta dansk frukost.
Fan ta dessa ”bullmaskiner” som breder ut sig allt mer på campingarna och som spolierar den danska frukostkulturen. Jag tror jag skall bilda en gillagrupp på Facebook ”skrota alla bullmaskiner”.
Cyklarna ställdes i ordning, med bland annat lagning av en punktering. Vår första tur tog vi på en långsmal udde utmed campingens badplats där vi passerade ett 50-tal vackra badhus i regnbågens alla färger.
En lång rad små badhus utmed badstranden
Efter ungefär en mil avslutade vi dagens motionspass med en stor kall öl på byns torg.
Vädret hade stabiliserat. Termometern visade dryga 25 grader och solen lyste från en molnfri himmel.
När smakar en öl bäst….NU!
Det fanns många vackra cykelvägar utmed Öhavet
Det blev många cykelturer på den vackra ön som folket själva kallar ”danskarnas cykelö”. Det finns markerade cykelvägar kors och tvärs och den längsta leden, runt hela ön, är ca 6 mil lång.
Utbudet i ett av många personalfria försäljningsställen
Annat som kännetecknar ön är att nästan alla gårdar har varor till försäljning som dom ställer ut längs vägen. Här finns allt från begagnade kläder till grönsaker och hemmagjord saft. Allt står utan bevakning och betalningen gör man genom att lägga pengar i en burk. Helena köpte en burk havssalt som var kryddad med örter anpassad till fiskrätter och en burk hemmagjord senap.
Aerököping har en mycket gammal kulturmärkt del med hus bevarade från mitten av 1600-talet. Husen har genom århundraden blivit sneda, krokiga och vinda och mellan dem ringlar sig trånga ojämna kullerstensgator. De låga ytterdörrarna är platsbyggda och dekorerade efter egen smak och det finns inte en dörr som är lik den andra.
Allt är välskött och rent och många har manshöga Stockrosor, i alla färger, intill de låga husväggarna.
Exempel på de välskötta gamla husens karaktärer
Till skillnad från ”Den gamle by” i Århus, är denna kulturmärkta del levande. Här finns restauranter, affärer, trottoarserveringar, kommunala inrättningar osv inhysta i de gamla byggnaderna.
Det var som att promenera i ett jättestort dockskåp
Det var helt fantastiskt att vandra kring i de trånga gränderna och titta in i de låga, dockskåpsliknande, husen och se hur folk har bott och bor än i dag.
Aerö Campingen är av samma stuk som den i Århus, gammalt och med något eftersatt underhåll. När termometern började närma sig 30-strecket saknade vi de ventilationskrav som den svenska byggnormen föreskriver.
Duschutrymmen och toaletter hade både fukt och temperatur i klass med en god finsk bastu, men med en helt annan doft än björkris. Vi valde att göra våra ärenden dit under sena kvällar eller tidiga morgontimmar.
Vi var de enda som representerade Sverige på campingen. Förutom danskar var norrmän och tyskar välrepresenterade, dock inga tyskar som vrålande rusade runt iklädda nationens flagga, som var fallet i Århus.
Fem dagar med raska morgonpromenader och riktiga danska frukostar, 11.5 mil på cykelsadeln, vandring i den gamla byn och, om sanningen skall fram, ett antal besök på öns utskänkningsställen, var facit av vårt besök, innan det var dags att lämna Aerö.
Sönderborg
För att komma till Sönderborg måste vi ta färjan från Söby till Fynshav på ön Als, som ligger nära den tyska gränsen i Öhavet.
På Aeröfärjornas bokningskontor sa man att allt, utom färjor med avgång kl. 6,20, var fullbokat under de aktuella dagarna, så vi hade helt enkelt inget annat val än att boka plats på en morgonfärja.
Eftersom avgången var så tidigt på morgonen åkte vi till Söby dagen innan för att vakna så nära färjeläget som möjligt.
Vi checkade ut från campingen före 11 och var i Söby hamn någon halvtimme senare.
Helena såg i Aeröfärjornas tidtabell att färjan som låg inne hade avgång kl. 12.55 och gick ner till terminalen för att kolla läget.
En timme senare, när alla förbokade kört ombord fanns det en liten lucka kvar. Helena rusade fram till färjvakten, som nu var på väg att lägga ut, och undrade om inte vi kunde få plats där.
