Gasteinerdalen ligger i den österrikiska delstaten Salzburg ca 10 mil söder om staden Salzburg. Dalen, med huvudorten Bad Gastein, är sedan urminnes tider mest känd som kurort. Från bergens varma källor leds det hälsosamma mineralrika temalvattnet in till spaanläggningarna och till de större hotellens egna pooler.
I dag är det turisternas paradis. På vinterhalvåret fylls byarna av skidåkare och på sommaren är det fotfolket som njuter av vyerna i detta fantastiska landskap.
Den mest kända för oss svenskar är Bad Gastein och det svenskägda hotellet Salzburger Hof. Andra välbesökta platser, både sommar och vinter, är Bad Hofgastein och Sportgastein.
I dalen mellan Bad Gastein och Bad Hofgastein, vid floden Gasteiner Ache, ligger Bertahofs Kur Camping vilket var vår utgångspunkt vid besöket. Bertahof är en bra camping med närhet till det mesta som t.ex. en mycket bra restaurant, busshållplats, en liten badsjö, cykelleder osv. 

Sportgastein
Sportgastein ligger längst söderut av de tre ovannämnda orterna. Med buss från campingen tar det ungefär en halvtimme till ändhållplatsen som ligger i en dal på 1 576 meters höjd. Väl avstigna möts man av en jättestor, nästan helt plan platå som sträcker sig ca 2.5 kilometer in till dalens slut.
Här finns ingen by med köpcentra men det finns sju små gårdar med lösgående djur som betar på de rena och fräscha blomsterängarna.

En av de underbara små gårdarna i dalen

Förutom djurskötseln, används gårdarna som utskänkningsställen för hungriga och törstiga vandrare och man säljer även egentillverkade gårdsprodukter som ost, smör, korv, marmelader mm.
Sportgastein har de absolut lättaste vandringslederna av de tre orterna vi besökte, men det finns även utmaningar för den som vill mäta sina krafter. I botten på den långsmala dalen finns ett antal lätta vägalternativ för flanörer och barnfamiljer som nöjer sig med att insupa den härliga, men något tunna alpluften och den bedårande vyn.

En härlig platå för lättare alpvandring

Många väljer att ta det lugnt och avnjuta timmarna på någon uteservering i jättegrytan med de gröna väggarna som sträcker sig hundratals meter, nästan lodrätt, upp mot de gråa snöklädda alptopparna.
Det är en fantastisk känsla, det är mäktigt, och det påminner om hur liten man egentligen är.

För den ovana vandraren kan vi rekommendera Sporgastein som första ”prova på plats”. Fastnar man inte för alpvandring här så kanske man skall söka sig någon annan aktivitet.

Vi gjorde även några tuffare försök. Ett var att nå Bockhartshytte på 1 933 meters höjd, drygt 350 meter ovanför busshållplatsen, men jag gav upp efter drygt en timme och med cirka 50 höjdmeter kvar av till hytten.

Min kroppsvikt och ovana vid fjällvandring tillsammans med en stekande sol, och den tunna luften tvingade mig att vända om.
Likt en dåres försvarstal blev ursäkterna många men kanske inte helt trovärdiga. Hustrun vände också om vilket jag tror att hon gjorde bara för att skona mitt ego.

En dag när vi åkte till Sportgastein var det ovanligt trångt på bussen. Många fick stå upp och fler steg på efter vägen. Varför visste vi inte men vi förstod snart att det var något som firades. När vi kom fram såg vi att hela dalen var uppdukad till fest, en riktig fest som många ville delta i.
Familjer med barnvagnar, ungdomar i alla åldrar, äldre med rullator, rättklädda alpvandrare, ja alla, absolut alla, deltog i festligheterna.
Utskänkningsställena var fullbelagda och hela dalen var full med folk som njöt i det vackra vädret.
Restauranterna och de små gårdarna serverade öl och snaps i mängder, till ackompanjemang av typisk österrikisk bompa-bompa musik.

Alla skålade och drack på Österrikiskt vis

Kyparna drack och skålade med gästerna, musikanterna drack, ja alla drack och de yngre fick provsmaka pappas öl.

Bad Gastein
Bad Gastein är uppbyggd på en brant sluttning där hotellen ligger tätt från dalens botten upp till byns centrum.
De branta gatorna och gränderna kräver god kondition och rörelseförmåga om man vill förflytta sig utan fortskaffningsmedel. På sina ställen är det så brant att bottenvåningen på en byggnad ligger i jämnhöjd med takåsen på grannhuset.
Byn skärs i två delar av ett vattenfall som är ett av Österrikes största, med en fallhöjd på över 300 meter. Det mesta av byns centrum ligger ovanför fallet och nedanför är det mest hotellbyggnader.

Alpvandring är inte lika stor som alpin skidåkning vilket betyder att en del är stängt på sommaren. Men trots detta är det en livlig by med shopping, restauranter och allt annat en turist kan önska sej.
Från centrum åker man gondollift upp till Stubnerkogel, en topp på 2 251 meters höjd.
Uppe vid toppstationen finns inga plana ytor att utgå ifrån. Här går det antingen uppåt eller nedåt så fort man lämnat liftsystemet.

Fantastisk plats för orädda segelflygare

Inte långt från toppstationen har segelflygarna hittat sitt paradis, en spets med ett lodrät stup nedanför. Dom startar uthoppet med att springa i en lätt nedförsbacke mot stupet, innan dom kastar sig rakt ut i tomma intet för att, förhoppningsvis, få luft under ”vingarna”.

Den spektakulära hängbron, Suspension Bridge

För oss vanliga dödliga fanns det en del utsiktsplatser och annat smått och gott inom gångavstånd från toppstationen samt en 100 meter lång vajerbro över ett bråddjupt stup, som kittlade nervtrådarna mest.

Vid ett av våra besök valde vi att vandra från toppstationen ner till bergbanans mellanstation, som enligt vägvisningen skulle ta en och en halv timme. Leden började med lätt vandring på tilltrampade stigar som ju längre ner vi kom övergick till stenigare och brantare partier.
Än en gång svor jag över min övervikt, men denna gång kunde jag inte fega ur för det fanns bara ett annat alternativ och det var att gå upp igen.
Efter drygt två timmar med många vilopauser och mycket, mycket skakiga ben slog vi oss, trötta men nöjda, ner på en hytte vid mittenstationen.
På denna plats och vid detta tillfälle smakade, för första gången, ett glas österrikiskt rödvin riktigt gott.

Österrikiskt rödvin när det smakar som bäst

Bad Hofgastein
Lite längre norrut och på cykelavstånd från campingen ligger byn Bad Hofgastein. En trevlig liten by med shopping och restauranter samt liftstationen upp till, Schlossalm på 2 050 meter.
Första och äldsta delen på sträckan är ett terrassliknande tåg som går på räls upp till mitten på backen och därifrån går det en stor kabinlift upp till toppen.
Detta bergsmassiv är betydligt mer kuperat än Sportgastein, men även här finns det en mindre platå för de som inte gillar att klättra i branter. Mitt på denna platå ligger en liten sjö och runt den finns en handikappvänlig stig med bänkar för den som vill vila sig eller bara njuta av den fantastiska utsikten.

Vi provade oss på en brant och smal bergskam upp mot en korsmärkt spets men efter drygt halva vägen upp till toppen gav jag upp. Det kändes olustigt med de djupa branterna på var sida om den smala stigen så jag valde att vända. Frugan log i mjugg, men hon vände hon också, kanske bara för att skona mitt ego än en gång.

Den branta bergskammen är inget för gummiryggar

För ett ögonblick slog mig tanken att jag börjar bli för gammal för sånt här. Men nej, man blir aldrig för gammal… man blir bara äldre, så det viftade jag bort.


Det finns leder i alla svårighetsgrader

På Schlossalm finns det många välmarkerade leder i alla svårighetsgrader. Från leden runt sjön till de som vill komplettera sin vandring med linklättring uppför lodräta bergväggar. Här finns även en stor lekyta för de minsta och en topprestaurant med bedårande utsikt över omgivningarna.

Bertahofs Kur Camping

En mysig och familjär camping i dalens botten

 Bertahofs Kur Camping ligger i dalens botten strax intill floden Gasteiner Ache. Det är en till åren kommen camping, men välskött och med stora härliga gräsklädda platser.

Vårt boende vid vistelsen i Gasteinerdalen

Hygienutrymmena är fräscha och utsikten mot de höga bergstopparna på ömse sidor är fantastisk. Personalen, som hela tiden visar att du är en viktig gäst, är alltid hjälpsamma och trevliga.

Solnedgång bakom bergen vid campingen

Sammanfattning
Sportgastein är bästa valet för barnfamiljer och ovana vandrare.
Bad Gastein passar mer de rutinerade vandrarna och de våghalsiga segelflygarna.
Bad Hofgastein bjuder på härlig vandring för alla oavsett ålder och erfarenhet.

Överallt möts man av vackra vyer över snöklädda alptoppar

Alla våra tre besöksmål har en del gemensamt. Först och viktigast, sommarturismen ökar i rasande takt. Fler och fler liftsystem har öppet även på sommaren och de allra flesta utskänkningsställena och gårdarna på bergen, bjuder in sina gäster till en avkopplande stund med god mat och en underbar miljö. Man erbjuder turisterna en härlig blandning av motion och avkoppling efter varje enskilds önskemål och behov.

Vägalternativen är välskyltade med svårighetsgrader från lätt, med grön markering, till svart, som är de mest avancerade lederna.

Alla leder och sevärdheter är välskyltade

Däremellan ligger blått och rött. Ledens längd anges inte i längd utan hur lång tid det tar att gå sträckan i normal takt. Det är även skyltat till besöksmål och sevärdheter som t.ex. matställen, utsiktsplatser, levande gårdar osv. som finns på bergen.

