Efter tvÄ dagar, med utsikt över ett stormigt, regnig och solfritt hav pÄ Camping Bon Repos i Santa Susanna, var det dags för vÀdergudarna att sluta hÀckla oss campare.
BlÄsten avtog och de vÄldsamma vÄgorna som slog mot husbilshyllan, dÀr vi stod, övergick till lÄnga svepande dyningar som i sakta mak rullade in mot land för att till slut dö ut helt.
Folk kom ut ur sina skal. Campingmöbler, mattor, grillar och sÄ vidare plockades fram och strandremsan fylldes med soltörstiga livsnjutare som gick, joggade eller cyklade lÀngs den hÀrliga kusten.

Inbrottet
NÀr vi sjÀlva kom tillbaka efter en lÄngpromenad sÄg Helena att det fanns en Äverkan pÄ vÄrt lÄs till bodelsdörren. Dörren gick, tack och lov, fortfarande att lÄsa upp med sÀndaren och med spÀnning öppnade vi för att se vad som hÀnt eller om nÄgon fanns dÀr inne.
Till vÄr stora glÀdje var det ingen dÀrinne och det saknades ingenting. Datorer, kameror, telefoner och Tina som vi lagt pÄ soffan under bordet var kvar och det syntes heller inga spÄr av att nÄgon varit inne i husbilen.
Även om det var ett misslyckat inbrott sĂ„ fĂ„r man sej en rejĂ€l tankestĂ€llare nĂ€r man sjĂ€lv blir drabbad.

Glada över att inget saknas men det blir ÀndÄ en dyr utgift

Hur kan nÄgon komma pÄ tanken, att mitt pÄ ljusan dag, göra inbrott bland tÀtt uppstÀllda husbilar och med en livligt trafikerad strandremsa mellan husbilarna och havet, verkar totalt intelligensbefriat.
Mest förbannad blir man av att tjuvarna oftast förstör för det tiodubbla vĂ€rdet pĂ„ stöldgodset, helt utan respekt för den drabbades ekonomiska situation. Hur fan Ă€r dom skapta?  Finns det ingen repekt för andra mĂ€nniskor över huvud taget? Dom borde fan ta mej
 ja jag sĂ€ger inget mer
 för jag förstĂ„r att ni förstĂ„r vad jag menar.

Inbrottsförsök trots att folk rörde sej precis intill fordonet

Benicassim
Efter fem dagar pÄ Bon Repos var det dags att flytta nÄgra mil lÀngre söderut pÄ kusten.
Den delen av Costa Bravakusten som vi lÀmnade var helt uppbyggd för soltörstiga turister med milslÄnga sandstrÀnder, campingplatser, bungalows, strandbarer, lÀgenhetshotell och sÄ vidare.
Eftersom det var lÄgsÀsong var mycket av allt detta stÀngt men det var ÀndÄ förvÄnansvÀrt mycket folk i rörelse.
VÄrt mÄl för dagen var Benicassim och campingen Bonterra Park som ligger drygt 26 mil söder om Barcelona.
PÄ vÄr Spanienresa för Ätta Är sedan tillbringade vi knappt tvÄ veckor pÄ denna camping och eftersom vi var mycket nöjda dÄ, valde vi att Äteruppleva den kÀnslan.
NĂ€rmaste avstĂ„ndet frĂ„n Santa Susanna till Benicassim var enligt Tina drygt 34 mil men dĂ„ mestadels pĂ„ betalvĂ€gar. Eftersom jag för tillfĂ€llet var inne i en snĂ„l period stĂ€llde jag in Tina pĂ„ ”undvikande av betalvĂ€gar” och dĂ„ blev strĂ€ckan i stĂ€llet 42 mil. Detta gjorde jag i smyg utan Helenas vetskap.
NÀr vi lÀmnat Santa Susanna skulle vi följa kusten hela vÀgen söderut, enligt vad Helena kunde se pÄ sin mobil. NÀr Tina istÀllet ledde oss rakt upp i bergen trodde hon att Tina fÄtt en total flipp.
Efter mitt erkÀnnande av Tinas vÀgval fick Helena ett stelt ansiktsuttryck med snipig mun, grÄnande hud och en fast förankrad blick framÄt. Men vÀl uppe i bergslandskapen byttes ansiktsdragen till leende och ögon som inte tycktes fÄ nog av utsikten. Vi körde pÄ hÀrligt kuperade vÀgar genom nationalparker, tÀtbevuxna pinjeskogar, odlingar och lÄngt bort i fjÀrran sÄg vi silhuetten av ett bergsmassiv med ovanlig topografi.