Färjvakten, en äldre gemytlig dansk, sa ok ”men i må sko skynd jer”- ni får bannemej skynda er, på ren svenska. Han stoppade helt enkelt färjan för vår skull.
Jag låg i husbilen och sov och 2 sekunder efter Helenas något högljudda rop ”vi får åka med” satt jag bakom ratten och körde ombord på färjan.
Den tidigare så omtalade ”danska gemyten” har genom åren naggats något i kanten, i alla fall upplever jag det så.
Vi hade idag träffat på en riktigt gemytlig dansk färjvaktare och när vi väl kom ombord fick vi uppleva en till som placerat sitt hjärta på rätt ställe.
Det var en stor rundnätt matros som efter avgången gick runt och fyllde vatten i små skålar som var utplacerade på fartygets däck (golv för oss landkrabbor). Därefter gick han runt till alla hundägarna och talade om att det är varmt för de små djuren och att han hade fyllt på friskt vatten till dem.
Att i dessa tider gå mot strömmen av stress och förbud gör att man har kvar förhoppningen om att det fortfarande finns medmänsklighet.
Ett dygn tidigare än beräknat checkade vi in på Sönderborg Camping. En plats som vi tidigare besökt vid flera tillfällen.
Termometern stod på 29 grader och efter iordningställande var det full rusning ner till stranden och badet.
Morgondopp i Öhavet
Det fantastiska vädret medförde att det blev många långa bad under vår fyra dagars vistelse i byn.
Vid ett par tillfällen avslutade vi dagen med att simma i det spegelblanka havet och se solnedgången gå ner i väster. Vid morgondoppet morgonen därpå såg vi, från samma hav, samma sol stiga upp över trädtopparna i motsatt riktning.
Efter våra raska morgonpromenader och doppen besökte vi även strandens utegym.
Genom att dra spakarna nedåt lyfter man sig själv
Utegymmets alla redskap var konstruerade så att den egna kroppsvikten bestämde motståndet. (ja, ja, jag förstår hur ni tänker och ni har helt rätt, jag fick lyfta j…ligt tungt). Det fanns inga vikter, rattar skruvar mm som det vanligtvis finns på traditionella gymredskap, utan enkla och smarta hävstångslösningar, gjorda av material som var anpassade för att stå utomhus året om.
Trots värmen blev det närmare sju mils cykling under vår vistelse i Sönderborg, varav de flesta på Gendarmstien genom skogar och över fält.
Gendarmstien är en 74 kilometer lång stig som går utmed Östersjökusten från Padborg i väster till Höruphav i öster. Stigen trampades upp av patrullerande Gendarmer, som efter en uppgörelse 1920 skulle bevaka hela den vackra kustremsan från fartygstrafik. Patrulleringen föregicks till fots och varje Gendarm hade sin sträcka att bevaka.
I en reseskildring från 2008 finns en utförligare beskrivning om Gendarmstien och historien kring Sönderborg.
Vi hann även med att se ett riddarspel vid stadens stora borg. Ryttarna med sina långa, spetsiga lansar skulle i full galopp fånga små upphängda ringar med lansens spets. Ringarna blev mindre och mindre för varje varv dom red på den avspärrade banan. Den minsta ringen var i storleksordning som en vanlig fingerring med ett hål som inte var större än 10 mm. Två av de fyra ryttarna lyckades på första försöket fånga den lilla ringen, med spetsen på sin lans, på en hästrygg i full galopp.
Spetsen på lansen skall träffa hålet i mitten
Tack vare det fina vädret blev det hela 11 övernattningar i Danmark innan det var dags för förflyttning till vårt huvudmål, provinsen Friesland och Afsluitsdijk i Holland.
Harlingen
Vi gjorde ett kort stopp för inhandling av billiga drycker på Otto Duborg i Padborg innan färden fortsatte de knappa 60 milen till Harlingen som ligger ca en mil norr om vårt huvudmål, Afsluitsdijk.
Samtidigt som vi checkade in på Camping De Zeehoeve, började molnen täcka den sol som så länge brunmärkt våra annars så lättmjölksvita kroppar.