En vacker dal som passar alla, ung som gammal, erfaren eller oerfaren, livsnjutare och självplågare

 

 

Vernazza (3)
Vandra i Cinque Terres dramatiska nationalpark

Cinque Terre är samlingsnamnet på fem små fantastiska byar som 1997 tillsammans med Portovenere blev nationalpark och uppsatt på Unescos´s världsarvslista.
Cinque Terre ligger på ett dramatiskt bergsmassiv i den italienska Ligurienbukten mellan La Spezia och Genova. Inom nationalparken finns det ca 11 mil vandringsleder med fantastiska naturupplevelser och utmanande svårighetsgrader.
Lederna utgår oftast från byarna genom blomsterklädda trädgårdar och på sluttningar passerar man karaktäristiska uråldriga olivlundar och bågformade terrasserade vinodlingarna där människor odlat vindruvor sedan urminnes tider.
Längre upp i de pinjeskogsklädda bergen möts man ofta av dofter från citron, örter och mandel och ännu högre upp, där vegetationen börjat glesas ut, har man en vidunderlig utsikt över Ligurienbukten och de branta klipporna som störtar lodrätt ner i havet.
Från dessa höjder kan man likna landskapet med en vacker målning. De färggranna byarna i röda, gula och bruna pastellnyanser, fastklistrade på gråa klippor som omgärdas av grönska och med det turkosfärgade havet som bakgrund.
Det kan vara krävande vandring uppför de branta stigarna, men väl uppe på höjderna är ansträngningarna som bortblåsta och i gengäld får man fantastiska minnesbilder för livet.
Vi valde att gå de mest frekventerade lederna som går mellan byarna närmast kusten.
Allt inom den världsarvsskyddade nationalparken måste upplevas till fots. De sagolika Medeltidsbyarna och vägnätet i nationalparken är inte anpassat för bilar, åtminstone inte husbilar.
Utgångspunkterna till vandringslederna når man bäst med pendeltåget som går mellan byarna. Vid bra väder kan man även åka båt till alla byar utom Corniglia, som inte har kontakt med havet.
Båttrafiken är beroende av vädret eftersom det inte finns båthamnar utan bara mindre bryggor att anlägga vid. Att se Cinque Terre från sjösidan är något helt fantastisk.

Monterosso
Monterosso är den nordligaste och den största byn av de fem med ca 1700 invånare och den ses, av ortsbefolkningen, som ”huvudstaden” i Cinque Terre.
Byn är delad mitt itu av ett berg, som med en gångtunnel binder samman den äldre delen med den nyare.
I den äldre delen, på Cappuccini kullarna, ligger det medeltida tornet, Aurora, ruiner av ett medeltidsslott samt kyrkan, San Francesco.
1 Monterosso (6)
Tornet i Monterosso

Här finns ett otal pittoreska små gränder med mysiga barer där man kan smaka på de lokala vinerna som odlas på bergssluttningarna.
I den nyare delen finns järnvägsstation, hotell och trevliga restauranter som specialiserat sig på liguriska rätter.
Monterosso är den mest välbesökta av de fem byarna vilket kan bero på att här finns en härlig sandstrand och den är inte lika kuperad som de övriga.
1 Monterosso (1)
Den härliga badplatsen

Vernazza
Vandringsleden mellan Monterosso och Vernazza är något krävande. Den är bara dryg tre kilometer lång men det tar ändå några timmar att avverka den.
Leden startar i Monterosso med en lång stigning upp mot höjderna. Bakom oss hade vi en fantastisk utsikt över medeltidsbyn som vi just lämnat med badviken, medeltidstornet Aurora, olivlundarna och dom terrasserade vinodlingarna.
Efter någon kilometers vandring på höjderna, kunde vi skönja den lilla färggranna 1300-talsbyn Vernazza, på en udde som stupar lodrätt ner i Ligurienbukten.
Vernazza (5)
Borgen och restauranten med underbar utsikt

Vägen ner mot Vernazza var ungefär lika brant som uppvägen. Vi passerade vinodlingar och blomsterklädda trädgårdar innan vi stannade upp vid borgen Doria längst ut på den höga udden där även finns ett utskänkningsställe, med härlig utsikt och plats för vila och återhämtning efter dagens fantastiska upplevelser.
Vernazza (19)
Badvik och hamn för fiskebåtar mitt i byn

Badviken, fiskebåtshamnen och en kyrka från 1300-talet, når man via den ganska branta huvudgatan Via Roma.
Vernazza är känd som konstnärernas by och här finns en aktiv konstnärskoloni dit många utövare sökt sig genom åren.

 

Corniglia
Mellan Vernazza och Corniglia är det knappt fyra kilometer på en led som bitvis är något krävande.
På den steniga och ojämna stigen måste kämpatakterna plockas fram för att orka den två kilometer långa stigningen upp till höjderna.
Halvvägs upp från Vernazza passerar man en skuggig och lummig olivlund som på helgerna är en populär picknickplats för ortsbefolkningen och som flitigt utnyttjas av bentrötta vandrare.
Uppe på höjderna får man verkligen lön för mödan. Förutom en vidunderlig utsikt över ett turkosfärgat Liguriskt hav ser man bakom sig den sagolikt vackra Vernazza, där den ligger fastklamrad på sin udde och framför oss, långt där nere, ligger Corniglia som ett pastellfärgat smycke på en utskjutande udde i havet.
Cornigila (1)
Den lilla byn Corniglia på sin udde

Från dessa höjder ser hela Cinque Terre ut som en avancerad modelljärnväg med tåg som far ut och in genom tunnlarna i berget, små smala vägar med miniatyrbilar, turbåtar som fraktar turister mellan olika hamnar och de små byarna som ligger fastklistrade på de branta klipporna.
Corniglia, som anses vara Nationalparkens lillebror, ligger limmad på en klippig udde, på kanten av en dal med härliga vinodlingar.
Den vackra lilla medeltida byn har inte någon som helst förbindelse med havet och har därför färre turister än övriga i Cinque Terre. Men det finns en tågstation nedanför byn som nås via en 800 meter lång trappa med 364 steg.

Manarola
Manarola har ingen hamn för vare sig gäster eller ortsbefolkning. Det som präglar denna by mest är att parkeringsplatserna på huvudgatan är till för fiskebåtar och inte för bilar.
Manarola (3)
Huvudgatan med plats för fiskarnas båtar

Båtarna vinschas upp på en ramp av fiskarna varje kväll och parkeras längs hela huvudgatan.
Vandringsleden mellan Corniglia och Manarola är ca tre kilometer lång och lätt kuperad. En mycket bekväm led som inte kräver någon som helst ansträngning men som inte heller ger lika fantastiska upplevelser och synintryck likt det vi tidigare sugit i oss från höjderna.
Manarola är mångas favorit. En liten pittoresk färggrann by som har gångavstånd och nära kontakt med Riomaggiore som är nationalparkens politiska centrum.
Manarola (8)
Manarola är helt fantastisk

Riomaggiore
Rio, som den även kallas, är den sydligaste av byarna och den ses som det politiska centrat eftersom nationalparkens centrum ligger här.
Riomaggiore är mycket kuperad och på den högsta delen kan man beskåda den vackra fasaden på ”San Giovanni Battista” kyrkan, som har anor från 1300-talets mitt.
Vandringsleden från Manarola till Riomaggiore, ”Via dell amore” vilket betyder kärlekens stig, är mer en promenadväg än stig och den är bara drygt en kilometer lång.
Riomaggiore (10)
”Via dell amore” mellan byn och havet

”Via dell amore” klättrar i en vid båge på utsidan av en klippa, bara ett tiotal meter ovanför det turkosblåa havet och den är vackert dekorerad med bl.a. 100-tals hänglås som kärlekspar satt dit som ett tecken på att man vill leva ihop resten av livet. Nyckeln slängs i havet nedanför.
Reklambyråer använder ofta Rio på framsidan av sina broschyrer och vi kunde snart konstatera att många bilder tas just från kärleksstigens utstickande udde, där man har fantastiska vyer in mot byn.
Riomaggiore (4)
Rio är en vacker och mycket kuperad by. ”Via dell amore” t.v. om byn

Rio besöks ofta av dykare och det finns ett dykcenter på Via San Giacomo som är värt ett besök.
Detta var den sista av de vandringar som binder samman de fem byarna och efter promenad och matintag var det dags att ta pendeltåget tillbaka till husbilen.

Vandringsleder
Förutom de leder vi gick mellan de fem byarna, finns det ett stort antal andra vandringsleder till andra byar inom nationalparken.
Här några tips som vi fick men som vi inte tog oss an denna gång.
1 Monterosso (3)
Lederna är ofta kuperade men oerhört vackra

Sträckan mellan Monterosso och Vernazza kan förlängas med ett besök i Madonna di Soviore.
Från Monterosso går det en led till Levanto via Punta Mesco.
Sträckan mellan Corniglia och Manarola kan förlängas med ett besök i Volastra.
Från Riomaggiore går det en led till Campiglia och vidare till Portovenere.
Detta är bara ett axplock av alla de möjligheter till vandring som finns inom denna dramatiska nationalpark.

Camping
Campingplatser i Cinque Terre är mer anpassade för tältare än för stora husbilar, men någon mil norr om Monterosso, i Deiva Marina, hittade vi Framura Camping som var tillräckligt stor för vår husbil.
Campingen ligger på en gammal nedlagd järnvägsstation med bara någon meter till Liguriska havets steniga strand. Det fanns ett fåtal platser för ”dagsländor” men det var desto fler ”långliggare” som riggat upp sina tält och vagnar på terrassliknande hyllor.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Framura Camping. Ett paradis för långliggare

De sanitära avdelningarna hade mycket till övers att önska.
Framura Camping (1)
Utsikten från husbilen gick inte att klaga på

Det var inte den standard vi är vana vid, men läget, med den enorma utsikten över det turkosfärgade Medelhavet och närheten till kommunikationer, gjorde att vi stannade.
Dieva Marina (12)
Turbåten till byarna i Cinque Terre

Framura Camping är en perfekt plats att utgå ifrån eftersom det är gångavstånd både till pendeltågstationen och båtbryggan.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Den härliga badstranden i Deiva Marina

Ett besök i Cinque Terre, för den som gillar vandring, naturupplevelser och historia, är ett måste. Det ger en minnesbild för livet.

 

 Cinque Terre
C
inque Terre i norra Italien med Dieva Marina
ett oförgömligt besök

Helena o Arly

 

 Ribe 2008 03 20 032

Europas smukkeste mindre by

Ribe, som ligger strax söder om Esbjerg på den danska västkusten, brukar räknas som den äldsta kvarvarande staden i Danmark och även i hela norden.
2014 utnämnde, Global Grasshoppers, staden till Europas vackraste stad i konkurrens med bl.a. Kroatiska småstäder utmed medelhavskusten och charmiga byar i böljande alplandskap.
Juryns motivering. ”Danmarks äldsta stad Ribe, är en vacker autentisk bit av det danska småstadslivet. Vandra i den gamla staden, genom smala kullerstensgator kantade med sneda korsvirkeshus, eller att utforska den gamla katedralen”.
17
Smala kullerstensgator kantade med sneda korsvirkeshus

Ribe, eller ”Riba” som var namnet från begynnelsen, grundlades av vikingarna i början av 700-talet.
Staden ligger vid Ribeån, på en mycket platt slätt drygt fem kilometer från Västerhavet. På grund av det platta landskapet utsätts hela området ofta av översvämningar när västanvindarna trycker på.
I början av 1000-talet var Ribe en blomstrande handelsstad som utbytte handel med hela Västeuropa. Under senmedeltiden minskade Ribes betydelse och staden utsattes för fientliga angrepp, eldsvådor och översvämningar.
I ett senare angrepp ödelades borgen Riberhus som kung Niels, under blomstringstiden, lät uppföra som en samlingsplats för Europas högadel.
6
Ruinerna efter borgen Riberhus 

När man befinner sig i den gamla välbevarade bykärnan, med mer än 100 kulturmärkta byggnader, känner man atmosfären och historiens vingslag från den tid när vikingarna härskade i Ribe.
Staden är väldigt välbesökt och årligen kommer det tusentals turister från hela världen till den lilla byn som danskarna själva kallar för ”Europas smukkeste mindre by”.

Ribe Vikingcenter flyttas man över 700 år bakåt i tiden till den tid när vikingarna hade makten. Här skildras dåtidens verklighet och som besökare får du aktivt delta i vikingarnas dagliga göromål.
Vikingcenter är ett historiskt upplevelsecentrum med rekonstruktioner av det gamla Ribe. Här kan du träffa på bysmeden, kungens myntslagare, trälen, krigaren, husfrun osv. samt storbonden med gårdens alla djur. Allt i en tidsenlig anda med kläder, verktyg, boende osv.
Ta en tur på marknadsplatsen, år 710, och upplev duktiga hantverkare som silversmeder och timmermän i fullt arbete. Nere vid ån, år 770, håller byggmästaren och hans folk på att anlägga en ny hamn för att kunna ta emot fler skepp med exotiska varor.
images (1)  3
Tidsenliga vikingar bygger en ny hamn

På Vikingcenter är det aktiviteter varje dag. Man kan t.ex. prova på att skjuta med pil och båge, träna med krigarna, baka bröd eller lära sej vikingarnas lekar.

Ribe Domkyrka, mitt i byn, har tre stjärnor i Michelin Guiden över världens sevärdheter.
Kyrkan, som byggdes i mitten av 1100-talet, har under århundradena tagit mycket stryk och återställts vid ett flertal tillfällen. Den senaste stora restaureringen gjordes på det 50 meter höga Mariatornet, som jämnats med marken på1700-talet och som färdigställdes i början av 1900-talet.
5
Det fyrkantiga tornet, Ribe tårn, med Domkyrkan i bakgrunden

Borgtornet, Ribe tårn¸ är Ribes största turistattraktioner.  Det höga fyrkantiga tegeltornet är tillgängligt för allmänheten och toppen nås via en trappa på 248 steg. Från denna höjd har man en vidunderlig utsikt över det deltaliknande landskapet som i dag skiljer byn från Västerhavet.

Vadehavet har blivit mycket omtalat sedan det 2009 togs upp på UNESCO, s världsarvslista. Den 50 mil långa nordkustremsan sträcker sig från Esbjerg i Danmark till den holländska staden Den Helder, som ligger i den sydliga änden av dammbygget Afsluitsdijk.

Vadehavet är ett av världens viktigaste våtmarksområden. Det är ett enormt stort och unikt naturområde som är fullt av liv och upplevelser
Vid ebb flyttas 10 miljarder liter vatten ut till djupen som förbinder Vadehavet med Nordsjön. Havet försvinner och ersätts av en gyttjig spegelblank yta som sträcker sej långt ut från kusten.
11 Ameland (31)
Vid flod åker turisterna båt ut till öarna

9
Vid ebb är det traktorkärra som gäller

Vid flod flyttas lika mycket vatten tillbaka till Vadehavet och vid kraftiga västanvindar kan det bildas upp till 4 meter höga vågor som vräker sej in över landskapet.
Tidvattnet har en cykel mellan hög och lågvatten på sex timmar och en kvart och för att undvika översvämning på det platta landskapet finns det en sluss som reglerar vattnet mellan havet och ån som leder in till Ribe.

Vadehavet är mest känt för sitt rika fågelliv. På vinterhalvåret rastar mellan 10-12 miljoner flyttfåglar, främst vadare, gäss och änder, här för att fylla på sina fettlager. Här finns även gott om häckande fåglar som t.ex. skärfläcka, strandskata, skrattmås och gravand.

Nationalpark Vadehavet går från Blåvandshuk i norr genom Ribe till Tönder i söder.
Området är Danmarks största nationalpark och här finns utställning om Vadehavets tidvatten och stormfloder, flyttfåglarnas otroliga resor, sällivet osv.

Ribe Camping ligger på gångavstånd in till kärnan i den gamla byn. Campingen är stor men har ändå kvar lite av de små campingarnas familjära charm.
Ribe 2008 03 20 1
Porten till campingen

Ribe Camping
Farupvej 2
DK-6760 Ribe
www.ribecamping.dk

Här finns gott om lekutrymmen för barn, pool, hytter, rejäla platser för campingfordon osv. Sammanfattningsvis en mycket bra och välskött campingplats med ordning och reda och städade fina hygienutrymmen.

14
Ribe ligger på den sydvästra sidan av Jylland 

Vi önskar ett trevligt besök
Helena  CLX-3180_20150217_17532301

 

 

Bexells stenar (3)
Bexells Talande Stenar

I triangeln mellan Falkenberg, Varberg och Ullared, i inre Halland ligger Åkulla Bokskogar, som 2005 blev det sjunde området i Sverige att få utmärkelsen, Turistområde. Området är ca 50 kvadratkilometer stort och inom turistområdet finns, förutom den vackra bokskogen, ett rikligt utbud av sevärdheter, aktiviteter, matställen, övernattningar mm. Många aktiviteter utgår från Åkullas gamla stationsbyggnad där det också finns restaurant, ställplats och stugor att hyra.
Åkulla 2008 02 24 030
Den gamla nedlagda stationsbyggnaden i Åkulla

En av de mest spektakulära sevärdheterna inom Åkulla Bokskogar är Bexells Talande Stenar, ett intressant kulturarv som påminner dagens besökare om hur folk uttryckte sig och tänkte förr. Det är en annorlunda upptäckt, en sorts ”runskrift” i modernare tappning, med inhuggna tänkvärdheter som fortfarande i dag är högintressanta.

Åkulla Bokskogar är ett mycket populärt utflyktsmål.
Här kan man gå på upptäcktsfärd mellan skrifterna i Torstorpsskogen, besöka platsen där ”Bockstensmannen” mördades för ca 600 år sedan, cykla på den nedlagda järnvägen mellan Varberg och Ätran, fiska och paddla på Yasjön mm, eller bara botanisera fritt i den tidlösa trolska bokskogen vars bladverk bildar ett jättestort mörkt tak.

Inom Åkulla Bokskogar, levde och verkade godsherren och riksdagsmannen Alfred Bexell (1831-1900) på godset Torstorp. Bexell var en kunnig och omtyckt man med ett stort hjärta och ödmjukhet. Många hantverkare och bönder stod i kö för att få arbete på Bexells gods och de som arbetade där blev alltid väl omhändertagna.

Under sju år i slutet på 1800-talet och i slutet av Bexells liv, lät Alfred Bexell ett par försupna stenhuggare hugga in ett stort antal namn och tänkvärdheter på stora stenar, hällar och klippblock i skogarna kring godset.
Bakgrunden till varför han gjorde detta gedigna arbete vet man inte, men en teori kan vara att han helt enkelt ville förmedla sin livsfilosofi till framtida generationer. En annan teori är att han ville bevara det svenska språket, men många tror att det var för att ge de försupna männen arbete och uppehälle. Men som sagt, ingen kan med bestämdhet säga varför.

Bexells stenar (1)
Vissa tänkvärdheter är både långa och svårlästa

Efter Alfred Bexells död föll inskriptionerna i glömska och stenarna täcktes med mossa och andra ljusskygga växtarter i den täta mörka bokskogen.
En sommardag 1925, ett kvarts sekel efter Bexells död, upptäckte några skogshuggare skrifterna och sedan dess har intresset för att hitta nya inristningar ständigt växt. Fler och fler började rensa stenarna från mossa o. dyl. i hopp om att finna nya tänkvärdheter eller namn och i dag har man hittat inte mindre än 160 tänkespråk och 550 namn på mer eller mindre kända personer.

Några av de 160 tänkvärdheter som upptäckts
(Allt är skrivet i versaler och stavningen är inte alltid så som vi stavar i dag).

  • LÄTTJA ÄR DJEFVULENS HUFVUDKUDDE
  • DET GIFVES INGEN VÄRRE SJUKDOM ÄN STÄNDIGT MISSNÖJE
  • ENDAST DEN OKUNNIGE ÄR FATTIG
  • EN APA ÄR OCH FÖRBIFVER EN APA ÄVEN OM HON PRYDES MED GYLLENE SMYCKEN
  • ETT GODTT SAMVETE ÄR BÄTTRE ÄN TVÅ WITTNEN
  • ALL ÖFERDRIVEN LYX FÖRDERVAR SEDER OCH SMAK
  • ATT FELA MÄNSKLIGT ÄR, GUDOMLIGT ATT FÖRLÅTA
  • BÄTTRE SLINTA MED FOTEN ÄN MED TUNGAN
  • FATTIGA OCH RIKA DÖDENS HAND GÖR LIKA
  • DEN TID SOM FLYTT DEN KOMMER ICKE ÅTER HUR ÄN MAN KLAGAR OCH HUR MAN GRÅTER

 5 av de 550 namninristningarna

  • LUDWIG VAN BEETHOVEN
  • JULIUS CAESAR
  • SELMA LAGERLÖF
  • CARL VON LINNÉ
  • NAPOLEON BONNAPART

De flesta inskriptionerna finns på större stenar men 16 stycken finns på hällar och 3 stycken på klippväggar. Bexells Talande Stenar är ett unikt kulturarv och en spännande sevärdhet, som väcker din upptäckarglädje.

Bexells stenar (22)
DEN VISE ÅR ÄR ALLTID FÖRTÄNKSA

När man besöker Torstorpsskogen bör man ta god tid på sig och grundligt läsa tänkvärdheterna som faktiskt gäller även i dag.
Man kan se inskriptionerna året runt men dom kommer bäst till sin rätt på våren när bokskogen skira blad skimrar i grönt mot de mossbeklädda stenarna.
Sedan några år tillbaka fyller man skrifterna med röd färg för att de skall synas bättre.

Så sent som 1993 gjordes de senaste fynden och förmodligen finns det ännu i dag oupptäckta inristningar.
Vandringskläder är att rekommendera eftersom stenarna ligger utspridda i terräng som bitvis är mycket kuperad.
Bexells stenar (18)
NÄR GULDET TALAR ÄR ALL RESONNERING FRUKTLÖS
KARAKTÄR ÄR EN FULLKOMLIGT UTBILDAD WILJA 

Bexells talande stenar
Här hittar du de talande stenarna
Torstorpsskogen, där skrifterna finns, ligger knappt 2 mil öster om Varberg
Från väg 153 följer du skyltningen mot Grimeton och Torstorps gård. Sväng vänster vid skylt golfbana. Passera golfbanan och fortsätt på grusvägen in i skogen tills du kommer till en stor parkeringsplats. Där finns en informationstavla som visar var stenarna finns.
Övernattning är helt ok på parkeringen.
GPS koderna N57.10378  E12.52244.

Ett besök här är lite annorlunda. Det är långt från glamour och neonljus, mitt ute i en urskog, med stenar som någon av någon anledning ristat in namn och sevärdheter.
Men det är verkligen värt ett besök.

 

Ha en trevlig tur

Helena o Arly

 

 

IMG_5235

Julmarknader

I slutet av november förvandlas många gamla stadsdelar i tyska städer till spännande julsagor.
Gemensamt för dem alla är ljussättningarna, doften av brända mandlar, grillade korvar, glühwein, glögg mm. som förhöjer julstämningen i fantastiska medeltidsatmosfärer.
Hundratusentals turister, framförallt från Sverige och Danmark, lockas årlig att delta i festligheterna tillsammans med den inhemska befolkningen

Lübeck
Hansastaden Lübeck, vid floden Trave i Nordtyskland, grundades 1143 som den första ”västerländska staden” på Östersjöns kust.
Den äldst bevarade stadsdelen, Altstadt, omges helt av vatten och är med de sju tornen på de fem huvudkyrkorna ett månghundraårigt kulturminne.
Alla stadens historiska byggnader, gator, gränder, kyrkor, kloster, borgarhus och befästningar skapar tillsammans en fantastisk helhetsbild från medeltiden.

IMG_5207
Den majestätiska Mariakyrkan

På stadsdelens högsta topp står Mariakyrkan majestätiskt och blickar ut över alla gamla byggnader som under 2;dra världskriget skadades svårt.
Efter krigets slut forcerades det fram en snabb återuppbyggnad av Altstadt och sedan 1987 finns den med på UNESCOS världsarvslista

Julmarknad i Lübeck
Den historiska stadsdelen i Lübeck, anses ha Europas bästa julmarknad och i folkmun kallas den för julmarknadernas julmarknad.
Juletidens traditioner i Lübeck har pågått sedan medeltiden och redan för drygt 350 år sedan omtalades den i skrift för första gången.
Inom stadsdelen Altstadt finns hela nio marknadsplatser och alla är juldekorerade under adventstider.
IMG_5184
Fantastiska ljusdekorationer

Efter mörkrets inbrott tänds hundra tusentals lampor i olika formationer på husfasader, i träd, på marknadsstånd, vilket lockar fram en förförisk julstämning i den kylslagna decembernatten.

Sagoskogen
Lübecks julmarknad är till för både gammal och ung. Barnens favoritplats är Sagoskogen bredvid Mariakyrkan. Här bjuds på en mängd tittskåp, modell jättestora, med sagofigurer och berättelser som Hans och Greta, Törnrosa, Mästerkatten i stövlar, Snövit och de sju dvärgarna och alla de andra sagofigurerna som man minns från barndomen.
IMG_5168
Hans och Greta i ”tittskåpet”

Här finns även radiobilar, tåg, karuseller och en mängd andra aktiviteter, som hör barnen till.

Historiska julmarknaden
Marknaden ligger på Breite Strasse vid foten av Mariakyrkans mäktiga tegelfasad.
IMG_5179
Den mest välbesökta marknadsplatsen

Här tävlar hantverkare om uppmärksamheten samtidigt som scenen bjuder på underhållning av gycklare och musiker i historisk klädsel.
Men det som drar flest besökare är alla bodar som bjuder ut sina varor i form varma drycker som t.ex. glühwein och annat som tillhör julens traditioner.
IMG_5163
Varm glühwein var mycket populärt i kylan

En kolgrillad würst och en mugg med het glühwein mit schuzz, som dom säger i Tyskland, under en bar vinterkylig himmel, tillhör mysfaktorernas mysfaktor.
IMG_5195
Trappan ner till Restaurant Ratskeller

Om man inte vill inta sin måltid ute i vinterkylan så finns det många bra ställen att slinka in på i området runt Mariakyrkan.
Den mest populära och den flottaste är Restaurant Ratskeller. En tidsenlig restaurant i en källarlokal med stengolv, vackra vitkalkade valvbågar och dekorationer som påminner om stadens ålder. Det är en förstklassig restaurant som ofta är fullbokad och vill man vara säker på att få ett bord så bör detta bokas långt i förväg.
Lübeck är världsberömt för sin marsipan och mitt emot marknadsplatsen, på Breite Strasse, ligger marsipanhuset Niederegger med en välsorterad butik i den nedre våningen och ett härligt café på våningen ovanför. På caféet kan man byta de sedvanliga julsmakerna mot ett glas champagne och en härlig bakelse i en lugn och harmonisk atmosfär.

Koberg
På den Maritima marknadsplatsen finns ett stort Pariserhjul som är ett måste att åka med.
IMG_5159
Pariserhjul med enorm utsikt över den gamla stadsdelen

Uppifrån dessa höjder garanteras man en fantastisk utsikt över den juldekorerade historiska stadsdelen
IMG_5201
Altstadts sju kyrktorn, i förgrunden St. Jacobi kyrkan

I dagsljus ses samtliga de sju kyrktornen inom den av UNESCO listade delen av Lübeck och efter mörkrets inbrott ses, med hjälp av fantastiska ljussättningar, de olika marknadsplatserna.
IMG_5200
Den Maritima marknadsplatsen

Marknadsplatsen, vid foten av Pariserhjulet, bjuder på ett maritimt tema. Hela platsen är dekorerade med gamla fiskeredskap, skeppsvrak, tunnor och fisknät som påminner dagens julfirare om Hansastadens förflutna. Här blandas kvällsluften med dofterna av rökt fisk, nybakat bröd, rom, glühwein och annat smått och gott.
Har man tur kan man vila sina trötta ben och njuta av en romspetsad Lumumba i en typisk
”Rügen badhytt” som finns strategiskt utplacerade nära dryckesförsäljningen.
De historiska byggnaderna St. Jakobi kyrkan och Heiligen-Geist hospitalet bildar en sagolik kuliss runt marknaden och några steg därifrån finns Kartoffel Keller som i likhet med Restaurant Ratskeller nästan alltid är fullbelagd under julfirandet.
IMG_5221
Marknadsplatsen sedd från Pariserhjulet

IMG_5231
En varm romspetsad Lumumba sitter aldrig fel

 Breite Strasse
Hela den långa gågatan mellan de stora marknadsplatserna är pyntad med ljusslingor, juldekorationer och marknadsbodar som bjuder ut sina varor i form diverse drycker, julsaker och andra ”måste ha grejer” som finns på traditionella marknader.
IMG_5187
Rader av bodar utmed hela den långa gågatan

IMG_5229
Helena värmer sig inombords

IMG_5249
Det är trängsel och åter trängsel runt utskänkningsställena

 

Resväg
Enklaste resvägen för oss västkustbor, som skall till Lübeck med husbil, är att ta färjan mellan Göteborg och Kiel.
Båten går enbart nattetid och alla resenär tilldelas en hytt som ingår i biljettkostnaden.
Båten avgår vid 7-tiden på kvällen och är framme vid 9-tiden morgonen efter. På båten finns olika aktiviteter som Karaoke, spelautomater, musik och dans. Det finns även bra matställen och en tullfri shop. Efter en natts sömn och frukost på båten är det bara 8 mils körning till Lübeck.

Ställplats
Vi hittade en bra ställplats några kilometer utanför den gamla Hansastadens stadskärna. En oansenlig grusplan men med tillgång till el, vatten, avloppstömning, dusch och toalett.
Intill ställplatsen ligger en bowlinghall med en bra restaurant.
Man kan välja mellan att gå de 4 kilometrarna in till den välkända julmarknaden eller att ta en taxi som för en knapp hundralapp släpper av dig mitt i folkvimlet på julmarknadens julmarknad.

Trots kylan så var det ett mycket trevligt besök
Helena  CLX-3180_20150217_17532301

Kinnekulle

Det blommande berget

Kinnekulle (26)

”Denna orten är ljufligare än någon annan”

”Denna orten är ljufligare än någon annan” sa Carl von Linné då han år 1746 besökte Kinnekulle på sin Västgötaresa.

Kinnekulle, eller ”det blommande berget” som det så ofta kallas, är den mest kända av dom Västgötska platåbergen. Berget ligger mellan Lidköping och Mariestad och med Vänerns östra strandkant som närmaste granne.
På Kinnekulle finns sevärdheter som tillfredsställer de flestas behov. Det finns allt från vackra vandringsleder i en underbar natur, till kulturhistoriska igenkänningstecken från Jan Guillous böcker om tempelriddaren Arn.
Du kan äta en god ramslökssoppa i slottsmiljö, eller strosa runt i Falkängens hantverkskollektiv.
Kinnekulle är ett beroendeframkallande besöksmål som man gärna återvänder till.

Högkullen

Kinnekulle (68)
Från tornet på Högkullen har man en fantastisk utsikt

Den högsta platsen på Kinnekulle bär det passande namnet Högkullen.
Högsta punkten är 306 meter över havet eller 260 meter högre än Vänerns strand.

Från Högkullens parkering är det några hundra meter upp till ett 19 meter högt utsiktstorn på kullens högsta topp.
Härifrån bjuds man fantastisk utsikt över Vänern och det kringliggande landskapet med platåbergen Billingen, Ålleberg och Mösseberg.
Tornet är öppet för besökare under hela sommarperioden.
Intill Högkullens parkering finns det en restaurant med god mat och magnifik utsikt över bygden.

Vandringsleder
Från Högkullen utgår eller passerar ett antal leder och slingor. Lederna bjuder på omväxlande vandring och hänförande vyer som bör kittla intressenerven hos de flesta.

Toppslingan (gulmarkerad) är 1,9 kilometer lång och går bl.a. förbi Kungastenarna och ett monument från andra världskriget där ett flygplan med norska motståndsmän kraschade.
Det finns gott om utsiktsplatser utmed lederna och vid gynnsamt väder kan man på flera ställen skönja siluetterna av platåbergen på den annars så platta landskapet.

Hjortslingan (blåmarkerad) är 3,3 kilometer lång och innehåller det mesta av Toppslingans sevärdheter. Hjortslingan har en mer varierande natur och den gör bl.a. en kort avstickare till polarforskaren Andrées utgrävningar.

Älgslingan (rödmarkerad) som är 4,7 kilometer går bitvis i kraftigt kuperad terräng och den slingrar sig bitvis genom en större, gammal orörd granskog, vilket är en speciell upplevelse.

Kinnekulleleden (orangemarkerad) är 45 kilometer lång och passerar de mest intressanta platserna som Kinnekulle har att erbjuda. För att få bästa tänkbara behållning av denna led, och även andra, bör man införskaffa Kinnekulle vandringsledskarta.

Kinnekulle (52)
Utsikt från Kinnekulleleden över det gamla stenbrottet

Ca 5 kilometer rakt söderut från parkeringen på Högkullen ligger Österplana vall. I mitten av maj till mitten av juni möts man här av en fantastisk vårblomning och med lite tur finns det även en och annan sällsynt orkidé att beskåda.
Ytterligare någon kilometer söderut ligger Martorpsfallet som är ett mycket välbesökt mål.
Ett annat populärt mål utmed Kinnekulleleden är ”Lasse i bergets grotta” som ligger ca två kilometer väster om Husaby kyrka.

Andra sevärdheter är Munkängarna med Mörkekklevs grotta och den raukliknande Predikstolen, Råbäcks mekaniska stenhuggeri, det gamla kalkstensbrottet, Blombergs hamn med vikingabåten Sigrid Storråda, Västerplana äng mm.

För den som vill sova under bar himmel eller bara ta en fikapaus finns det ett antal vindskydd utplacerade.

Pilgrimsleden (märkt med S:t Olofskorset) Pilgrimsleden är uppdelad i olika etapper.
Sträckan Husaby-Skara utgår från Husaby källa och går mot Flyhov, genom Götterpsskogen och Skälvumsskogen, förbi Mariedals slott, Sörboledens lummiga dalgång och Myråsen mot Skara.
På vägen passeras även de två 1100-talskyrkorna, Skälvums Kyrka och Ova Kyrka.

Kristihimmelfärd (20)
Pilgrimsleden passera många kyrkor, här Forshems kyrka

Ytterligare exempel på delsträckor är Husaby-Källby och Husaby Forshem.
Varje sommar ordnas guidade pilgrimsvandringar. Vanligtvis anordnas de den sista söndagen i månaden.

Falkängens hantverksby

I Hällekis finns en gata med åtta fastigheter som vid slutet av 1800-talet byggdes som arbetarbostäder åt anställda på cementfabriken.

1984, när de slitna arbetarbostäderna tömts på anställda, startade hantverksbyn. Ett 70-tal hantverkare från hela landet flyttade då in i det som i dag kallas Falkängens hantverksby.
Vid millenniumskiftet skedde en varsam modernisering av de kulturminnesmärkta gamla fastigheterna. Fasaderna bevarades i sitt ursprungsskick men lägenheterna fick nya hygienutrymmen och entré mot gatan.
De gamla gårdsbyggnaderna, som i dag är hantverkarnas arbetsplatser, ser i stort sett ut som de gjorde för drygt 100 år sedan.
Några gamla gårdsbyggnader fungerar även som museum med utställning av gamla arbetsredskap, plogar, hästkärror osv. och i några finns även utedasskulturen bevarad. Utedassen består av en 4-5 meter lång träbänk med 4-5 fem hål, sittplatser, utan några som helst mellanväggar.
Dessa gemensamhetstoaletter var i bruk långt in på senare hälften av 1900-talet

I dag hyr ett tiotal hantverkskollektiv lokalerna.  På somrarna ställs deras alster ut till försäljning och varje år ordnas marknadsdagar med salustånd längs hela Falkängsvägen.
I några kollektiv får man besöka hantverkarna när de arbetar med sina produkter och ibland ordnar kollektiven temadagar där man t.ex. visar hur man förr framställde lin, från sådd av linfrö till färdig produkt.

Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri

I vackrast tänkbara omgivningar, som i mångt och mycket inte påverkats av tidens gång, finns en av landets bäst bevarade arbetsplatser från industrialismens barndom.

Efter nedläggningen 1970, var det några eldsjälar som beslöt sig för att bevara arbetsplatsens historia och i dag är stenhuggeriet ett museum som ägs av stiftelsen Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri.
Verkstaden med stenhyvlar, kantsåg, smedja, matrum, kontor och lokaler för manuellt stenhuggeri, är sedan 1984 klassat som byggnadsminne.

Stiftelsens syfte är att vårda och bevara de byggnader och anläggningar som genom gåvor eller nyttjanderätt tillförts föreningen.
Tack vare många ideella arbetstimmar är stenhuggeriet i dag ett mycket välbesökt och levande industriminne.

Många campare hittar hit vilket är förståeligt. Med ideella insatser har föreningen även skapat en mycket vacker park med tältplats, badplats, sittgrupper osv. på det gamla hamnområdet och på stenhuggeriets gårdsplan finns plats för både bilar och campingfordon.
Här, liksom på Österplana vall, kan man hitta mindre kända orkidéer.

Kinnekulle (42)
Resterna från den gamla stenbryggan i Råbäcks hamn

Stenhuggeriet är öppet för allmänheten och under aktivitetshelgen ”Vårrundan” på Kinnekulle arrangeras större visningar.

Munkängarna

Naturreservatet Munkängarna är ett mycket omtyckt utflyktsmål. Inom det 76 hektar stora området finns nästan alla Sveriges lövträd på en och samma plats. Ask och alm är vanligast men bland de äldre märks ek och lind. Tillsammans bildar de ett mörkt tak som är näst intill ogenomträngligt för solens strålar.
Den näringsrika berggrunden av alunskiffer och det kalkrika grundvattnet bidrar till den gynnsamma växtligheten, trots det solskyddande taket.
Under försommaren, söker sig många hit för att beskåda de vita heltäckande ramslöksfälten i full blom.

Kinnekulle (66)
Ramslök i full blom

De liljekonvaljliknande bladverken på den starkt lökdoftande ramslöken, är en delikatess som ofta serveras i form av soppa på Kinnekulles matserveringar.
I gläntor, där solen tränger ner, finns en mångfald av olika ängsväxter. Här tävlar vitsippor, gulsippor, nunneört, lundviol mm om utrymmet.

Kinnekulle (31)
I solgläntor kan man se dessa härliga blomsterängar

Förutom Kinnekulleleden, som skär rakt igenom naturreservatet, finns det ett flertal stigar inom området. En stig leder till sångerskan Emilie Högqvists paviljong som hon lät flytta hit från Stockholm efter sin karriär. Emilie är förutom sången mest känd för sitt förhållande med kung Oskar I.

Kinnekulle (7)
Leden skär rakt igenom det vita fältet med ramslök

Även hösten, när lövträdens gröna bladverk övergått till en mustigare och färgstarkare höstskrud, lockar många naturälskare och fotografer.
Att Munkängarna har många besökare är inte underligt, för ett naturskönare område är svårfunnet eller som Carl von Linné uttryckte det, ”denna orten är ljufligare än någon annan”.

Kalkstensbrottet

Kalkstenen som bröts mellan åren 1892-1979 användes mestadels till cementtillverkning och totalt har här brutits ca 80 miljoner ton under brottets storhetstid.
Det den mänskliga handen förstörde i naturen under den perioden är i dag ett välkänt besöksmål.

Kinnekulle (72)
Resultatet av människors ingrepp i naturen

Många tar bilen in i jättegropen, andra beskådar hela utgrävningen från höjderna ovanför brottet.
Efter arbetarnas uttåg ur gropen har fritidsfolket flyttat in och uppifrån dessa höjder har man bra utsikt över de aktiviteter som pågår i gropens botten. Campare slår upp sina tält, vissa sitter utanför sina husbilar och slappar, ett större antal provar sin fiskelycka i den sjö som bildats efter brottets nedläggning och andra söker miljontals år gamla fossiler från förstenade djur på de lodräta kala väggarna som reser sig upp mot ängarna.

Hällekis Säteri

Hällekis Säteri är i dag ett av få gods i Västergötland som har kvar delar av en medeltida byggnad.

Efter en stor brand på säteriet i början av 1700-talet byggdes en ny huvudbyggnad på den plats där den ligger än i dag.
I slutet av samma århundrade gjordes en ombyggnad till nyklassisk stil och trots ett antal mer eller mindre stora renoveringar, genom århundraden, har man varit noga med att behålla 1700-talsstilen och huvudbyggnadens placering.
Den förste kände ägaren till Säteriet var Mats Gustavsson Sparre på 1300-talet och godset har sedan dess vandrat genom olika ätter.
1913, under kalkstensbrottets storhetstid, köpte Skånska Cement säteriet som några tiotal år senare övertogs av Greve Wilhelm Klingspor och hans ättlingar.

 Kinnekulle (62)
Hällekis Säteri

Säteriets park är ett av Kinnekulles mest frekventerade besöksmål.
Parkens största dragplåster är det ståtliga Ginkgoträdet och de äkta kastanjträden. Här finns, bland mycket annat, en underbar perennrabatt och en härligt doftande odling med gammeldags rosor.
Hela anläggningen inbjuder till underbara promenader där besökarna kan njuta av allt från vårlökarnas pånyttfödelse till höstens fantastiska färgpalett.
Trädgården är till stora delar öppen för besökare från maj till oktober.
I säteriets gamla orangeri ligger restauranten. Här kan man njuta av en härlig fikapaus eller en god varmrätt under hundraåriga vinrankor. Om vädret tillåter står restaurantens stora gräsklädda trädgård, med skuggande fruktträd och doften från kryddväxter, till gästernas förfogande.

Kinnekulle (45)
Den underbara trädgården lockar till  fikapaus

Under oktober månad varje år arrangeras en tredagars julmässa på Hällekis Säteri. Mässan hålls bland annat i den 200 åriga smedjan som numer är ombyggd till festlokal.
Ett 70-tal av landets bästa hantverkare ställer under dessa dagar ut sina fantastiska skapelser.
Dessa säljs direkt av hantverkarna utan mellanhänder vilket är en av anledningarna till att julmässorna är så uppskattade av både besökare och utställare.

Kinnekulle Camping

Hällekis hamn, några kilometer söder om tätorten, var tidigt en av de viktigaste hamnarna i Vänern.
I mitten på 1800-talet startades Kinnekulles första mekaniska stenhuggeri här och något tiotal år senare byggdes en liten fyr vid hamninloppet.
På denna plats ligger i dag Kinnekulle Camping och det enda som vittnar om en arbetsplats från 1800-talet är fyren på den gamla stenbryggan och sockeln från en gammal skorsten.

Kinnekulle (74)
Campingen med Hällekis gamla hamn i bakgrunden

Det är en härlig campingplats med en egen liten badvik, småbåtshamn och fantastisk utsikt över Kinneviken.
På andra sidan viken ligger Läckö Slott som i solskenet blänker som marmorflis inbäddad i den mörka silhuetten.
Vid solnedgången samlas campinggästerna ofta vi strandkanten för att avnjuta dygnets sista timmar och se det gula klotet försvinna ner i Vänern.

Kinnekulle (37)
Solnedgång, med utsikt från campingen

Många har med sig en liten picknickkorg och ibland dyker det upp någon speleman som förhöjer stämningen.

Fricamping

Förutom Kinnekulle Camping, finns det gott om parkerings och övernattningsplatser på ”det blommande berget”.
För den som vill fricampa är den stora parkeringsplatsen, i den södra kanten på Munkängarna, en helt fantastisk plats.
Några få steg för dig direkt in i naturreservatets fantastiska värld med bland annat Mörkekklevs grotta och den långa trappan upp till ängen ovanför kalkstensbrottet.
Andra intressanta övernattningsplatser är parkeringen vid Högkullen, vid Hällekis Säteri, i Råbäcks hamn och vid fiskesjön inne i Kalkstensbrottet.

Kinnekulle (21)

 

Kinnekulle, ett besöksmål man gärna återvänder till
Signatur Helena o Arly


MINOLTA DIGITAL CAMERA

Ett populärt val för mobila svenskar att komma till kontinenten är via Öresund till Köpenhamn och vidare över öarna Själland och Falster till Rödby Havn på Lolland. Därifrån går det en färja till Puttgarden på ön Fehmarn i Tyskland.
Några mil från färjeläget, på det tyska fastlandet, ligger Heiligenhafen som är en gammal Hansastad och en mycket populär träffpunkt för husbilsburna övervintrare på väg söderut.
I Heiligenhafen finns en mycket central ställplats med centrum, gästhamn och Östersjöns salta bad inom bekvämt gångavstånd.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Det stora kullerstenbelagda torget i stadens centrum

Heiligenhafen är en blandning av gammalt och nytt.
Den gamla stadskärnan från tidigt 1800-tal, är av småhuskaraktär med en gotisk kyrka som härstammar från 1200-talet.
St. Nikolaus, som kyrkan heter, är bl.a. utsmyckad med ett vackert votivskepp och handsnidade skulpturer från 1500-talet.

Staden är ett turistparadis under utveckling och en kilometer väster om den gamla Hansastaden ligger en helt modern stadsdel med höga hotellbyggnader, restauranger, barer, gym och allt annat som turister kan önskar sig.

Julmarknad, Heligenhafen 002
Den modernare delen väster om ”innanhavet” Binnensee

Med EU-bidrag har man byggt en gigantisk brygga rakt ut i Östersjön. Den drygt 200 meter långa och fyra meter breda bryggan förgrenar sig som ett stort V längst ut där det finns servering, liggstolar, lekredskap, toaletter, badstegar osv.

12 Heiligenhafen (3)
Den vackra piren som sträcker sig långt ut i Östersjön

Det är ett hantverksmässigt mycket stilrent byggnadsverk som är uppbyggt på en stomme av finputsad betong med galvaniserade stålkonstruktioner inklädda i grova finpolerade ädelträdetaljer.
Den fantastiskt vackra piren, som färdigställdes 2011, är redan mycket välbesökt av både lokalbefolkning och turister.

11 Heiligenhafen (5)
Det är trängsel på den populära piren

Heiligenhafen är ett av våra favoritställen och vi stannar ofta till här några dagar på våra resor till och från sydligare breddgrader.
Här finns ett stort utbud av restauranter som serverar härliga fiskrätter. Det finns shopping för alla inköpstörstiga och det finns kulturhistoriska sevärdheter. För den som vill jogga, cykla eller gå har man byggt en fyra kilometer lång, vackert stenbelagd strandväg, runt ”innanhavet” Binnensee. Sjön ligger parallellt med Östersjön och skiljs enbart av strandpromenaden och sanddynerna mot havet.

11 Heiligenhafen (6)
Bakom sanddynerna, de typiska nordtyska badhytterna

Utmed hela kustremsan finns det strandbarer, butiker med strandleksaker och uthyrning av badhytter, trampbåtar, solstolar osv.
På landsidan av Binnensee har man byggt bryggor med sittplatser med fin utsikt över det rika fågellivet i sjön. Här finns skulpturer, lekplatser och en allé som skiljer strandpromenaden från bilvägen.

2,5 (2)
Vacker skulptur i Binnensee

I den gamla stadsdelens centrum ligger fiskehamnen. Här kan man köpa nyfångad och rensad fisk direkt från båtarna. Det finns även turbåtar för den som vill fånga sin fisk själv.

Heiligenhafen (2)
Nyfångad fisk som rensas och säljs direkt från fiskebåten

Som sagt, Heiligenhafen är en gammal Hansastad under utveckling.
Här sker ständigt förändringar vilket gör det roligt att komma hit och inför varje besök hoppas man få veta vad som hänt med den nedläggningshotade slitna ställplatsen, som har ett av stadens mest attraktiva lägen.

Heiligenhafen
Pärlorna på den populära, men något slitna, ställplatsen i Heiligenhafen

MINOLTA DIGITAL CAMERA
Turbåt för soltörstiga och fiskeintresserade

Ett trevligt resmål som vi ofta återkommer till
Helena  CLX-3180_20150217_17532301

 

1 Mön (2)

Möns Klint
Enligt forskarna är Möns Klint den del av Danmark som genom landhöjningen, för tusentals år sedan, först visade sina spetsiga toppar över havsytan. Det är därför som ön även kallas, ”Danmarks födelse”.
Ön ligger endast 10 mil söder om Öresundsbron och den har landförbindelse med Själland.
Det finns flera bra camping- och ställplatser på ön. Vi valde att tillbringa första nätterna på Camping Möns Klint som visade sig vara en mycket stor, men ändå charmig och välbesökt camping som ligger mitt i Klinteskoven på Möns nordöstra sida.
När vi besökte Mön var det, för oss nordbor, lagom varmt och soligt med ett kvicksilver som pendlade mellan 20 – 25 grader.
På klintens rygg, bara några hundra meter från campingen, går det en åtta kilometer lång vandringsled, med hissnande utsikt över havet och de bländvita väggarna som stupar lodrätt ner mot den kalkstensrika stranden.

3 Dronningstolen (3)
Branta kalkstensväggar som på vissa ställen går lodrätt ner mot Östersjön

Den välbesökta stigen, med den bedårande utsikten är ett måste. Man skall dock ha i minnet att den är mycket kuperad med rötter och stenar som tvingar till försiktighet.

Dronningstolen
Från klintens högsta spets, Dronningstolen, går det en 600 steg brant trappa ner till havet.
Vi följde strömmen av andra besökare till den välbesökta stranden, med de vita stenarna som utan tillredning kan användas som vanlig krita att rita med.
På stranden strosade vi, och många med oss, omkring i solskenet som lyste upp de bländvita kalkstensväggarna.

4 Dronningstolen (2)
Dronningstolens välbesökta strand nedanför den höga klippan

Vägen upp för den långa trappan var inte helt smärtfri. Att lyfta 100 kilo ca 20 cm 600 gånger i stekande sol tar på krafterna och det är nog ingen slump att det vid trappans högsta punkt, ligger en restaurant med härliga danska smörrebröd och goa kalla öl.

Geo Centret
När svetten torkat, ölen urdrucken och smörrebröden svalda var det dags att besöka Geo Centret och utställningen om Möns uppkomst. På centret, som ligger i anslutning till Dronningstolen, finns restaurant, glasskiosker, souvenirbutiker mm som tillhör turistattraktiva platser.
Där visas också en 3D- film om öns och de olika jordlagrens uppkomst genom årtusenden och om de enorma rovdjuren som levde i havet före landhöjningen.
Genom 3D-tekniken fick vi en känsla av att befinna oss mitt i filmens händelse och en kuslig känsla av att vara i samma element som dessa farliga urtidsdjur.
Det går även att beskåda rovdjuren, i naturlig storlek, på centrets utställning som visar det mesta om öns och ”Danmarks födelse”.

Aborrebjerg
Med gångavstånd från campingen finns Aborrebjerg med öns högst belägna utsiktsplats.
Från den blomsterklädda kullen är det en fantastisk en utsikt över hela Mön, Klinteskoven och Östersjön.

2 Aborrbjerg
Helena på ett blomsterklätt Aborrebjerg 143 möh

Liselunds park och slott
En härligt varm dag mötte oss när vi intog vårt morgonkaffe i gryningen.
Duvorna ”hoade”, fåglarna kvittrade och solens strålar började försiktigt sippra genom lövverket på den täta bokskogen, för att till slut sprida sitt ljus över hela den grästäckta campingen.
Kaffe, nybakade rundstycken, starkt doftande ost, illröd salami, söta marmelader m.m. var semesterns första och mycket efterlängtade riktiga danska frukost.
Efter denna ljuvliga start på dagen var det dags att cykla de fyra kilometrarna till Liselunds park och slott i den nordligaste delen av Klinteskoven.
Vi spatserade runt i den vackra parken med dammar, originella byggnader, exotiska växter osv.
I parken finns två slott, det gamla som har halmtak och det nyare som i dag är hotell och restaurant.

5 Liselund slott (3)
Liselunds gamla slott med halmtak

Efter några timmars avkoppling vände vi tillbaka på den prästkragemärkta vägen, den med brun skylt och vit blomma.
Sista kvällen innan förflyttning, avslutade vi med en god dansk Hackeböff, vide katoffler, blöd lök och surt.

Nyord
Efter ännu en underbar morgon med dansk morgenmad och solsken packade vi ihop för avfärd till Nyord.
Nyord, där tiden står stilla, är en liten ö, med broförbindelse, på den nordvästra sidan om Mön.
Ön är mest känd för sitt rika fågelliv och för sitt bevarande av den gamla danska kulturen.
I den lilla byn, med 46 fast boende, finns en liten kyrka, en restaurant, gamla gårds- och fiskefastigheter från 1800-talet, en liten fiskehamn och en handelsbod i miniformat.
Mest uppseendeväckande är de tusentals svalor som kivades om att få vila på byns elledningar och som med all tydlighet visade var de släppt sin spillning.

6 Nyord
Svalor i tusental som vilar på byns elledningar

Byn är i nästan helt bilfri och här råder ett lugn och en atmosfär som får sinnena att backa minst 50 år bakåt i tiden.
På Lolles Gaard, byns restaurant, intog vi under ledning av fåglarnas symfoni, en av de godaste wienerschnitzlar som vi någonsin ätit.
Servitrisen berättade att allt vi äter kommer från gårdarna på ön och schnitzel från en kalv, som för bara några dagar sedan, befann sig i hagen strax utanför kökets fönster.
Mätta och belåtna lade vi ytterligare en upplevelserik dag till handlingarna.

Stege
Efter en lugn start på dagen fortsatte vi färden till Möns centralort, Stege.
Vi checkade in på Stege Camping som ligger i utkanten av byns centrum.
Stege är en liten by med torg, några få uteserveringar och en ganska så stor hamn.
Efter en lättare lunch på det lilla torget var det dags att stilla hustruns uppdämda shoppingsug som vi, trots suget, lämnade nästan tomhänta
Vi avslutade besöket med varsin öl på Café Laika som ligger på en pråm i hamnen.

Turismen
Många turister har hittat ”Danmarks födelse”. Självklart är det mest danskar men det är förvånansvärt många tyskar och holländare också.
Som svensk kände vi oss, tråkigt nog, ganska ensamma om att semestra på denna härliga ö. Varför vet vi inte, men så var det.
Det är lätt att hitta till Mön. Avfarten ligger strax norr om Faröbron på E47:an mot Rödby och därifrån är det endast några kilometers bilväg till Stege.
Vi blev nyfikna på ön genom att vi ofta åker den s.k. ”ölrännan” genom Själland för att inhandla tullfria varor i Tyskland.
Vi är många svenskar som handlar på detta sätt och ett tips är att förlänga inköpsresan med några dagar för ett besök på Mön.
Ön som kallas ”Danmarks födelse” har kontinental närhet, äkta dansk gemyt, sevärdheter och rikligt med upplevelser för alla.

Sevärdheter

Möns Klint
Dronningstolen
3 Dronningstolen (9)
128 möh, med en 600 steg lång trappa till stranden

Geo Centret
med utställning och 3D- film om ”Danmarks födelse”

Liselunds park och slott
5 Liselund slott (4)

världens enda slott med halmtak

Nyord
Nyord enge
400 ha stort fågelreservat

Kyrkan
9 Nyord (4)
anno 1846

Gamla gårds- och fiskefastigheter
från 1800-talet

Lille Bod
Lille bod
en lanthandel i miniformat

Restauration Lolles Gaard
8 Nyord (2)
som har kvar den äkta gamla danska kroens charm

Campingar/ställplats

Camping Möns Klint
GPS-kod: N 54.98048  E 012.52416
En stor camping med den lilla campingens charm pga. de naturliga skogsavgränsningarna i den kuperade terrängen
Gångavstånd till Möns Klint och Aborrebjerg
Poolanläggning, restaurant och minilivs
Färskt morgonbröd och trevligt bemötande

Stege Camping
Typisk sommarcamping med centralt läge intill stadens centrum
Plana platser på gräs
Slitna hygienutrymmen men städningen var ok

Nyord ställplats
GPS-kod: N 55.04290  E 012.19536
Stor gräsplan med bänkar och bord
Morgonbröd i Lille Bod
Toalett och dusch i hamnen 300 meter från ställplatsen
Helena  CLX-3180_20150217_17532301

 

 

Åkulla Turistområde

Åkulla 2008 02 24 012

För att bli klassad som Turistområde skall området ha speciellt turistiskt värde, vara väl samlat, ha ett gemensamt tema och vara unikt.
Åkulla Bokskogar fick den 25 november 2005 denna status och i samband med utmärkelsen försåg Vägverket området med brunvita hänvisningsskyltar från de stora farlederna.
Brunvita skyltar har funnits i Sverige sedan 2003 och Åkulla Bokskogar var den sjunde som fick denna uppmärksamhet.

Åkulla
Det finns ett rikligt utbud för den naturintresserade inom det 50 kvadratkilometer stora naturområdet.
Det flesta aktiviteterna utgår från Åkullas gamla stationsbyggnad intill den nedlagda järnvägsvallen som sträcker sig från Varberg i väster till Ätran i öster.

Åkulla 2008 02 24 029
Stationsskylten som markerar avståndet till ändstationerna

Förutom stationsbyggnaden finns det en restaurant med härlig utsikt över Yasjön och för den som vill övernatta finns det campingstugor och ställplats.

2010 10 16 (12)
Utsikt över Yasjön

Det finns ett antal vandringsleder som utgår från den nedlagda stationen som i dag fungerar som sällskapsrum. Lederna är av olika längd och svårighetsgrad, men de flesta är lätt kuperade och välpreparerade. Dessutom passerar både den orangemarkerade Hallandsleden och den grönmarkerade Sverigeleden Åkulla.
Inne i skogen finns det snyggt målade skyltar som markerar historiska sevärdheter.

Åkulla 2008 02 24 028
Skylten markerar en f.d. varggrop

Alla årstider
Vi lockas ofta till Åkulla för dess natur som är lika fascinerande under alla årstider.
På sommaren täcker bokskogen allt ljusinsläpp med sitt täta lövverk. Det är som att kliva in i en jättestor mörk sval källare vilket kan kännas skönt under varma sommardagar.
Både fåglar och växter trivs och det är framför allt ljusskygga mossarter och svampväxter som frodas i den skuggiga miljön.
Det finns kanotuthyrning för den som vill ta en tur på sjön och det finns fiskekort att köpa för de fiskeintresserade.
Kanotklubbar förlägger ofta sina träningsläger i Åkulla.

58 Åkulla (3)
Ungdomar från Kungälvs Roddklubb på träningsläger

På hösten, när träden släppt sitt lövverk, tränger solstrålarna ända ner till den decimetertjocka färgsprakande mattan som ger skydd för andra växter under den annalkande vintern.
Trots att lederna är välmarkerade kan det vara svårt att hitta dem i den helt marktäckta skogen, men det mjuka underlaget gör att man kan vandra helt fritt i den lätt kuperade terrängen.

2010 10 16 (19)
Ett färgsprakande täcke i bokskogen

Det är en färgsprakande upplevelse med lövens alla höstfärger, de gröna mossbeklädda stenarna som sticker upp som små öar och alla svamparter på de gråbruna trädstammarna.
Åkulla Skidallians är en mycket aktiv skidklubb som trots snöfria milda vintrar, lyckas få ihop flera kilometer längdspår.
Med hjälp av snökanoner, en stor frontlastare och många ideella arbetstimmar ger man medlemmar och andra möjlighet till längdskidåkning även på dessa breddgrader. Här finslipar motionärerna sin form inför t.ex. Vasaloppet, andra promenadåker i den härliga naturen och många barn tar sina första lektioner på det glatta vita underlaget.
Skidklubben arrangerar även skidtävlingar och om vädret tillåter så har man allt från klubbmästerskap till distriktstävlingar för alla åldersgrupper.

Våren är den absolut härligaste årstiden. När vårsolen börjar värma de rimfrostiga fjolårslöven, som täcker hela bokskogen, börjar allt vakna till liv igen.
Blommor och andra markväxter kämpar för att ta sig igenom det frusna lövtäcket, träden börjar få små gröna knoppar och hela skogen är fylld av liv och sång från fåglarna som börjat sitt vårbestyr.

Åkulla, april (13)
Vitsippor som trängt igenom vintertäcket

Stigarna börjar trampas upp igen, folk med picknickkorgar har åter hittat hit och de soltörstiga sitter på mossbeklädda stenar för att avnjuta de första värmande strålarna som tränger sig igenom det kala grenverket.

Åkulla 2008 02 24 023
Hunden Disa trivs på de mjuka stenarna

Sevärdheter
Det finns ett rikligt utbud av sevärdheter inom Åkulla bokskogar.
Förutom den gamla järnvägsstationen finns bl.a. Bexells Talande Stenar och den kanske mest kända, Bockstensmannen.
Det finns gårdar, caféer mm som man kan läsa om på turistområdets hemsida.

Bexells Talande Stenar
I slutet på 1800-talet ristade Axel Bexell med hjälp av ett par försupna stenhuggare in ett stort antal namn, ordspråk och talesätt i stenar och klippblock.
En sommardag 1925, ett kvarts sekel efter Bexells död, upptäcktes inristningarna i bokskogen och man har i dag hittat ungefär 129 tänkespråk och ca 500 namn på hällar och klippväggar.

Bexells stenar (18)
Så sent som 1993 gjordes de senaste fynden och förmodligen finns det ännu i dag oupptäckta ristningar.
Ett unikt kulturarv och en spännande sevärdhet, som väcker upptäckarglädjen.

Bockstensmannen
På en av våra vandringar sökte vi oss fram till Bockstens Mosse där man 1936 fann den beryktade Bockstensmannen.
Bockstensmannen, som troligtvis mördades i mitten av 1300-talet, var vid upptäckten iklädd västvärldens bäst bevarade medeltidsdräkt.
Denna fyndplats satte vår fantasi i rörelse. Hur levde han? Vem var han? Varför blev han mördad?
Den snart 700 år gamla mannen finns i dag att beskåda på Länsmuseet i Varberg

Närbelägna besöksmål
Du kan även kombinera din vistelse i Åkulla med att besöka Radiostationen Grimeton, Hallands bidrag till Världsarvet, eller landets mest kända köpcentra, Gekås, i Ullared där det även finns campingplats och golfbana.

Åkulla 2008 02 24 009
Bokskogen ar ett paradis för ljusskygga moss- och svamparter

Bra att veta
Hitta till Åkulla – Åkulla ligger i Hallands län, 25 km öster om Varberg.
Från E6 avfart 54, väg 153 mot Ullared. Efter ca 20 km, brunvit skylt Åkulla Bokskogar 4. Kommer du från inlandet, följ skyltar mot Ullared.
Efter Ullared ca 6 på väg 153 mot Varberg, till brunvit skylt Åkulla Bokskogar 4.
Det finns många hemsidor som belyser Åkulla Bokskogar.

Några exempel:
Åkulla Café och Restaurant
www.akulla.eu

Skidalliansen med spårinformation
www.akulla.se

Bexells Talande Stenar

www.akullabokskogar.nu

Bockstensmannen

www. Bockstensmannen.se

Signatur Helena o Arly

 

 

 

 

Fredag den 29 augusti 2009

Trots metrologernas negativa prognoser de senaste dagarna valde vi tillsammans med Catharina, Tobbe, Margareth och Kjell att ta en tur till Stocken Camping på Orust.
Eftersom Orust ligger nästgårds så är det ju ganska lätt åka hem igen om vädret skulle bli för jä…igt, var vår tanke.
Anledningen till att vi valde just denna helg var att ”norskarna”, Kjell och Margareth, läst att Orust Kajakklubb hade sin årliga träff och att den välkomnade även nybörjare.
Vid sextiden på fredag eftermiddag checkade vi in och några minuter senare stod det en anläggare, ett glas av det röda, på bordet.
Alla hade fyllt sina kylskåp med grillrätter, men efter en solidarisk omröstning, bland männen, så blev det gåsamarsch till campingens utskänkningsställe.
Stockens Camping (26)
En brandman i FULL auktion?

Maten var helt ok till ett mycket bra pris. Jag fick t.ex en wienerschnitzel på kalv för endast 105 kronor vilket är i nivå med priserna på 80-talet.
Även de övriga var nöjda med maten. Det var kanske inte någon kulinarisk upplevelse, men jämfört med priset så var maten helt ok.
Det röda vinet däremot, som jag och Helena beställde, var inte ens värt namnet rödvin. För säkerhets skull hade vi, utan att provsmaka, beställt en hel karaff, en liter alltså, av denna hemska sura dryck.
Det enda den hade gemensamt med rödvin var färgen. Av någon underlig anledning var karaffen ändå tom när vi lämnade restauranten.
Ingen var på något riktigt festhumör den här kvällen så vid elvatiden var det mörkt i de tre vagnarna.

Lördag den 30 augusti 2009
Det var i dag som vi skulle prova på kajakerna. Men efter en natt med ihållande regn och full storm var inspirationen så att säga ”som bortblåst”.
Strandkanten intill Orust Kajakklubb var överfull med entusiaster som bara väntade på att sätta sina farkoster i sjön.
Förutom ett hundratal färggranna kajaker fanns det även försäljning av diverse ”måstehagrejer” för den inbitne kajakpaddlaren.
”Norskarna” bestämde sig, trots vädret, för att prova lyckan och vid 11-tiden hyrde dom en tandemkajak. Efter ett antal måsten och förbud från uthyraren var det dags att ge sig iväg i den hårda vinden. Med spänning såg vi de två nybörjarna glida iväg i denna ranka farkost som såg ut att kunna välta vilken sekund som helst.

Förutom ett hundratal färggranna kajaker fanns det även försäljning av diverse ”måstehagrejer” för den inbitne kajakpaddlaren.

”Norskarna” bestämde sig, trots vädret, för att prova lyckan och vid 11-tiden hyrde dom en tandemkajak. Efter ett antal måsten och förbud från uthyraren var det dags att ge sig iväg i den hårda vinden. Med spänning såg vi de två nybörjarna glida iväg i denna ranka farkost som såg ut att kunna välta vilken sekund som helst.
Stockens Camping (13)
Två glada norrmän i en ranglig farkost


I sakta men kontrollerad takt försvann dom utmed den Bohuslänska kusten och eftersom hyrtiden var på tre timmar så var det var bara för oss att hitta på något annat under tiden.
Damer är aldrig rådlösa i sådana här situationer, dom hittade genast en liten butik som sålde märkeskläder med 70 % rabatt, på nästan allt.
När vi efter några timmar började kisa utefter den karga kusten, fick vi till vår förvåning, långt, långt bort, se att våra kamrater for fram som proffs i den gropiga sjön och efter bara några minuters forcering var dom tillbaka vid utgångspunkten.
Stockens Camping (15)
Kolla samspeltheten, efter endast tre timmars träning
Efter visning av diverse klädinköp som landkrabborna gjort och som Margareth också hann med innan butiken stängde, eller rättare sagt – hon såg till att butiken hölls öppen en timme längre än planerat, blev det några glas rött och lite vila.
Vi beslutade åter en gång att göra ett besök på campingens restaurant. Maten var ju som sagt både billig och bra och det var lite mysigare att sitta inne i stugvärmen än att klä på sig termostället för att sitta ute under en markis.
Stockens Camping (23)
Mat är mumsigt

Rödvinet passade vi oss noga för och eftersom dom bara hade en sorts av det röda så fick det helt enkelt bli en öl till maten.
Stockens Camping (21)
Én glá gutt…efter ett gott dagsverk

Söndag den 31 augusti 2009
Jag väcktes av ett härligt smatter från husbilstaket som vittnade om att det var rejält stora droppar som föll från himmelen denna morgon.
Jag bestämde i min ensamhet, alla de övriga sov, att ändå ta en promenad för nu hade jag lessnat på att bara sitta inne och kura.
Innan någon annan hunnit vakna drog jag iväg i regnet och blåsten. Jag var väl inpackad i regnställ, gummistövlar och keps för att kunna stå emot vädrets makter.
Stockens Camping (36)
 En gammal ödetomt med vattenpump och buskage

Det var en härlig promenad på drygt en timma i allt från en gammal ödestomt med färggranna höstäpplen till snåriga stigar som var kantade av både blå och röda bär.
Stockens Camping (32)
Utmed den snåriga stigen fanns det bärbuskar i härliga färger

Promenaden avslutades med en klättring på regnhala berg upp till en plats med härlig utsikt över Stocken, campingen och den bohuslänska kusten.
Stockens Camping (39)
Härlig utsikt över ett regnigt landskap

Vid återkomsten åt vi en härlig frukost och därefter gjorde vi tillsammans en rundvandring i området och på de närliggande bergen.
Kajakfantasterna, nu menar jag inte Kjell och Margareth, hade nu spritt sig runt kobbar och skär och från de högre klipphällarna kunde vi se de små färggranna farkosterna guppa omkring i den grova sjön.
Stockens Camping
Helena försöker välta ett sjömärke

Vid lunchtid och efter sedvanlig avskedsceremoni, var det dags för utcheckning och den korta trippen hem till Tjörn.
Trots det otacksamma vädret så var det en trevlig helg och Bohuslän är ett vackert landskap även om inte solen lyser.
Stockens Camping (47)
På min fru och mig