PÄ campingen rÄdde komavarning. VÀdret var strÄlande och de flesta lÄg under sina markiser och slappade. Det var siesta, vilket i Italien Àr heliga timmar för avkoppling och vila under dygnets varmaste timmar.
Receptionen, restaurangen och butiken var stÀngda. Alla aktiviteter pÄ lekplatser mm. hade upphört och det var tyst, sÄ tyst att minsta lilla harkling fick mÄnga att irriterat lyfta pÄ ögonlocket.
Det var dÄ, just under siestan, som det hÀnde det som skulle bli dagens snackis pÄ campingen.
Plötsligt rullade en stor⊠en jÀttestor husbil in pÄ campingen, vilket fick de flesta att mödosamt vrida sina vilande kroppar.
Det var en blankpolerad tyskregistrerad amerikansk husbil av mÀrket Charlestone, med all lyx man kan tÀnka sej pÄ en husbil⊠och den var sÄ stor⊠sÄ stor att den fick vÄra normala husbilar att se ut som leksaker.
Fickparkera 12 meter fritidshus
Med lÀtt irriterande ansiktsuttryck började folk resa sej frÄn sina solstolar för att beskÄda monstret med det dovt mullrande ljudet och genast började viskningarna och nickandet paren emellan.
Campingen vi lÄg pÄ var mer anpassad för Fiat 500 Àn för husbilar. För kategorin normalstora husbilar var det helt ok, trÄngt men ÀndÄ acceptabelt, men hur skulle denna jÀtte fÄ plats?
JÀtten gled sakta förbi den ena tomma platsen efter den andra innan chauffören hittade en tillrÀckligt stor plan grÀsyta intill en stensatt mur strax bakom oss. I vÄra ögon sÄg platsen aningen trÄng ut men jÀtten började sakta backa in mellan muren och en annan husbil som stod ett 15-tal meter lÀngre bort.
Vi var helt övertygade om att han skulle backa rakt in och stÄ dÀr lÀngs muren⊠men ack vad vi bedrog oss⊠han skulle stÄ pÄ tvÀren. AvstÄndet mellan muren och den andra husbilen var bara nÄgra fÄ meter bredare Àn hela jÀttens lÀngd⊠ja ni förstÄr sjÀlva problemet. Han körde framÄt och bakÄt, framÄt och bakÄt⊠för att liksom fickparkera sin stora husbil.
Andra campinggÀster började visa intresse, dom till och med började röra pÄ sej mitt under siestan. Sakta, i smÄ grupper intog dom parkettplats för att beskÄda den stores försök att komma in mellan muren och vÄr granne som inte var hemma för tillfÀllet.
MÄnga kom för att se pÄ, andra vÀdrade skadeglÀdje
Eftersom chauffören verkade ensam i sin stora bil började Bodil hjÀlpa till med dirigeringen, hon har ju vanan att fara runt som en skÄllad rÄtta nÀr jag skall backa in pÄ trÄnga stÀllen. Det uppskattades inte av chauffören som ignorerade henne helt, han fortsatte att trixa fram och tillbaka. Denna nonchalans fick Bodil att surna till, hon blev sÄ pass krÀnkt att hon, i smyg, gav mannen fingret.
Avundsjuka blickar och ansiktsuttryck hade sÄ smÄtt börjat visa sej i ÄskÄdarleden.
Varför har man en sÄ stor husbil nÀr man Àr ensam⊠den mÄste kostat flera miljoner⊠den drar sÀkert 5 liter milen osv, osv. Kommentarerna och synpunkterna var mÄnga och alla visste bÀst.
Det var ingen lÀtt manöver den stores chaufför hade gett sej in pÄ och efter antal turer fram och tillbaka, insÄg han det omöjliga i att fickparkera och försökte i stÀllet att trixa sej ut igen⊠vilket visade sej vara Ànnu svÄrare.
Chaufförens nervositet blev pÄtagligt mÀrkbar, manövrarna blev hÀftigare och hÀftigare, Ängesten lyste i ögonen och svettpÀrlorna rann utmed hans kinder. Han satt fastkilad mellan en stor stenmur och en husbil vars Àgare var bortflugna.
GÀnget pÄ parkettplats tisslade och tasslade. HÄnleenden och huvudskakningar var inte sÀllsynta och de flesta vÀntade bara pÄ att nÄgot skulle gÄ Ät h⊠vete och dom behövde inte vÀnta lÀnge.
Chaufförens beteende antydde att han var pÄ vÀg att fÄ en blackout och nÀr hjÀrnslÀppet nÄtt sin kulmen bar det sej inte bÀttre Àn att han backade in pÄ grannens uteplats. Parkettfolket ropade och skrek men chauffören var helt blockerad och fortsatte lÄngt in pÄ grannens uteplats innan han upptÀckte fadÀsen och började rulla framÄt igen.
Grannen, som inte var hemma, hade lÀmnat husbilen med möbler, grill och allt under den utfÀllda markisen som jÀtten mejade ner utan att ens mÀrka det.  Markisen var i trasor och hÀngde som en tom luftballong utmed sidan, stolar och annat lÄg utspritt och bordet var jÀmnat med marken.
JÀtten kom till slut bort frÄn sin inkilade position. à skÄdargrupperna blev större och större och deras gester visade tydliga tecken pÄ aggressivitet samtidigt som avundsjukan förvandlats till rena hatstÀmningen.
Chauffören var sÄ skrÀckslagen att han inte ens gick ut för att se vad som hÀnt, men man kunde skönja siluetten av en person med gamnacke som vilade sitt hÀngande huvud i handflatorna.
Det var ett nÄgot förvÄnat par som kom hem och mötte synen av vad som hÀnt.
Det var en chockartad syn och en skamsen person som mötte hemkomna
Chauffören, blek, nervös och med nedböjt huvud som stirrade rakt i backen, tog de tvÄ trappstegen ner frÄn hytten och gick, utan att vÀnda blicken mot ÄskÄdarleden, i sakta mak fram till de hemkomna.
Vad som sas mellan parterna vet vi inte, men efter en kort stund, till mÄngas förvÄning, tog jÀttens chaufför och de hemkomna varandra i hand utan att en enda högljudd ton fÀllts. Det gick till och med sÄ lÄngt att dom kramade om varandra innan dom skildes.
I besvikelse och blÄsta pÄ en avslutande hetsig uppgörelse, skingrades grupperna och lugnet Äterfann sej Äterigen pÄ campingen.
Denna gratisförestÀllning bjöds vi pÄ under vÄr vistelse pÄ Camping Claudia Augusta i Algund/Merano i den Italienska delen av Sydtyrolen.