Vi hade läst att campingar i Holland är både moderna och bra men blev något förvånade när vi ställt husbilen på plats och börjat reka anläggningen.
Campingen var mycket gammalmodig, men ren och fin och med bra plats för husbilen.
Personalen var trevlig men sättet att ta ut campingavgiften var helt nytt för oss. Man betalar ett pris för fordonet och pris för varje person, vilket är ok. Den sammanlagda summan blir ungefär som på en camping i Sverige. Men allt utöver detta kostade extra. Det kostade extra att få varmvatten till dusch och disk, det kostade extra att fylla kallvatten i tankarna och ville man torka sej efter besöken på toa fick man ha med sig eget papper. Ville man tvätta händerna efter besöket fick man göra det i kallvatten utan tvål och torkmöjligheter. WIFI, som de flesta bjuder på i dag, kostade extra och fungerade dessutom dåligt.
Det kändes osäkert att alltid behöva ha mynt, toapapper, tvål och handduk tillhands när man besökte servicehuset, för ibland har man ju riktigt bråttom dit. Tiden från första känslan till fullbordat verk kan ibland vara väldigt kort. Att i de läget börja leta efter ovanstående kan ju bli helt förödande.
På de flesta moderna campingplatser i Sverige och Europa ingår allt i avgiften vilket är enkelt och smidigt, precis som man vill ha det på sin semester.
Mellan vår camping och Nordsjön ligger en hög gräsklädd skyddsvall som vi cyklade hem på efter besöken i byn.
Från cykelbanan på vallen ner till vår camping gick en lång trappa som jag tyckte var helt onödig att använda, jag hade ju cykel.
Med några glas vin i kroppen och ett något avtrubbat omdöme bestämde jag mej för att slalomåka nerför den branta gräsklädda vallen. Att åka på skrå gick bra, men redan i första svängen flög jag handlöst över styret och voltade nästan hela vägen ner till foten på vallen. Rent reflexmässigt garderade jag mej mot att cykeln skulle komma farande, men det gjorde den, som tur var, inte. Den låg kvar ett tiotal meter högre upp.
Skyddsvallen mellan campingen och Nordsjön
En person var på väg till undsättning men när han såg att jag reste mej upp och log lite skamset sa han några obegripliga utländska fraser och gick därifrån. Vad Helena sa kan vi ta vid ett annat tillfälle, det var i alla fall något om min ålder.
Molnen tätnade alltmer och på kvällen började det mullra över Nordsjön för att nästa dag övergå till regn. Efter alla underbara härliga och soliga dagar kändes det faktisk skönt med lite regn, vilket även gav oss en ofrivillig vilodag från bad, solbränna och motion.
Skyddsvallen, som tidigare omnämnts, är 1 000-tals kilometer lång och sträcker sig längs hela den låglänta delen av Holland. Det är ett enormt bygge som holländarna gjort för att skydda sig mot stormarna från Nordsjön.
Vallen är ca 50 meter bred i botten. Slänten mot land är gräsbeklädd hela vägen upp till toppen, där skall man inte cykla. Närmast havet och några meter ovanför högvattennivån är den stenbelagd och ovanför stensättningarna finns en bred lutande asfaltsyta samt en gräsyta närmast vallens topp.
Asfaltsytan, som nästa följer släntens lutning, var vår cykelväg till Afsluitsdijk.
Drygt en mil på en lutande, bred, rak asfalterad skyddsvall med en enorm utsikt över havet gjorde cyklingen mycket, mycket angenäm och annorlunda.
Vi var långt ifrån ensamma på denna spektakulära cykelväg. Förutom fotgängare och cyklister fanns det en massa får som hade sina betesmarker på de gröna vallarna och som gärna både uppehöll sig och gjorde sina behov på asfaltsytan.
Fåren använde vår cykelväg som toalett
Blickarna från fåren gav oss en känsla av att det var vi som gjorde intrång på deras domäner och inte att dom använde vår cykelväg som toalett.
Dammbygget eller fördämningen Afsluitsdijk, som skiljer havet från den saltfria sjön IJsselmeer är ett fantastiskt byggnadsverk som färdigställdes under 1930-talet.
IJsselmeer var innan dammbygget en vik i Nordsjön och är i dag västra Europas största insjö (norra Europa ej medräknad) med en yta på 1 100 km². Jämför med Vättern som har en yta på 1 900 km².
Dammen byggdes för att utöka landområdet och för att få en saltvattenfri sjö innanför fördämningen. Vatten från regn, åar mm. släpps ut i Nordsjön vid lågt tidvatten. Vid normalläge ligger sjön något under havsnivån.
Hur Afsluitsdijk och IJsselmeers bokstavering kommit till begriper jag inte, men jag begriper i alla fall att de inte går att uttala.
Den enorma ytan mellan sjö och hav består av en tre mil lång motorväg, cykelvägar åt båda hållen, p-platser med utsiktstorn, campingplatser och i varje ände finns slussar för båttrafik och nivåreglering.
Till vänster sjön Ijsselmeer och till höger Nordsjön
Holland är ett cykelland och det märktes inte minst på den enorma vallen. Här var cykeltrafiken nästan lika tät som biltrafiken. Det var en fantastisk upplevelse att få cykla på en flera hundra meter bred vall med hav på ena sidan, en jättestor insjö på andra och däremellan en motorväg.
Vi cyklade drygt en mil på vallen innan vi vände hemåt igen.
Sista kvällen före förflyttning satt vi på skyddsvallen vid campingen och såg solen försvinna ner i Nordsjön innan det var dags att packa ihop. (se omslagsbilden)
Vi stannade tre nätter på Camping De Zeehoeve. Motionen bestod av ca fem mil på cykeln, varav två mil åt vardera hållet till och på Afsluitsdijk. Det blev även tid för besök i Harlingens gamla stadskärna med kanaler, vackra gamla träbåtar och härliga uteserveringarna mm.
Holwert
Tidigt, före frukost, checkade vi in på De Dobbe Camping som ligger i Holwert ca fem mil från Harlingen.
En liten familjär camping i ungefär samma stuk och med samma upplägg som den i Harlingen.
Vår semesterbostad uppställd på en mysig camping
Vi valde denna camping eftersom den bara ligger några kilometer från färjeläget till ön Ameland som var vårt besöksmål nästkommande dag.
Holwert är en liten by med små låga gamla bostäder, gamla trånga gator och gränder samt en jättestor kyrka som syns vida omkring i det platta landskapet.
Samtliga gator och gränder hade ett ytskikt av små stavar gjorda i hårdbränd lera. Beläggning, med skiftningar från svart till olika brunröda nyanser, var lagd i vackert fiskbensmönster med en rak fris mot husen och trottoarerna. Med ålderns rätt var gatorna numer väldigt ojämna men fortfarande körbara och mycket vackra.
Fiskbensmönstrad gatubeläggning från 1800-talet
Förr i tiden lade vi i Sverige parkettgolv i fiskbensmönster med en fris utmed väggarna som många fortfarande anser vara de absolut vackraste golven.
Holwert är egentligen bara en genomfartsled för turister till och från färjan till ön Ameland.
Campingen var ganska ödslig, byns enda hotell var inte direkt överbefolkat och de vackra gatorna var i stort sett folktomma.
Vi scannade av området kring byn med en tvårmila runda på den platta landsbygden innan vi slappade av i och runt husbilen.
Vadehavet
Vadehavet har blivit ett mycket omtalat område utmed den 50 mil långa nordkustremsan från Esbjerg i Danmark till staden Den Helder i Holland, den sydligaste delen av Afsluitsdijk.
Främsta anledningen till detta intresse är att området, 2009 blev antaget till UNESCOS världsarvlista.
Utmed hela sträckan ligger ett pärlband av öar. En del är stora och bebodda andra är bara större sanddyner.
Det är tidvattnet, vinden, sanden och vatten som format och gjort detta hav så unikt. Tidvattnet kan ha en höjdskillnad på upp till fyra meter vid orkan och ca två meter vid normalt väder.
När vattennivån sjunker från flod till ebb blir det milsvida vattenfria områden mellan fastlandet och öarna. Man kan t.o.m. med guidning vandra ut till vissa öar i den mjuka dyn som vid högvatten är havsbotten.
Till Ameland kan man, under gynnsamma förhållande och med guidning, vandra de ca 8 kilometrarna. När vi var där var det inte tillåtet att vandra vilket kanske var tur för man vet aldrig vad som flyger i ens huvud.
