Det blir som det blir,
nÀr det inte blev som det skulle
Varje Ă„r, i samband med Helenas födelsedag, planerar vi in en höstresa med husbilen. Resorna varierar Ă„r för Ă„r. Vi har t.ex. varit i Ahrdalen, Tyskland pĂ„ vinvandring, besökt Tropical Island som Ă€r vĂ€rldens största inomhusanlĂ€ggning för badsugna, kuskat runt pĂ„ Ăsterlen osv.
Ă
rets planer var en cykelsemester, eller trÀningslÀger, eftersom Helena planerar att cykla tjejvÀtten 2017.
Vill man cykla sÄ finns det inget bÀttre Àn cykellandet Danmark som har ett otroligt utbud pÄ bilfria cykelleder.
Resan startade med en fÀrjetur frÄn Göteborg till Frederikshamn i Danmark. Campingcyklarna var utbytta mot vÄra racercyklar för nu skulle vi trÀna cykling, inte promenadcykla som vÄra ordinarie campingcyklar passar bÀst till.
Frukosten intogs pÄ fÀrjan och eftersom det var starten pÄ vÄr höstsemester sÄ kostade vi pÄ oss en Tuborg ocksÄ. Det tillhör inte vanligheterna att vi dricker öl till frukost men man skall ju ta seden dit man kommer, sÀgs det.
FÀrjeturen gick bra men det blir lite segt att vara till sjöss i nÀrmare 4 timmar. Första stoppet i Danmark var nÄgra kilometer söder om Frederikshamn vid en tillbehörsbutik för campare. Den var stÀngd⊠det var lördag och i Danmark tycker vissa butiksÀgare fortfarande att personalen bör ha samma rÀttigheter till ledighet som övriga arbetare. Vad jag inte förstÄr Àr hur folk som arbetar skall hinna göra sina inköp nÀr det Àr stÀngt pÄ deras fritid, men pÄ nÄgot sÀtt sÄ löser dom det, för de allra flesta ser ut att ha det dom behöver. Men skit samma, det blev inga onödig inköp som det lÀtt kan bli nÀr frugan skall shoppa loss.
Semestern var som sagt, i första hand Ă€mnad Ă„t motion i form av lĂ„nga cykelturer, men det blir inte alltid som man tĂ€nkt sej. Efter ett tiotal mil checkade vi in pĂ„ Sölyst Camping i Nibe. DĂ€r plockade vi ut allt frĂ„n grill till mattor ur âgaragetâ som det stora lastutrymmet pĂ„ husbilar kallas. Allt utom cyklarna!!!
VÀdret var sÄ underbart att vi istÀllet satte oss med varsitt glas rött och blickade ut över
Limfjorden som lÄg spegelblank bara ett tiotal meter frÄn vÄr boplats.
Jag tar tillvara en av höstens bonusdagar
Liksom mannen i bÄten som glider förbi pÄ ett spegelblankt innanhav
Vi njöt till fullo av det underbara höstvÀdret tills vi fick besök av ett antal smÄ knottliknande varelser som tycktes trivas bra i vÄrt sÀllskap.
Vi kÀmpade för att hÄlla dom utanför vÄr integritetszon, men dom verkade helt outtröttliga och dom var fruktansvÀrt mÄnga. Dom enda som blev trötta var vi, armarna stumnade och humöret visade tendens till avigsida.
Efter en stunds fÀktande tvingades vi vÀlja flykt före strid. Det kÀndes lite surt att behöva gÄ in i det vackra vÀdret med efter nÄgon halvtimma började det regna och dÄ vÀnde humöret till det positiva igen. Detta var ett av de fÄ tillfÀllen som man glÀds Ät regn.
Ăn mer uppmuntrade blev vi nĂ€r vi frĂ„n Ă„skĂ„darplats sĂ„g tvĂ„ gubbar som rastade sina hundar. Den ena, en jĂ€ttestor Sankt Bernhardshund, kom slĂ€pandes pĂ„ en mager skinntorr gubbe och den andra mannen, som var stor och tjock, motionerade en liten bjĂ€bbig vĂ€gkorsning.
Den lilla bjÀbbiga ville hela tiden leka med bjÀssen som inte alls var road utan fortsatte helt oberört att slÀpa runt pÄ den skinntorre.
Efter en stunds irritation av den lilla bjĂ€bbiga blev Bernhard âskitnödigâ. Han satte sej vid strandkanten och la av och en jĂ€ttehög pyramid. Gubben i andra Ă€nden pĂ„ hundkopplet, som nu hade slaknat, plockade fram sin bajspĂ„se, trĂ€dde in handen, sĂ„ som hundĂ€gare gör och böjde sig fram för att plocka upp pyramiden.
Vi förstod ingenting⊠hur tÀnkte han dÀr, för det fanns dÄ ingen som helst möjlighet att fÄ in den stora högen i den lilla plastpÄsen⊠han borde trÀtt en sopsÀck pÄ handen i stÀllet.
SkÄdeplatsen dÀr tvÄ hundÀgare bjöd pÄ underhÄllning
Med bakÄtlutad kropp, nÀsan vÀnd frÄn Bernhards pyramid och med en lÄng, lÄng utstrÀckt arm försökte han fÄ in lasset i den lilla pÄsen. Men efter nÄgra försök slÀppte han hund och allt och sprang rÀtt ut mot sjökanten och la av en marÀng.
Hundföraren med den bjÀbbiga, höll pÄ att skratta ihjÀl sej innan han med bestÀmda steg gick fram för att hjÀlpa till. Av kroppssprÄket att döma tyckte han att det hÀr var vÀl inget att banga för. Men efter bara nÄgon minuts arbete med plastpÄsen gjorde han precis det Bernhards Àgare tidigare gjort, han sprang rakt ut mot sjön och spydde.
Detta fick mej att minnas att jag under en kort period i mitt liv Àgt en Sankt Bernhardshund. Varje gÄng jag hörde minsta lilla muller frÄn Bernhards mage flydde jag i panik ut i det fria, för Àven en ohörbar gasuttrÀngning frÄn den bakre ventilen, aktivetrade krÀkreflexerna.
Eftersom vi var i Danmark sÄ lagade Helena till en helt underbar Hackeböff pÄ Àkta danska rÄvaror. Aptiten var vÀl inte pÄ topp, efter komediförestÀllningen pÄ stranden, men tillsammans med nÄgra glas av det röda blev det en hellyckad mÄltid.
Som vanligt Àter man alldeles för mycket, man blir helt dÀst, ögonlocken blir blytunga, konversationen avtar undan för undan och till slut hÀnger huvudet med dubbelhakor mot bröstet likt en spanande gam.
Efter nĂ„gra ryckningar vid hastigt uppvaknande ser man sej om och lĂ„tsas som man inte slumrat till. Men det Ă€r helt onödigt för partnern sitter oftast ocksĂ„ med gamnacke och det Ă€r dĂ„ man passar pĂ„ att sĂ€ga, âdet Ă€r nog dags att gĂ„ och lĂ€gga sej nu stumpan, för du sitter ju Ă€ndĂ„ bara och soverâ.
NÀr vi vaknade nÀsta morgon sÄg vi att pyramiden pÄ strandkanten var borta. Vart den tog vÀgen vet vi inte, men det satt nÄgra mÄsar pÄ bryggan som sÄg vÀldigt illamÄende ut.
Det var ovanligt tysta och stillsamma mÄsar pÄ bryggan
Helena, som fyllde Är denna dag, hade ensamrÀtt till dagens program och efter frukost föreslog hon en cykeltur utmed stranden vid Limfjorden.
Jag gjorde en försiktig antydan till protest för jag tyckte mej se orovÀckande tunga regnmoln över sjön. Protesten var helt utan framgÄng för Helena hade hittat en femöringsstor ljus lucka i det mörka tÀcket. Dessutom hade hon sett pÄ mobilen att det inte skulle bli nÄgot regn.
Det var trots allt hygglig temperatur för en cykeltur men efter bara nÄgon halvmil kom det befarade regnet. Vana som vi Àr med det danska (o)vÀdret sÄ hade vi med oss regnjackor och fÀrden gick vidare för det regnade trots allt inte sÄ mycket.
Efter ungefÀr en och en halv mil fick födelsedagsbarnet punktering samtidigt som vÀdret övergick frÄn dugg till regn och vinden fick en snabbare och mer horisontell flykt över det platta landskapet. Jag Àr ju alltid, enligt egen utsago, beredd pÄ det mesta, sÄ jag plockade, stolt fram en ny slang ur min sadelvÀska.