Denna utsikt fick Helena att mjukna

NÀr vi nÀrmade oss kusten och lÄglandskapet igen, kom vi in i en front med turbovindar som svepte ner mot havet frÄn bergen. Under nÄgra mil hade vi en ihÄllande sidvind med vindbyar upp mot stormstyrka. Husbilen for fram och tillbaka över vÀgbanan och det kÀndes nÀstan som att den ville vÀlta. Ju nÀrmare kusten vi kom desto mer avtog blÄsten för att till slut bli normal igen.

Mitt vÀgval var som sagt ungefÀr Ätta mil lÀngre Àn kortaste strÀckan och det blev dessutom drygt tvÄ timmar extra bakom ratten. Men vad gör vÀl det, vi Àr ju pensionÀrer.
NÀr vi summerade det hela med allt det vackra vi fick uppleva sÄ kÀndes vÀgvalet helt rÀtt. Att det dessutom blev en femhundring billigare, just för att vi undvek betalvÀgar, gjorde inte valet sÀmre.

Efter incheckning pÄ Bonterra Park visade det sej att av campingens drygt 200 platser, fick vi exakt samma plats som vi hade för Ätta Är sedan.

SÄ hÀr sÄg det (hon) ut för Ätta Är sedan

och sÄ hÀr ser det (hon) ut i dag

Lustig kÀnsla som gjorde det hela till en riktig nostalgisk upplevelse.
Efter att vi baxat in husbilen pÄ rÀtt plats Äkte campingmöbler och cyklar fram. Vi lutade oss tillbaka och njöt en kort stund av den underbara solen innan det var dags för en tur pÄ jÀrnhÀstarna.
Vi cyklade i lugnt tempo söderut till en liten bar som vi besökt tidigare för att Äterigen fÄ njuta av den heta solen, den hÀrliga utsikten över det turkosfÀrgade vattnet och den bÄgformade horisonten.

Cykelturer och promenader Àr det som fÄtt starkast fÀste pÄ hjÀrnhinnan frÄn vÄrt förra besök i Benicassim och dÄ framför allt den drygt sju kilometer lÄnga stensatta strandpromenaden som skiljer byn frÄn havet.

En fantastiskt vacker och vÀlunderhÄllen strandpromenad

Termometern höll sej vanligtvis runt 15 grader pÄ dagen, men med hjÀlp av den starka solen var det ÀndÄ njutbart att sitta ute.
Trots allt var det lÄngbyxor och tröjor som gÀllde och de dagar solen inte orkade trÀnga undan tÀcket nedanför kÀndes riktigt kalla.
VÄr förhoppning var givetvis att det skulle vara temperaturer som tillÀt utesittande pÄ kvÀllarna. Men det var inte aktuellt eftersom termometern sjönk till 8-10 grader vid mörkrets inbrott och vi hade glömt ta med oss vÄra skidoveraller.
Vi tröstade oss med att det var vÄra första veckor pÄ resan och att rapporterna hemifrÄn talade om nollgradigt vÀder i regn och rusk. SkadeglÀdje Àr den sanna glÀdjen sÀgs det, men det fÄr stÄ för dom som sÀger det.