De smådjur, plankton, krabbor, ostron mm. som tillhör havets läckerheter och som inte följer med ut i Nordsjön igen när vattnet sänker sig till ebb, blir ett delikatessbord för miljontals fåglar. Det är en av anledningarna till att Vadehavet finns med på världsarvslistan.
Tidvattenscykeln är ungefär sex timmar och en kvart mellan ebb och flod.
Ameland
En av många bebodda öar i Vadehavet är Ameland som även kallas för Vadehavets diamant.
Andra kända öar är Fanö och Römö utanför den danska kusten. Sylt i den Nordfrisiska ögruppen utanför Tyskland och Neuwerk i mynningen till Elbe. Boorkum och Langeoog i den ostfrisiska ögruppen och Ameland, Teschelling, Vlieland och Schiermonnikoog i den västfrisiska ögruppen utanför Holland.
Vid lunchtid lade färjan till i Nes på Ameland och efter ett kortare besök i folkvimlet på byns huvudgata cyklade vi tvärs över ön till den mest omtalade badstranden.
Den enorma badstranden på öns västsida
Ameland har en av Europas bredaste badstränder. Mellan de gräsbeklädda sanddynerna och Nordsjöns kant var det bitvis närmare hundra meter och med en sammanhängande sträcka på ca tre mil.
Ett vanligt transportmedel på den långa stranden
Det fanns restauranter, traktorer med stora kärror som fraktade folk längs stranden, surfare, kanotister, tältare, solbadare osv. på denna enorma yta.
Trots att det var massor med människor och aktiviteter på den kritvita sandstranden såg det långt ifrån trångt ut.
Vädret var soligt och varmt men ganska blåsigt och badvakterna hade hissat varningsflagg. Vi valde att följa vakternas råd och tog en promenad längs strandkanten. Några få badare och ett par kanotister ignorerade däremot den gula flaggen och gav sig ut i de meterhöga vågorna som vällde in från Nordsjön.
När vi skulle återvända till fastlandet hade det blivit ebb och med en hastig blick in mot fastlandet såg det ut som om hela havet hade försvunnit. Segelbåtarna i hamnen låg som fastkilade i bottensegmentet, utan kringliggande vatten och färjan som var på ingående mot öns hamn kryssade kors och tvärs över det hav som inte fanns längre. Det såg nästan ut som om den gick på land.
Segelbåtar i väntan på högvatten
Båtfärden tillbaka till fastlandet var väldigt intressant. Av någon outgrundlig anledning har naturen, kanske med människans hjälp, skapat en slalomliknande ränna mellan hamnarna, i det försvunna havet.
Rännan var inte mycket bredare än färjan som i sakta fart slingrade sig tillbaka till fastlandet. Det slam som propellern virvlade upp och som sköljdes upp på stranden bredvid färjan, var mumma för tusentals sjöfåglar som satt tillbakalutade på sanddynorna och bara väntade på att färjan skulle passera.
Den smala grunda färjerännan vid lågvatten
Vid ett flertal tillfällen ryckte det till så kraftigt i den stora färjan att det kändes som om den skulle fastna i bottenslammet. Vi förstod senare att det varit gränsfall för när vi kom in i hamnen gjorde besättningen ”high five”.
Dokkum
Holwert var som sagt en by i koma. Här passerar man bara förbi. Vi stannade åtminstone i två nätter innan vi tidig morgon, efter besöket på Ameland, gjorde en av världens kortaste förflyttningar.
Klockan 8.00, vid öppningsdags, checkade vi in på Camping Harddraverspark i Dokkum.
En liten familjär camping, 9 km från Holwert, och med samma upplägg som de två tidigare.
Dokkum är en mysig by med kanaler, båtliv, kanalnära uteserveringar och välbevarade väderkvarnar.
Välbevarad väderkvarn från 1800-talet
Som de flesta byarna i provinsen Friesland finns det sedan århundraden tillbaka bebodda gamla stadsdelar med små låga, sneda, vinda bostadshus och kullerstensgator.
Byn hade många vattennära uteserveringar
På ett av byns vattenhål träffade vi en kypare som var helt ABBA-frälst. Han var en showman som sög in folk till restauranten och varje gång han passerade vårt bord sjöng han en liten trudelutt på någon typisk ABBA-låt.
Kanal med båttrafik och cykelväg bredvid
Efter en längre cykeltur utmed en av alla trafikerade kanaler såg vi många Frieserhästar. som är typiska för distriktet och ursprungligen kommer från Friesland.
Hästarna är av varmblodstyp och är alltid helt svarta. De kännetecknas genom en mycket kraftig man, svansen är av tjockt tagel som ofta vågar sig och hovarna är kraftigt hårbeklädda.
När vi kom tillbaka till husbilen var det åter dags att tänka på avfärd. Helena började längta till det land som gett smörrebröd, öl och snaps en plats på kartan.
Blåvand
Ännu en okristligt tidig uppstigning och efter ca 8 timmar och 70 mil från Dokkum var vi redo att checka in på i Hvidbjergs Strand Camping i Blåvand som ligger i Danmark strax norr om Fanö som är den nordligaste delen av Vadehavet.
Vädret var fortfarande strålande med så höga temperaturer att t.o.m. den annars så irriterande blåsten kändes befriande.
Hvidbjergs Camping tillhör kategorin jättestora och där finns allt, extra allt.
Badland, pooler, minigolfbana, restauranter, affärer, osv. Det finns t.o.m. en egen stig ner till stranden med egen uppstädad badvik i Nordsjön, eller Västerhavet som danskarna valt att kalla det.
Blåvand strand är en av Västerhavets populäraste
Allt finns på campingen.
Varmvatten, tvål och torkmöjligheter fanns i överflöd och allt ingick i priset. Men vill man ligga på topp så kostar det.
Här, på denna stora camping, var den ”danska gemyten”, utbytt mot stressad, otålig och opersonlig personal som förmodligen bara såg nya kunder som ytterligare en arbetsuppgift.
Redan vid incheckningen möttes vi av djupa pustanden på gränsen till stön och senare vid ett besök på campingens restaurant blev vi behandlade som om vi inte ens fanns till. I vredesmod, för denna behandling, valde vi att lämna restauranten.
Som vanligt rekade vi landskapet runt vår uppställningsplats och vi cyklade bl.a. till Ho Kro, 8 kilometer från Blåvand för att avnjuta en kall öl. Lite långt för en öl kan tyckas, men vi tog det som ett motionspass också.
Lång väg att cykla för en öl
En dag när satt vi och läppjade på ett glas rött kom två damer, med bekant utseende, fram till vårt bord.
Det var två av mina kusiner som följt oss på Facebook. Den ena, Aina, bor i min födelseby Varde, som bara ligger någon mil från Blåvand och den andra, Lene, bor i Kungälv men var på besök hos Aina.
Det var en mycket överraskande och trevlig träff där vi pratade i munnen på varandra på ett språk blandat av svenska och danska.
Träffen avslutades, som de nästa alltid gör med orden, att vi måste ses oftare.
Eftersom jag är 70 år och det var ca 15 år sedan vi sågs sist så kanske det ligger något i att vi måste ses oftare, om vi överhuvudtaget skall hinna ses mer….
Skagen
När vi gjort Blåvand var det dags att flytta till den nordligaste delen av Danmark, Nordjyllands ”gula pärla” Skagen.
Här finns många mycket, mycket vackra hus och de allra flesta är gula med en vit markering på tegelpannornas ytterkanter.
Skagen har vi besökt vid ett antal tillfällen genom åren. Vi har cyklat hit, vi har åkt buss och tåg hit med arbetskamrater och kamratgäng och vi har även varit här med husbil tidigare.
Det finns tre måsten när vi är i Skagen.
Vi måste gå den dryga kilometern i mjuk sand ut till ”spetsen”, där Kattegatt och Skagerak möts.
”Gummiryggarna” åker med Sandormen, en traktor med inrett släp som kör turister mellan parkeringen och ”spetsen”.
I år, eftersom det blåste kraftigt, var det ett dånande Kattegatt som vräkte sig in mot land och på ”spetsen” där de båda haven möts var det en häxkittel med vattenkaskader när de väldiga vågorna, från varsitt håll, stötte samman.
Vi måste boka bord och äta på byns äldsta restaurant, Bröndum Hotell, som är ett högklassigt hotell av den tjusigare sorten med vita välpressade dukar, servetter i vitt linne och levande ljus på borden.
Personalen är stiligt klädda i svart kostym/dräkt, vit skjorta, svart fluga och en vit handduk snyggt hängande på vänsterarmen.
När dom t.ex. bär fram vinet, öppnas flaskan vid bordet, kyparen luktar först själv på korken och samtidigt berättas något om vinets karaktär.
Efter den ceremonin intar dom en lätt framåtlutad hållning med vänstra handen graciöst liggande på ryggen innan dom häller upp de dyra dropparna för provsmakning.
Vid vårt besök denna gång bars förrätten in på konstnärlig utformad träskulptur som innehöll förrätten bestående av småplock från vaktelägg till små bakade strutar fyllda med anklever. Alla smårätterna såg ut som om de tillhörde skulpturen, vilket gjorde att man knappt ville ta bort dom.
Vi fick båda god mat och dryck och efter måltiden serverades kaffe med avec i salongen.
En mycket värdig avslutning på en trevlig semester
Årets måltid var av yttersta världsklass, enligt vår mening, och jag undrar om den där däckgubben, Michelin, någonsin varit här och betygsatt konceptet.
Vi måste äta smörrebröd med tillhörande drycker.
Jag uppfyllde alla tre kraven. Sista dagen i Skagen beställde jag smörrebröd med tillhörande drycker på Bodilles Kro. En liten familjär restaurant med egen trädgård en bit från folkvimlet på gågatan. Serveringspersonalen bestod av några äldre damer som såg till att alla trivdes och det är sådant jag kallar äkta ”dansk gemyt”.
Helena valde Pariserböff som håller på att slå ut den traditionella Hackeböffen i Danmark.
Vi var båda väldigt nöjda med valen och kocken på Bodilles skall verkligen vara nöjd med sin matlagningskonst.
Trots att temperaturen börjat sjunka badade vi vid ett flertal tillfällen i ett ganska så kallt Kattegatt.
Det blev åtskilliga bad på årets semester
Semesterresan börjar närma sig sitt slut och när vi rullade ombord på Stena Danicas middagstur kändes det som om säcken var knuten.
Nu var det dags att gå igenom bildmaterial och sammanställa resans händelser.
Sammanfattning
Det var en av de varmaste husbilssemestrarna vi upplevt i Danmark. Det började med ett dygns kraftig regn i Århus och avlutades med ett dygns regn i Skagen. Däremellan hade vi sju övernattningar i ett lika varmt Holland.
Det var många varma härliga kvällar
24 övernattningar blev det totalt och drygt 240 mil i vår semesterbostad, husbilen.
Efter ca 38 mil på cykelsadeln kändes det som om cykeln var en naturlig utväxt del på kroppen och jag provade även på cross country utför den stora vallen, utan större framgång.
Huvudmålet var att cykla på det enorma dammbygget Afsluitsdijk som skiljer Nordsjön från sjön Ijsselmeer, vilket vi fullföljde.
Vi började oftast dagen med en rask promenad och det blev många bad i olika hav, så många att det tenderade på att växa simhud mellan tårna.
Vi fick nästan simhud mellan tårna
På ön Ameland, med Europas bredaste badstrand, vandrade vi i den kritvita sanden med Nordsjöns vågor sköljande över våra fötter.
På en färjetur i Vadehavet var det nära att det stora fartyget fastnade i bottenslammet.
Färjan till Ameland vid högvatten
Samma färja tillbaka vid lågvatten
”Den gamle by” i Århus med en hel stadsdel uppbyggt som ett museum som berättade hur man levde på 1800-talet.
Hästdroska som den såg ut på 1800-talet
Det var gamla välbevarade fastigheter, en del ända från 1600-talet, verktyg som hantverkarna använde under den epoken, kullerstensgator, tidsenliga hästdroskor som körde runt besökare mm.
Även i Aerököping, Harlingen, Holwert och Dokkum fanns gamla välbevarade stadsdelar som fortfarande lever med bebodda hus, restauranter, uteserveringar osv.
Bebodda hus med lång historik bakom sig
Sol, cykel och bad blev resan signum