Av med hjulet, av med dÀcket, ut med slangen, in med ny slang, pÄ med dÀcket igen, pumpa⊠det var hÀr ljudnivÄn blev okontrollerbar
Dropparna blev större och fler och i hÀllregn under en stor ek pÄbörjade vi slangbytet. NÀr den nya slangen, efter ett antal okontrollerade svordomar, var pÄ plats visade det sej att nippeln, dÀr man pumpar in luft i slangen, var för kort för vÄr medhavda enkla cykelpump. Det gick helt enkelt inte att pumpa dÀcket för den gamla slangen var inte anpassad till de moderna fÀlgarna som Àr lite högre. Decibeltalet steg i takt med svordomarnas hastighet.
Att cykla med cykelskor Àr fantastisk skönt, men att gÄ i dom Àr lika fantastiskt obekvÀmt. Vi var en och en halv mil frÄn husbilen och vi hade följande val, att gÄ fort eller att gÄ sakta i ösregnet.
Efter nÄgra kilometers traskande pÄ blöta skogsstigar kom vi fram till en asfalterad nedlagd jÀrnvÀgsvall som enligt kartan ledde tillbaka till husbilen.
En fantastiskt hÀrlig promenadvÀg inga kurvor, inga backar
DÄ började dom smÄ grÄ cellerna arbeta igen. Jag kunde ju cykla till husbilen och hÀmta bekvÀmare skor till Helena eftersom cykelskorna nu börjat tÀra pÄ hennes humör.
Sagt och gjort, jag trampade ivĂ€g med regnet piskande i ansiktet och nĂ€r jag efter en dryg halvtimme var framme hittade jag inte bara hennes gympadojor utan ocksĂ„ en âriktigâ fotpump i husbilen.
Fortfarande genomblöt, vÀnde jag tillbaka och efter nÄgra försök med den nya pumpen fick vi i tillrÀckligt med luft för att kunna cykla den sista biten tillbaka till husbilen.
Efter ca fyra timmars strapatser i blÄst och regn hÀllde Helena upp ett stort glas Champagne och jag tog ett glas rött i vÀrmen innan det var dags för ett besök pÄ campingens restaurang. Vi skulle ju fira Helenas födelsedag.
Helena firar sin födelsedag med rosa Champagne
Det jag bestÀllde hade dom inte för dagen. Av allt som stod pÄ menylista fanns enbart ett fÄtal rÀtter kvar, det var lÄgsÀsong, sÄ vi bestÀllde var sin glutenfri böff och en flaska rött. Vinet var slut men servitrisen rotade fram en överbliven skvÀtt som vi fick dela pÄ. InnehÄllet var inte ens vÀrt namnet rödvin, det var surt och pÄ grÀnsen till att bli Àttika.
Det blev en nÄgot oansenlig födelsedagsmiddag för Helena, men som vanligt ser hon det mesta med humor. Vi lÀmnade restaurangen med ett leende. Böffen var sÄdÀr, vi blev ju ÀndÄ mÀtta och vetskapen om att vi hade eget gott rödvin i husbilen gjorde ju tillvaron lite lÀttade.
Ny dag och nya Àventyr och jag kÀnde mej sjukt frisk (ja man kan ju undra vart vÄrt sprÄk Àr pÄ vÀg) att ge mej ut pÄ en ny cykeltur. VÀdret var soligt men höstkallt, cyklarna blÀnkte och dÀcken var pumpade. Nu j⊠ar skulle det bli Äka av.
Vi hade pÄ kartan hittat en cykelled utmed Limfjordens södra strand som verkade bra och planerna var att vÀnda i en liten by, ca 22 kilometer vÀster om Nibe Camping. Cykelleden gick pÄ asfalt och inga leriga stigar som skapar punktering.
Helena startklar för dagens motionsrunda med nypumpat dÀck
I lÀtt medvind drog vi ivÀg och det flöt pÄ ganska bra med en hastighet av ca 25 km/timmen men efter ca 7 kilometer hÀnde det igen, Helena fick punktering.
Cykelleden gick bara nÄgra meter frÄn Limfjorden strand
Ibland kan det gÄ Är mellan punkteringarna, men nu tvÄ gÄnger inom 24 timmar⊠helt sanslöst. VokabulÀren, som Äterigen fick en decibelökning, hade inga sedlighetsgrÀnser. Helena försökte dÀmpa mej för vi stod precis utanför en skola men med vresig blick gjorde jag klart för henne att det var söndag och dÄ skall inte barnen vara hÀr.
Jag hade med mej den sista reservslangen, en modernare med högre nippel, sÄ det var bara att sÀtta igÄng med bytet.
Det relativt höga tempot hade fÄtt oss att svettas och nÀr vi stod still i den kalla snÄlblÄsten kom nerkylningen snabbt, jag började frysa. All tidigare entusiasm för en hÀrlig motionsrunda blÄste med vindens hastighet bort.
Dessutom var det vÄr sista reservslang sÄ det var bara att vÀnda hemÄt igen. PÄ hemvÀgen tÀndes ett mikroskopiskt hopp, vi sÄ skylten pÄ en cykelaffÀr, men det var ju söndag. Vi tvingades helt enkelt att avbryta dagens motionspass.
Efter lunchen var det dags att rÀta ut kroppen i horisontallÀge och nÄgot senare började jag frysa. En förkylning höll pÄ att bryta ut.
Det visade sej vara en riktig förkylning, en sÄn dÀr som bara vi mÀn kan fÄ med frossa, feberkÀnsla och ömmande hud.
Efter tvÄ nÀtter tvingades vi lÀmna denna underbara plats
Efter en natt med ömsom frossa och ömsom svettbyar bestĂ€mde vi oss för att avbryta âtrĂ€ningslĂ€gretâ och dra hemĂ„t. Men först mĂ„ste vi köra över grĂ€nsen till Tyskland för att bunkra som ocksĂ„ var ett av mĂ„len med resan.
NÀr vi anlÀnde Otte Duborg, inköpsstÀllet i Padburg, stÀllde jag husbilen lite enskilt vid sidan om, för att underlÀtta inlastningen av varorna.
NÀr vi kom ut med den första av tre fullastade varukorgar sÄg vi att en norskregistrerad husbil parkerat bar nÄgon decimeter vid sidan om oss. Hur dom tÀnkte kan man undra, för sjÀlva kunde dom inte komma ut genom sin bodelsdörr, dom mÄste gÄtt ut vid förarstolen.
Idioter, ropade jag inombords nÀr jag började baxa ut vÄr husbil för att komma in i vÄra lastluckor.
Det var kanske ingen stor grej och jag har inga som helst fördomar om vÄra grannar i vÀster, men Helena sÄg direkt att jag var irriterad.
Jag förklarade dÄ för henne hur en riktig manlig förkylning fungerar eftersom hon ju aldrig haft en sÄn svÄr sjukdom. Man blir lÀttirriterad eller rÀttare sagt, stubintrÄden blir kortare och man tÀnder, man blir helt enkelt förbannad.
Direkt efter inköpen i Tyskland bar det ivÀg till Frederikshamn igen dÀr vi övernattade pÄ en stÀllplats i vÀntan pÄ morgonfÀrjan till Göteborg.
Vi anlÀnde Göteborg vid lunchtid, snopna och besvikna över vÄra grusade planer som orsakats av en svÄr förkylning.
Det blev en kort men dyr resa, men det vÀrsta av allt var att vi inte fick avnjuta alla danska traditioner som Àr brukligt nÀr vi Àr dÀr.
Inga smörrebröd med en öl och den lille, ingen Àkta dansk flÀskestek med brun sÄs, rödkÄl och vide kartoffler, inga frasiga frukostfrallor med röd salami eller stinkande god ost osv.
Vi kÀnde oss snuvade, blÄsta pÄ konfekten och för första gÄngen pÄ mycket lÀnge sÄ hade jag inte ens framme kameran som Àr brukligt Àr pÄ vÄra resor. Som tur var hade Helena knÀppt nÄgra selfisar mm med mobilen sÄ att vi kan bli pÄminda om att planeringar, pÄ grund av oförutsedda omstÀndigheter, kan förÀndrar det mesta.
Kort sammanfattning
En riktigt jÀ⊠a skitresa som pÄ grund av orsaker blev som den blev, nÀr den inte blev som den skulle
StrÀckningen pÄ en oförglömlig cykeltur i regn och blÄst