Lucia i Spanien
PÄ Bonterra Park var det övervÀgande engelskregistrerade fordon till skillnad frÄn Bon Repos i Santa Susanna, som var överrepresenterat av spanjorer.
Men bÄda platser hade ett gemensamt, det fanns inte en enda bil med svenska skyltar förutom vÄr.
I denna del av Spanien tror jag inte att man firar Lucia och förmodligen inte heller i England.
Vi förberedde oss pÄ nÄgon form av firande pÄ campingen, med icke, det var som vilken vardag som helst. Ingen Lucia med ljus i hÄret, ingen pepparkaksgubbe, inga töser med vita morgonskynken och inga sÄnger. Det var absolut ingenting vilket kanske Àr lika bra eftersom vi sjÀlva ÀndÄ hÄller pÄ att förstöra denna typ av traditioner genom vÄrt jÀmstÀllhetstÀnkande. Idag kan vem som helst vara Lucia, jag till exempel. Hur trevligt skulle det vara att se mej med ljus i hÄret och med en skrovlig tondöv röst kraxa fram luciavisor?

Uppskattas kanske av nÀrmaste bekantskapskretsen
 men?

Inte för att jag Àr sÄ traditionsbunden men det Àr ÀndÄ kul om man kan bevara nÄgot. Snart Àr det vÀl naturligt för oss gubbar att Äka runt pÄ en kvast i pÄsktider eller lÀgga sju sorters blommor under huvudkudden pÄ midsommarnatten.
Jag sÀger som Luuk
 vart Àr vi pÄ vÀg.

Benicassim Àr som de flesta stÀder utmed Medelhavskusten, uppbyggda för att tillfredsstÀlla turisternas behov.
Den gamla stadskÀrnan har fÄtt flytta pÄ sej, för att ge plats Ät hundratals höga lÀgenhetshotell med ofantlig utsikt över stranden och havet.
Även jĂ€rnvĂ€gen har flyttas lĂ€ngre upp mot bergen men som tur Ă€r har nĂ„gon klok politiker bevarat delar av den gamla i sitt naturliga ursprung. Dels finns det en jĂ€rnvĂ€gsbro mitt i centrum som i dag ingĂ„r i en stor trafikrondell och lĂ€ngre norrut finns ett antal gamla tunnlar som tidigare anvĂ€nds för gĂ„ngtrafik under jĂ€rnvĂ€gen.

Den gamla jÀrnvÀgsbron som i dag ingÄr i en rondell

 Cykelbanor
Spanjorerna Àr bra pÄ att bygga cykelvÀgar och trots att det inte var shortsvÀder sÄ fick vi ÀndÄ mÄnga hÀrliga cykelturer nÀr solen vÀrmde som bÀst.
I anslutning till campingen gÄr flera cykelleder Ät olika hÄll.
Vi valde bland annat en strÀckning som gick norrut till semesterorten Orpesa dÀr de första fem kilometrarna, pÄ den gamla nedlagda banvallen, Àr den absolut vackraste och mest vÀlbesökta cykel och vandringsleden för bÄde motionÀrer och söndagsflanörer.

Mynningen pÄ en av alla gamla jÀrnvÀgstunnlar

Den gamla vallen, som ligger pÄ sluttningarna ner mot havet, gÄr genom tunnlar och djupt urskurna jack i berget och en enorm utsikt över kustbandet och havet.

Cykelleden gÄr genom djupa jack i berget. I mitten Helena

HÀrlig utsikt frÄn den gamla jÀrnvÀgsvallen

Resten av den 14 kilometer lÄnga strÀckan gick pÄ avskilda cykelbanor till den för Ärstiden nÀstan helt nedslÀckta byn. Det var ingen rundtur utan vÀgen tillbaka var densamma.
Vi valde Àven en rundtur som gick söderut pÄ en bilfri led genom olivlundar, apelsin- och citronodlingar till den större orten Castello de la Plana. DÀrifrÄn vÀnde vi ner mot kusten som vi sedan följde tillbaka till Benicassim. En hÀrlig tur pÄ knappt fyra mil pÄ trygga vÀlskyltade cykelbanor.
Förutom en hÀrlig cykeltur vi pÄ landsbygden fick vi Àven se var SÀdesÀrlorna hÄller hus nu pÄ vintern.

Vinterkollo för Àldre engelsmÀn
Campingen hade ett gediget aktivitetsprogram. Bland annat var det 50-60 tals musik pÄ campingens restaurang en lördagskvÀll vilket vÀckte mitt intresse.
NÀr vi kom till restaurangen, strax efter Ätta, var den stora lokalen nÀstan fullsatt men vi hittade ett bord för tvÄ och ganska snart förstod vi att dom allra flesta runt omkring oss var engelsmÀn, Àldre sÄdana och att dom var vÀl bekanta med varandra. GenomsnittsÄldern fick till och med mej att framstÄ som en yngling.
NÀr nÀstan alla Àtit fÀrdigt och förstÀrkt sej med promilleframkallande drycker, började orkestern spela gamla godingar och som pÄ ett givet kommando fylldes hela dansgolvet med mer eller mindre rörliga, men danssugna pensionÀrer. De som ingen partner hade dansade sjÀlva och alla sÄg ut att stortrivas.
Det var helt underbart att se den livsglĂ€dje som fanns trots hög Ă„lder och mer eller mindre utslitna kroppar. Alla hade roligt och alla skojade med varandra ungefĂ€r som jag kommer ihĂ„g vĂ„ra ”bastufester” vid Nödingesjön för ett 50-tal Ă„r sedan.

Bonterra Park fÄr ett mycket högt betyg av oss. HÀr finns det mesta som krÀvs för att en camping skall vara vÀrd namnet, som till exempel rejÀla tomter med el, vatten och avlopp. HÀr finns inomhuspool, gym och restaurang samt en stor matbutik strax utanför grindarna.
Hela omrÄdet Àr frÀscht med vÀlansade trÀd, buskar och hÀckar samt mycket vÀlstÀdade och frÀscha servicehus.
Inte sÄ konstigt kanske att vi valde denna camping igen.

Den ena dagen var den andra lik med lÄnga promenader och cykelturer och efter 10 dagar var det dags för förflyttning igen.
Vi mÄste ytterligare drygt 30 mil söderut, innan vi nÄr den nordligaste av vÄra svenska vinterförvaringar, Torrevieja i Alicanteregionen.

Du kan se fler bilder frĂ„n resan om du pĂ„ startsidan söker pĂ„ ”Bilder, Nostalgi och traditioner” eller under fliken ”Galleri”>”Bilder frĂ„n vĂ„ra resor”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Äntligen dags att dra mot vĂ€rmen. Husbilen Ă€r packad och tankad inför vĂ„r lĂ„ngresa som startar med nĂ„gra mil till Göteborg för vidare transport med StenafĂ€rjan till Kiel.
Kaptenen slÀppte förtöjningen strax före sju pÄ kvÀllen samtidigt som vi satte oss i baren för resans första röda. Efter genomgÄng av bÄtens olika faciliteter som till exempel huvudrestauranten med julbord, mysiga barer, bordershop med tullfria varor och sÄ vidare, valde vi den mindre restauranten dÀr det erbjöds aŽla carte.
Efter en smaklig mÄltid var det dags att söka upp vÄr hytt igen och i barerna som vi passerade var mysfaktorn pÄ topp. Men eftersom vi hade en lÄng dag i bilen framför oss valde vi att ta det lite lugnt.

Kiel
Vi lÀmnade StenabÄten vid niotiden pÄ morgonen och efter en del felnavigeringar och ilskna tyskar som med all tydlighet visade att vi inte kunde köra bil, hittade vi den jÀttelika stormarknaden, Cittie i utkanten av staden.
Vi handlade nÄgra dunkar vin innan vi i panik flydde den enorma byggnaden och trÀngseln, dÀr Àven en dinosaurie skulle kÀnt sej som en liten flugskit. Det som inte finns pÄ Cittie Àr inte lönt att leta efter. DÀr fanns allt.
Det bÀsta med köpcentret var att man hade en egen parkering för just husbilar.

Autobahn
VÄrt mÄl för dagen var Osnabruck och camping Niedersachsenhof och Àn en gÄng var det dags att
ta sej an den hetsiga trafiken som rÄder pÄ Europas största vÀgnÀt.
Om man inte stÄr still vid ett vÀgbygge eller vid in- och utfarter till en större stad, sÄ ligger man mestadels inklÀmd i lÄngtradarfilen med fÄ chanser att kunna köra om. Skulle man mot förmodan vÄga sej pÄ en omkörning, nÀr det ser fritt ut bakÄt, sÄ hinner man oftast bara halvvÀgs ut i omkörningsfilen innan ett hysteriskt blinkande ljussken blÀndar i backspegeln. Blinkningarna nÀrmar sej med enorm hastighet och ibland tvingas man tillbaka till lÄngtradarfilen igen för att inte bli pÄkörd bakifrÄn. Om man vÄgar sej pÄ att trotsa blinkningarna, sÄ att stressgurkan bakom tvingas sakta ner lite, sÄ hÀnger han sej, alltid en han, pÄ sitt decibelstinna signalhorn tills han kommit förbi med sin hÀstkraftkorrigerade lÄtsasracerbil.
Tack och lov Àr dessa dödspiloter i minoritet. Tysken i allmÀnhet Àr mycket disciplinerad och hÀnsynsfull, dom kör visserligen fort, men med respekt.
Autobahn, trots trÀngsel och vÀgbyggen, Àr det absolut snabbaste sÀttet att ta sej söderut och att detta enorma vÀgnÀt fortfarande Àr helt avgiftsbefriat Àr ett under.

Osnabruck
VÀl framme vid Niedersachsenhof camping kunde vi konstatera att det sÄg vÀldigt dött och igenbommat ut trots att vi pÄ hemsidan lÀst att det var vinteröppet.
Helena lyckades per telefon fÄ tag pÄ Àgaren som talade om att man mÄste boka i förvÀg pÄ lÄgsÀsong men han var ÀndÄ vÀnlig nog att komma och anvisade oss en plats dÀr vi kunde stÄ.
Anledningen till valet av camping var att den lÄg nÀrmast stadens centrum och den omtalade julmarknaden som vi hade för avsikt att besöka.

Första adventmys i husbilen

VÀdret var som hemma ungefÀr, grÄtt och kallt, och de gemensamma hygienutrymmena, de som var öppna, var sparsamt uppvÀrmda.
Det blev en lugn afton med juldekoration och husbilsmys, innan det var dags att slÀcka för natten pÄ den öde campingplatsen.
Efter första natten i husbilen vaknade vi till en kall morgon runt nollan. Eftersom vi snÄlar med gasolen, i vÄr spanska flaska, var enbart elvÀrmen pÄkopplad och det var med nöd och nÀppe att den orkade hÄlla 20 grader i bilen. Efter soluppgÄngen var dom problemen ur vÀrlden och Àven campingens hygienutrymmen fick en behagligare temperatur.
Vid lunchtid tog vi bussen, strax utanför campingen, in till stadens centrum för att besöka julmarknaden. Solen lyste stundtals och vi strosade runt mellan stÄnden som mestadels bestod av stÄmat och varma drycker med alkohol.

StÄnden med varma drycker var vÀlbesökta

Bodarna med allehanda krafs var lÄngt ifrÄn lika vÀlbesökta som wurst- och gluhwein bodarna.
Efter nÄgon timme pÄ marknaden började magen lÀngta efter annat Àn varma drycker, men att stÄ ute, det var fortfarande kallt, med en wurst i handen upplÀt vi Ät andra.
Vi fick ett bord pÄ ett mysigt matstÀlle med god vÀrme och en gedigen aŽla carte meny.
PÄ grund av sprÄkligt missförstÄnd serverades vi inte det vi bestÀllt. Vi fick in varsin jÀtteklump med kött dÀr benpipor stack ut genom ett tjockt lager svÄl som var hÄrt stekt.
Schweinshaxe Àr en tysk-österrikisk nationalrÀtt gjord pÄ flÀsklÀgg. Det rÄhuggna höftbenet steks hÄrt med svÄl och allt vilket gör att svÄlen blir vÀldigt knaprigt. Hela köttklumpen serveras ofta med bara senap och surkÄl.
Schweinshaxen var fantastisk och exakt lika god som den ser oaptitlig ut.
Det var vÀldigt, vÀldigt mycket kött under den knaperstekta svÄlen som vi returnerade till nÀsta gris som skall slaktas.

Under den knaperstekta ytan finns mycket gott

 Vi sÄg inte sÄ mycket mer av Osnabruck Àn julmarknaden som rankas som en av Tysklands allra vackraste och dom kan Àven stÄta med att ha vÀrldens största musikpositiv med hela 25 olika julvisor, som tyvÀrr inte var igÄng vid vÄrt besök.

VÀrldens största positiv med hela 25 olika julvisor

Lindenfels
Efter tvÄ övernattningar pÄ den öde campingen lÀmnade vi Osnabruck i dimma och kyla.
MÄlet för dagen var en tripp pÄ drygt 40 mil söderut till en liten bergsby strax norr om Heidelberg.
Det var söndag och i Tyskland Àr det inte tillÄtet att köra lÄngtradare utan sÀrskilt tillstÄnd pÄ helgerna. Autobahn var som en helt ny upplevelse med lugnare trafikrytm och en hel fil extra som pÄ vardagarna blockerades av den tunga trafiken.
Dödspiloterna syntes inte till vilket kan berott pÄ att det bitvis var halt i det nollgradiga vÀdret och vid alla tappstationer, rastplatser och andra fria ytor stod tusentals lÄngtradare parkerade i vÀntan pÄ att det skulle bli mÄndag.
NÀr vi hade ca tre mil kvar till mÄlet lÀmnade vi autobahn och började klÀttringen pÄ smala krokiga vÀgar, genom smÄ byar och lantbruk, upp mot Lindenfels och stÀllplatsen som vi lÀst en del om.
StĂ€llplatsen, en kommunal grusplan, var helt öde och den var ”gratis”. Det fanns toa och man kunde Ă€ven köpa el och vatten.
Åter en mysig kvĂ€ll i husbilen, med julstjĂ€rna och allt och efter en god natts sömn möttes vi Ă€n en gĂ„ng av en frostig dimmig morgon.

Burg Lindenfels sedd frÄn stÀllplatsen

Planerna för dagen var en vandring till Lindenfels gammal borg knappt en kilometer frÄn stÀllplatsen.

Burg Lindenfels frÄn 1100-talet

Kylan gjorde att intresset hade svalnade nÄgot men efter en kopp kaffe Äkte alla vinterklÀderna fram och vandringen till borgen var ett faktum.

Frostig morgondimma över byn

Vi Ängrade inte en sekund att vi lÀmnade komfortzonen och gav oss upp pÄ borgen trots kylan. Det var hel enkelt en mycket sevÀrd upplevelse och det enda vi önskade, efter vÄrt besök, var att fÄ Äteruppleva omgivningarna och denna vackra by med borgen frÄn 1100-talet i sommarskrud.

Byn vid foten av denna stÄtliga borgen

Tina, vÄr GPS
Efter besöket i Lindenfels och den stÄtlig borgen var det Äter dags för förflyttning söderut och mÄlet för dagen var Colmar.
Den vÀg som Tina, vÄr GPS, visade oss var tyvÀrr avstÀngd nÄgon mil frÄn Lindenfels sÄ det var bara att vÀnda tillbaka samma vÀg vi kom. En omvÀg pÄ drygt fem mil, men vad spelar det för roll, vi sÄg ju vackra vyer och vi hade ju ingen som helst tid att passa, vilket Àr en fantastisk ynnest.
Vi har alltid kallat vÄra GPS; er för Tina efter den duktiga rallykartlÀsaren Tina Törner som, i slutet av förra Ärhundradet, lotsade runt rallyförare i skogarna.
Tina Àr en otrolig tillgÄng som kan hitta de mest undangömda platser och hon hittar alltid en annan vÀg, som nu i Lindenfels dÀr en vÀg uppe i bergen helt plötsligt var avstÀngd.
Innan Tinas intrÀde i familjen satt Helena alltid i passagerarsÀtet med stora kartor som hon vecklade ut i tid och otid. Ibland kunde det ske mitt inne i en storstad sÄ bÄde backspeglar och andra synvinklar skymdes, vilket kunde skapa högljudda utvecklingssamtal.
NÀr Tina kom in i bilen blev Helena entledigad frÄn sina tjÀnster och det tog nÄgra Är innan hon accepterade den nya kartlÀsaren som varken skymde sikten eller höjde rösten vid felnavigeringar.
Vid hastiga sena kursÀndringar med ilsket tutande medtrafikanter, folk som visar fingret, knyter nÀven och sÄ vidare, Àr Tina alltid lika lugn och vÀnlig med sin lena röst.

Colmar
Tina fick order om att leda oss till stÀllplatsen Port de plaisance de Colmar, vilket hon gjorde med den Àran.
Det som mötte oss vid framkomsten till stÀllplatsen var kaos, fullstÀndigt kaos. MÄnga med oss hade valt denna plats för nÀrheten till Colmars gamla stadskÀrna som i december har en omtalad julmarknad vilket förmodligen var det stora dragplÄstret. Stora husbilar stod kors och tvÀrs utanför den stÀngda grinden till stÀllplatsen, som enligt vakten var fullbelagd hela december ut.
Efter mÄnga om och men med backande och trixande hit och dit lotsade vakten oss till en tom yta utanför grindarna som vi fick lov att stÄ pÄ över natten. Vi fick Àven, mot ersÀttning, tillgÄng till stÀllplatsens faciliteter. El dÀremot, gick inte att erbjuda.
Det var frost ute sÄ vi tvingades vÀrma med gasol för att överleva i kylan. Anledningen till att vi snÄlade med gasolen berodde pÄ att vi hade en spansk tub som endast kan bytas i Spanien och vi hade fortfarande mÄnga mil och nÄgra övernattningar kvar innan grÀnsen.
Helena försökte nu hitta en camping med el i eller i nÀrheten av Colmar men överallt fick hon svaret att det var fullbelagt hela mÄnaden.
Det var bara att ge upp den vackra byn för denna gÄng och fortsÀtta söderut mot Lyon som var vÄrt nÀsta mÄl i planeringen.
NÀr vi efter drygt 40 mil nÀrmade oss Lyon stod termometern fortfarande pÄ minusgrader, sÄ vi ombestÀmde oss ytterligare en gÄng. Vi fortsatte dryg 30 mil till söderut dÀr vi stannade pÄ en tapp för att sova nÄgra timmar.
NÀr vi vaknade pÄ morgonen tog gasolen slut vilket inte var nÄgon katastrof eftersom mÄlet för dagen var Spanien och Costa Brava kusten.

Santa Susanna
Vi möttes av ett stormigt Medelhav strax söder om Montpellier i Frankrike och efter ytterligare en timmes körning passerade vi grÀnsen till Spanien.
Helena började sökandet efter en camping utmed kusten, men det visade sej att flertalet som vi googlat fram var vinterstÀngda. Efter ett antal olika hÀnvisningar fick hon kontakt med Camping Bon Repos i Santa Susanna som hade bÄde vinteröppet och lediga platser.
Vid middagstid checkade vi in i regn och rusk och innan vi lÀmnade receptionen bytte vi vÄr tomma gasolflaska mot en ny.
Vi fick en fantastisk plats med nosen ett tiotal meter frÄn Medelhavskusten som för dagen var ordentligt upproriskt.

Utsikt och nÀrhet till Medelhavet kan man inte klaga pÄ

Det var ett stormigt skÄdespel med de vita skummande vÄgorna som tornade upp sej lÄngt bort mot horisonten och som i vÄldsam fart rullade in mot kusten och strandkanten dÀr de, i en enorm vattenkaskad, stoppades upp av den tvÄ meter höga platÄ som husbilarna stod pÄ.

VÄgorna slog med vÄldsam kraft mot husbilsplatÄn

Efter bara fyra övernattningar var vi redan vid Medelhavet vilket inte riktigt gick efter planen. Men vÀdrets makter rÄr vi inte över och vissa planerade besöksmÄl var inte alls lockande under det grÄsvarta kalla och fuktiga tÀcket som lÄg över norra Europa.
Men nu Àr vi i Spanien och det Àr nu vinterförvaring börjar.

Du kan se fler bilder frĂ„n resan om du pĂ„ startsidan söker pĂ„ ”Bilder, resan till vinterförvaring” i sökrutan eller under fliken ”Galleri”>”Bilder frĂ„n vĂ„ra resor”