Franska medelhavskusten Vi checkade ut tidig morgon frĂ„n Camping Salata och innan vi lĂ€mnade Roses fyllde vi bilen med diverse godsaker frĂ„n Mercadona i utkanten av staden, för nu var det dags att lĂ€mna Spanien för denna gĂ„ng. Bara nĂ„gra mil senare passerade vi grĂ€nsen till Frankrike och efter ytterligare ett tjugotal mil checkade vi in pĂ„ en stĂ€llplats, Air Camping Cars-Paul Riquet, i Montpellier. VĂ€dret var strĂ„lande och efter stödbensölen tog vi en kortare promenad tillsammans med Lena och HĂ„kan innan det var dags att slappa utanför husbilarna. Tidigt nĂ€stkommande morgon slĂ€ppte vi handbromsen och framför oss hade vi cirka 50 mil, nĂ€stan rakt österut, till Caravan Park La Vesima nĂ„gra kilometer öster om Arenzano i Italien. Vi följde medelhavskusten pĂ„ hĂ€rliga trefiliga betalvĂ€gar, men smakar det sĂ„ kostar det, för betalvĂ€garna i Frankrike Ă€r oförskĂ€mt dyra. Alternativa vĂ€gar finns, men dom Ă€r inte att tĂ€nka pĂ„ om man inte har obegrĂ€nsad tid till övers, vilket vi pensionĂ€rer inte har. Statistiskt sett, sĂ„ tillhör jag den grupp som stĂ„r i tur att fĂ„ en hyresfri etta med lock. Efter cirka fem timmar pĂ„ dom franska vĂ€garna passerade vi grĂ€nsen till Italien och nu fanns det faktiskt anledning till gnĂ€ll. Precis efter grĂ€nsövergĂ„ngen förbyttes vĂ€garna frĂ„n strykbordslĂ€ta dukar till, âlappa och lagaâ vĂ€gar, likt luggslitna lapptĂ€cken med rutor i grĂ„skalans alla nyanser. NĂ„gra mil senare skulle vi upp i bergen dĂ€r vĂ€garbeten i tunnlar och pĂ„ broar avlöste varandra med smala provisoriska filer som följd. Dessutom var vi tvungna att samsas med alla tunga, breda lastbilar som dundrade fram i oförminskad hastighet. Men trots vĂ€garnas begrĂ€nsade framkomlighet var vissa strĂ€ckningar Ă€ndĂ„ avgiftsbelagda. Det var mĂ„nga jobbiga mil som trots allt var vĂ€rt mödan, eftersom utsikten frĂ„n dom högt belĂ€gna vĂ€garna bjöd pĂ„ nĂ„got alldeles extra. FrĂ„n höjderna sĂ„g man alla smĂ„ byar, som till exempel Sanremo med sina fĂ€rgglada hus som klĂ€ttrade upp pĂ„ bergssidorna och i dalens mynning speglade sej Medelhavet i solskenet. Det var otroligt vackert, synd bara att man inte kunde stanna och fotografera det hela. I Spanien Ă€r dom flesta husen vitmĂ„lade, vilket ger ett frĂ€scht intryck och i denna del av Italien Ă€r flertalet mĂ„lade med glada pastellfĂ€rger frĂ„n ljust gula till guldockra. I Frankrike dĂ€remot, vet man inte vad fĂ€rg Ă€r, dĂ€r Ă€r de flesta fasaderna putsskadade och helt omĂ„lade, vilket gör att allt ser gammalt, grĂ„tt och risigt ut.
Vesima, Italien Med facit i hand sÄ förstÄr vi att det mÄste vara svÄrt att bygga och underhÄlla vÀgar i denna del av Italien. Det Àr tunnlar rakt igenom höga berg och höga broar över de djupa dalgÄngarna, som avlöser varandra. Dessutom Àr vÀgarna mycket hÄrt belastade med all den tunga trafik som fraktar gods kors och tvÀrs genom landet. Med sju, delvis jobbiga timmar bakom ratten, var det skönt att slappna av pÄ campingen i Vesima som Helena förbokat, nÄgra mil vÀster om Genua, vid Medelhavet.
Valmadrera, Italien Efter en god natts sömn var det dags att slÀppa handbromsen igen och mÄlet för dagen var Valmadrera, vid Comosjön. Vi hade knappt 25 mil framför oss och de första milen var precis som gÄrdagens avslutande del med söndriga, gropiga vÀgar i bergen med vÀgbyggen och trÄngt om utrymmet. Men nÀr vi efter nÄgon timme var uppe pÄ högplatÄn, blev det planare mark och betydligt bÀttre vÀgar som mestadels strÀckte sej genom landsbygd. Trafiken rullade pÄ i ett behagligt tempo men nÀr vi nÀrmade oss Milano, tjocknade det till sej ordentligt, vilket man oftast fÄr rÀkna med nÀr man Àr i nÀrheten av storstÀder. Vi körde in pÄ en obemannad stÀllplats i Valmadrera med hÀrlig utsikt över Ànden pÄ Comosjöns östra ben, dÀr floden Adda har sitt utflöde.
Den lilla hamnen vid foten av berget i Valmadrera
Lecco och dom hÀrliga bergen pÄ andra sidan sjön
TrÀngseln med massor av husbilar och fullbelagda campingar som vi upplevt i Spanien, fanns inte hÀr. StÀllplatsen som vi körde in pÄ hade bara sju platser och nÀr vi anlÀnde var den helt tom men under vÄr vistelse kom det nÄgra nattslÀndrare till. Valmadrera Àr en mycket liten stad med drygt 11 000 fastboende men med mycket aktiviteter, i alla fall dom dagarna vi var dÀr. HÀr pÄgick en regatta för ungdomar med optimistjollar och i den lilla viken hade vindsurfarna lekstuga. PÄ huvudleden genom stan var det cyklister, med snabba drÀkter, som syntes mest och det var vildhjÀrnor pÄ vrÄlande 500 kubikare, som hördes mest. Efter tre övernattningar i den lilla vackra byn med den hÀrliga utsikten, hade vi drygt 17 mil framför oss mot det sista planerade mÄlet pÄ denna resa.
Förord Att emigrera till varmare breddgrader pĂ„ vinterhalvĂ„ret börjar bli mer en vana, Ă€n en spĂ€nnande utmaning. Men denna gĂ„ng, den femte i ordningen, har vi förutom Medelhavet Ă€ven Portugal med i vĂ„ra planer. Vi gjorde nĂ„gra kortare stopp i Portugal pĂ„ förra Ă„rets âklimatflyktâ, vilket var en mycket positiv överraskning. DĂ€rför planerar vi att ge Portugal lite mer tid denna sĂ€song och dĂ„ framför allt dom underbara sandstrĂ€nderna och byarna utmed kuststrĂ€ckorna. PĂ„ förra Ă„rets korta visit i Portugal möttes vi av ett varmt vĂ€lkomnande folk och ett mycket plĂ„nboksvĂ€nligt land som bara ville oss turister vĂ€l. Dom tvĂ„ övernattningsplatserna vi besökte var vĂ€lskötta och inbjudande, utskĂ€nkningsstĂ€llena var bĂ„de mĂ„nga och billiga och deras goda viner var grĂ€dden pĂ„ moset. Jag tĂ€nker ofta pĂ„ Socialstyrelsens rekommendationer att man erbjuds vĂ„rd om man dricker mer Ă€n fyra glas vin vid ett och samma tillfĂ€lle under en mĂ„nad. NĂ€r vĂ„r gode vĂ€n Micke, frĂ„n âSörpingâ, hörde detta ringde han upp oss och talade om att erbjudandet tyvĂ€rr inte gĂ€ller i Spanien, eftersom vin i medelhavslĂ€nderna klassas som livsmedel. I Spanien har vi upplevt att det mesta Ă€r betydligt billigare Ă€n hemma i Sverige och i Portugal fick vi ytterligare nĂ„got mer för varje pesetas⊠förlĂ„t⊠för varje krona. DĂ„, förra Ă„ret, kunde vi till exempel Ă€ta en god lunch för tvĂ„ plus en pava rött för mindre Ă€n 300 kronor, ungefĂ€r samma som vi fĂ„r betala för tvĂ„ dagens med kranvatten pĂ„ nĂ„gon lunchrestaurang hĂ€r hemma. Innan vi lĂ€mnar Sverige mĂ„ste Helena givetvis göra Ă€nnu ett försök att tömma GEKĂ S varulager. DĂ€refter kommer ytterligare en stor utgift, som vi husbilsĂ€gare mĂ„ste leva med för att garantierna skall gĂ€lla, service och fukttest som vi bokat hos Bengt i Ărkelljunga. Trots ovanstĂ„ende utgifter tycker vi att det Ă€r helt fantastiskt att vi har möjligheten, bĂ„de ekonomiskt och tidsmĂ€ssigt, att kunna göra denna typ av flykt undan det nordiska vintermörkret. Innan vi tar steget över till kontinenten och om vĂ€dret tillĂ„ter, ser vi fram mot nĂ„gra övernattningar i landet med smörrebröd och âden lilleâ. Vill ni följa med pĂ„ vĂ„r fortsatta resa sĂ„ rekommenderar vi ni dĂ„ och dĂ„ tar en titt pĂ„ denna hemsida, dĂ€r vi tar upp allt som Ă€r vĂ€rt att veta och kanske lite till.
Greven, Tyskland Efter en övernattning pĂ„ GEKĂ S stĂ€llplats i Ullared och ett par hos Bengt i Ărkelljunga var det dags att lĂ€mna Sverige för denna gĂ„ng. Smörrebröden i Danmark stannade vid en önskedröm pĂ„ grund av vĂ€dret och samma vĂ€der fick oss att lĂ€mna Heiligenhafen efter endast en övernattning. NĂ€sta planerade mĂ„l var Greven i Tyskland, lite drygt 40 mil söderut, som blivit ett obligatorisk stopp och mötesplats för mĂ„nga nordbor som Ă€r pĂ„ vĂ€g mot eller ifrĂ„n de sydligare breddgraderna. Grevens stĂ€llplats, som vi nĂ€mnt i tidigare reseberĂ€ttelser, ligger mycket vackert intill Dortmund-Ems-Kanal som Ă€r en livligt trafikerad vattenvĂ€g för lastprĂ„mar.
Den ena prÄmen efter den andra gled sakta förbi
NĂ€r vi checkade in fick vi samma fantastiska plats som vi hade pĂ„ hemvĂ€gen i vĂ„ras. Med nosen bara nĂ„gra meter frĂ„n strandkanten sĂ„g vi flodbĂ„tarna glida förbi i sakta mak och pĂ„ stigarna utmed kanalen flanerade âsnigelfolketâ som lĂ€mnat sina rullande skal för nĂ„gra timmar i den sena höstsolen.
Utsikten var helt magnifik med nosen intill kanalen
Dortmund-Ems-Kanal, som invigdes redan 1899 Ă€r 265 km lĂ„ng och den strĂ€cker sej frĂ„n Dortmund i RuhromrĂ„det till Vadehavet vid Emdens mynning. För mĂ„nga som bor och jobbar pĂ„ prĂ„marna Ă€r detta deras enda hem. HĂ€r Ă€ter man, hĂ€r bor man och hĂ€r jobbar man… man kan onekligen sĂ€ga att dom har nĂ€ra till jobbet.
Kort historik om kanaler Kanaler har funnits sedan urminnes tider och man tror att Egyptier byggde bevattningskanaler redan för 5000 Är sedan. Dom större kanalbyggena, för transport av varor, sammanföll med den industriella revolutionens genombrott men minskade i betydelse nÀr jÀrnvÀgen gjorde sitt intÄg i historien. I England, till exempel, byggdes frÄn mitten av 1700-talet och framÄt cirka 480 mil kanaler, med hackor och spade. I Sverige kom den industriella revolutionen ungefÀr samtidigt som jÀrnvÀgens intÄg och kanalbygget fick dÄ mindre betydelse. Den mest kÀnda svenska kanalen Àr Göta Kanal som Àr en genvÀg för bÄttrafik mellan östra och vÀstra Sverige. I dag fungerar kanalen mest som en utmaning för folket med fritidsbÄtar och utmed strÀnderna finns en mÄngfald stÀllplatser för oss campare. Kanaler byggs fortfarande, men nu har man bÀttre förutsÀttningar Àn under hacka och spadetiden, nu har man maskiner som sköter dom tunga arbetena. I Frankrike till exempel, har man pÄbörjat en 107 kilometer lÄng kanal frÄn floden Oise till Dunkerque-Scheldt-kanalen som berÀknas vara fÀrdig för bÄttrafik 2028.
Hösten hade gjort sitt intÄg Àven hÀr i vÀstra Tyskland. Efter tvÄ övernattningar med ett kokihop av alla sorters vÀder och en sol som lekte kurragömma i dom mörka molnen, var det dags att ratta vidare ytterligare nÄgra mil lÀngre söderut.
Remich, Luxemburg Efter knappt 40 mil autobahn med ganska hetsiga avsnitt, anlÀnde vi mÄlet för dagen, Remich i Luxemburg. MÄnga föredrar att köra pÄ helgerna för dÄ Àr lÄngtradartrafiken förbjuden i flera europeiska lÀnder, dÀribland Tyskland. Men trafiken blir inte mindre hetsig för det, för dÄ skall alla helglediga smÄbilsÀgare ut pÄ vÀgarna, vilket gör trafik minst lika hetsig. Vi har kommit fram till att det spelar ingen roll nÀr man kör för det som skapar störningar och hets Àr alla dessa vÀgbyggen som stÀndigt pÄgÄr och som mÄste pÄgÄ för den enorma belastning som autobahn i Tyskland fÄr utstÄ. NÀstan all godstrafik i Europa mÄste igenom Tyskland och med nuvarande frihandelsavtal, dÀr varor transporteras kors och tvÀrs över hela kontinenten, bÀr lÄngtradartrafiken den tyngsta lasten.
Det blev bara en övernattning i Remich pÄ grund av vÀdret. NÀr vi vaknade pÄ morgonen var kvicksilvret nÀstan nere pÄ noll och dÄ bestÀmde vi oss för att dra vidare söderut.
Oradour-sur-Glane, Frankrike Efter cirka 80 mil och en termometer som stigit med 20 grader nÄdde vi ett av vÄra huvudmÄl pÄ denna resa. Oradour-sur-Glane, i Frankrike, var före andra vÀrldskriget en liten sovstad med ca 700 invÄnare. HÀr fanns smÄ butiker, bensinstation, telegrafstation och en lokal spÄrvÀg.
Dom gamla spÄrvagnsrÀlsen finns kvar i ruinerna
PĂ„ somrarna var Oradour-sur-Glane ett populĂ€rt turistmĂ„l för folk som ville njuta av de idylliska omgivningarna vid floden Glane. Efter den 10 juni 1944 kallas den lilla byn för ”Martyrstaden” eftersom en tysk SS-styrka mördade hela befolkningen och bombade byggnaderna som sedan brĂ€ndes ner.
En symaskin vittnar om att hÀr bodde sömmerskan
Massakern genomfördes av den tyska pansardivisionen Das Reich, som var pĂ„ marsch mot striderna i Normandie. Bataljonschefen Adolf Diekmann fick i uppdrag att gĂ„ in i den lilla byn för att befria en annan bataljonschef, Helmut KĂ€mpfe, som tillfĂ„ngatagits av den franska motstĂ„ndsrörelsen. Diekmann, hittade inte sin kollega och som straff spĂ€rrade han in hela byns befolkning. MĂ€nnen föstes in i lador som besköts utifrĂ„n med kulsprutor som dĂ€refter brĂ€ndes ner. Kvinnor och barn spĂ€rrades in i kyrkan dĂ€r samma procedur upprepades. Praktiskt taget hela befolkningen pĂ„ 642 invĂ„nare dödades, varav 205 var barn. Endast fem mĂ€n och en kvinna lyckades undkomma massakern. Oradour Ă„teruppbyggdes aldrig utan stĂ„r kvar som ett monument över krigets vansinne. BorgmĂ€staren ville bevara hemskheterna till eftervĂ€rlden och lĂ€t i stĂ€llet bygga en ny by strax nordvĂ€st om âMartyrstaden
Helena kikar in i en gammal utbrÀnd bil
Det var ett intressant och oförglömligt besök i staden, som i dag Àr ett museum, dÀr allt har bevarats frÄn den hemska massakern.
Gamla skyltar som talar om vem som bodde i huset
San Sebastian, Spanien TvÄ övernattningar blev det pÄ en stÀllplats i spökstaden innan det bar ivÀg ytterligare drygt 40 mil söderut. Vi hade nu sneddat tvÀrs över Frankrike frÄn Luxemburg till Baskien i norra Spanien. I Frankrike Àr trafiken betydligt lugnare vilket till stor del kan bero pÄ att nÀstan alla motorvÀgar Àr avgiftsbelagda. FransmÀnnen sjÀlva vÀljer hellre lokalvÀgarna, men för oss som vill förflytta oss lÀngre strÀckor Àr dom vÀgarna inget alternativ. LokalvÀgarna gÄr alltid genom dom smÄ byarna som mestadels Àr byggda innan bilarnas intÄg i vÀrldshistorien. ByvÀgarna Àr anpassade för dÄtidens transporter, hÀst och vagn, utan trottoarer och bostadshus nÀrmast vÀgen. PÄ drygt 100 mil betalvÀg genom Frankrike betalade vi i vÀgavgift drygt 2 500 kronor, alltsÄ cirka 25 kronor per mil. Efter en mycket hetsig och trÄng tur genom San Sebastian ledde Tina, vÄr GPS, in oss pÄ en 8 kilometer lÄng, smal och krokig vÀg upp pÄ ett berg dÀr campingen, som vi bokat, lÄg. Redan vid första anblicken kÀndes det fel, men efter en lÄng dags körning kÀndes det inte bra att vÀnda om igen, sÄ vi bestÀmde oss för, Ätminstone en övernattning. Det blev tre nÀtters vila pÄ en camping som inte gav oss nÄgonting. Men sÄ blir det ibland och frÀmsta anledningen till att vi inte vÀnde tillbaka redan dagen efter, var den tÀta trafiken. Vi chansade pÄ att trafiken skulle vara lugnare en tidig söndagsmorgon.
Zarautz, Spanien Bara ett par mil frÄn San Sebastian ligger en bekanting frÄn förra Äret, Zarautz. Vi beslutade oss för att flytta dit och klockan Ätta söndag morgon rullade vi ut ekipaget frÄn Weecamp Igaldo. Trafiken var, som vi förmodade, lugn och bara en knapp timme senare checkade vi in pÄ Grand Camping i Zarautz och nÄgra timmar senare anslöt Àven falkenbergarna Lena och HÄkan. Det blev ett glatt Äterseende med sedvanliga fraser och kramar och efter iordningstÀllande av vÄra fordon var det dags för gemensam ankommare. Eftermiddagen avnjöts med en trerÀtters pÄ campingkrogen och dÀrefter var det fritt dryckesval, vilket för mej oftast handlar om nÄgot rött. Campingen ligger fantastiskt vackert inbÀddad i grönskande dalar och vinodlingar med en otrolig utsikt över Zarautz vid foten av berget och Biscayabuktens vÄgor som oavbrutet rullade in mot land. Staden dÀremot, Àr ganska intetsÀgande med charmlösa 60-talshus utan nÄgon som helst historik frÄn tiden före turismen och surfarnas invasion. Det finns tvÄ vÀgar mellan stranden och campingen. Den ena Àr bilvÀgen som Àr en ganska brant och drygt tre kilometer lÄng och den andra en kortare men brantare stig med bland annat 439 mer eller mindre ojÀmna trappsteg.
Vi gick till sÀngs med denna utsikt frÄn husbilen
och vaknade till denna. Det var mumma för sjÀlen
Sista natten var dramatisk med storm och regn
Ett flertal campinggÀster Àr ungdomar som bor hÀr för att surfa i dom hÀrliga vÄgorna i viken. Dom vÀljer alltid stigen dÀr dom pÄ lÀtta fötter springer bÄde uppför och nerför med sina brÀdor under armen. SjÀlv vÀljer jag oftast vÀgen. Den Àr visserligen nÀstan tre gÄnger sÄ lÄng, men pÄ den vÀgen har nÄgon vÀnlig spansk kommunalarbetare placerat ut ett antal sittbÀnkar för oss som med Ären blivit lite övergödda. Efter tvÄ övernattningar lÀmnade Lena och HÄkan campingen men vi valde att ligga kvar ytterligare en natt innan det var dags för nÄgra mil utmed den dramatiska spanska nordkusten.
Santillana del Mar, Spanien Tre övernattningar blev det pÄ hyllan med den hÀrliga utsikten innan det var dags för förflyttning. Dagens etapp var drygt 20 mil rakt vÀsterut pÄ den spanska nordkusten, till en liten by med cirka 4 000 innevÄnare. Vi checkade in pÄ Camping Santillana del Mar vid lunchtid och strax dÀrefter anslöt Lena och HÄkan efter gÄrdagens egentid. Santillana del Mar Àr ett frekventerat turistmÄl i regionen. Bland annat för alla gamla vackra byggnader frÄn 1000-talet och grottmÄlningarna i Altamiragrottan.
Vid vÄrt korta besök möttes vi av smala grÀnder
smÄ vÀldekorerade barer och
uteserveringar pÄ byns torg
TyvÀrr var vÀdrets makter inte pÄ vÄr sida vid men efter stödbensölen gjorde vi ett kortare besök i byn dÀr vi bland annat inmundigade en sen, men mycket god lunch. Det vi fick se av den gamla byn pÄ de fÄ timmarna var vÀldigt vackert och planen var ett nytt och lÀngre besök dagen efter. Det besöket satte dock regnet stopp för, det blev i stÀllet husbilstvÀtt med naturlig sköljning frÄn molnen ovanför.
Faro de Penas, Spanien Efter tvÄ ofrivilliga vilodagar var det dags för ytterligare nÄgra mil utmed Costa Verde, som den spanska kustremsan i norr heter. VÄrt första stopp efter cirka 20 mil var vid den stÄtliga fyren, Faro de Penas, som ligger pÄ en udde, Cabo de Penas, med höga dramatiska klippformationer som störtar ner mot Biscayabuktens stormande vatten.
Faro de Penas hÄller sjöfarten borta frÄn klipporna
Cabo de Penas, eller sorgens udde som den kallas
Cudillero, Spanien Efter besöket vid fyren fortsatte vi ytterligare nÄgra mil vÀsterut till byn Cudillero som Lena hade förkovrat sej i. Det blev en del felaktiga vÀgval pÄ trÄnga gator och vinterstÀngda campingar, innan vi till slut hittade vÀgen runt ett berg ner till en parkeringsplats i hamnen dÀr det var okey att övernatta. Det första som mötte oss nÀr vi kom frÄn höjderna ner mot hamnen, var vackra fÀrgglada fiskebÄtar som lÄg i skydd bakom höga vÄgbrytare mot Biscayabuktens upproriska vatten.
Dom vackra bÄtarna som ligger skyddade i hamnen
NÀr vi kom lÀngre in i hamnen, till vÄr övernattningsplats möttes vi av nÀsta fÀrgglada bild. Det var smÄ bostÀder som kilat in sej mellan tvÄ höga berg och i botten pÄ dalgÄngen lÄg restauranger, affÀrer och andra kommersiella byggnader.
FrÄn hamnen klÀttrar husen upp pÄ bergssidorna
Den del av den lilla, men mycket charmiga byn, Cudillero, ligger inklÀmd i en djup och trÄng dalgÄng som mynnar ut i havet. PÄ dom branta bergssidorna, klÀttrar de pastellfÀrgade bostÀderna upp mot toppen och pÄ den norra bergssidan, mot Biscayabukten, ligger Faro de Cudillero, som Àr sjömÀnnens vÀgvisare in till hamnen.
Faro de Cudillero vid inloppet till hamnen
Vi gjorde ett kortare besök pÄ en bar innan vi tog oss an de smala grÀnderna som ledde upp till dom högst belÀgna husen. Det var brant och trÄngt och ju högre upp vi kom desto mer eftersatt var underhÄllet pÄ fastigheterna och ett flertal hus stod helt tomma. NÀr vi nÄdde de högst belÀgna byggnaderna hade min puls nÄtt sin maxpunkt, sÄ det Àr förstÄeligt att attraktionsvÀrdet sjunker i takt med höjdmetrarna.
En byggnad för en konditionsstark och hÀndig person
Playa de Las Catedrales, Spanien En övernattning blev det i den lilla hamnen med dom fĂ€rgglada fiskebĂ„tarna och dĂ€refter rullade vi ytterligare ett tiotal mil utmed den spanska nordkusten. MĂ„let för dagen var ett av âSpaniens sju naturfenomenâ, som vĂ„ra guider, Lena och HĂ„kan hade lĂ€st en del om. Tidig eftermiddag hittade vi den oansenliga platsen, en dryg mil vĂ€ster om Ribadeo i Galicien. Det som först vĂ€ckte vĂ„rt intresse var en stor och fullbelagd parkeringsplats, mitt ute pĂ„ landsbygden och nĂ„gra hundra meter lĂ€ngre bort fanns ytterligare en stor parkeringsplats dĂ€r det Ă€ven var tillĂ„tet att övernatta i husbilen. Efter stödbensölen och en lĂ€ttare lunch pĂ„ den lilla restaurangen som fanns inom omrĂ„det, var det dags att okulĂ€rbesikta den omtalade platsen som pĂ„ svenska kallas Katedralstranden. Hela omrĂ„det sĂ„g vĂ€lordnat ut med skyltar, stensatta gĂ„ngstigar, rĂ€cken och trappor som ledde ner till stranden. Tidvattnet vid vĂ„r ankomst höll pĂ„ att stiga till sin högsta nivĂ„ som Ă€r cirka tre meter ovan sandstranden, sĂ„ ett besök dĂ„ var inte aktuellt. Besök pĂ„ stranden kan bara göras pĂ„ förmiddagarna nĂ€r tidvattnet Ă€r som lĂ€gst och sjĂ€lva sandstranden kommer i dager. Metrologerna hade utfĂ€rdat en regnig och stormig natt och redan innan mörkrets inbrott hade stormvindarna frĂ„n Biscaya börja dra in. Vi sĂ„g frĂ„n husbilsfönstret hur dom höga vĂ„gorna piskade upp kaskader av vatten nĂ€r vĂ„gorna trĂ€ffade dom branta bergsmassiven. Med kameran i högsta hugg och vĂ€l inpackade i regntĂ€ta klĂ€der, gick vi ner till kanten för att se de vĂ„ldsamma krafterna pĂ„ nĂ€rmare hĂ„ll.
PÄ kvÀllen piskade dom höga vÄgorna in mot stranden
Efter besöket vaggades vi till söms i en gungig husbil eftersom vi inte vÄgade sÀtta ner stödben i rÀdslan av att dom skulle knÀckas. Men med en god natt i drömmarnas oförstÄeliga vÀrld, vaknade vi till ett betydligt behagligare vÀder med solsken och svag vind.
Bilden Àr tagen frÄn samma plats som bilden ovan
Detta Àr Biscaya i ett nötskal och det Àr detta som gjort att sÄ mÄnga sjömÀn och fiskare begravts i den stora bukten, ena stunden full storm och i nÀsta stund, kav lugnt. Efter frukost var det Àntligen dags att besöka den en och en halv kilometer lÄnga omtalade stranden dÀr Biscayas stormiga vatten i Ärtusenden gröpt hÄlor och gÄngar i det stenhÄrda skifferberget. Klippformationerna hÀr Àr upp till 32 meter höga och bestÄr av mÄngfÀrgad skiffer som ligger i skivor, lager pÄ lager.
Tillsammans har det under Ärtusenden bildats bÄgar och grottor, som för tankarna till en mÀktig katedral och det Àr dÀrav som man fÄtt namnet Katedralstranden.
NÄgra av alla vackra bilder som finns pÄ vÄr hemsida
Det Àr ett vÀlbesökt turistmÄl och den anses tillhöra en av dom vackraste strÀnderna i vÀrlden.
Peso de Regua, Portugal Med alla vackra synintryck fastklistrade pÄ nÀthinnan vÀnde vi blickarna mot Duorodalen och den första destinationen som vi knappade in pÄ Tina, vÄr GPS, var Villa Real. Vi lÀmnade Biscayas kust och efter drygt 37 mil pÄ mestadels smala och gropiga vÀgar och pÄ höjder bÄde ovan och under molnen checkade vi in pÄ en mycket sunkig camping i Villa Real. Det var lerigt och regnigt och efter en natts sömn flyttade vi oss cirka tre mil lÀngre in i den vackra dalen och vinodlingarna. I Peso de Regua, som ligger vid floden Duoro, fanns det gott om stÀllplatser som tyvÀrr inte var tillrÀckligt stora för vÄr husbil. Men bara ett hundratal meter dÀrifrÄn sÄg vi tvÄ jÀttestora premiumekipage uppstÀllda och jÀmte dom fanns det plats för oss ocksÄ. VÀdret var fortfarande som det varit under stora delar av vÄr resa, regnigt och blÄsigt, men gradantalet Àr ÀndÄ pÄ en betydligt högre nivÄ Àn hemma, sÄhÀr pÄ senhösten. SÄ det fanns inte utrymme för gnÀll, det var bara att bita ihop och klÀ sej med vattentÀta plagg. Vi gjorde ett besök i den lilla byn som hade samlat alla restauranger utmed bygatan och efter en god lunch var det dags att okulÀrbesikta övriga faciliteter. Vi kollade bland annat tÄgtider och nÀr vi var nere i hamnen kom HÄkan, som hade slÀntrat efter, springande. Han hade upptÀckt att det skulle gÄ en flodbÄt om bara nÄgra minuter, till en annan liten byn vid namn Pinhao. BÄtresan skulle ta cirka tvÄ timmar och frÄn Pinhao kunde vi ta tÄget tillbaka. HÄkan jagade ivÀg efter biljetter samtidigt som kaptenen börjat förbereda avfÀrden. Det blev lite ordvÀxling pÄ kajkanten men innan biljettkontrollanten hade lessnat pÄ vÄr dÄliga portugisiska, sÄg vi HÄkan komma springandes med biljetter i högsta hugg. Det var sen eftermiddag och solen lyste pÄ vin- och olivodlingarna utmed strandkanten. Odlingarna var enorma med böljande slÀnter sÄ lÄngt ögat nÄdde och stora skyltar i odlingarna talade om vilken gÄrd dom tillhörde.
VidstrÀckta vin och odlingar sÄ lÀngt ögat nÄdde
Sandemans vÀlkÀnda gubbe pÄ toppen av vingÄrden
UngefÀr halvvÀgs pÄ bÄtturen kom vi till en stor sluss dÀr restaurangbÄten skulle hissas upp 21 meter till nÀsta vattennivÄ.
Slussen som lyfte den stora bÄten 21 meter
Vi steg av i den lilla byn Pinhao och efter drygt en timmes butiksbesök var det dags att kliva pÄ tÄget tillbaka till Peso de Regua och husbilarna. Det var en mycket trevlig resa som vi lÀgger pÄ HÄkan och Lenas pluskonto.
Porto Covo, Portugal NĂ€r vi lĂ€mnade den âbarrigaâ campingen var âTinaâ instĂ€lld pĂ„ Porto Covo, en liten fiskeby vid atlantkusten, drygt 40 mil nĂ€stan rakt söderut. Porto Covo, liksom Aveiro, Ă€r tvĂ„ av mĂ„nga sevĂ€rda platser som âAlebornaâ, Helle och Stefan frĂ„n ĂlvĂ€ngen, tipsat oss om. Det Ă€r alltid bra att ha förĂ„kare som stakar ut vĂ€gen till sevĂ€rda platser och sedan Ă€r det upp till var och en att sjĂ€lv ta sej dit. Vi tackar âAlebornaâ för alla goda tips. Vi lĂ€mnade Aviero i regn och blĂ„st och pĂ„ vĂ€gen söderut började solen titta fram i smĂ„ gluggar, samtidigt som nĂ„gra fĂ„ kvarglömda vindpustar frĂ„n de senaste veckornas stormiga vĂ€der, gav sej till kĂ€nna. Vi anlĂ€nde mĂ„let strax efter lunchtid och redan vid incheckningen pĂ„ Porto Covo Camping kĂ€ndes allt helt rĂ€tt. Det var rent och stĂ€dat och gott om plats, Ă€ven för en nĂ„got övergödd husbil. SĂ„dan herre, sĂ„dant fordon. Porto Covo Ă€r en gammal fiskeby med lite drygt 1000 invĂ„nare som ligger strax söder om Sines i den sydvĂ€stra delen av Portugal. Numer Ă€r byn mest kĂ€nd som en livlig turistort med vackra sandstrĂ€nder och vandringsleder utmed Atlantkusten. Efter en avslappnad eftermiddag med tidig sĂ€nggĂ„ng vaknade vi Ă„ter till regn, liksom vi gjort sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger tidigare pĂ„ denna resa. Men att gnĂ€lla hjĂ€lper inte utan det gĂ€ller fortfarande att ha positiva tankar. Vi har ju tak över huvudet och den vĂ€rme som behövs. Dessutom har vi ju all tid i vĂ€rlden, eftersom vi numer Ă€r hedersmedborgare med rĂ€tt till lön utan arbete. Regnet avtog under dagen sĂ„ det blev en del promenader pĂ„ höjderna utmed den dramatiska Atlantkusten och en del barbesök i den lilla, men mycket charmiga byn.
Efterdyningar rullar med vÄldsam kraft in mot land
och dom dramatiska klipporna med mÄnga smÄ
undangömda laguner för den som vill bada
Porto Covo vÀxer sÄ det knakar med mÄnga fÀrdiga och pÄgÄende hus i ytteromrÄdena samtidigt som hela den gamla fiskebyn genomgÄr en varsam modernisering. En hel del renoveringar Àr redan gjorda med putsade fasader och fÀrggranna dekorationer och i övriga pÄgÄr uppfrÀschningen. Trots att det Àr flera hundra Är mellan det nya och gamla har arkitekterna lyckats behÄlla den gamla byns charm med lÄga hus och pastellfÀrgade inslag mot dom vita fasaderna.
En hel gata med renoverade gamla fiskarbostÀder
liksom kyrkan med ny puts och fÀrggranna dekorer
och nyproduktion som bevarat byns charm
VÀdret blev bÀttre och bÀttre för varje dag och pÄ vÄr sista dag för denna gÄng i Porto Covo tog vi en hÀrlig cykeltur mot Sines som ligger knappt tvÄ mil norrut utmed kusten. Strax innan Sines sÄg vi ett stort mörkt moln i horisonten pÄ Atlanten, sÄ det var bara att vÀnda tillbaka.
Mörka moln nÀrmar sej frÄn horisonten
Vi hann precis fĂ„ in varsin öl pĂ„ campingens bar innan regnet nĂ„dde oss, men det var Ă€ndĂ„ vĂ„r första, lite lĂ€ngre cykeltur, pĂ„ denna resa. Tre nĂ€tter blev det pĂ„ Porto Covo Camping innan det var dags för ytterligare ett femtontal mil i sydostlig riktning, mot Algarvekusten. Det var en bra camping med mĂ„nga âĂ„retruntareâ, men till skillnad frĂ„n Barra Camping, sĂ„ mĂ„ste hobbyarkitekterna hĂ€r följa ett visst regelverk. Hela campingen avspeglar ordning och reda, men om man mĂ„ste kritisera nĂ„got sĂ„ Ă€r det de ouppvĂ€rmda hygienutrymmena och avsaknaden av sittringar pĂ„ toaletterna. Detta Ă€r inget unikt för denna camping för det Ă€r sĂ„ det Ă€r hĂ€r, i denna del av Europa.
Helena checkar ut frÄn campingen
Silves, Portugal Dagens mĂ„l var Portugals södra kustremsa, Algarvekusten pĂ„ och den medeltida byn, Silves. Vi valde att följa den mindre men betalningsfria vĂ€gen utmed Atlantkusten, vilket man i efterhand kan fundera pĂ„ om det var sĂ„ klokt. Hur som helst och trots att vĂ€garna var smala och i stort behov av underhĂ„ll, det var en vacker vĂ€gstrĂ€cka genom smĂ„ pittoreska fiskebyar och dĂ€remellan en levande landsbygd med allt frĂ„n olivodlingar till jordbruk. Vi passerade Ă€ven jĂ€ttestora areal med skog som var helt utan löv pĂ„ svartbrĂ€nda stammar, vilket var kvarlevorna av stora skogsbrĂ€nder som hĂ€rjat i dessa trakter. Ingen vacker syn, men det Ă€r som det Ă€r och det Ă€r inget vi kan göra nĂ„got Ă„t. SĂ„ hĂ€r har det varit i Ă„rtusenden och sĂ„ hĂ€r kommer det att vara Ă€ven i framtiden. Vi checkade in pĂ„ Algarve Motorhome Park vid lunchtid och Ă€ntligen möttes vi av, det vi vinteremigrerat för, en vĂ€rmande sol. Utemöblerna Ă„kte fram med blixtens hastighet och hela resten av dagen satt vi bara och njöt. Ăntligen, sa vi i mun pĂ„ varandra, Ă€ntligen efter nĂ€stan en mĂ„nad med mycket regn, blĂ„st och kyla. Silves Ă€r en stad som har gamla anor och historik frĂ„n den romerska och dĂ€refter den moriska tiden, dĂ„ den var huvudstad i regionen Algarve pĂ„ den Iberiska halvön. Den muslimska folkgruppen Morer, som man ofta nĂ€mns i historien, Ă€r en folkgrupp som intog och bebodde den Iberiska halvön frĂ„n 700-talet till 1400-talet. Det var inte bara araber, som mĂ„nga tror, utan dom flesta kom frĂ„n den nordvĂ€stra delen av Afrika. Ăven om det bara var en mindre grupp morer som tog sej in i Europa pĂ„ 700-talet, sĂ„ hade vid 1200-talets början hela 80 procent av de 7 miljonerna pĂ„ Iberiska halvön, konverterat till Islam. Vid samma tidsepok började de kristna kungarna att inta centrala delar av Iberiska halvön samt den del som i dag heter Portugal. Granada och Andalusien dĂ€remot, fortsatte att blomstra i ytterligare tre sekel innan det sista muslimska fĂ€stet, Ă„r 1492 i Granada, överlĂ€mnade nycklarna till de katolska monarkerna Isabel I, frĂ„n Kastilien och Fernando II, frĂ„n Aragon. I början av 1600-talet, tvingades alla judar och muslimer till landsflykt eller till konvertering till kristendom. I dag bestĂ„r den Iberiska halvön, i sydvĂ€stra Europa, av de sjĂ€lvstĂ€ndiga staterna Spanien, Portugal och Andorra samt det brittiska territoriet, Gibraltar. Morerna mĂ„ste varit ett mycket arbetsamt folk och dom flesta gamla monumenten som bevarats, borgar, palats, broar, vattenrĂ€nnor och sĂ„ vidare i södra Europa, hĂ€rstammar ofta, helt eller delvist, frĂ„n morernas epok. Ăr man i Silves sĂ„ Ă€r ett besök pĂ„ Castelo de Silves ett mĂ„ste. Efter vĂ„rt besök, liksom alla andra besök pĂ„ liknande byggnader, sĂ„ funderar jag alltid pĂ„ hur det gick till att bygga detta med bara mĂ€nsklig styrka och handkraft. Castelo de Silves ligger, liksom de flesta borgarna, pĂ„ en hög och otillgĂ€nglig kulle för att ha överblick över eventuella fiender. Men hur gick det till, att först hugga ut sten med bara hammare och mejsel och dĂ€refter forsla upp dom tunga blocken till kullens hösta topp. DĂ€refter staplades stenarna, utan fogmaterial emellan, pĂ„ varandra till en stor borg och allt Ă€r spikrakt bĂ„de horisontellt och vertikalt som ett lego. Jag fattar inte hur det var möjligt, med bara handkraft och rĂ„ styrka? Det Ă€r inte allt man förstĂ„r, men en vacker dag kanske jag fĂ„r svar pĂ„ mina funderingar.
Castel of Silves pÄ den höga kullen ovanför staden
Nu fattar jag, Morerna var mycket större Àn oss
Silves kallas av mÄnga för storkarnas stad. HÀr i utkanten av staden, dÀr vi kamperade, finns det storkbon pÄ varenda högre punkt sÄsom ledningsstolpar och skorstenar. PÄ kvÀllarna ser man stora strÄk av storkar som flyger hem till sina bon efter dagen jakt pÄ mat som oftast finns ute pÄ Äkrar och flodbÀddar. Det var en fantastisk syn, som vi bara en gÄng tidigare upplevt och det var i Turckheim, Frankrike för cirka Ätta Är sedan.
PÄ varenda högre stolpe syntes dessa vackra fÄglar
Dagen innan vi lÀmnade Silves tog vi en lite lÀngre cykeltur. I solsken och minimal vind gled vi ut pÄ den portugisiska landsbygden med smÄskaliga odlingar och bebyggelse i varierande skick. Det fanns allt frÄn rena ruiner till nybyggda smÄhus. Odlingarna bestod mestadels av hushÄllens egna behov med till exempel lÄga buskliknande trÀd med oliver, apelsiner och citroner samt smÄ grönsakslotter. Vi avslutade hela den soliga cykelturen med en hÀrlig lunch inne i stadens centrum, strax nedanför borgen. Restaurangen som vi besökte erbjöd oss en trerÀtters meny, en halvflaska vin och ett glas Portvin för endast 10 Euro per man eller cirka 120 svenska kronor. Inte nog med att det nÀstan var oförskÀmt billigt, det var nÀstan kriminellt gott ocksÄ. Vi avslutade dagen med en promenad pÄ den flera hundra Är gamla bron över Aradefloden, som rinner genom Silves och mynnar ut i Atlanten vid byn Portimao.
Den gamla skönheten över Aradefloden
Hela denna dag var en riktigt vÀrdig avslutning pÄ vÄr vistelse i den gamla byn som för bara nÄgra hundra Är sedan var huvudstad i Algarve.
Falesia, Portugal Knappt fyra mil frĂ„n Silves ligger Falecia som Ă€r en favorit i repris och som Ă€r ett av vĂ„ra huvudmĂ„l pĂ„ denna resa. NĂ€r vi satt hemma i somras och drog upp riktlinjerna för vĂ„r övervintring bestĂ€mde vi oss för att tillbringa jul och nyĂ„rshelgen just hĂ€r i Falesia pĂ„ Algarvekusten. NĂ€r vĂ„ra vĂ€gar skildes med âFalkenbergarnaâ i Peso de Regua, gjorde vi det för att vĂ„r plan var ytterligare nĂ„gra stopp, förutom Aveiro och Porto Covo, pĂ„ den Portugisiska vĂ€stkusten. Men det regniga och stormiga vĂ€dret fick oss att ombestĂ€mma oss och valde dĂ€rför att snedda över landet mot Silves och dĂ€refter mot Falesia sĂ„ fort som möjligt. Vid ankomsten till Falesia var vi cirka tvĂ„ veckor före tidsplanen och nĂ€r vi sĂ„g att kvicksilvret hade passerat 20-strecket, kĂ€nde vi att nu skulle det bli skönt att ligga still en lĂ€ngre period. Dom första som mötte oss var âfalkenbergarnaâ, Lena och HĂ„kan, som checkat in hĂ€r i Falesia nĂ„gra dagar tidigare. Trots att det bara var en vecka sedan vĂ„ra vĂ€gar skildes, blev det stora kramen och dom sedvanliga glĂ€djefraserna. Vi hade nu knappt tvĂ„ mĂ„nader framför oss pĂ„ ett och samma stĂ€lle, vilket kĂ€ndes bra och att vĂ€dret var pĂ„ sitt allra bĂ€sta humör, med svenska sommartemperaturer, gjorde ju inte saken sĂ€mre. Bara nĂ„gon dag efter ankomsten, en söndag, fyllde HĂ„kans 69, vilket skulle firas tillsammans med god mat och dryck pĂ„ ett av deras favoritstĂ€llen i överklasstaden Vilamoura.
Lena och HĂ„kans favorit restaurang, Luna Rossa
PĂ„ tillbakavĂ€gen frĂ„n den lyxiga staden, som ligger cirka fem kilometer cykelvĂ€g frĂ„n stĂ€llplatsen, var det ytterligare nĂ„got vattenhĂ„l som skulle besökas. Det var en trevlig dag och ett bra kalas som debiterades pĂ„ âFalkenbergarnasâ konto vilket genast fick oss att planera en Ă„tergĂ€ldning. Ă tergĂ€ldningen kom redan nĂ€sta dag, pĂ„ HĂ„kans egentliga födelsedag, dĂ„ vi bjöd pĂ„ egentillverkade smörrebröd och till det serverades dom sedvanliga dryckerna, öl och snaps.
StĂ€mningen steg i takt med intaget av den âlilleâ
StÀmningen var Àn en gÄng pÄ topp med trevliga diskussioner och skratt och innan kvÀllens slut, hade HÄkan och jag bestÀmt att segla deras bÄt till VÀstindien, nÀsta höst, dÄ HÄkan fyller sjuttio.
LÀkarbesök Innan vi lÀmnade Tjörn hade jag sökt lÀkarhjÀlp för att veta hur jag skulle medicinera mej mot mina krÄnglande luftrör som jag haft sedan mÄnga Är tillbaka. Jag var lite sent ute sÄ en lÀkartid var inte att tÀnka pÄ före avresan och det fanns heller ingen möjligt att fÄ konsultera en lÀkare. Visst, jag fÄr skylla mej sjÀlv, jag borde tÀnkt pÄ detta lÄngt tidigare. Mina krÄnglande luftrör Àr en kvarleva frÄn tidigare arbetsmiljöer med bland annat asbests och problemen har en tendens att eskalera sakta men sÀkert genom Ären. PÄ resan mot vÀrmen var det mestadels kallt, regnigt och blÄsigt vilket inte Àr optimalt för kÀnsliga luftrör och det blev allt tÀtare i det trÄnga röret som förser kroppen med syre. Trots vÀrmen och det torrare vÀdret i Falecia hÀngde symptomen kvar och efter ett antal jobbiga dagar och nÀtter, bestÀmde vi oss för att söka en upp en lÀkare. I Portugal pratar dom flesta engelska och Helena, som ocksÄ Àr bevandrad i dessa för mej frÀmmande lÀten, fick tips om ett privatsjukhus i Albufeira, cirka en mil frÄn stÀllplatsen. Taxichauffören slÀppte av oss vid ingÄngen till ett vÀntrum pÄ sjukhuset. Vi gick direkt fram till den bemannade luckan för att anmÀla vÄr nÀrvaro och cirka 10 minuter senare slog vi oss ner i en kvinnlig lÀkarens rum. Vi mottogs av ett stort stycke kvinna med ett ganska barskt utseende, samtidigt som hon ingav stort förtroende. Helena förklarade mina problem för lÀkaren som noterade allt och dÀrefter fick jag ta nÄgra djupa andetag. Stetoskopet som hon hade hÀngande runt halsen satte hon in i öronen för att lyssna pÄ mina lungor samtidigt som jag fick ta ytterligare nÄgra djupa andetag och efter nÄgra minuters konversation konstaterade hon att jag skulle genomgÄ en grundligare undersökning. En vÄning ner mottogs vi av en sköterska som ocksÄ lyssnade pÄ min ut och inandning, knackade med knogarna pÄ mina revben innan hon tog ett par röntgenbilder. DÀrefter en vÄning upp igen till ett stort laboratorium med sköterskor och fem patienter som satt uppkopplade med slangar och sladdar. Jag placerades i en mjuk hÀrlig fÄtölj dÀr jag fick ett antal nÄlstick för anslutning till bland annat en dator och en kanyl koppla till en syrgasmask som vid inandning syresatte mina lungor.
HÀr syresÀtts blodet och inandningen vidgas
NÀr alla provtagningar var klara var det dags att gÄ tillbaka till ruta ett, den kvinnliga lÀkaren. Hon visade röntgenbilderna pÄ mina lungor, dÀr det fanns flÀckar som var infekterade. DÀrefter skrev hon ut fem olika mediciner som skulle tas vid olika tider och antal och efter Ätta dagar skulle jag göra ett Äterbesök.
Fem olika mediciner och lika mÄnga olika tider
Det var sÄ effektivt sÄ man nÀstan hÀpnade. Hela besöket med resan till och frÄn sjukhuset, tider i vÀnthallar och undersökningsrum, en fÀrdig utskriven diagnos och mediciner i hand pÄ mindre Àn fem timmar. Helt otroligt. Innan vi lÀmnade sjukhuset frÄgade vi lÀkaren om det var okey att dricka rödvin. Hon ruskade sakta pÄ huvudet och visade en centimeterbred springa mellan tummen och pekfingret, mer Àn sÄ fÄr du inte dricka pÄ en dag.
Ă terbesöket Ă tta dagar senare och massor av olika mediciner i mitt blodomlopp var det dags för ett Ă„terbesök pĂ„ sjukhuset. Samma lĂ€kare som vi varit hos tidigare tog emot oss med ett stort leende. Det första hon sa till Helena var att jag sĂ„g betydligt piggare ut denna gĂ„ng och efter det fick jag Ă€n en gĂ„ng göra nĂ„gra djupandningar. Fem minuter tog besöket som lĂ€karen avslutade med att ânu kan du dricka hur mycket vin du vill igenâ. DĂ€rmed kunde jag Ă„teruppta min mĂ„lsĂ€ttning igen, âen dag utan ett glas rött Ă€r en förlorad dagâ
Dagarna rullar pĂ„ och i skrivande stund har vi varit hĂ€r i Falesia i 18 dagar. Efter medicineringen var mina andningsrör helt vidöppna och jag kĂ€nde mej som âpĂ„ nytt föddâ. Ăven Helena gladdes Ă„t min rehabilitering för, som hon sa, nu kan jag sova utan öronproppar för nu snarkar du inte lĂ€ngre. Hon har under mĂ„nga Ă„rs tid tvingats anvĂ€nda öronproppar pĂ„ grund av mina snarkningar.
Förutom sjukhusbesöket Ă€r den ena dagen den andra lik med promenader pĂ„ stranden, cykelturer pĂ„ landsbygden och samkvĂ€m med âFalkenbergarnaâ
Praia de Falesia med kilometerlÄnga promenader
HÀrliga vÄgor som oupphörligen rullar in
Solens försvinnande i Atlantens horisonten
Skymningen sedd frÄn vÄr husbilen
Dessutom har vi den senaste vecka börja spela boule, dÀr Lena och HÄkan, hittills Àr helt överlÀgsna, i denna franska nationalsport. VÀdret har, sedan ankomsten till Algarvekusten, varit helt fantastiskt med sol frÄn en molnfri himmel och en termometer som pendlar runt 20-graders strecket pÄ dagtid. HÄkan Àr den ende av oss som badar och sjÀlv har jag satt en minimi temperatur pÄ 25 grader för ett dopp och det lÀr vÀl aldrig hÀnda hÀr pÄ atlantkusten.
Kap Sankt Vincent, Sagres Efter nÀstan tre veckor i strÄlande solsken sÄg vi pÄ vÄra mobila vÀdersajter att termometern skulle sjunka och att det Àven var risk för regn. Vi bestÀmde oss dÄ, tillsammans med Lena och HÄkan, att hyra en bil i nÄgra dagar. VÄr första tur gick till fyren Kap Sankt Vincent, liksom den faktiskt gjorde Àven vid förra Ärets besök hÀr pÄ Algarvekusten. Kap Sankt Vincent ligger pÄ en hög, karg udde med berg som stupar lodrÀt ner i havet och den Àr Europas sydvÀstligaste punkt.
Den stÄtliga fyren med den gamla fÀstningen nedanför
Fyren som byggdes redan 1846 har en av dom kraftigaste ljusanordningarna i hela Europa och den Àr synlig över 30 sjömil till havs. Detta gynnar sÄklart den livligt trafikerade leden, som Àr en av Europas mest trafikerade farleder till sjöss. NÀr vi besökte fyren förra Äret, var den under renovering och helt tÀkt av plast. Denna gÄng var hela omrÄdet innanför stÀngslen med den gamla fÀstningen, tillfÀlligt stÀngt. Fyren var nu avtÀckt frÄn all plast sÄ kunde fÄ nÄgra bilder, tagna utanför stÀngslet. Vi gjorde Àven ett kortare besök i Sagres som sÀgs ha haft stor betydelse vid utvecklingen av Portugals kolonialvÀlde. Byn, som har en hÀrlig fiskehamn, ligger bara drygt en halvmil frÄn fyren.
Den lilla naturhamnen i Sagres med fiskebÄtar
som lossar dagens fÄngst
Igreja do Como, Faro Dag tvÄ med hyrbilen, gick till Faro och kyrkan Igreja do Carmo. Den vackra kyrkan, som Àr frÄn 1700-talets början, fick stora skador vid en enorm jordbÀvning som Är 1755 ödelade stora delar av den portugisiska sydkusten. Skadorna som kyrkan Ädrog sej dÄ restaurerades och i dag Àr den utsedd som Faros vackraste.
Den vackraste kyrkan i Faro, Igreja do Carmo
Men det var inte kyrkan som vĂ€ckte intresset för ett besök, utan ett spektakulĂ€rt kapell bakom kyrkan, Capela dos Ossos. Vi lĂ€ste pĂ„ skriften ovanför ingĂ„ngen till kapellet, dĂ€r det stod, fritt översatt till svenska, ”Stanna hĂ€r och tĂ€nk pĂ„ att du ocksĂ„ kommer att nĂ„ detta tillstĂ„nd” NĂ€r man öppnat dörren till kapellet möts man av ett rum pĂ„ cirka 15 kvadratmeter och en takhöjd pĂ„ ungefĂ€r 3 meter. Det makabra Ă€r att vĂ€ggar och tak Ă€r helt uppbyggda med kranier och övriga benrester frĂ„n 1 245 stycken karmelitbröder som tidigare tjĂ€nstgjort i kyrkan. I början av 1800-talet, grĂ€vdes kropparna upp frĂ„n överfulla kyrkogĂ„rdar i Faro och 1816 invigdes den nĂ„got kusliga byggnaden med ett helt rum fyllt av döskallar och benknotor frĂ„n mĂ€nniskor.
Skelettdelar frÄn karmelitbröder som arbetat i kyrkan
NĂ€r vi lĂ€mnade kapellet slĂ€ngde vi Ă„ter en blick pĂ„ skriften ovanför ingĂ„ngen, âStanna hĂ€r och tĂ€nk pĂ„ att du ocksĂ„ kommer att nĂ„ detta tillstĂ„ndâ. Faro Ă€r den största staden pĂ„ Algarvekusten och den ligger pĂ„ en sydspets nĂ€stan mitt emellan Sagres och den spanska grĂ€nsen. Staden har knappt 60 000 invĂ„nare och hĂ€r finns bĂ„de flygplats, jĂ€rnvĂ€gsstation, bĂ„thamn och interregionala busslinjer.
Igreja do Sao Lourenco, Almancil Det finns ett ordsprĂ„k som sĂ€ger ânĂ€r man blir gammal, blir man religiösâ. Ni som lĂ€ser detta kanske tror att jag har dĂ„ligt samvete, men sĂ„ Ă€r inte fallet. Ăven dag tre med hyrbilen gick till en kyrka, men nu var det arkitekturen som vĂ€ckt intresset. Lena hade gurglat fram en kyrka som har anor frĂ„n 1600-talet och som drygt 100 Ă„r senare restaurerades pĂ„ grund av en tidigare jordbĂ€vningen. I dag Ă€r invĂ€ndiga vĂ€ggar och kupoltak helt tĂ€ckta med miljontals kakelplattor frĂ„n 1730-talet, signerade av en kĂ€nd kakelmĂ€stare vid namn Oliveira Bernardes. Kakelplattorna kom frĂ„n Lissabon och illustrerar Saint Lawrence av Huescas liv.
VĂ€ggdekorationer av miljontals kakelplattor
och ett heltÀckt altare i guld, allt var fantastiskt
Ăven det vĂ€lvda taket var helt tĂ€ckt med kakelplattor
Vid biljettluckan fick vi veta att det Àr totalförbud mot all fotografering och filmning inne i kyrkan. Men ska man synda nÄgonstans sÄ Àr det vÀl i kyrkan för det Àr vÀl dÀr man kan fÄ syndernas förlÄtelse.
Ăven utsidan var delvis dekorerad med kakelplattor
Vi avslutade vĂ„r tredagarsresa med hyrbil pĂ„ IKEA, som ligger ett stenkast frĂ„n kyrkan. DĂ€r Ă„t vi svensk husmanskost, köttbullar med potatismos och till det drack jag, hör och hĂ€pna, rödvin. Innan vi lĂ€mnade den vĂ€rldsomfattande butiken, köpte vi svensk mat sĂ„som sill, knĂ€ckebröd, gravad lax, glögg och sĂ„ vidare. Det var tre hĂ€rliga dagar med synupplevelser som vi kan tacka âFalkenbergarnaâ för. SjĂ€lva hade vi aldrig hittat dessa sevĂ€rdheter, liksom Katedralstranden och den vackra byn Cudillero i norra Spanien.
Vilamoura Den lyxiga staden Vilamoura, pÄ Algarvekusten, började byggas pÄ 1960-talet som ett golfcenter för eliten och med Ären har staden vuxit och blivit en mycket attraktiv semesterort, dÀr golfen fortfarande Àr huvudattraktionen. Vilamoura Àr i dag en av södra Portugals mest frekventerade semesterorter, som förutom alla fantastiska golfbanor, har en smÄbÄtshamn som rankas bland dom 10 bÀsta i vÀrlden. För att uppnÄ det kriteriet, mÄste man kunna ta emot kunder med mycket höga krav gÀllande utrymmen, service, policy och sÀkerhet. Hamnen Àr helt enkelt byggd för den grupp av mÀnniskor som stÀller stora krav och som Àr ekonomiskt oberoende, vilket Àven bÄtarna som ligger i hÀr, vittnar om.
Vinterförvaring för överklassens lyxbÄtar
Kort sagt, hÀr finns den lyx och flÀrd som överflödsfolket kan önska sej och som fÄtt hamnen klassad som topp tio i vÀrlden. Hela hamnomrÄdet Àr en enda lÄng gata med utskÀnkningsstÀllen och vid kajerna ligger lyxbÄtarna tÀtt, tÀtt men vÀl inhÀgnade för de klÄfingriga.
LyxbÄtarna ligger tÀtt, tÀtt men i sÀkert förvar
En à lekrÄka blickar ut över dyrgriparna i hamnen
Förutom golf och bÄtliv finns det kasinon och diskotek, samt ett antal olika vattensporter som till exempel djuphavsfiske, segling, dykning och sÄ vidare. Man har man grÀvt fram ett omrÄde med ruiner, frÄn en romersk bosÀttning, för den som Àr kulturintresserade eller som vill lÀmna flÀrden för en stund. Av besöksfrekvensen att döma, verkar inte kulturintresset ligga pÄ topp i den lyxiga staden. Vid vÄrt enda besök hittills, var det helt folktomt pÄ omrÄdet med dom frilagda gamla stenarna.
Ruiner frÄn en 5000 Är gammal romersk bosÀttning
Under vÄr första mÄnad pÄ stÀllplatsen i Falesia har vi gjort mÄnga besök i Vilamoura som ligger knappt fem kilometer frÄn stÀllplatsen. Det Àr lÀtt att cykla dit pÄ den nÀstan helt bilfria vÀgen och vÀl dÀr möts man av den underbara hamnen med mÄnga hÀrliga uteserveringar. Att sitta pÄ en uteservering i solsken med ett glas rött och blicka över hamnens alla lyxbÄtar, tillsammans med goda vÀnner och den man Àlskar, det Àr verklig lycka, det Àr bomull för sjÀlen
Alferce Efter drygt en mÄnad i Falecia med mÄnga underbara cykelturer och promenader hittade Lena Àn en gÄng nÄgot intressant pÄ nÀtet. Hon hade lÀst om en spektakulÀr hÀngbro i Alferce uppe i bergen som vÀckte hennes intresse.
Vi var inte sena med att hÀnga pÄ och ett par dagar senare stod det en hyrbil parkerad utanför stÀllplatsen. HÄkan utsÄgs Àn en gÄng som chaufför, eftersom jag, med min höga Älder mÄste teckna en extra försÀkring för att fÄ köra. Ekonomiska som vi Àr valde vi att ge HÄkan förtroendet.
Platsen som Lena gurglat fram, ligger cirka sex mil vinkelrÀt frÄn havet uppe i Algarvebergen. Vi möttes av en grÄmulen dag nÀr vi startade vÄr resa upp mot bergen. Det var dimmig och ogÀstvÀnlig men ju lÀngre upp mot höjderna vi kom desto ljusare blev det. Efter drygt en timme pÄ slingrande vÀgar och vacker natur i bergen passerade vi stadskylten till Alferce. DÀr möttes vi av en mycket liten by med lÄga genuina gamla byggnader och en kyrka, anpassad till byns storlek. Studiesyftet denna gÄng var inte ett besök i kyrkan, den bara fanns dÀr, liksom kyrkor gör i de flesta byar i Portugal.
Lena och Helena vid denlilla pittoreska kyrkan mitt i byn
Lena hade lÀst om ett byggnadsverk med trappor och en hÀngbro som vÀckt hennes intresse. Bygget, som Àr en förlÀngning av den befintliga vandringsleden, Barranco do Demo Walkway, Àr ett EU-projekt som invigdes för bara nÄgon mÄnad sedan. FrÄn kyrkan, dÀr vi parkerade hyrbilen, följde vi skyltana, som hade en hÀngbro som symbol och efter nÄgra hundra meters nedförsbacke, pÄ en stig utmed bergvÀggen, nÄdde vi trappan.
TrÀkonstruktionen med nÀrmare 600 trappsteg
Som gammal snickare blev jag nÀstan rörd till tÄrar nÀr jag sÄg denna vackra trÀkonstruktion, som hÀnger pÄ dom branta klippvÀggarna. Det var en mycket vacker och vÀlarbetad konstruktion som med tidens tand, nÀr trÀet har grÄnat, kommer att smÀlta in helt i naturens fÀrger. Vi hade en helt enorm utsikt över dalen och trappan, som var byggd pÄ skrÄ pÄ den motsatta sidan och hÀngbron, i botten pÄ ravinen som knyter samman dom bÄda sidorna.
Trappan klÀttrar upp pÄ motsatta sidan av dalen
HÀngbron som binder ihop dom bÄda sidorna
FrÄn toppen pÄ den motsatta sidan kan man fortsÀtta pÄ Cerro do Castello de Alferce, en drygt sju kilometer lÄng vandringsled till ruinerna av ett Islamiskt slott. Den promenaden valde vi bort, vi tyckte att en tur upp och ner, tur och retur i EU-projektet med nÀrmare 600 trappsteg, var tillrÀcklig motion för nÄgot överÄriga hurtbullar. HÀngbron i botten pÄ dalen, Àr cirka 50 meter lÄng och ligger drygt 20 meter ovanför den lilla bÀckfÄran i botten. Hela bron, som hÀnger i vajrar mellan bergssidorna, har en gÄngbana av trÀtrall som Àr drygt en halv meter bred. Det var en hÀrlig upplevelse som sÀkert kommer att bli en stor turistattraktion nÀr flödet i media rullar igÄng och kanske ett lyft för den avlÀgsna lilla byn i bergen. Byggandet av flera p-platser hade redan pÄbörjats liksom en stÀllplats för husbilar. Efter en öl pÄ en av byns tre barer var det dags för nya Àventyr. Helena hade fÄtt tips om en enorm utsiktsplats bara nÄgra mil frÄn Alferce som vi ville besöka, nu nÀr vi ÀndÄ hade hyrbil. VÀgen till Foia, som toppen heter, var bitvis mycket brant och krokig men trots det sÄg vi cyklister, utan batterihjÀlp, pÄ vÀg upp mot toppen. TyvÀrr var det vÀldigt dimmigt uppe pÄ den 900 meter höga toppen och utsikten över Algarvebergen och havet var ytterst begrÀnsad.
BegrÀnsad utsikt över ett böljande landskap
Cyklist som gör segertecknet nÀr han nÄtt toppen
Glada och nöjda med dagens sevĂ€rdheter och körning som vi sĂ€tter pĂ„ âFalkenbergarnasâ pluskonto. Lena som hittar besöksmĂ„len och HĂ„kan som stĂ„r för transporten och vi bara glider med. HĂ„kan kör precis som besiktningsmĂ€nnen pĂ„ bilprovningen rekommenderar varje gĂ„ng jag besiktar vĂ„ra bilar. Du skall köra som nĂ€r du var tjugo sĂ€ger dom alltid. NĂ€r jag var tjugo fick jag lĂ€ra mej att köra mjukt, inga hastiga inbromsningar eller gaspĂ„drag, för det sliter pĂ„ bilen. NĂ€r jag i dag, ser ett hinder lĂ„ngt framför mej, sĂ„ slĂ€pper jag gasen och lĂ„ter bilen rulla sakta mot hindret. Det Ă€r helt fel, med dagens sĂ€tt att se pĂ„ bilkörning, bland annat för bromsskivornas skull. Mina bromsskivor Ă€r alltid rostangripna för att jag inte bromsar och framför allt inte bromsar hĂ„rt. HĂ„kan dĂ€remot kör som besiktningsmĂ€nnen rekommenderar, det Ă€r full gas och full broms och det finns förmodligen inte tillstymmelsen till rost pĂ„ hans bromsskivor. Man lĂ€r sej alltid nĂ„got nytt nĂ€r man umgĂ„s med andra, sĂ„ stort tack Ă€n en gĂ„ng till âFalkenbergarnaâ Efter att vi lĂ€mnat tillbaka hyrbilen blev det nĂ„gra partier âPlumpâ, ett kortspel som mina hjĂ€rnceller inte behĂ€rskar. Mina motstĂ„ndares hĂ„nfulla blickar var förnedrande, men som tur var kunde jag svĂ€lja skammen med ett par glas av det röda.
Albufeira, Portugal NÄgra dagar före jul tog vi, tillsammans med Lena och HÄkan, bussen in till Albufeira som ligger knappt en mil vÀster om Falesia pÄ Algarvekusten. Fram till turistinvasionen i runt mitten av 1900-talet, var Albufeira en liten oansenlig fiskeby, som pÄ drygt ett halvt sekel vuxit till turismens huvudstad i Portugal. I dag har kommunen Albufeira cirka 40 000 permanentboende som under högsÀsong vÀxer till nÀstan det dubbla.
Husen nÀrmast havet i Albufeira har enorm utsikt
Staden Àr inte bara attraktiv för sin skönhet utan ocksÄ för sitt lÀge pÄ Algarvekusten. Med flygplatsen i Faro, knappt fyra mil bort och ett vÀl fungerande buss, vÀg- och jÀrnvÀgsnÀt Àr det lÀtt att ta sej hit frÄn jordens alla hörn. Hela Albufeira ligger pÄ höjderna ovanför den vackra stranden, Praia dos Arrifes och i stadens centrum finns butiker och uteserveringar som gör allt för att vÀcka turisternas köplust. Butikerna lockar med allsköns tingeltangel och uteserveringarna med mat och vÀtskor i alla dess fÀrger och blandningar. Förutom allt turistfjÀsk finns det Àven en fungerande sjukvÄrd, för oss turister, vilket jag ju sjÀlv fÄtt erfara.
Naturlig klippformation pÄ Praia dos Arrifes
Albufeira, sedd frÄn tunneln till stranden
Albufeiras ursprung Àr ganska okÀnt, men mycket tyder pÄ att regionen, redan nÄgra hundra Är före vÄr tidrÀkning, hade bosÀttningar runt den naturhamn som ligger vÀster om stadskÀrnan. Under romartidens epok utvecklades jordbruket och man byggde bevattningssystem och konstgjorda dammar pÄ fÀlten som förvandlade oanvÀnda marker till grönsaks- och fruktodlingar. Dessutom byggdes akvedukter, vÀgar och broar, som man kan se spÄr av Àn i dag.
Rester av en igenvÀxt vattenrÀnna sedd ovanifrÄn
Hamnen vid foten av Albufeiras bebyggelse Ăr man i Albufeira Ă€r ett besök i hamnen ett mĂ„ste, Ă€ven om man rĂ„kar vara hĂ€r under lĂ„gsĂ€song. Marinan, som ligger i skydd bakom bergen mot Atlanten var innan moderniseringen en naturhamn som i dag, efter ombyggnaden, blivit ett mycket populĂ€rt turistmĂ„l. Marina de Albufeira Ă€r en mycket vacker och modern hamn med allt frĂ„n billiga plastekor, husbĂ„tar till lustjakter och sightseeing bĂ„tar. Vid vĂ„rt besök var det vinter i Portugal men trots det har man ett stort utbud med turbĂ„tar för den som vill se Algarvekusten frĂ„n sjösidan, delfinskĂ„dning, Benagils grottor och sĂ„ vidare.
En vacker hamn som ligger i skydd mot stormar
Den norra sidan av hamnen Àr en enda lÄng promenadgata med fÀrgglada höghus, lekplatser, restauranger och butiker som suktar efter turisternas kreditkort.
En palettliknande vy mot hamnens âhuvudgataâ
PÄ den motsatt sida ligger lyxvillorna som i ett pÀrlband strax ovanför kajen dÀr yachterna ligger sÀkert förvarade för obehöriga. Min tro, nÀr jag sett detta fantastiska hamnomrÄdet, Àr att det har skapats av ett gÀng hÀmningslösa arkitekter som fÄtt hÀrja fritt, utan bromsklossar och pekpinnar frÄn stelbenta politiker. Det Àr svÄrt att inte trivas i denna fÀrgsprakande miljö, vilket fÄr mej att tÀnka pÄ vÄr kommuns byggnadsnÀmnd som bestÀmt att fÀrgskalan skall ligga mellan vitt och ljusvit.
Fantasifulla lyxvillor i olika former och fÀrger
Förutom lyxbÄtar, vackra höghus och fantasifulla arkitektritade villor finns det Àven ett antal fÀrgglada husbÄtar som ligger förankrade i den vÀstra delen av hamnen.
HusbÄtar i olika fÀrger med grÀsklÀdd altan pÄ taken
Marina de Albufeira har en historia sedan lÄngt tid tillbaka och man tror att morerna, redan hundratals Är före vÄr tidrÀkning, hade bosÀttningar hÀr. Dagens moderna hamn var dÄ en lagun som gav ett naturligt skydd mot bÄde stormar och oinbjudna gÀster. Man vet dessvÀrre inte sÄ mycket mer eftersom eventuella kvarvarande tecken kan ha försvunnit i samband med att grÀvskopor och byggarbetare intog i hamnen. DÀremot Àr man ganska övertygad om att Albufeira hÀrstammar frÄn det arabiska ordet Al-Buhera som betyder lagun.
Julhelgen Julafton började redan vid lunchtid med champagne pÄ stranden tillsammans med Lena och HÄkan.
HÄkan och Lena skÄlar i champagne pÄ stranden
Solen sken och Atlanten lÄg nÀstan helt stilla och med dessa förutsÀttningar kunde inte HÄkan hÄlla tillbaka sin lÀngtan efter ett dopp.
HÄkan har bevisat att han inte Àr en badkruka
En Àkta badkruka som hellre dricker champagne
Efter stranden var det dags att duka julbordet med dom traditionsenliga ingredienserna sÄsom sill med den lilla kalla, skinka, grönkÄl, Janson, gubbröra och sÄ vidare.
Efter champagnen var det dags för lilla nubben
NÀr den sista nubben landat dÀr den hör hemma avslutade vi kvÀllen med att dela ut julklapparna. Alla hade köpt ett antal julklappar för tillsammans 10 Euro per person som vi lade pÄ bordet. DÀrefter kom tÀrningen fram och nÀr mitt nummer, som var en fem visade sej, fick jag ta ett paket pÄ bordet, liksom dom andra fick nÀr deras nummer kom upp. NÀr bordet var tömt pÄ klappar avlÀgsnades julpappret sÄ att man sÄg vad som fanns under julpapperet. DÀrefter var det dags att kasta tÀrning igen, med samma personliga nummer, men nu fick man ta klappar frÄn varandra under en förutbestÀmd tid.
Lena och HĂ„kan fullkomligt roffade Ă„t sej paketen
NĂ€r den förutbestĂ€mda tiden var till Ă€nda hade âFalkenbergarnaâ fyllt sina bordsplatser med en massa julklappar samtidigt som Helena och jag satt som statister med tomma blickar och ett fĂ„tal julklappar. Precis som alla andra dagar sĂ„ har Helena och jag inte en chans nĂ€r det gĂ€ller spel. Sammanfattningsvis var det, trots förlusten i julklappsspelet, en mycket trevlig, rolig och lyckad julafton. NyĂ„rshelgen Ăven nyĂ„rsaftonen firade vi tillsammans med det paret frĂ„n Falkenberg. Vi började med en hĂ€rlig middag pĂ„ en Italiensk restaurang som ligger nĂ€ra stĂ€llplatsen. Det blev nĂ„gra timmars glapp mellan krogbesöket och tolvslaget och i vĂ€ntan pĂ„ det nya Ă„ret tittade vi först pĂ„ en favorit i repris, âGrevinnan och betjĂ€ntenâ. Jag vet inte hur mĂ„nga nyĂ„rsaftnar man skrattat Ă„t denna ganska banala kortfilm, men trots det Ă€r den alltid lika rolig. Kan det kanske bero pĂ„ att den har vissa igenkĂ€nningstecken. NĂ€r vi skrattat fĂ€rdigt blev det fullt allvar igen, vi fick fram kortleken och som vanligt⊠ja ni förstĂ„r sjĂ€lva. Strax före tolvslaget gick vi ner till stranden, vilket vi delade med en massa andra mĂ€nniskor som redan var pĂ„ plats i mörkret. Precis pĂ„ klockslaget tolv brakade det loss med smĂ€llare och fyrverkerier frĂ„n dom större intilliggande orterna som till exempel Albufeira, Quarteira, Vilamoura och Olhos de Agua. Det var verkligen ett vĂ€rdigt avslut pĂ„ ett Ă„r som sammanfattningsvis varit otroligt bra, trots dom höga dieselpriserna och den svenska âpesetansâ minimala vĂ€rde. Kort sammanfattning Vi checkade in pĂ„ stĂ€llplatsen i Falecia för knappt Ă„tta veckor sedan och vi har haft mĂ„nga hĂ€rliga dagar med nya upptĂ€ckter och mestadels strĂ„lande vĂ€der. Vi har gjort timtals lĂ„nga vandringar i vattenbrynet pĂ„ Praia de Falecia och vi har cyklat pĂ„ allt frĂ„n trafikerade gator till stigar genom apelsinlundar. Strandpromenaderna till Olhos de Agua och den kalla ölen pĂ„ strandbaren har Ă€rjat sej fast i minnesbanken, men det vi minns mest Ă€r nog cykelturerna förbi omrĂ„det med alla storkbon. Att fĂ„ beskĂ„da dessa stora och vackra fĂ„glar, pĂ„ sĂ„ nĂ€ra hĂ„ll och höra deras kastanjettliknande ljud, det Ă€r livskvalitet, för oss som bor i ett storkfritt land.
Storkbon med sitt sÀregna smatter frÄn höjderna
PÄ vÄra cykelturer hade vi ofta vÀgarna förbi strandbaren Rocha Baixinha, som ligger pÄ stranden mellan Vilamoura och stÀllplatsen.
En mycket populÀrt strandbar med extra allt
Inte allt för sĂ€llan stannade vi till dĂ€r för att svalka vĂ„ra torra strupar med en öl eller ett par glas av det röda och vid nĂ„gra tillfĂ€llen Ă„t vi Ă€ven lunch pĂ„ den hĂ€rliga baren med Atlanten som nĂ€rmaste granne. Det blev ett av vĂ„ra stammisstĂ€llen liksom âFalkenbergarnasâ favorit, Luna Rossa i Vilamouras lyxiga hamn. Sist men inte minst, var umgĂ€nge med Lena och HĂ„kan det vi uppskattade allra mest. Vi har gjort utflykter tillsammans, spelat boule, plump och yatzy och vi har Ă€ven hunnit med ett antal besök pĂ„ nĂ€rliggande utskĂ€nkningsstĂ€llen. Hur det gick i dom olika tĂ€vlingarna, boule, plump och yatzy, tĂ€nker jag inte orda om. Inmundigande av rödvin dĂ€remot, kan jag nog se mej sjĂ€lv som en ganska överlĂ€gsen vinnare.
Algarve Motor Home Park, Falesia Det finns tre Algarve Motor Home Park pÄ Portugals sydkust. Den som ligger lÀngst vÀsterut Àr Silves, dÀr vi övernattade nÄgra dygn innan vi kom till Falesia och nÄgra mil öster om Falesia finns den tredje, Algarve Motor Home Park, Tavira, som vi inte besökt denna gÄng. Platserna, som gÄr under benÀmningen stÀllplats Àr tillrÀckligt stora för alla typer av fordon och det Àr gott om plats för möbler, cyklar och sÄ vidare. Det Àr lÀttillgÀngligt och alla har tillgÄng 6 ampere el. Hela omrÄdet Àr rent och frÀscht och tÀckt med ett tjockt lager grövre grus som inte följer med skorna in i bilen. FrÄn stÀllplatsen Àr det cirka 400 meter pÄ en bilfri stig och en trappa med 148 steg ner till den vackra Praia de Falesia pÄ atlantkusten.
Stigen till trappan Àr delvis belyst i Pinjeskogen
Carthagon under trÀdkronor som inte stör höga bilar
StÀllplatsen har drygt 120 platser och dom var i stort sett fullbelagda under hela vÄran vistelse och nÀstan dagligen stod det husbilar utanför bommen, som vÀntade pÄ att fÄ en plats. NÄgon dag före dopparedagen delade campingÀgaren ut julklappar till alla incheckade och vid omrÄdets boulebaneanlÀggning hade man dukat ett bord med portvin o tÄrta och i mellandagarna fyllde man samma bord, pÄ samma plats, med sangria. Ett trevligt initiativ som alltid Àr uppskattat, oavsett om det Àr dyrt eller billigt
El Rocio, Spanien (vilda vĂ€stern staden) Efter jul- och nyĂ„rsfirandet och totalt 54 dagar pĂ„ Algarve Motor Home Park, var det dags att dra vidare. Vi tog avsked med vĂ„ra vĂ€nner som vi kamperat tillsammans med under större delen av resan hittills. Lena och HĂ„kan hade inte riktigt bestĂ€mt sej för sitt nĂ€sta mĂ„l, men ett Ă€r sĂ€kert, vi kommer att stöta pĂ„ varandra igen. VĂ„rt nĂ€sta planerade mĂ„l var Medelhavet och Manilva med campingen La Bella Vista, som vi förbokat sedan lĂ„ng tid tillbaka. StrĂ€ckan mellan Falesia och Manilva Ă€r cirka 43 mil i sydostlig riktning, en nĂ„got för lĂ„ng dagsetapp tyckte vi, sĂ„ vi stĂ€llde in Tina, vĂ„r GPS pĂ„ en stĂ€llplats i Ayamonte, Spanien. Efter cirka 10 mil körde vi upp pĂ„ bron över floden Guadiana som Ă€r grĂ€nsen mellan Portugal och Spanien och vid brofĂ€stet, pĂ„ den spanska sidan, ligger Ayamonte. StĂ€llplatsen som vi beordrat âTinaâ att leda oss till var stĂ€ngd och efter en del jobbiga manövrar, i den tĂ€tt trafikerade staden, beslutade vi oss för att fortast möjligt komma dĂ€rifrĂ„n. Med hjĂ€lp av Google Maps, bestĂ€mde vi oss för en favorit i repris, El Rocio som vi besökte för nĂ„gra Ă„r sedan. Den mycket annorlunda staden kallas i folkmun för âhĂ€ststadenâ men den Ă€r mest kĂ€nd för sin Pingsthelg dĂ„ miljontals pilgrimer vandrar hit för att hedra Jungfru Rocio. Jungfruns filosofi, enligt sĂ€gen, Ă€r att mĂ€nniskor skall, festa, Ă€lska och ha rolig, och dĂ€rför anses Pingsthelgens fest i El Rocio, vara en av vĂ€rldens mest exotiska. Pilgrimerna startar sin vandring frĂ„n sitt hem och för dom som bor vĂ€ldigt lĂ„ngt bort Ă€r det tillĂ„tet att ansluta i Cadiz med cirka 10 mils vandring till El Rocio eller, Sevilla och Huelva som bara ligger cirka 6 mil frĂ„n festligheterna.
Helena pÄ det sandiga torget med kyrka och diligenser
Eftersom vi var dĂ€r mitt i veckan denna gĂ„ng, var det hela ganska lugnt och inte alls som vid vĂ„rt förra besök nĂ€r vi var hĂ€r över en helg för nĂ„gra Ă„r sedan. Om du vill veta mer om byn som mest pĂ„minner om en vildavĂ€sternfilm med hĂ€star och diligenser pĂ„ sandiga och dammiga gator, finns det mer att lĂ€sa under punkten, âPĂ„ vinterkollo i Spanien 2019â20â. DĂ€r det finns en utförligare beskrivning av denna annorlunda by och Jungfru Rocios betydelse för pilgrimsvandrarna.
Manilva, Spanien Tre övernattningar pÄ camping La Aldea i El Rocio blev det innan det Äter var dags att motionera Carthagon. Framför oss hade vi cirka 30 mil till La Duquesa i Manilva, pÄ den spanska solkusten, en plats som vi Àven besökte pÄ förra Ärets flykt frÄn vintermörkret. Strax efter lunch, checkade vi in pÄ camping La Bella Vista, som var en av vÄra tre förbokade resmÄl. Campingen ligger mycket vackert med bara nÄgra meter ner till Medelhavets strand och vi fick en bra plats med utsikt över det hÀrliga turkosa vattnet. Drygt en vecka efter att vi checkat in La Bella Vista anlÀnde Àven Lena och HÄkan som nu hade lÀmnat sitt paradis i Portugal. Det blev som vanligt ett glatt Äterseende och efter dom sedvanliga kramarna gjorde vi en kort visit pÄ campingens restaurang, innan det var god natt. En lÄng dag pÄ vÀgarna tar pÄ krafterna, dessutom ville Lena var utvilad inför nÀstkommande dag, hennes 70-Ärsdag.
Falkenbergarna firar Lenas 70-Ă„rsdag med skumpa
Efter att vi skĂ„lat i champagne, var det Ă„terigen dags för ett besök pĂ„ campingens restaurang, som tyvĂ€rr blev nĂ„got rumphuggen. Det var mĂ„ndag och dĂ„ Ă€r det Quizafton pĂ„ restaurangen med en specialmeny anpassad för engelska smaker. Restaurangen var fullknökad nĂ€r vi kom och man kan sĂ€ga vad man vill om britter, men festa kan dom och högljudda Ă€r dom, sĂ„ dĂ€rför blev 70-Ă„rs firandet nĂ„got avkortad. Med risk för att bli mer bullerskadade, Ă€n vad vissa av oss redan Ă€r, valde vi att uppsöka lugnet och kortspelet i Carthagon. Hela medelhavskusten var för nĂ€rvarande inne i en ganska kylig period, med ensiffriga gradantal pĂ„ nĂ€tterna och bara runt 15 pĂ„ dagen. Men vi var inte bittra och inte skadeglada heller, nĂ€r rapporterna hemifrĂ„n talade om trafikkaos med mycket snö och blĂ„st samt tvĂ„siffriga minusgrader. Dessutom fick vi rapport om att det hade skett en sprĂ€ngning inom vĂ„r lilla samfĂ€llighetsförening pĂ„ Tjörn. Jag fĂ„r sĂ€ga som Kristian Luuk, âvart Ă€r vi pĂ„ vĂ€gâ. Manilva Ă€r en ganska liten stad med knappt 18 000 innevĂ„nare varav cirka 7 000 Ă€r av utlĂ€ndsk hĂ€rkomst. NĂ€stan hela kustremsan Ă€r i dag en enda lĂ„ng sammankopplad bebyggelse med lĂ„nga strandpromenader utmed Medelhavet. Alla vĂ„ra dagliga turer till affĂ€rer, matstĂ€llen, sevĂ€rdheter, gick via strandpromenaden som Ă€ven vi, med tvĂ„ hjul mellan benen, fick nyttja. Drygt en kilometer frĂ„n campingen till exempel ligger hamnen Puerto de la Duquesa, en gammal fiskehamn som i dag Ă€r en modern hamn med plats för 328 fritidsbĂ„tar.
BÄthamn som omgÀrdas av höghus och serveringar
I bottenvÄningarna pÄ dom höga bostadshusen som omgÀrdar den rektangulÀra hamnbassÀngen finns ett stort antal restauranger och uteserveringar som ligger vÀgg i vÀgg med varandra. Hit cyklade vi nÀstan dagligen för att Àta lunch, för de menyer som inte erbjuds hÀr⊠dom finns inte. Men trots att vi var mitt inne i en vinterperiod, var det ibland svÄrt att hitta ett ledigt bord och dÄ framför allt pÄ de uteserveringar som lÄg pÄ solsidan.
Helena njuter av dryck och mat i solskenet
Vi cyklade mycket under vÄr vistelse i Manilva och en av dom lÀngsta dagsturerna var till Estepona som ligger cirka 15 kilometer nordost om Manilva utmed kusten.
För att hitta vÀgen dit, utan att behöva cykla pÄ N340/A7 som Àr en dubbelfilig vÀg med snabb trafik fick vi hjÀlp av en engelsk granne. Han hade hittat en smygvÀg med smala gÄngstigar genom ett större bostadsomrÄde som lÄg pÄ en höjd utan strandförbindelse med havet nedanför.
Nigel t.h. engelsmannen som visade oss cykelvÀgen
Efter den kilometerlÄnga bebyggelsen var vi Äter igen pÄ strandpromenaden som nu gick hela vÀgen in till den stora hamnen i Estepona. Efter en kortare promenad utmed kusten och en lÀttare lunch i den omtalade staden var det dags att vÀnda hemÄt igen. NÀr vi Äter nÀrmade oss hamnen i Estepona sÄg vi att vÄr cykelvÀg förvandlats till en marknadsplats.
CykelvÀgen var förvandlad till en marknadsplats
Vi fick dÄ veta att varje söndag Àr det en stor marknad i hamnen och nyfiken som man Àr sÄ lÀmnade jag marknaden med Ànnu ett impulsköp, som man sÄ ofta gör nÀr man besöker spanska marknader.
Costa del Sol Manilva ligger pÄ Costa del Sol kusten, cirka 10 mil nordost om Tarifa, som Àr Spaniens sydligaste stad och dÀremellan ligger Gibraltar. Andra kÀnda orter pÄ den 30 mil lÄnga kustremsan, som strÀcker sej frÄn Gibraltar i söder mot Manilva, Estepona, Marbella, Fuengirola, Torremolinos, Malaga och Nerja lÀngst upp i nordostlig riktning. Hela Costa del Solkusten Àr ett hÄrt exploaterat turistomrÄde med mÀngder av turister frÄn bland annat Storbritannien, Tyskland och Skandinavien.
Kustremsan Àr kontinentens solsÀkraste plats och det milda klimatet, samt bristen pÄ nederbörd, gynnar vÀxter som till exempel palmer, cypresser, bougainvillea, hibiskus med flera. HÀr finns aktiviteter i överflöd och i folkmun kallar man kustremsan för Europas lekplats för bÄde barn och vuxna. Förutom solen Àr nÀrheten till landskap med frukt och grönsaksodlingar, liksom havet, en av orsakerna till den stora turistinvasionen, men det solkusten Àr mest kÀnd för, Àr alla golfanlÀggningar. Det milda klimatet lockar tusentals golfentusiaster till mer Àn 60 vÀlskötta golfbanor varje Är och i folkmun kallar man ofta Costa del Sol för Costa del Golfo eller som vi sÀger i Sverige, Golfkusten. I dag har de lantliga byarna omvandlats till turistorter med semesterbostÀder, bÄthamnar och allt annat vi utlÀnningar kan önska oss, men tack och lov har man bevarat delar av dom gamla stadskÀrnorna. Man har undanhÄllit exploateringen i vissa kvarter, dÀr man fortfarande kan kÀnna doften av den atmosfÀr som fanns före turistinvasionen.
Vackra dekorationer i dom trÄnga grÀnderna
Castillo de la Duquesa Bara 100 meter frÄn Medelhavets strand i Manilva ligger Castillo de la Duquesa, eller hertiginnans borg, som den Àven kallas. Under Carlos III regeringstid, i mitten pÄ 1700-talet, byggdes borgen för sin nÀrhet till de oroligheter som pÄgick gÀllande Àgandeskapet av Gibraltar. I en familjeuppgörelse, Är 1704, mellan Spanien och England beslutades att Gibraltar, eller the Rock som den ocksÄ kallas, skulle tillhöra England. Men trots att man i uppgörelsen beslutat att Gibraltar för all framtid skall tillhöra britterna, fortsatte stridigheterna och oroligheterna under stora delar av 1700-talet.
Den vÀlbevarade borgen frÄn mitten av 1700-talet
Med mer Àn tre och ett halvt sekel av historia Àr Castillo de la Duquesa i Manilva en av de frÀmsta kulturattraktionerna pÄ vÀstra Costa del Sol. Hela dess omgivning har förklarats som en arkeologisk zon med stort kulturellt vÀrde.
Vakttorn PĂ„ medeltiden, 500â1500 e.kr, byggde spanjorerna 42 vakttorn utmed den spanska Medelhavskusten som skydd mot inkrĂ€ktare i form av pirater, ottomaner och muslimer som var den tidens angripare. Tidens tand har gĂ„tt mycket hĂ„rt Ă„t dessa torn liksom modernare tiders vandalisering. SĂ„ hĂ„rt att fyra torn tvingats rivas pĂ„ grund av rasrisk. PĂ„ senare tid har myndigheterna i dom olika regionerna beslutat sej för att bevara och Ă„terskapa tornen till sitt ursprungliga skick och öronmĂ€rkt cirka 1 miljon Euro till projektet. PĂ„ vĂ„ra cykelturer utmed kusten passerade vi ofta tornet Playa de la Sal, ett renoveringsobjekt som ligger pĂ„ en liten klippavsats mellan Manilva och Estepona, med vidunderlig utsikt över Malagabukten. Playa de la Sal, som man bara kan beskĂ„da frĂ„n utsidan i dag, Ă€r ett av alla stĂ€ngda torn som man förhoppningsvis kan fĂ„ möjlighet att klĂ€ttra upp i efter restaureringen. Vid klart vĂ€der skall man frĂ„n toppen pĂ„ tornet kunna se cirka fyr mil Ă„t vart hĂ„ll med Gibraltarklippan och Nordafrika i sydvĂ€st och Marbella i nordostlig riktning.
Playa de la Sal Àr en av 38 kvarvarande vakttorn
La Bella Vista, Spanien Vi har bara lovord om denna camping som endast skiljs frÄn havet av en promenadvÀg utmed stranden. HÀr finns cirka 150 platser i olika storlekar och standarden Àr lÄngt utöver det vanliga i Spanien. HÀr Àr uppvÀrmda rena frÀscha hygienutrymmen, stor avdelning med bar för inom och utomhusgÀster, matsal, scen för upptrÀdande, en liten servicebutik och sÄ vidare. Campingen ligger med gÄngavstÄnd frÄn den gamla stadskÀrnan och den vÀlbesökta hamnen, med alla underbara uteserveringar. Men smakar det sÄ kostar det ocksÄ och med spanska mÄtt mÀtt Àr dygnshyran pÄ La Bella Vista nÄgot dyrare Àn normalcampingar utmed Medelhavet. Men allt ingÄr i dygnshyra och det tillkommer inga extrakostnader förutom mynten till tvÀttmaskinerna.
HÀrligt uppvaknande med soluppgÄng pÄ La Bella Vista
Förutom lÀget pÄ Spaniens mest turisttÀta kuststrÀcka har man eget fÀrskvatten och spillvattenavlopp pÄ tomten, gratis WIFI som fungerar perfekt, 16 eller 32 ampere el, utediskplatser med utsikt över Medelhavet med varmvatten och sÄ vidare. Om man vill jÀmföra sÄ har La Bella Vista betydligt högre standard Àn till exempel vÄra First Campingar i Sverige och ÀndÄ Àr prislappen, pÄ de campingar som ingÄr i kedjan, minst det dubbla mot La Bella Vista. Vi var sÄ nöjda med bÄde campingen och omgivningarna hÀr i Manilva, att vi innan avfÀrd bokade plats inför nÀstkommande Ärs klimatflykt. Sista kvÀllen pÄ Camping La Bella Vista, för vÄran del, firade vi med en god middag pÄ campingens restaurant, tillsammans med Lena och HÄkan.
Nerja, Spanien Tidig morgon lĂ€mnade vi Manilva efter 14 hĂ€rliga dagar pĂ„ Camping La Bella Vista. âTinaâ, vĂ„r GPS, var instĂ€lld pĂ„ Camping Cortijo San Miguel som ligger strax vĂ€ster om Nerja. Efter ett par timmars körning pĂ„ bra vĂ€gar, delvis avgiftsbelagda, checkade vi in pĂ„ campingen som ligger i en hĂ€rlig grönskande miljö med trĂ€d och buskar som till exempel palmer, avokado, papaya, apelsiner, citroner och sĂ„ vidare. HĂ€r finns inga fyrkantiga mĂ„ttanpassade tomter utan man stĂ„r mitt i en mysig gammal fruktodling mellan och eller under dom lĂ„gvĂ€xande trĂ€dkronorna. Vi fick en stor hĂ€rlig och solig plats, men den hade ett problem. Mitt pĂ„ tomten fanns ett AvokadotrĂ€d med lĂ„gt hĂ€ngande grenar, som Carthagon inte kom under. CampingĂ€garen, som Ă€lskar sina gamla trĂ€d, funderade en stund innan han med vemod sĂ„gade bort nĂ„gra av de lĂ€gst hĂ€ngande grenarna sĂ„ att vi fick in vĂ„r bostad under trĂ€dets krona.
Carthagon pÄ plats under AvokadotrÀdet
Helena njuter av solskenet under hÀrliga frukttrÀd
Efter en ankommare, i form av det röda, vÀlkomnades vi av nÄgra svenskar som Är efter Är bokar hela sin övervintring pÄ denna camping. SjÀlva Àr vi hÀr för tredje gÄngen men vi brukar inte stanna mer Àn ett par veckor eftersom vi fortfarande vill se oss omkring. Men nÀrheten till Nerja och allt vad den staden har att erbjuda sÄ kan vi ocksÄ, nÀr nyfikenheten har stillat sej, tÀnka oss att vara hÀr under en lÀngre period. HÀr finns gott om promenad och cykelvÀgar i fruktodlingarna runt campingen och en hÀrlig kilometerlÄng strandvÀg in till stadens centrum. Men om man absolut mÄste hitta nÄgot negativt, sÄ Àr det att man mÄste korsa en trafikerad landsvÀg för att kunna nÄ stranden. Inget större besvÀr, men man fÄr ju inte bli för positiv. I Nerja finns det mÄnga sevÀrdheter som till exempel de mest kÀnda som Àr Balcon de Europa och den urÄldriga grottan Cueva de Nerja. PÄ kusten finns hÀrliga badstrÀnder med bland andra den 800 meter lÄnga Playa de Burriana, som anses vara den vackraste pÄ hela Costa del Sol
Playa Burriana, utsedd som vackrast pÄ solkusten
Ăven nu pĂ„ vintertid samlas mĂ„nga pĂ„ stranden
Förutom ovannÀmnda sevÀrdheter Àr det, i vÄrt tycke, dom gamla mysiga stadsdelarna som Àr mest intressanta.
Trottoarservering med en doft av forna tider
HĂ€r finns smĂ„ butiker, trottoarserveringar, restauranger och sĂ„ vidare i smala grĂ€nder med lĂ„ga hus som andas en atmosfĂ€r frĂ„n gamla tider. Detta, plus att solen lyser mer Ă€n 325 dagar om Ă„ret, gör att tusentals skandinaver vĂ€ljer Nerja, Ă„ret runt. Ăr man i Nerja sĂ„ Ă€r ett besök i Frigiliana ett mĂ„ste. Den otroligt vackra staden ligger som en kritvit marmorsmaragd pĂ„ bergsluttningen mellan Nerja och den kĂ€nda bergstoppen Pico del Cielo. Vi försökte oss pĂ„ att cykla pĂ„ dom kuperade branta vĂ€garna upp till den gamla staden, men med cirka en kilometer kvar till stadsgrĂ€nsen, gav vi upp. Svetten rann som floder utmed kinderna, benen var stumma som lyktstolpar och hjĂ€rtat slog som en tĂ€ndkulemotor. Efter en kort paus med en helt underbar utsikt över Medelhavet, vĂ€nde vi pĂ„ hojarna och bromsade oss ner, den dryga halvmilen tillbaka till campingen. Eftersom vi bestĂ€mt oss för att besöka Frigiliana innan det var dags för förflyttning, valde vi i stĂ€llet att ta bussen uppför berget. Trots att det Ă€r vinter Ă€ven hĂ€r, sĂ„ var turisttĂ€theten i Frigilianas kuperade grĂ€nder ganska hög. Restauranger, barer, butiker och sĂ„ vidare var inte överbelagda men man kan tĂ€nka sej hur det ser ut under högsĂ€song. DĂ„ Ă€r det nog trĂ„ngt pĂ„ barer och restauranger och i dom smala trappförsedda gĂ„ngvĂ€garna mellan dom vackra husen.
Smala grÀnder med terrasserade gÄngvÀgar
Dom vackra husen klÀnger sej fast pÄ branterna
Trots att det inte var vÄrt första besök i staden sÄ blev det var en lyckad heldag med mÄnga trappsteg upp och ner och nya upplevelser att plugga in pÄ hÄrddisken. Under vÄr vistelse i Nerja bjöds vi hem till Marika och min gamla jobbarkompis Bengt, som har en helt underbar lÀgenhet högst upp pÄ ett niovÄningshus i Torrox Costa. Den fantastiska utsikten dom har frÄn sin terrass gÄr inte att med ord beskriva, den mÄste upplevas, vilket vi haft glÀdjen att fÄ göra vid nÄgra tillfÀllen genom Ären.
Vacker solnedgÄng, sedd frÄn nionde vÄningen
Marika och Bengt Ă€r ett fantastiskt vĂ€rdpar och vid ett tillfĂ€lle, nĂ€r Siv och hennes man, som ocksĂ„ heter Bengt, var i Nerja, föreslog dom att vi alla skulle trĂ€ffas pĂ„ en gemensam lunch i Torrox Costa. Torroxbengt hĂ€mtade oss i sin bil och Marika bokade bord pĂ„ en bar i grannhuset, dĂ€r dom bor. I samma takt som nivĂ„n i flaskorna minskade, ökade samtalsfrekvensen. Timvisaren började ocksĂ„ snurra fortare liksom klirret frĂ„n tomma flaskor ökade och helt plötsligt var det dags för barĂ€garen att stĂ€nga. VĂ€rdparet som har mĂ„nga Ă„rs erfarenhet av Torrox Costa guidade oss till en annan bar, nĂ„gra hundra meter lĂ€ngre upp pĂ„ gatan. Ăven dĂ€r hade kyparen fullt upp med att bĂ€ra in flytande godsaker och nĂ€r Ă€ven den baren skulle stĂ€nga var det dags att kalla pĂ„ en taxi. Det kan man kalla för en riktig lĂ„nglunch. Vi trĂ€ffades vid tvĂ„tiden och strax efter nio pĂ„ kvĂ€llen var det dags att rulla hemĂ„t igen. Vi hade dĂ„ avhandlat det mesta om MölndalsbostĂ€der, dĂ€r Siv, Torroxbengt och jag var anstĂ€llda i drygt 20 Ă„r. Min nĂ„got suddiga slutplĂ€dering efter dagens lĂ„nglunch var, att hade vi tre varit kvar pĂ„ MölndalsbostĂ€der i dag, sĂ„ hade bolaget haft ett betydligt bĂ€ttre rykte Ă€n det som cirkulerar i folkmun nu.
Almunecar Tolv övernattningar blev det pĂ„ Cortijo San Miguel i Nerja. DĂ€r trivdes vi sĂ„ bra att Helena, redan vid utcheckningen, bokade plats i tre veckor inför nĂ€stkommande vinters âklimatflyktâ. Dagens förflyttning blev den kortaste hittills pĂ„ denna resa och redan efter en dryg halvtimmes körning vred vi av tĂ€ndningsnyckeln igen. Vi hade pĂ„ denna korta strĂ€cka, bytt frĂ„n en grönskande camping pĂ„ Costa del Sol till ett kalhugget berg bakom ett antal 14-vĂ„ningshus i Almunecar. StĂ€llplatsen, som ligger pĂ„ ett högt berg, har utsikt över Medelhavet, trots vĂ€ggen med höghus som skiljer husbilsplatsen frĂ„n stranden.
VÀggen som skiljer campare frÄn strandflanörer
Spanien har 360 mil kustremsa mot Atlanten och Medelhavet. I vÀstra Spanien, mot Atlanten, heter kustremsan Costa de la Luz, ljusets kust och kuststrÀckan mot Medelhavet har indelats i tio olika zoner. NÀr vi nu lÀmnat den sydligaste, med bland annat Manilva och Nerja, lÀmnade vi ocksÄ Costa del Sol som grÀnsar till Costa Tropical, tropiska kusten. VÀdermÀssigt Àr dom bÄda kustremsorna snarlika men Costa Tropical har klassats som en subtropisk klimatzon, dÀr tropiska vÀxter, typ avokado, mango, cherimoya med flera, odlas i stor skala. För att klassas som subtropiska zon, som finns bÄde söder och norr om ekvatorn, mÄste somrarna vara varma och lÄnga med minst en hel kalendermÄnads medeltemperatur pÄ över 20 grader. Vintrarna skall vara korta och den kallaste mÄnaden fÄr inte ha en medeltemperatur som understiger 10 plusgrader. Förutom Almunecar finns stÀderna La Herradura, Motril och Salobrena pÄ den 13 mil lÄnga tropiska kusten som strÀcker sej rakt österut till Almeria. Costa Tropical bjuder pÄ hÀrliga sandstrÀnder och klippiga smÄ badvikar samt ett gediget utbud av kulturella upplevelser som lockar folk frÄn nÀr och fjÀrran. Landskapet, bortom kusten, bestÄr av dramatiska, mÀktiga berg med bland annat grottbyar och den kÀnda skidorten Sierra Nevada, vars snötopp man ser Ànda nerifrÄn kusten. Byarna utanför dom exploaterade turistomrÄdena, har fortfarande kvar sin genuina andalusiska charm med lÄga vitkalkade husfasader, stengator och traditionella tapasbarer. VÄr vÀn Zofia, frÄn Tjörn, har tillÀgnat varje vinterhalvÄr hÀr i Almunecar sedan 2012 och nÀr vi Àr pÄ besök, fÄr vi den bÀsta guidning man kan fÄ. Hon har visat oss sevÀrdheter i Gamla stan, marknadsplatsen, dom bÀsta tapasbarerna och sÄ vidare. Vid ett tillfÀlle pÄ denna vistelse, guidade hon oss runt i fruktodlingarna utanför stadskÀrnan. Det var en fantastisk upplevelse att vandra pÄ slÀnterna upp mot bergen dÀr markÀgarnas bostÀder ligger inbÀddade i fruktodlingarnas grönska. HÀr fanns allt frÄn apelsiner, cherimoya, avokado, papaya till clementiner och mango.
Milsvida odlingar som klÀttrar uppför slÀnterna
Vid en apelsinlund, hade nÄgra solmogna frukter fallit ner pÄ vÀgen. Zofia plockade upp dem, vilket Àr tillÄtet, skalade dom och bjöd oss pÄ frukternas solvarma saftiga kött. Det var nog den godaste apelsin som jag nÄgonsin Àtit, samtidigt som det var en törstslÀckare som heter duga.
Zofia slÀcker törsten med solmogna apelsiner
Det blev en lĂ„ng vandring, drygt 12 kilometer, pĂ„ allt frĂ„n smala, nĂ€stan oframkomliga stigar genom odlingarna, till trafikerade bilvĂ€gar och det hela avslutade vi med ett barbesök pĂ„ âskitiga golvetâ. Det riktiga namnet pĂ„ baren Ă€r Manolos, men vandringsgruppen som Zofia tillhör, har döpt om baren pĂ„ grund av att golven nĂ€stan aldrig blir stĂ€dade. MĂ„nga spanjorer har för vana att slĂ€nga sitt skrĂ€p dĂ€r dom stĂ„r och dom flesta barĂ€garna sopar hela tiden undan skrĂ€pet. PĂ„ Manolos stĂ€dar man inte förrĂ€n baren stĂ€ngt pĂ„ kvĂ€llen, vilket innebĂ€r att sena eftermiddagsgĂ€ster fĂ„r gĂ„ omkring pĂ„ soptippsliknande golv inne i baren.
Papper och annat skrÀp ligger orört pÄ golvet
Charmigt eller ej Àr upp till betraktaren sjÀlv att avgöra, men baren Àr vÀlbesökt och för varje glas vin eller öl man bestÀller in, fÄr man en god tapas pÄ köpet. Det senare Àr kutym i GranadaomrÄdet, men i Almunecar har vi mÀrkt att allt fler barÀgare rationaliserat bort denna tradition. Zofia, som har ett gediget kontaktnÀt i Almunecar, berÀttade att hon skulle Äka pÄ en arrangerad busstur till Guadix, som Àr en grottby i Sierra Nevada. Vi tyckte det lÀt vÀldigt intressant sÄ vi bad henna ordna plats till oss ocksÄ, vilket inte var nÄgra problem. Dagen innan besöket i den spektakulÀra byn insjuknade jag. Jag hade Äkt pÄ en riktig förkylning, en sÄn dÀr som bara vi mÀn kan fÄ. Efter ett kortare familjerÄd, bestÀmde vi att Helena skulle göra Zofia sÀllskap utan mej. Strax efter soluppgÄngen, med kameran i högsta hugg, cyklade hon till busstationen dÀr gruppen skulle samlas. Det var med vemod jag sÄg henne rulla nerför backen frÄn stÀllplatsen, för Guadix Àr en av de besöksplatser som fanns pÄ vÄr önskelista. Men sjukdom kan man inte rÄ över och att sÀtta sej i en fullpackad buss, med en riktig manlig förkylning, hade sÀkert inte varit populÀrt. Helena drog i vÀg i soluppgÄngen och strax före vÄr vÀrmekÀllas försvinnande ner i Medelhavet igen, var hon tillbaka. Helena var inte helt 100-procentigt nöjd med upplevelsen i Guadix, vilket inte Àr helt ovanligt efter att ha lÀst om ett resmÄl. TyvÀrr blir det blir lÀtt sÄ nÀr en plats blir för turistisk, dÄ har den gamla charmen en tendens att trubbas av, det blir hel enkelt för kommersiellt, men nu kan vi ÀndÄ bocka av det frÄn vÄr lista.
Vitkalkade skorstenar frÄn grottorna stack uppi bergen
Hela grottan har vitkalkade innervÀggar liksom hyllor,
detaljer och sÄ vidare, i den bebodda grottan som Helena fick besöka. Efter Helenas besök i Guadix och en natts sömn var det dags att slÀppa handbromsen igen. Sex nÀtter blev det pÄ stÀllplatsen som i vÄrt tycke Àr lite för dyr i förhÄllande till standarden. Men Àr man ensam pÄ en populÀr plats sÄ fÄr man rÀkna med att priserna höjs.
La Manga, Spanien Efter sex upplevelserika dagar i Almunecar var det dags att dra vidare till La Manga, som Àr en tvÄ mil lÄng smal landremsa, som skiljer saltsjön Mar Menor frÄn Medelhavet.
Armen som skiljer Mar Menor frÄn Medelhavet
Den manliga förkylningen höll sej krampaktigt fast men vi chansade ÀndÄ pÄ att köra dom 35 milen i nordostlig riktning. Efter ungefÀr halva strÀckan passerade vi grÀnsen till Costa Almeria som Àr den fjÀrde kuststrÀckan, rÀknat frÄn Gibraltar. Alla kuststrÀckor, förutom Costa Almeria, har döpts efter dess karaktÀr som tropisk, solig, bergig och sÄ vidare. Costa Almeria dÀremot, bÀr provinsen Almerias namn, men skall man se till dess karaktÀr sÄ borde strÀckningen döpas om till Costa Plastico. PÄ stora delar av den nio mil lÄnga kuststrÀckan kör man genom ett hav av plast, som strÀcker sej frÄn stranden och lÄngt upp pÄ bergssluttningarna. Det Àr en helt bedrövlig syn med plast, plast, plast, i jÀttestora hangarer som döljer allt frÄn ogrÀs till vackra frukt- och grönsaksodlingar.
El Plastico, sÄ ser bedrövelsen ut frÄn Google Earth
Hela ytan mellan havet och bergen tÀcks av plast
Efter ytterligare nÄgra mil i nordostlig riktning lÀmnade vi Costa Plastico till förmÄn för dagens mÄl, La Manga, eller armen som det betyder, pÄ Costa Calida. Vid checkade in pÄ Caravaning Camping La Manga vid lunchtid och efter att Helena satt ner foten, för tredje gÄngen, fick vi en mer lÀttillgÀnglig plats, utmed huvudgatan. Det Àr nu fjÀrde gÄngen vi besöker denna camping som ligger i armhÄlan pÄ den dryg tvÄ mil lÄngsmala armen i södra Ànden pÄ saltlagunen Mar Menor. Min manliga förkylning och dom 35 milen tog pÄ krafterna och det var först efter tre-fyra dagar pÄ La Manga, som jag började kÀnna mej bÀttre igen. En riktig manlig förkylning Àr vÀrre Àn en förlossning, enligt vissa experter. Sant eller ej kan jag inte svara pÄ eftersom jag aldrig fött barn. Men jag Àr skeptisk till jÀmförelsen, eftersom jag ofta upplever att de, sÄ kallade experternas bedömning, inte alls överensstÀmmer med verkligheten. Om man till exempel stÀller samma frÄga till fem olika experter, sÄ fÄr man nog vara beredd pÄ att svaren och utlÀggningarna blir vÀldigt förbryllande. Nog om detta, nu Àr jag i alla fall frisk igen och nu ser jag fram mot lÄnga hÀrliga cykelturer. Costa Calida strÀcker sej frÄn Aquilas i sydvÀst till Alicantes grÀns i nordost. Denna kustremsa har likheter med solkusten med hög Ärsmedeltemperatur och högt antal soltimmar. Den kÀnnetecknas ocksÄ som en av de mest orörda kustrÀckorna, med lagunen Mar Menor, landremsan La Manga, Cabo de Palos och Mazarron som dom stora turistmagneterna. Efter ungefÀr en vecka tipsade Micke oss om en större och soligare plats pÄ den jÀttestora campingen som Àr cirka en kilometer lÄng och nÀstan lika bred. Helena tog kontakt med receptionen som gav oss okey att flytta och vi kÀnde direkt att det var ett bra val. Platsen var betydligt större och rymligare och det fanns inga trÀd eller buskar som skar av solens vÀrmande strÄlar. Vi blev sÄ nöjda att vi genast utökade vÄr vistelse med nÄgra dagar till.
Marknader Marknad och Spanien hör ihop. NĂ€stan varje liten oansenlig by har en marknadsdag med allt frĂ„n frukt och grönt till billiga underklĂ€der. I Cabo de Palos, nĂ„gra kilometer öster om campingen, Ă€r det marknad pĂ„ söndagar och i Los Belones som ligger nĂ„gra kilometer vĂ€ster om campingen Ă€r tisdagar den stĂ„ende marknadsdagen. Marknaden i Los Belones Ă€r vĂ€ldig liten och ligger precis intill byns torg dĂ€r det finns barer och matstĂ€llen. HĂ€r finns bara ett 20-tal utstĂ€llare, men det Ă€r inte bara en marknad, det Ă€r Ă€ven en social plats att umgĂ„s pĂ„ och en trĂ€ffpunkt för mĂ„nga. SvenskgĂ€nget till exempel, som kommer bĂ„de frĂ„n byn och campingen, har som tradition att samlas efter marknadsdagens slut pĂ„ torgets uteservering. Vid ett tillfĂ€lle, nĂ€r alla samlats pĂ„ uteserveringen och den första lunchölen hittat hem, kom âMicke med hattenâ som vi kallar honom, med ett förslag. Han hade hört talas om en lunchrestaurang som skulle vara lokalbefolkningens favoritstĂ€lle. Ă ldersskillnaden i svenskgĂ€nget, som för dagen var 14 personer, var allt frĂ„n 50-Ă„ringar till en pigg 93-Ă„rig dam. Dom flesta cyklade till restaurang Triola, som den heter, men av olika skĂ€l Ă„kte nĂ„gra bil de cirka fem kilometer till restaurangen som lĂ„g mitt ute i ingenstans, lĂ„ngt frĂ„n höghus och vrĂ„lade bilar. Vi bestĂ€llde en trerĂ€tters meny som var helt fantastisk och det enda vi kunde klaga pĂ„, om man nu mĂ„ste klaga, var att portionerna var mer anpassade för unga kroppsarbetare Ă€n till överĂ„riga livsnjutare. Men gott var det och cykelturen tillbaka till campingen, gjorde sitt för att pĂ„skynda matsmĂ€ltningen, för oss som inte fattat att magen mĂ€ttar mer Ă€n ögat. Mar Menor Mar Menor, eller lilla havet, Ă€r Europas största saltvattenlagun som skiljs frĂ„n Medelhavet av den drygt tvĂ„ mil lĂ„nga sandbanken, La Manga som bara Ă€r 100 meter bred pĂ„ sina smalaste stĂ€llen. Fiske och turism har sedan lĂ€nge varit viktigt för lagunen, men efter mĂ„nga Ă„rs övergödning pĂ„ Ă„krarna runt sjön har det ekologiska systemet, sakta men sĂ€kert, slagits ut. Det medförde att lagunen till slut dog, vĂ€xter försvann, fiskar dog och sjöhĂ€starna som var lagunens symbol utrotades helt.
SjöhÀsten stÄr som symbol utmed Mar Menors kust
Ett riktigt uppvaknande fick beslutsfattarna pÄ hösten 2019 dÄ tre ton fisk och skaldjur frivilligt simmade upp pÄ land, mot sin död, för att undkomma dom höga halterna av svavelvÀte som fanns i det syrefattiga vattnet. Vid förra Ärets besök i La Manga, fanns det cirka 7000 bostÀder till salu pÄ grund av beslutfattarnas flathet att inte stoppa övergödningen och försurningen av lagunen. I dag har man beslutat om odlingsförbud nÀrmast sjön och sakta men sÀkert börjar vattnet ÄterhÀmta sej. Fiskeförbudet Àr upphÀvt, folk har börjat bada igen, men forskarna tror fortfarande att tar Ätskilliga Ärtionden innan vÀxt- och djurriket ÄterhÀmtat sej helt och sjöhÀstarna, kanske aldrig mer Äterkommer. NÀstan hela sjön omgÀrdas av lÄnga hÀrliga sandstrÀnder och vill man bada mÄste man vada 100-tals meter innan vattnet ens nÄr midjehöjd. Det maximala djupet i sjön Àr mindre Àn sju meter och den totala ytan Àr ungefÀr som halva Siljan, i Dalarna. PÄ andra sidan lagunen, pÄ fastlandet, ligger dom mer kÀnda stÀderna San Pedro del Pinatar, San Javier och Los Alcazares och i den södra delen av sjön sticker det upp fem öar som har vulkaniskt ursprung. I den nordligare delen av lagunen, i Santiago de la Ribera ligger en flygflottbas som ofta gör sej pÄmind nÀr dom unga nyutbildade piloterna övningsflyger pÄ lÄg höjd över lagunen. Vid ett av vÄra besök var det till och med en ung pilot som flög sÄ lÄgt att den ena vingen skar vattenytan och störtade, med dödlig utgÄng som följd. Det var en tragisk hÀndelse som innebar att all aktivitet frÄn flottiljen upphörde under en lÀngre period. Flygflottbasen i Santiago de la Ribera byggdes för drygt 100 Är sedan och dess huvudsakliga syfte dÄ, var att försvara hamnen i Cartagena, som Àr bas för den spanska medelhavsflottan.
Efter knappt tre veckor, var det dags att lÀmna idyllen vid lagunen Mar Menor. Vi lÀmnade Camping La Manga med en minnesbank fylld med hÀrliga cykelturer och trevliga stunder i goda vÀnners sÀllskap. Vi har fÄtt mÄnga goa skratt Ät mer eller mindre sanningsenliga historier.
Framför oss hade vi Fortuna och camping La Fuente, som vi besökte pÄ vÄr allra första vinterresa till Spanien, för 13 Är sedan. En plats som Àr mest kÀnd för sina termalbad och spaanlÀggningar uppe i Murcia bergen, cirka sex mil rakt vÀster om medelhavskusten.
Los Banos de Fortuna, Spanien Efter knappt en mil lĂ€mnade vi Costa Calida och Ă€ndrade kursen mot nordvĂ€st till bergen och den spanska landsbygden. Vi körde cirka 10 mil i det bergiga landskapet innan vi anlĂ€nde Camping La Fuente och spaanlĂ€ggningen La Fuente, en plats som vi minns frĂ„n vĂ„r första övervintring i Spanien. DĂ„, för 13 Ă„r sedan, fanns det bara ett 20 tal campingplatser och ett fĂ„tal bungalows och trots det var anlĂ€ggningen inte fullbelagd. Restaurangen var vinterstĂ€ngd och spaanlĂ€ggningen halvöppen och det hela kĂ€ndes ganska öde och ensamt. Det som mötte oss nu var nĂ„got helt annat. Det var ett myller med husbilar, husvagnar, bungalows och sĂ„ vidare, som var uppbyggt runt spaanlĂ€ggningen La Fuente. Ăven sjĂ€lva spaanlĂ€ggningen var utbyggt med ytterligare ett poolomrĂ„de, en större restaurang, sĂ€llskapsrum och sĂ„ vidare. PĂ„ sjĂ€lva campingen finns det nu ocksĂ„ ett aktivitetsomrĂ„de för utomhussporter typ paddelbanor, fotbollsplan, basket och sĂ„ vidare för den yngre generationen, samt nĂ„gra boulebanor för oss som blekt vĂ„ra kvarvarande hĂ„rsstrĂ„. Alla nĂ€rliggande markomrĂ„den, har styckats av till campingplatser och bungalows och i dag finns det cirka 200 enheter och allt Ă€r fullbelagt, trots att det Ă€r vintersĂ€song. Det Ă€r en helt overklig utveckling som skett under dessa Ă„r och det Ă€r inte bara har hĂ€r, det gĂ€ller hela Spanien. PĂ„ vĂ„r första övervintring i Spanien, 2011, var nĂ€stan alla campingplatser stĂ€ngda pĂ„ grund av för dĂ„lig belĂ€ggning. I dag Ă€r alla öppna men nu Ă€r det i stĂ€llet svĂ„rt att fĂ„ plats. Vill man campa pĂ„ dom attraktiva platserna mĂ„ste man numera boka plats lĂ„ngt i förvĂ€g. Vi har till exempel redan bokat ett antal platser som vi vill besöka pĂ„ nĂ€stkommande klimatflykt.
TermalkÀllor Fortuna kommun Àr mest kÀnd för sina varma termalkÀllor som sprudlar upp ur jordlagren. Vattnet kommer frÄn tusentals meters djup och för att fÄ kallas termalkÀlla mÄste vattnet vara mer Àn 20 grader varmt nÀr det nÄr jordytan. Eftersom kÀllan kommer frÄn dessa enorma djup Àr det inte bara varmt, det innehÄller oftast ett antal mineraler, vilket anses ha en hÀlsosam effekt pÄ mÀnniskliga organ. Förutom spaanlÀggningen pÄ La Fuente, sÄ finns det i nÀromrÄdet, ett antal stora och smÄ hotell med termalbad. Balneario de Leana, som Àr den mest kÀnda och Àldsta hotellet i regionen, tros ha en 2000-Ärig anknytning.
IngÄng till spaanlÀggningen Balneario de Leana
HÀrlig utsikt mot bergen frÄn Leanas poolomrÄdet
Man tror att romarna, redan pÄ vÄrt första Ärhundrade e.kr, lÀt bygga ett stort kÀrl nÀra platsen dÀr Leana-spaet ligger i dag. KÀrlet, dÀr det varma hÀlsosamma vattnet samlades, tillÀgnades nymferna (kvinnliga gudavÀsen i den grekiska mytologin), för dess botande egenskaper. UngefÀr fem hundra Är senare utsattes platsen för en enorm jordbÀvning som fick den termiska kÀllan att Àndra riktning och det Àr ur den kÀllan som man tror att Balneario de Leana fÄr sitt termalvatten i dag. VÄra planer med besöket pÄ Camping la Fuente var cykling och bad. TyvÀrr blev det inte sÄ mycket cykling men det blev desto mer bad i den fantastiska anlÀggningen. HÀr finns tvÄ jÀttestora pooler med 36 gradigt termalvatten. BÀgge har en helt öppen ytterdel samt en inre del som Àr tÀckt av en genomskinlig kupol.
TvÄ likadana poler med en inre och en yttre del
Dom inre delarna har pulserande vattenstrÄlar frÄn botten och frÄn sidovÀggarna och ovanifrÄn finns stora tunga pulserande vattenstrÄlar som masserar överkroppen. Det Àr en fantastisk kÀnsla, nÀsta som en helkroppmassage, vart man Àn befinner sej i det bubblande och hÀlsosamma vattnet.
StrÄlarna frÄn vÀggar och botten ger hÀrlig massage
Helen masserar ryggen i tunga strÄlar ovanifrÄn
NÄgra kortare turer pÄ jÀrnhÀsten blev det och pÄ vÄr sista dag tog vi en tur till Fortuna som Àr huvudorten i omgivningarna. Fortuna, som ligger cirka fyra kilometer frÄn La Fuente, Àr en mycket gammal stad som i dag har drygt 10 000 fastboende. Det Àr en stad med mycket stort behov av renoveringar, allt Àr gammalt och slitet och det verkar som om folk inte ens bryr sej. Men det kanske Àr sÄ i dom hÀr bergsbyarna. HÀr lever man pÄ ett helt annat sÀtt, utan krav gÀllande pÄ glamour och status och lÄngt frÄn stress och jÀkt. Efter fem nÀtter var det dags att starta Carthagon igen och det som vi minns allra mest frÄn besöket pÄ Camping La Fuente Àr alla dom hÀrliga termalbaden. Vi lÄg minst en och en halv timme varje dag i det 36 gradiga vattnet, med alla jetstrÄlar som mjukade upp vÄra, till Ären komna kroppar. Ett minne som för alltid kommer att finnas pÄ hÄrddisken.
Benicarlo, Spanien VÄra masserade och tvagade kroppar lÀmnade La Fuente en tidig fredagsmorgon och mÄlet för dagen var en strÀcka pÄ 38 mil till Benicarlo vid medelhavskusten. Eftersom vi var i trakterna kring vingÄrden Delampa, utanför Murcia, dÀr vi bunkrat vid ett flertal tillfÀllen, var ett besök helt givet. Vi slÀntrade in i butiken med de goda vinerna och en halvtimme senare hade vi stuvat in 62 flaskor i Carthagons vinkÀllare. Personalen visade sin tacksamhet med vÄrt besök genom att ge oss tvÄ av deras bÀsta viner pÄ köpet och ett vÀlkommen Äter.
VingÄrden Delampa, pÄ slÀtterna i Murciabergen
Det fick mej genast att tÀnka pÄ allt vi köpt genom Ären pÄ systembolaget som aldrig, aldrig, aldrig visat nÄgon som helst tacksamhet, inte ens ett vÀlkommen Äter. I stÀllet möts man av blickar, som vÀcker skuldkÀnslor, nÀr man köper mer Àn det socialstyrelsen rekommenderar. Efter Delampa var det cirka 30 mil kvar till camping Alegria del Mar i Benicarlo och direkt efter incheckningen, vid lunchtid, besökte vi campingens restaurang. I Fortuna var det tyskar som hördes och syntes mest men hÀr i Benicarlo, pÄ campingrestaurangen, var engelsmÀnnen överrepresenterade. Gubbarna spelade biljard och drack öl och damerna satt och lÀppjade pÄ sina drinkar. Vi svenskar, liksom övriga skandinaver, tillhör en liten, liten andel av de turister som cirkulerar i Sydeuropa vintertid, men dom finns och det Àr alltid lika trevligt nÀr man trÀffar dom. VÄr visit i bergen innebar att kuststrÀckan Costa Blanca lÄg utanför vÄr fÀrdvÀg och att vi endast nuddade Costa Valencias norra spets innan vi anlÀnde Benicarlo som ligger pÄ Costa del Azahar, apelsinkusten. Apelsinkustens karaktÀrsdrag Àr pinjeklÀdda kullar som sluttar ner mot apelsinodlingarna vid kusten och den strÀcker sej frÄn Almenara i söder till Vinaros i norr. Benicarlo har cirka 29 000 fastboende och bebyggelsen bestÄr mestadels av Àldre, ganska trÄkiga och slitna flervÄningshus. Till sevÀrdheterna hör bland annat en gammal tempelliknande kyrka frÄn mitten av 1700-talet och hamnen som omgÀrdas av ett flertal restauranger.
Kyrkan Sant Bartomeu de Benicarlo frÄn 1700-talet
Men det staden Àr mest kÀnd för, Àr varken kyrkor eller hamn, utan för sina röda kraftiga viner. Knappt en mil norr om Benicarlo, utmed kusten, ligger Vinaros som Àr en betydligt vackrare och till synes modernare stad med en lÄng hÀrlig strandpromenad dÀr barer och restauranger trÀngs med varandra. VÀgen dit var mycket cykelvÀnlig och den gick mestadels genom landsbygd med lÄga hus och odlade fÀlt. Det första som mötte oss nÀr vi lÀmnat landsbygden var en tjurfÀktningsarena. Vi stannade till dÀr för att se om vi kunde komma in men allt var igenbommat förutom en liten bar i ena hörnet. FrÄn baren, dÀr vi intog varsin öl, hittade jag en smygvÀg in pÄ arenan, för att kunna ta nÄgra bilder pÄ den kulturmÀrkta platsen. Det Àr fortfarande helt obegripligt att tjurfÀktning fick alla att gÄ man ur huset för att se detta djurplÄgeriet som, tack och lov Àr förbjudet i dag. Dörrmattorna, eller matadorerna, som dom sÀger pÄ spanska, var helgonförklarade och dom finns fortfarande avbildade pÄ barer och andra offentliga platser.
Detta Àr gÄngen som var tjurarnas vÀg till döden
Arenan som pÄminner om en grym tidsepok
Vi fastnade direkt för Vinaros och bestĂ€mde redan nu att göra ett Ă„terbesök nĂ€stkommande vinter. UngefĂ€r lika lĂ„ngt söder om Benicarlo ligger en annan turistattraktion, Peniscola som pĂ„ svenska betyder âsnoppgodisâ, tror jag. Av namnet att döma skulle man kunna tro att det Ă€r en bordell, men det Ă€r det inte. Peniscola Ă€r en mycket vĂ€lbesökt stad och det Ă€r framför allt den vackra borgen, pĂ„ udden mellan hamnen och playan som lockar till nyfikenhet.
Klippan med Peniscola Castel och gamla staden Fram till 1294 e.Kr. Àgde morerna borgen som dÀrefter övertogs av de kristna tempelriddarna. Detta för att skydda pilgrimer som var pÄ vÀg till det heliga landet eller det förlovade landet. I dag Àr Peniscola Castel, med den gamla stadsdelen innanför murarna, en stor turistattraktion och en plats dÀr man kan koppla av med nÄgot rött i handen och bara njuta av utsikten.
SpÀtzle Fritz, Spanien PÄ vÄr vÀg norrut har vi vid ett flertal tillfÀllen övernattat pÄ en annorlunda stÀllplats, som ligger pÄ den spanska landsbygden, cirka tvÄ och en halv mil norr om Benicarlo. Men innan vi vred om startnyckeln till Carthagon, var Helena tvungen att göra ett sista besök i mandellunden som lÄg precis intill vÄr campingplats. Helena Àlskar mandeltrÀd för dess vackra rosa blad som vid denna Ärstid börjat övergÄ till vitt.
Helena gör ett sista besök under ett mandeltrÀd
Roses, Spanien Fortfarande mĂ€tta efter gĂ„rdagens Wienerschnitzel var det dags att lĂ€mna denna omöjliga satsning som det tyska paret Ă€ndĂ„ lyckades med, eller förutspĂ„dde dom verkligen husbilarnas enorma utveckling. MĂ„let för dagen var drygt 35 mil i nordlig riktning, till Roses, som Ă€r vĂ„rt sista stopp i Spanien för denna sĂ€song. PĂ„ vĂ€gen dit passerade vi Costa Dorada – gyllene kusten, vars karaktĂ€rsdrag beskrivs som festlig och livlig. Salou och Tarragona till exempel, Ă€r vida kĂ€nt för sitt âhĂ„ll i gĂ„ngâ, och eftersom man börjar nĂ€rma sej det tresiffriga sĂ„ Ă€r det kanske snart dags att göra ett besök.
Cirka sex mil norr om Barcelona börjar Costa Brava – den vilda kusten, som Ă€r den tionde och sista av Spaniens namngivna kuststrĂ€ckor. Denna nordliga kuststrĂ€cka Ă€r mest kĂ€nd för sin vilda, bergiga och orörda natur och den strĂ€cker sej förbi Roses och ytterligare ett par mil till den franska grĂ€nsen. VĂ„r förbestĂ€llda plats pĂ„ Salata camping var inte till full belĂ„tenhet. FrĂ€mst för att det fanns ett stort trĂ€d mitt pĂ„ tomten, men Ă€ven för att den blivit vĂ€ldigt lerig efter ett regn som kommit nĂ„gra dagar innan vĂ„r ankomst. Morgonen efter incheckningen, gick Helena med militĂ€riskt taktfasta steg, till receptionen och efter det erbjöds vi en bĂ€ttre och soligare plats. Till saken hör att just denna dag, blev svenska folket fullvĂ€rdiga medlemmar i NATO och Helena visade verkligen prov pĂ„ hur man hanterar denna historiska hĂ€ndelse. Personalen i receptionen kommer sĂ€kerligen att för all framtid, darra nĂ€r dom hör en svensk röst. Men en bra plats fick vi och vi kĂ€nner oss helt nöjda med bytet och med personalens hjĂ€lpsamhet. Roses Ă€r en stad man gĂ€rna Ă„ker till och det som frĂ€mst lockar Ă€r den fyra kilometer lĂ„nga underbara strandboulevaden som gĂ„r i en vid bĂ„ge runt bukten.
Den vida bukten Roses, sedd frÄn hamnomrÄdet
Spanien kan stoltsera med att ha med tvÄ av 38 vikar, som godkÀnts av UNESCO som de vackraste i vÀrlden. Den ena Àr Santanderbukten som ligger i norra Spanien mot Biscayabukten, tio mil vÀster om Bilbao och den andra Àr Rosesbukten, dÀr vi befinner oss, i Medelhavet.
Roses med dom snöklÀdda bergen i bakgrunden
För att fÄ tillhöra denna eminenta skara mÄste vissa krav uppfyllas som till exempel att ha en rik fauna och flora, vara kÀnd och omtyckt av bÄde lokalbefolkning och turister, symboliska ruiner, gastronomiska upplevelser, med mera. NÀr det gÀller gamla byggnadsverk sÄ Àr det Citadellet de Roses som lockar flest turister. Citadellet Àr en militÀrisk befÀstning som bland annat innehÄller rester av den grekiska staden Rhode, som grundades 776 f.Kr. Citadellmuseet, el Museu de la Ciutadella de Roses, öppnad för första gÄngen sina dörrar den 15 maj 2004. Ett annat, mindre vÀlbesökt byggnad, Àr en gammal gravplats nÄgra kilometer upp i bergen som heter, Dolmen de la Creu dŽen Cobertella som berÀknas vara cirka 3 000 Är gammal. Megalitdolmen, som denna typ av gravplatser kallas, bestÄr av stora plattor i granitgnejs staplade pÄ varandra till en smal förkammare och en större gravkammare. Dolmen de la Creu grÀvdes fram av arkeologer i mitten av 1900-talet och efter ytterligare utgrÀvningar hittade man ett flertal megalitgravar i omrÄdet. Man fann Àven skelettrester, keramik och romerska mynt inom omrÄdet vilket tyder pÄ att berget varit en större boplats under stenÄldern.
Stora stenblock utgjorde gravplats pÄ stenÄldern
Vill man uppleva matkulturen sÄ kan man till exempel köpa ett hÀfte med 10 kuponger till olika gastronomiska restauranger för att bilda sej om kockarnas kunnighet. Eller ocksÄ gör man som vi mestadels gör, vi slinker in pÄ nÄgon strandbar och gÄr dÀrifrÄn med ett leende, efter en god mÄltid.
Bild som talar för sej sjÀlv
Söndag Àr marknadsdag i Roses och det utbudet som finns dÀr Àr nog bland det mesta vi upplevt. RÀttare sagt, det som inte finns pÄ den marknaden, finns inte. Marknader kan man tycka vad man vill om, men det Àr ett trevligt inslag i den spanska kulturen, samtidigt som det Àr ocksÄ en riktig plÄnbokstömmare. Vid vÄrt första besök, av tvÄ, kom vi tillsammans undan med tre par byxor och vid andra nöjde Helena sej med en liten billig vÀska. Marknadsplatsen i Roses ligger precis intill murarna pÄ Citadellet och bara ett stenkast dÀrifrÄn ligger hamnen. I den enorma hamnen finns alla typer av bÄtar, frÄn styrpulpetare till oligarkliknande lyxkryssare och under sommarhalvÄret utgÄr Àven ett större antal sightseeingbÄtarar hÀrifrÄn.
LyxbÄtar trÀngs om platserna i den stora hamnen
NÄgra dagar efter vÄr ankomst till Camping Salata anslöt Lena och HÄkan igen. Dom hade sedan vi skildes, varit pÄ sin favoritplats, Villajoya. Det blev ett glatt Äterseende med kramar och dom traditionella berÀttelserna om dom senaste upplevelserna. Det blev mÄnga och lÄnga cykelturer i det dramatiska landskapet, som Àven Lena och HÄkan hakade pÄ vid nÄgot tillfÀlle. En av dom lÀngre etapperna var vÄra tvÄ besök i Castello de Empuries som har anor frÄn vÄr tiderÀknings begynnelse. Om man befinner sej i dessa trakter sÄ Àr den gamla stadskÀrnan vÀl vÀrt ett besök liksom kyrkan Santa Maria frÄn 1064 e.Kr.
Porten till den över 1000 Är gamla kyrkan, Santa Maria
Att botanisera i dom smala grÀnderna eller ta en öl pÄ det lilla torget kan vÀcka Àven en historieförnekares intresse.
Gamla smala grÀnder mellan 1000-Äriga hus
Helena beundrar dom gamla husen runt torget
Vi hittade tvÄ trevliga cykelvÀgar till Castello de Empuries, en tvÄ mil lÄng, pÄ grusvÀgar, genom ett till synes, nedlagd landsbygd och en hÀlften sÄ lÄng vÀg via den unika staden Empuriabrava.
PĂ„ bilden ser man det unika med Empuriabrava
Hela den moderna staden, som Àr frÄn slutet av 1960-talet Àr uppbyggd pÄ en oanvÀnd myrmark dÀr nÄgra arkitekter, utan hÀngslen och livrem, beslutade sej för att bygga en maritim stad. Deras vision var att bygga en plats för bÄtfolk och Venedig lÄg som grund i deras tankar. (Se fotot ovan, alla blÄa streck Àr konstgjorda kanaler för bÄtfolket). I staden finns inte mindre Àn 24 kilometer farbara kanaler dÀr dom flesta har en egen bÄtplats strax utanför dörren. Vid ett tillfÀlle hyrde vi en liten motorbÄt och med kartan och ratten i högsta hugg tog HÄkan oss runt i kanalsystemet mellan alla lyxiga och överdimensionerade hus och lustjakter.
Kapten och âförstenâ lotsar oss runt i kanalerna
Det var en trevlig upplevelse att fÄ se alla vackra hus och dom egna lyxbÄtarna, som ligger bara nÄgra meter frÄn kanalen. Efter en dryg timme i dom vackra kanalerna, med en fullproppad minnesbank, förtöjde kaptenen sitt lÄnade skepp igen. DÄ hade vi sett det mesta av all den lyx och överflöd som Empuriabrava har att erbjuda och det Àr inte svÄrt att förstÄ att dom mest vÀlbÀrgade söker sej till detta paradis. NÀr vi gled hemÄt mot Roses igen, pÄ vÄra jÀrnhÀstar, var det svÄrt att ta in all den lyx och överflöd som samlats pÄ en och samma plats. Avundsjuka finns inte i min vokabulÀr, men visst skulle det vara trevligt med en boendemiljö, likt nedanstÄende bilder.
Vackra bilder som kan skapa avund hos mÄnga
PÄ mindre Àn ett halvt sekel har en helt orörd sumpmark förvandlats till en lyxig stad, med en status som lockar de mest vÀlbÀrgade. VÀdret i Roses var vÀldigt omvÀxlande, precis som det Àr pÄ vÄren hemma, men det var mestadels soligt och cykelvÀnligt. NÄgra fÄ dagar hade vÀdret vÀldigt brÄttom och vid ett par tillfÀllen var det blött och kallt. Men dÀremellan kunde man slappna av pÄ en uteservering i bukten och se pÄ slokörade surfare, som saknade vind i sina segel. NÄgra dagar innan vi skulle lÀmna Roses dök Anna-Lena och Jan-Olof upp. Dom var pÄ vÀg hemÄt och skulle bara stanna över en natt. Men vi fick ÀndÄ en trevlig eftermiddag tillsammans med glÀdje, skratt och en hel del friserade historier.
Fyra falkenbergare och Helena njuter i solskenet
Efter totalt 70 dagar pÄ den spanska medelhavskusten var det nu dags att lÀmna landet för denna gÄng. Nu har vi bara ett sista stort planerat mÄl kvar, Livigno i Italien, dÀr vi skall fira min 80-Ärs dag.
Franska medelhavskusten Vi checkade ut tidig morgon frĂ„n Camping Salata och innan vi lĂ€mnade Roses fyllde vi bilen med diverse godsaker frĂ„n Mercadona, för nu var det dags att lĂ€mna Spanien för denna gĂ„ng. Bara nĂ„gra mil senare passerade vi grĂ€nsen till Frankrike och efter ytterligare ett tjugotal mil checkade vi in pĂ„ en stĂ€llplats, Air Camping Cars-Paul Riquet, i Montpellier. VĂ€dret var strĂ„lande och efter stödbensölen tog vi en kortare promenad tillsammans med Lena och HĂ„kan innan det var dags att slappa utanför husbilarna. Tidigt nĂ€stkommande morgon slĂ€ppte vi handbromsen igen och framför oss hade vi cirka 50 mil, nĂ€stan rakt österut, till Caravan Park La Vesima nĂ„gra kilometer öster om Arenzano i Italien. Vi följde medelhavskusten pĂ„ hĂ€rliga trefiliga betalvĂ€gar, men smakar det sĂ„ kostar det, för betalvĂ€garna i Frankrike Ă€r oförskĂ€mt dyra. Alternativa vĂ€gar finns, men dom Ă€r inte att tĂ€nka pĂ„ om man inte har obegrĂ€nsad tid till övers, vilket vi pensionĂ€rer inte har. Statistiskt sett, sĂ„ tillhör ju jag den grupp som stĂ„r i tur att fĂ„ en hyresfri etta med lock. Efter cirka fem timmar pĂ„ dom franska vĂ€garna passerade vi grĂ€nsen till Italien och nu fanns det faktiskt anledning till gnĂ€ll. Precis efter grĂ€nsövergĂ„ngen förbyttes vĂ€garna frĂ„n strykbordslĂ€ta dukar till, âlappa och lagaâ vĂ€gar, likt luggslitna lapptĂ€cken med rutor i grĂ„skalans alla nyanser. Ytterligare nĂ„gra mil senare skulle vi upp i bergen dĂ€r vĂ€garbeten i tunnlar och pĂ„ broar avlöste varandra med smala provisoriska filer som följd. Dessutom skulle vi samsas med alla tunga, breda lastbilar som dundrade fram i oförminskad hastighet. Det var mĂ„nga jobbiga mil som trots allt var vĂ€rt mödan, eftersom utsikten frĂ„n dom högt belĂ€gna vĂ€garna bjöd pĂ„ nĂ„got alldeles extra. FrĂ„n broarna pĂ„ höjderna sĂ„g man smĂ„ byar, som till exempel Sanremo med sina fĂ€rgglada hus som klĂ€ttrade upp pĂ„ bergssidorna och i dalens mynning speglade sej Medelhavet i solskenet. Det var otroligt vackert, synd bara att man inte kunde stanna och fotografera det hela. I Spanien Ă€r dom flesta husen vitmĂ„lade, vilket ger ett frĂ€scht intryck och i denna del av Italien Ă€r flertalet mĂ„lade med glada pastellfĂ€rger frĂ„n ljust gula till guldockra. PĂ„ mĂ„nga gamla orter i Frankrike dĂ€remot, vet man inte vad fĂ€rg Ă€r, dĂ€r Ă€r de flesta fasaderna putsskadade och helt omĂ„lade, vilket gör att allt ser gammalt, grĂ„tt och risigt ut.
Vesima, Frankrike Med facit i hand sÄ förstÄr vi att det mÄste vara svÄrt att bygga och underhÄlla vÀgar i denna del av Italien. Det Àr tunnlar rakt igenom höga berg och höga broar över de djupa dalgÄngarna, som avlöser varandra. Dessutom Àr vÀgarna mycket hÄrt belastade med all den tunga trafik som fraktar gods kors och tvÀrs genom landet. Med sju, delvis jobbiga timmar bakom ratten, var det skönt att slappna av pÄ campingen i Vesima som Helena förbokat, nÄgra mil vÀster om Genua, vid Medelhavet.
Valmadrera, Italien Efter en god natts sömn var det dags att slÀppa handbromsen igen och mÄlet för dagen var Valmadrera, vid Comosjön. Vi hade knappt 25 mil framför oss och de första milen var precis som gÄrdagens avslutande del med söndriga, gropiga vÀgar i bergen, med vÀgbyggen och trÄngt om utrymmet. Men nÀr vi efter nÄgon timme var uppe pÄ högplatÄn, blev det planare mark och betydligt bÀttre vÀgar som mestadels strÀckte sej genom landsbygd. Trafiken rullade pÄ i ett behagligt tempo men nÀr vi nÀrmade oss Milano, tjocknade det till sej ordentligt, vilket man oftast fÄr rÀkna med nÀr man Àr i nÀrheten av storstÀder. Vi körde in pÄ en obemannad stÀllplats i Valmadrera med hÀrlig utsikt över Ànden pÄ Comosjöns östra ben, dÀr floden Adda har sitt utflöde.
Den lilla hamnen vid foten av berget i Valmadrera
Lecco med kyrkan och dom hÀrliga bergen pÄ andra sidan sjön
TrĂ€ngseln med massor av husbilar och fullbelagda campingar som vi upplevt i Spanien, fanns inte hĂ€r. StĂ€llplatsen som vi körde in pĂ„ hade bara sju platser och nĂ€r vi anlĂ€nde var den helt tom men under vĂ„r vistelse kom det nĂ„gra nattslĂ€ndrare till. Valmadrera Ă€r en mycket liten stad med drygt 11 000 fastboende men med mycket aktiviteter, i alla fall dom dagarna vi var dĂ€r. HĂ€r pĂ„gick en regatta för ungdomar med optimistjollar och i den lilla viken hade vindsurfarna lekstuga. PĂ„ huvudleden genom stan var det cyklister, med snabba drĂ€kter, som syntes mest och vildhjĂ€rnor pĂ„ vrĂ„lande 500 kubikare, som hördes mest. Efter tre övernattningar i den lilla byn med den hĂ€rliga utsikten, hade vi drygt 17 mil framför oss mot det sista förplanerade mĂ„let pĂ„ denna resa.Â
Jungfruturen Efter den tredje Ärliga sammankomsten med Liner For Two gÀnget, som detta Är gick av stapeln pÄ Grisslehamn Marina och Camping var det dags för en förflyttning. FrÄn Grisslehamn gÄr det en fÀrja till Eckerö pÄ à land och nÀr vi ÀndÄ var i trakten beslutade vi oss för att Äteruppliva vÄr jungfruresa med husbil, som gick till à land. PÄ vÄren 2005 hÀmtade vi vÄr första husbil, en Dethleffs Esprit pÄ Codat i Fritsla. Bara nÄgra veckor senare gick resan till ögruppen mellan Sverige och Finland som vi hade lÀst om i ett reklamblad. Eckerö Linjen, som Àr fÀrjan mellan Grisslehamn och Eckerö, erbjöd dÄ husvagn- och husbilekipage, en tur och returbiljett för 190 kronor inklusive tvÄ personer som vi nappade pÄ.
Eckerö Linjen i Grisslehamn för 18 Är sedan
DÄ, för 18 Är sedan, fanns det bara ett fÄtal husbilar pÄ vÀgarna och vÀl framme pÄ campingen var vi dom enda som hade husbil och man kan lugnt pÄstÄ att nyfikenheten var stor bland övriga campare.
Husbil var en nymodighet som vÀckte uppmÀrksamhet
Campare av alla kategorier smög sej fram och för att se denna nymodighet som, alla i dag vet, blev en fullkomlig explosion och nytÀndning pÄ campinglivet. DÄ var det sÀllan man mötte en husbil och vid varje möte hejade och vinkade vi till varandra. PÄ vÄr jungfrutur fastnade vi för à land och dess natur, dom hÀrliga cykelturerna och alla vÀnliga mÀnniskor, men det tog hela 18 Är innan vi gjorde ett Äterbesök pÄ öriket i Bottenviken igen.
En ung Helena pÄ en av alla hÀrliga cykelturer i öriket 2005
Ă land, en pĂ€rla i Bottenviken Ă land bestĂ„r av cirka 20 000 öar och skĂ€r varav 6 700 Ă€r namngivna och 60 bebodda. Landet Ă€r sedan 1921 en sjĂ€lvstyrande del av republiken Finland med egen regering och lagstiftning, egen flagga, egna registerskyltar och sĂ„ vidare men den sjĂ€lvstyrande republiken lyder under den finska presidenten. Svenska Ă€r Ă„lĂ€nningarnas huvudsprĂ„k och valutan Ă€r Euro. FĂ€rjeturen till Eckerö tog cirka tvĂ„ timmar och drygt tre mil senare checkade vi in pĂ„ Gröna Uddens camping i Mariehamn, som Ă€r huvudstad och enda stad i hela ögruppen. I huvudstaden bor drygt en tredjedel av Ă lands befolkning, som vid senaste folkrĂ€kningen var knappt 30 000 personer, utspridda pĂ„ 60 öar i olika storlekar. Vi hade förbokat sju övernattningar, inklusive midsommarhelgen, tillsammans med âBalltorparnaâ Eva och Göran samt âHisingsbornaâ Eva och Dennis. Redan vid ankomsten kĂ€nde vi att hĂ€r kommer vi att trivas. Solen sken pĂ„ en molnfri himmel, vindarna var svaga och sjön lĂ„g som en spegel vid foten av den grĂ€sklĂ€dda slĂ€nten som skulle bli vĂ„r boplats en vecka framĂ„t.
Pommern SkÀrgÄrdsriket har mycket att erbjuda och hÀr Àr det aldrig lÄngt till havet med det brÀckta vattnet. VÄrt första studiebesök blev Pommern, à lands stolthet, som Àr ett gammalt fyramastat segelfartyg som gjorde sin sista resa 1939, i samband med att andra vÀrldskriget bröt ut. BÄten Àr nÀstan 100 m lÄng och den seglade i 36 Är pÄ vÀrldens hav innan den skÀnktes till Mariehamns stad.
Förpiken pÄ det stÄtliga fyrmastade skeppet
Knapp 100 meter akterut sitter styrmannens stora ratt
Vid besöket fick vi ta pÄ oss hörlurar som vid Ätta olika stationer spelade upp hÀndelseförlopp som skulle relatera till det hÄrda sjömanslivet pÄ den tiden. NÀr vi var i köket till exempel fick kocken med besked veta av den stÀndigt druckne stewarden att det Àr han som bestÀmmer matinköpen och menyn och om nÄgon inte lyder den ordern, blir densamme bestraffad med kölhalning. NÀr vi stod vid en av dom fyra masterna spelades det upp en episod om hur det kunde lÄta nÀr jungmÀnnen skulle reva segel i mycket hÄrd vind vid Kap Horn. Det var ett intressant sÀtt att leva sej in i det hÄrda livet som sjömÀn fick utstÄ pÄ den tiden. Ett besök pÄ Pommern Àr ett mÄste om man Àr i nÀrheten för det Àr verkligen en intressant upplevelse. à lÀnningarna vÀrnar verkligen om oss cyklisterna. I stort sett har alla dom stora lederna en avgrÀnsad cykelled och bilisterna stannade alltid i god tid för att slÀppa fram oss nÀr vi skulle korsa en vÀg, vare sej om man var fotgÀngare eller cyklist.
Ăsterhamn VĂ„r första cykeltur gick till Ăsterhamn, dĂ€r man i den norra delen har bevarat en gammal hamn med tidsenliga segelfartyg och byggnader som grĂ„nat av tidens tand. Allt vittnade om den svunna tiden dĂ„ Ă„lĂ€nningarna nĂ€stan helt levde pĂ„ fiske. I sjökvarteret, som omrĂ„det kallas, lever fortfarande resterna av ett gammalt varv och en smedja. BĂ„t- och skeppsbyggerimuseum finns och Ă€ven ett antal utskĂ€nkningsstĂ€llen med allt frĂ„n pizza till kanelbullar.
Norra Ăsterhamn var fylld med nostalgiska bĂ„tar och bĂ„thus
DÀr finns Àven en liten kyrka som damerna titta in i
Vid vĂ„ra besök passade vi pĂ„ att fylla magen med nĂ„got, som till exempel en pizza. Vi ett tillfĂ€lle valde vi rĂ„raka som Ă€r en Ă„lĂ€ndsk specialitet. Hela rĂ€tten tillagades och serverades frĂ„n en kokvagn, typ korvkiosk. RĂ„rakan, rĂ„rivna potatis, grĂ€ddades i ett vĂ„ffeljĂ€rn och serverades med en klick sikrom och crĂšme fraiche. Det var fantastisk gott och doften av tjĂ€ra och tĂ„ng försĂ€mrade inte upplevelsen i den gamla nostalgiska hamnen. Mellan den norra och södra delen av Ăsterhamn finns det en modern smĂ„bĂ„tshamn som Ă€r en av Nordens största med cirka 300 gĂ€stplatser.
F.P. von Knorring
F.P. von Knorring i Ăsterhamnen dĂ€r den Ă€r dockad
Lite lĂ€ngre söderut besökte vi ofta det gamla restaurangskeppet F.P. von Knorrings underbar uteservering pĂ„ bryggan intill. BĂ„ten byggdes 1928 i NederlĂ€nderna, för att frakta varor och gods i kanalerna mellan Lemmer och Amsterdam. Fartyget avslutade sitt uppdrag 1959 och fram till 1989 bytte den ofta namn och arbetsuppgifter, innan den till slut dockades i Ăsterhamn. Den bar dĂ„ namnet Volga, men efter att den byggts om till restaurangbĂ„t döptes den till F.P von Knorring efter kyrkoherden Frans Peter von Knorring. Knorring, som levde mellan 1792 och 1875, var en mĂ€ktig man pĂ„ Ă land dĂ€r han bland annat bildade navigationsskola och 1858 startade Ă lands första tidning. Han har Ă€ven ett museum uppkallat efter sej och han stĂ„r staty i Mariehamn.
Midsommar Vid lunchtid, pÄ midsommaraftonen, var det dags för resning av den jÀttehöga och vackert dekorerade midsommarstÄngen i Engelska Parken, grÀsslÀnten vid Pommern och Sjöfartsmuseet. Det var en resning som heter duga, lÄng, stÄtlig och vacker.
Det var ingen lÀtt uppgift att resa den lÄnga stÄngen
StÄngens topp var smyckad med en solfÀrgad flagga som symboliserar livgivande vÀrme och under flaggan snurrade smÄ segelbÄtar runt stÄngen, som en symbol för den ÄlÀndska sjöfarten.
Den vackra toppen pÄ Ärets midsommarstÄng
Afton firade vi tillsammans med vÄra medresenÀrer vid husbilarna. Det var förvÄnansvÀrt lugnt och tyst bÄde pÄ campingen och i staden, men vi Ät och drack det som den svenska traditionen anbefaller och vi njöt av det helt underbara vÀdret som denna midsommarhelg hade att erbjuda. PÄ midsommardagen blev det en lÀngre cykeltur till bland annat NÄtö, sju kilometer frÄn Mariehamn och ytterligare tre kilometer lÀngre österut, till JÀrsö och daghemmet med det vackra namnet, SaltkrÄkan. PÄ hemvÀgen efter tvÄ mils cykling stannade vi för att Àta lunch pÄ Knorrings brygga. Jag bestÀllde stekt Abborre som var nÄgot av det godaste som passerat denna gastronomiska gom. Det Àr ocksÄ en av ögruppens specialiteter, liksom à landspankaka och RÄraka.
Det finns mycket att se och göra pÄ à land och pÄ vÄran korta vistelse hann vi inte ens med en brÄkdel, sÄ eventuellt kan det bli ytterligare ett Äterbesök.
Ett tips till er som har för avsikt att besöka öriket i Bottenhavet Àr att inte bara boka en plats under er vistelse, utan ta en eller ett par nÀtter pÄ olika stÀllen, för varje liten ö har alltid nÄgot att erbjuda, men sjÀlvfallet hÀnder det mesta i Mariehamn.
SevÀrdheter som vi missa, som vi tar nÀsta gÄng
Vandringslederna Grottstigen och Trollstigen med otroliga naturupplevelser pÄ ön Geta
BÄttur frÄn Mariehamn till Kobba Klintar och Rödhamn
Bomarsunds fÀstning med kvarlevor frÄn Ryska militÀren
Liner for two trÀffen VÀrdarna för Ärets trÀff, familjerna Rotsman och Bohman, hade bokat plats för 15 husbilar pÄ Grisslehamn Marina och Camping. En nyöppnad stÀllplats som förmodligen kommer att bli jÀttefin nÀr den fÀrdigstÀllts men som den sÄg ut nu sÄ finns det en del önskemÄl till övers att önska sej. Men som vanligt, det Àr inte platsen som avgör trivseln, det Àr umgÀnget. Första eftermiddagen blev en repris pÄ tidigare trÀffar. Det ena ekipaget efter det andra gled in och alla var snart framme för att önska de nyanlÀnda medlemmarna vÀlkomna. Senare pÄ kvÀllen, nÀr alla checkat in, dukade vi lÄngbord pÄ en tom yta mellan dom avgrÀnsade platserna. Mysfaktorn och ljudnivÄn steg som vanligt i takt med intaget av medhavda drycker till en decibel som till och med fick mÄsarna att tystna. VÀdret var helt underbart och utsikten över den gröna, vackra skÀrgÄrden i Ornöviken, satte sej som ett plÄster pÄ dom inopererade linserna. Vi intog vÄrt första morgonkaffe pÄ bryggan framför husbilen till en symfoni av sjöfÄglarnas stÀmmor. Det var en salig blandning av toner frÄn mÄsar, dopping, strandskator, kanadagÀss och sÄ vidare, som gav ifrÄn sej mer eller mindre njutbara toner för att höras och synas. Vi satt mitt inne i en barnkammare dÀr förÀldrarna bevakade sina nyklÀckta ungar medans andra lÄg och ruvade pÄ sina Àgg som Ànnu inte klÀckts. FÄglarna som redan klÀckt sina ungar hade fullt upp med att hÄlla andra arter borta nÀr dom dök likt kamikazepiloter ner mot dom smÄ dunbollarna. Ett fantastiskt skÄdespel som vi fick bevittna helt utan extra kostnad. Denna fantastiska skÀrgÄrdsmiljön gav oss, trots symfonin, en helt gudomlig start pÄ vÄr första dag i ett soligt Grisslehamn PÄ förmiddagen, nÀr alla Liner For Two-ekipage hade etablerat sej, bildades smÄ grupper vid och runt husbilarna. Vissa tog en promenad i omgivningarna, andra nyttjade tur och returresan till à land, som ingick i campingavgiften. SjÀlva tog vi en cykeltur ut till spetsen pÄ Singö, en nÀtt liten rumpnötare pÄ cirka fem mil, fram och tillbaka, i grönskande natur med syrener, liljekonvalj och dammiga grusvÀgar.
Banderoll som uppmanar bilister att köra sakta pÄ Singö
Lördagseftermiddagen Àr av tradition vigt Ät en gemensam middag pÄ nÄgon nÀrliggande restaurang. à rets matintag blev pÄ campingrestaurangens brygga och i vanlig ordning steg antalet decibel i takt med att dryckerna bars in.
Bryggan dÀr vi avnjöt Ärets gemensamma middag
Maten var helt i klass med vad man kan begÀra pÄ en camping liksom dryckerna. Personal visade verkligen sin uppskattning, för att vi valt deras restaurang, med Àkta glÀdje utan nÄgra pÄklistrade serviceleende. Vi trivdes, personalen trivdes⊠ja alla sÄg ut att mÄ bra pÄ den soliga bryggan, utom en individ. En mÄs som i bostadsbristens tid valt sin bostad utan tanke pÄ kommande invasion av bÄtÀgare och campingfolk. MÄsen hade hittat en blomkruka, bara nÄgon meter frÄn bordet dÀr vi satt och den sÄg mÀrkbart störd ut nÀr vi en efter en gick fram för att se pÄ fÄgeln som för tillfÀllet lÄg och ruvade pÄ sina Àgg.
MÄsens blick var som en svetslÄga och inget att leka med
Den fortsatta sommarkvÀllen avnjöts i olika stora grupperingar i och runt vÄra husbilar. Det var en fantastisk syn att se sÄ mÄnga Liner For Two uppstÀllda i en halvmÄnecirkel, det var nÀstan som man ville fÀlla en tÄr.
Liner For Two pÄ Grisslehamns Marina och Camping
Detta var vÄr tredje trÀff tillsammans med ekipagen som har tre rum ock kök och det lutar Ät att Omberg, det vackra berget pÄ VÀtterns östra strand, kommer att bli nÀsta Ärs destination
NĂRÂ GULDET Â TALARÂ ĂRÂ ALLÂ RESONERINGÂ FRUKTLĂSÂ Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â KARAKTĂRÂ ĂRÂ ENÂ FULLKOMLIGTÂ UTBILDADÂ WILJA
à kulla Bokskogar I triangeln mellan Falkenberg, Varberg och Ullared, i de inre delarna av Halland ligger à kulla Bokskogar, som sedan 2005 kategoriseras som TuristomrÄde. OmrÄdet Àr cirka 50 kvadratkilometer stort och inom omrÄdet finns, förutom de vackra bokskogarna, ett rikligt utbud av sevÀrdheter, aktiviteter, matstÀllen, övernattningar mm. MÄnga aktiviteter utgÄr frÄn à kullas gamlastationsbyggnad dÀr det ocksÄ finns restaurang, stÀllplats och stuguthyrning. En av de mest spektakulÀra sevÀrdheterna inom à kulla TuristomrÄde Àr Bexells Talande Stenar. Ett intressant kulturarv som pÄminner dagens besökare om hur mÀnniskor tÀnkte och utryckte sej förr. Det Àr en fantastisk upptÀckt, en modernare variant pÄ runskrift, med inhuggna tÀnkvÀrdheter i stenar som Àn i dag Àr högintressanta.
Den gamla nedlagda stationsbyggnaden i Ă kulla
Förutom Bexells skrifter i Torstorpsskogen kan man besöka platsen dĂ€r den omtalade âBockstensmannenâ mördades för cirka 600 Ă„r sedan, cykla pĂ„ den nedlagda jĂ€rnvĂ€gen mellan Varberg och Ătran, fiska och paddla pĂ„ Yasjön mm, eller bara botanisera fritt i de tidlösa trolska bokskogarna vars bladverk bildar ett jĂ€ttestort mörkt tak.  Â
Bexells Talande Stenar Inom Ă kulla Bokskogar, levde och verkade godsherren och riksdagsmannen Alfred Bexell (1831â1900) pĂ„ godset Torstorp. Bexell var en kunnig och omtyckt person med stort hjĂ€rta och ödmjukhet MĂ„nga hantverkare och bönder stod i kö för att fĂ„ arbeta pĂ„ Bexells gods och dom som arbetade dĂ€r blev alltid vĂ€l omhĂ€ndertagna. Under sju Ă„r i slutet pĂ„ 1800-talet och i slutet av Bexells liv, lĂ€t Alfred Bexell ett par försupna stenhuggare hugga in ett stort antal namn och tĂ€nkvĂ€rdheter pĂ„ stora stenar, hĂ€llar och klippblock i skogarna kring godset.
Vissa tÀnkvÀrdheter Àr bÄde lÄnga och svÄrlÀsta
Bakgrunden till varför han gjorde detta gedigna arbete vet man inte, men en teori kan vara att han helt enkelt ville förmedla sin livsfilosofi till eftervÀrlden. En annan teori Àr att han ville bevara det svenska sprÄket, men mÄnga tror att det var för att ge de försupna mÀnnen arbete och uppehÀlle. Efter Alfred Bexells död föll inskriptionerna i glömska och stenarna tÀcktes med mossa och andra ljusskygga vÀxtarter i den tÀta mörka bokskogen. En sommardag 1925, ett kvarts sekel efter Bexells bortgÄng, upptÀckte nÄgra skogshuggare skrifterna och sedan dess har intresset för att hitta nya inristningar stÀndigt vÀxt. Fler och fler började rensa stenar frÄn mossa och annat i hopp om att finna nya tÀnkvÀrdheter eller namn. I dag har man skrapa fram inte mindre Àn 160 tÀnkesprÄk och minst 550 namn pÄ mer eller mindre kÀnda personer. De flesta inskriptionerna finns pÄ större stenar men 16 stycken finns pÄ hÀllar och tre stycken pÄ klippvÀggar. Sedan nÄgra Är tillbaka fyller man skrifterna med röd för att de ska synas bÀttre i den mörka Torstorpsskogen.    SÄ sent som 1993 upptÀcktes dom senaste fynden och förmodligen finns det Ànnu i dag oupptÀckta inristningar.
NĂ„gra av de 160 tĂ€nkvĂ€rdheter som upptĂ€ckts (Allt Ă€r skrivet i versaler och stavningen Ă€r inte alltid sĂ„ som vi stavar i dag). ATT FELA MĂNSKLIGT ĂR, GUDOMLIGT ATT FĂRLĂ TA ALL ĂFERDRIVEN LYX FĂRDERVAR SEDER OCH SMAK BĂTTRE SLITNA MED FOTEN ĂN MED TUNGAN
DEN VISE Ă R ĂR ALLTID FĂRTĂNKSA LĂTTJA ĂR DJEFVULENS HUFVUDKUDD DET GIFVES INGEN VĂRRE SJUKDOM ĂN STĂNDIGT MISSNĂJE ENDAST DEN OKUNNIGE ĂR FATTIG EN APA ĂR OCH FĂRBIFVER EN APA ĂVEN OM HON PRYDES MED GYLLENE SMYCKEN ETT GODTT SAMVETE ĂR BĂTTRE ĂN TVĂ WITTNEN DEN TID SOM FLYTT KOMMER ICKE Ă TER HUR MAN ĂN KLAGAR OCH HUR MAN ĂN GRĂ TER FATTIGA OCH RIKA DĂDENS HAND GĂR LIKA
NĂ„gra av de 550 namnristningar som upptĂ€ckts LUDWIG VAN BEETHOVEN JULIUS CAESAR SELMA LAGERLĂF CARL VON LINNEÂŽ NAPOLEON BONNAPART
NÀr man besöker Torstorpsskogen bör man ta god tid pÄ sej och grundligt betrakta de tÀnkvÀrda orden som faktiskt pÄ mÄnga sÀtt gÀller Àn i dag. Man kan se inskriptionerna Äret runt men dom kommer bÀst till sin rÀtt nÀr bokskogens skira blad skimrar i grönt mot de mossbeklÀdda stenarna.
HÀr hittar du de talande stenarna à kulla Bokskogar ligger i en triangel mellan Varberg, Ullared och Falkenberg. Torstorpsskogen, med Bexells Talande Stenar dÀr skrifterna finns, kan nÄs frÄn alla tre platserna. FrÄn E6:an viker du av i södra infarten mot Varberg mot Ullared. FrÄn vÀg 153 följer du skyltningen mot Grimeton och Torstorps GÄrd. SvÀng vÀnster vid skylt Golfbana. Passera golfbanan och fortsÀtt pÄ grusvÀgen in i skogen tills du kommer till en stor parkeringsplats. DÀr finns en informationstavla som visar vÀgen till stenarna. Det Àr hel ok och kostnadsfritt att övernatta pÄ parkeringen.
 Njut av natur och historik i triangeln mellan Varberg, Ullared och Falkenberg
För fjÀrde gÄngen vÀljer vi att klimatemigrera till sydligare breddgrader och Àven denna gÄng Àr det Medelhavet som skall bli vÄrt huvudmÄl. Sommaren, som börjar nÀrma sej sitt slut, har varit helt fantastisk hÀr hemma tillsammans med underbara vÀnner och hÀrliga husbilsturer i vÄrt vackra land. Minnena frÄn den senaste vintern pÄ hemmaplan, finns fortfarande kvar pÄ hÄrddisken, det var Äret dÄ coronapandemin stoppade oss för att fly det bohuslÀnska klimatet. Det var kallt och blÄsigt med ett blöttungt grÄsvart tÀcke som hindrade solen för att trÀnga igenom. Ju Àldre man blir, desto större krav, eller önskemÄl, har man pÄ vÀdret. I ungdomen var det roligt med vinter och jag minns framför allt de vintrar som var kalla, soliga och snörika. Man kunde Äka skidor eller sola sej i en snöglÀnta, man tog med sej pick och pack ut i skogen för att grilla eller bara njuta av naturen, men det var dÄ och dÄ Àr inte nu. Det kÀnns alltid lite vemodigt nÀr sommaren nÀrmar sej sitt slut och det Àr oberoende av om man skall resa bort eller vara kvar hemma. Det börjar med att man vrider tillbaka klockan och vips förkortas eftermiddagsljuset med en timme. Utemöbler, blomkrukor, prydnadssaker och sÄ vidare, stÀlls undan inför vintern och kvar blir en tomt som ser helt naken ut. Man gÄr in en slags dvala som delvis rÀddas av vegetationens fÀrgsprakande palett som skiftar frÄn de gröna nyanserna till guldockra till vinrött. Det Àr vackert men kortvarigt, för efter dom första höststormarna Àndras hela naturen till en grÄskalig massa, som inte vÀcks till liv förrÀn vÄrens första vÀrmande solstrÄlarna trÀnger undan vintern. Men som sagt, nu chansar vi inte pÄ att vara hemma i vinter, dÀrför har vi packat Carthagon med allt som kan behövas och lite till för vÄr överlevnad i cirka sex mÄnader framÄt. Allt Àr lÄst, grannarna underrÀttade och förhoppningsvis hÄller tjuvarna sej borta. VÄra planer för resan söderut Àr nÄgot annorlunda i Är. Tanken Àr att följa Atlanten genom Tyskland, NederlÀnderna, Belgien, Frankrike, norra Spanien med Biscayabukten och Portugal till den spanska sydspetsen. VÄrt första lÀngre stopp har Helena bokat pÄ camping Almayate, strax utanför Torre del Mar i Spanien. DÀr har hon bestÀmt att vi skall dansa med tomten och skÄla in det nya Äret.
Zwolle, NederlĂ€nderna Efter en kortare tur mellan Tjörn och Göteborg, cirka sju mil, mönstrade vi pĂ„ StenafĂ€rjan till Kiel i Tyskland. VĂ„rt vĂ€gval denna gĂ„ng berodde framför allt pĂ„ att vi kortade körstrĂ€ckan med cirka 60 mil mot den traditionella vĂ€gen över Ăresundsbron och fĂ€rjan mellan Rödby och Puttgarden. Att vi dessutom tjĂ€nade nĂ€stan 1000 kronor, delvis pĂ„ grund av vĂ„ra skyhöga dieselkostnader, gjorde ju valet enkelt.
Stena Scandinavicas vÀg genom Danmark
Vi vaknade utsövda och pigga och det första vi ser frĂ„n fönstret i hytten, Ă€r kontinenten. Vi hade nu nĂ„tt den del av resan som Ă€r den enskilt dyraste kostnaden för oss campare som vĂ€ljer att vidga vĂ„ra vyer söder om Sverige. Framför oss, till vĂ„rt första stopp pĂ„ resan söderut, hade vi cirka 40 mil och tidig eftermiddag checkade vi in pĂ„ camping ât Hofje van Hoog-Zuthem nĂ„gon kilometer utanför Zwolle. Innan vi nĂ„dde mĂ„let fyllde vi tanken med diesel som Ă€ven hĂ€r var obekvĂ€mt dyr, men Ă€ndock cirka fem kronor billigare per liter, Ă€n hemma.
Zwolle, NederlÀnderna Vi möttes av en parkliknade camping som sÄg nÄgot ovÄrdad ut och nÀr vi fick veta att den var pÄ vÀg att stÀngas inför vintern, förstod vi orsaken. Det fanns absolut inget att klaga pÄ, hygienutrymmen var vÀlskötta och rena och personalen var bemötande. Byggnaderna var typiska för sommarcamping med mÄnga hÀrliga och öppna uteplatser för ljuvliga sommarkvÀllar.
En hÀrlig samlingsplats för festliga sommarkvÀllar
Ăr man i NederlĂ€nderna skall man cykla, det Ă€r nĂ€mligen ett cykelland fullt jĂ€mförbart med de danska traditionerna. Innan vi Ă€ntrade vĂ„ra jĂ€rnhĂ€star fick Helena en cykelkarta i receptionen som bland annat visade en led utmed IJssel kanalen till en liten by med namnet Wijhe. Det var medvind och solen sken och efter knappt en timme nĂ„dde vi den lilla byn, dĂ€r vi bestĂ€mde oss för att göra ett vĂ€tskestopp, för motionerar man, mĂ„ste man fylla pĂ„ med vĂ€tska. Vi har som vana att alltid stödja de lokala restaurangnĂ€ringarnas överlevnad och efter vĂ„rt bidrag till nĂ„gra uteserveringar, var det dags att vĂ€nda Ă„ter.
Helena gör sitt för att stödja nÀringsidkarna
Med kartans hjÀlp letade vi oss fram till en liten bilfÀrja som tog oss över till andra sidan kanalen, dÀr cykelleden fortsatte men nu i motsatt riktning. Solen sken fortfarande och nu hade vi en svag vind rakt emot oss vilket inte vÄllade nÄgra större problem. TvÀrtom, vi njöt i fulla drag av cykelturen pÄ den platta men levande landsbygden, med odlingar, betesdjur och de mer eller mindre angenÀma dofterna frÄn ladugÄrdarna, precis som jag minns frÄn mina tidiga Är i Danmark. Efter ytterligare nÄgon timma pÄ cykeln var det dags att korsa kanalen igen. Men nu var det ingen bilfÀrja utan en mindre bÄt för passagerare med eller utan cyklar.
Helena stiger pÄ bÄten som tar oss över IJssel kanalen
VÀl pÄ rÀtt sida kanalen var det nu bara en halvtimmes cykeltur tillbaka till campingen. NÀr man försöker uttala de nederlÀndska namnen kan man fundera pÄ hur dom fÄtt ihop denna blandning av bokstÀver. Ta campingens namn till exempel, hur gick det till och hur uttalas det? Lika illa Àr det med mÄnga andra orter och byggnader. Afsluidijk till exempel, den omtalade vallen som skyddar landet frÄn Atlanten, det gÄr ju bara inte att ljuda det, inte ens i onyktert tillstÄnd, det Àr helt omöjligt. Min teori Àr att man fyller en tombola med bokstÀver, stora och smÄ, som man rullar runt nÄgra varv. DÀrefter plockar man ut en bokstav Ät gÄngen som lÀggs i en lagom lÄng rad och sÄ fