Roses, Spanien

Kvällen före vi lämnade Benicarlo eskalerade Helenas förkylning till både hals- och öroninflammation. Halsen och hostan gick väl an, men värken i öronen och dom hjärtskärande gråten på hjälp, när hon stönade fram att trumhinnan spricker, var nästan outhärdligt för en tafatt läkarokunnig man. Jag visste inte vad jag skulle ta mej till, jag blev i stort sett helt handlingsförlamad. Jag famlade efter råd och föreslog att vi skulle ringa en taxi för att komma till en läkare, men det ville hon inte. Jag vet att det går över för jag har haft det förut, sa hon.
Avresan från Benicarlo startade tidig morgon. Framför oss hade vi knappt 40 mil utmed kusten, till vår nästa destination, som blir den sista i Spanien för denna gång.
Farthållaren var inställd på 96 km/h, det råder 90-gräns i Spanien och vid 15-tiden hade vi checkat in på Salata Camping i Roses.
Innan vi gjorde något annat bad Helena receptionen om hjälp att beställa en taxi till en läkare och under tiden ställde jag husbilen på plats. Ankommaren frös inne denna gång av förståeliga skäl.
Vi hade hela tiden telefonkontakt och efter en dryg timme var hon tillbaka igen. Hon såg lättad ut och med sej hade hon en påse med medikament. Jourläkarens diagnos var ”perforerad trumhinna” som vi bör ha koll på i minst två veckor framåt.
Vi var fortfarande inne i den spanska vintermånaden och efter solnedgången ville kvicksilvret ogärna stiga över fem-sex gradersstrecket och det är kallt, djä..ligt kallt, även för en härdad nordbo.

Dagen efter att vi checkat in, anlände Falkenbergarna, Lena och Håkan. Det blev som vanligt ett glatt återseende och efter några ankommare, med varierande yrselstyrka, var det dags att krypa in i sin egen lilla kuppe igen.
Roses ligger längst in i en jättestor bukt, Golf de Roses, med deltalandskap i sydvästlig riktning och med ett  bergsmassiv mot den franska gränsen, knappt fyra mil bort, i nordostlig riktning.

Roses ligger längst in i den stora bukten Golf de Roses

Helena var fortfarande inne i sin mindre angenäma spiral och efter smärtan i örat, blossade halsen upp på nytt med torrhosta och svidningar. Hostan var så besvärande att hon några nätter tvingades byta sovrummet mot soffgruppen, för att kunna sova i sittande ställning.
Efter en vecka tillsammans, lämnade Falkenbergarna Spanien för denna gång och samtidigt gav dom oss hela ansvaret för strandbarernas överlevnad. Samma dag var det dags för första återbesöket hos en öronläkare som har sin praktik i Empuriabrava, drygt sju kilometer från campingen. Det blev en härlig cykeltur i solskenet och efter besöket, kunde en lättad Helena lämna beskedet att trumhinnan läker precis som den ska. Läkaren ville ändå inte släppa taget helt, utan bestämde att hon skulle återkomma igen efter ytterligare fem dagar.

Hamnen
Roses ligger på Costa Brava (vilda kusten) som är den nordligaste av dom 10 namngivna kustremsorna som karaktäriserar Spaniens möte med haven. Costa Brava karaktäriseras som ett bergigt landskap med slingrande vägar och högklassiga badvikar. Längst in i Golf de Roses ligger hamnen som i dag är en de av mest betydelsefulla fiskehamnarna i regionen och där finns även en gästhamn med lyxjakter i en prisklass som bara ryska oligarker kan lösa.

 I den moderna hamnen finns fiskebåtar i alla storlekar

och i gästhamnen ligger lustjakter för dom ekonomiskt oberoende

Citadellet de Roses
Bara någon kilometer från campingen, ligger Citadellet de Roses som är en gammal fästning från Medeltiden.

Jag och en tidigare kollega detaljgranskar byggmodellen

Innanför muren finns bland annat en kyrka och ett kloster

Vid vårt besök botaniserade vi bland ruinerna i flera timmar och än en gång ställer man sej frågan, hur har mänskliga händer, utan maskiner och moderna verktyg, kunnat skapat dessa höga uppmurade stenmonument.
Inom murarna har man även bevarat ett olivträd från den tid då byborna hade sina bostäder här.

Ett cirka 500 år gammalt olivträd från Roses begynnelse

Marknad.
Varje större ort i Spanien har minst en fast marknadsdag per vecka och i Roses har man vigt söndagarna till detta. På de flesta marknader som vi besökt, har det funnits allt från grönsaksstånd till ögongodis för turister.
Normalt stänger man av ett par gator mitt i byn under marknadsdagen, där säljarna sätter upp sina stånd för att visa sina produkter. Men i Roses hade man tagit en hel stor parkeringsplats, strax intill Citadellet, till sitt förfogande. Trots marknadens enorma storlek hade man inga grönsaksstånd men däremot ett jätteutbud av kläder, skor och andra ”måste ha” grejer.
Det mesta är billigt på marknader och ofta handla ortsbefolkningen det nödvändigaste just på marknadsdagarna. Våra två besök på marknaden fick bankkontot att ändra sej ordentligt, men nu har vi kläder och kallingar för lång tid framöver.

Castello d´Empuries

Basilica de Santa Maria som syns långt utanför stadsmuren

Från Salata camping är det lite drygt en mil på cykel till den gamla staden Castello d´Empuries som mellan åren 1079 till 1385 var huvudstad i Empuries.
Staden, som ligger i utkanten av det moderna deltabygget Empuriabrava, har all sin gamla charm kvar med smala gränder och söndervittrade husfasader.

Den gamla staden har bevarat sin charm med trånga gränder

och ett mysiga litet torg, långt bortom all hets och stress

Dolmen de la Creu d´en Cobertella
Rakt upp i bergen, knappt tre kilometer från hamnen i Roses, finns en gravplats som är mellan 3000 till 3500 år gammal. Megalitdolmen, som denna typ av gravplatser kallas, består av stora plattor i granitgnejs staplade på varandra till en smal förkammare och en större gravkammare. Detta var en vanlig typ av gravplatser i yngre stenåldern och som under årtusenden varit täckt av vegetation och sten. Dolmen de la Creu grävdes fram av arkeologer i mitten av 1900-talet och efter ytterligare utgrävningar hittade man ett flertal megalitgravar i området. Man fann även skelettrester, keramik och romerska mynt inom området vilket tyder på att berget varit en större boplats under stenåldern.

Jättestora stenblock utgjorde gravplats på stenåldern

Än en gång är vår fråga berättigad. Hur kunde man flytta och lyfta dessa enorma stenblock med bara handkraft. Taket på denna gamla gravplats är cirka fem meter långt, tre meter brett och 40 centimeter som tjockast.
En kubikmeter sten väger cirka 2,5 ton och med min, ej vetenskapliga uträkning, borde blocket som utgör tak väga mellan 5–6 ton.
Hur bar dom sej åt, för det fanns ju varken taljor eller rep på stenålderstiden och varför lade man sådan kraft på att bygga dessa gravplatser?

Jag hade ingen större framgång när jag försökte rubba ”taket”

Den två kilometer långa uppförsbacken, från hamnen till gravplatsen, var en riktig hjärtstartare och mina dåliga luftrör pep och gnisslade som en gammal dörr i blåsväder. Men efter besöket på gravplatsen, när törsten gjort sej påmind och hjärtat intagit normal takt igen, var det bara bromsarna som gnällde i utförslöporna ner till närmaste strandbar.

Empuriabrava

Staden där båtar är lika viktiga som bilar

Här är båtvarven fler än bilverkstäderna och båtuthyrningar duggar lika tätt som barer.
Vi gjorde ett antal besök i och omkring staden som mest består av semesterbostäder, bland annat för att Helena gjorde sina läkarbesök där. Men vi ville även uppleva atmosfären i denna något annorlunda stad, som mestadels består av överkonsumtion för dom penningstarka.
Empuriabrava är en modern semesterort längst in i den stora Rosesbukten. Det som är speciellt med denna stad är att den är uppbyggd på ett deltalandskap mellan floderna Salins och Muga som genomkorsas av ett 30 kilometer långt rutnät av kanaler.

Alla bor nära sin båt i det tre mil långa kanalsystemet

Det var så sent som i mitten på 1900-talet som några entusiaster började projektera området, som i dag har vuxit till drygt 80 000 bostäder.
Vissa kallar staden för världens största småbåtshamn, andra kallar den för nutidens Venedig.

Cadaques
Vid ett tidigare besök i Roses, tog vi tillsammans med Helle och Stefan en busstur till Cadaques som är en pittoresk fiskeby i viken Punta de Sa Costa, där bland annat många konstnärer hitta sin inspiration. En av de mest kända är Salvador Dali som även står staty mitt i byn.
Bussturen från Roses tog knappt en timme över bergen men under sommaren går det även dagliga båtturer till den vackra byn i viken.
Vi besökte inte Cadaques denna gång men om ni är i närheten så kan vi varmt rekommendera ett besök i den lilla byn som lyckats bevarat sitt charmiga ursprung.

Både Cadaques och Empuriabrava, som är varandras motsatser, bjuder på många intressanta upplevelser. Cadaques, med knappt 3 000 fastboende, har på något sätt lyckats undvika den expansion som existerat i åratal på Medelhavskusten. Empuriabrava stå för modern lyx i överflöd och mellan dessa två ligger Roses, som är en blandning av gammal och nytt.

Ni kan läsa mer om både Cadaques och Empuriabrava i vår reseberättelse från 2022. (Skriv 2021–22 i sökrutan).

Salata Camping o Bungalows

Vid vårt tidigare besök på denna camping var vi helt överens om att den kommer tillhör vår topp tio lista.
Här är rent och snyggt med uppvärmda hygienutrymmen, lättillgängliga platser i storlekar som passar alla från dom största amerikanarna med slideout till dom minsta plåtisarna. Ett par dagar innan vi skulle lämna kom Bine och Micke med sin elva meter långa Morelo på besök. Visst var det lite trångt i några kurvor men det var ändå inga problem att baxa in den stora jätten och det blev som vanligt ett trevligt umgänge, sju trappsteg ovanför backen.
Campingen har drygt 130 uppställningsplatser och cirka 40 bungalows olika storlekar och modeller. Här finns förutom ovanstående, tvättmaskiner, diskrum, butik, bar och sist men inte minst ett poolområde med lekpark.

Från campingen är det gångavstånd till dom stora butikskedjorna Carrefour, Lidl och Mercadona och bara några hundra meter bort ligger den vackra strandboulevarden med barer och restauranger.
Vi ger, utan darr på rösten, Salata camping full pott på den femgradiga skalan.

Näst senaste inlägget

Benicarlo, Spanien
Klimatet i trakterna runt Villajoyosa och Altea, lär ju vara hälsosamt för bland annat folk med luftvägssjukdomar och en temperatur som sällan understiger 18-grades strecket. Det måste vara ett facebook fejk, för efter nio dagar i området, var dagstemperaturen som högst 14 grader.
Innan vi lämnade Costa Blanca (vita kusten) och Villajoyosa hade jag fått en riktig manlig halsinfektion, en sån som bara vi män kan få. Infektionen satte sej i luftrören med andningssvårigheter, men även på ögonen i form av en massa klegg.
På vår första dag i Benicarlo blev jag helt enkelt hänvisad till sjuksängen. Inget ont utan att ha något gott med sej, för under denna period pågick VM i skidor som jag nu fick all tid i världen att se på.
Värsta segern hade vi redan sett när Sveriges damer knep dom första fyra platserna i sprinten, men redan dagen efter svarade Norge med fyra herrar i topp på skiathlonloppet. Dom svenska damerna svarade igen med att ta guld och silver i deras skiathlonlopp.
Efter tre dagar på campingen hade jag fortfarande inte varit utanför grindarna och samtidigt började även Helenas hälsotillstånd bli sämre.
Det började likna coronaåret, när vi för ett år sedan fick en veckas karantän i en campingstuga på Camping Playa de Poniente i Motril. Enda skillnaden var att då var vi portade från dom gemensamma hygienutrymmena, vilket vi inte var nu.

Näst senaste inlägget

Karantän för ett år sedan, samtidigt som Putins fick sin hjärnkollaps

ett år senare med ögoninfektion är Putin fortfarande hjärndöd

Efter ytterligare guld på damernas sprintstafett hade våra duktiga tjejer redan samlat ihop tre guld, två silver och ett brons.
Herrarna var tyvärr inte lika lyckosamma och jag tror heller inte att det vänder. Dom är för närvarande inne i en nedåtgående spiral samtidigt som norrmännen, med Dähli sen Northug och nu Kläbos framfart i skidspåren, är inne i en lång, lång uppåtgående trend. Vi lär nog få vänta åtskilliga år innan det blir en generationsväxling.  

Om man skall vara sjuk så var denna vecka ett bra val. Det gick ändå inte att göra något vettigt i den kyla och blåst som rådde. Termometern var som lägst 4 grader nattetid och 8 mitt på dagen. Det var nästa likvärdiga temperaturer med dom som vi har hemma på Tjörn. Men det gick ingen nöd på oss, bilen var varm, TV; n fungerade, kylskåpet fullt med mat och lagret vi införskaffade i Jumilla, har vi inte ens börjat att tulla på, vad kan man mer begära.
Dessutom, läste vi att man fått cirka 40 centimeter snö på Mallorca, 20 mil rakt söderut från vår plats, dom senaste dygnen. I dom här lägena gäller det att hitta något positivt och det är att vi i alla fall slipper skotta snö för att komma vidare i morgon.
Av Benicarlo fick vi inte se någonting, det får vi ta en annan gång, men campingen var helt okey, förutom hygienutrymmenas standard som ofta är ett diskussionsämne i husbilsgäng.
Efter fem dagar lämnade vi Costa Azahar (Apelsinkusten) och det var nog första gången som vi legat såpass länge på en plats utan att okulärbesiktiga sevärdheter i närheten.  
Dagen innan förflyttningen till Roses var det dags för damernas 10 kilometer, i klassisk stil, som vi hade stora förväntningar på. Nu var det inte Norge som strulade till det för oss, det var Amerika som snodde vårat guld. Våra tjejer fick ändå med sej både silver och brons. Fantastiskt bra VM så här långt för Sveriges damer.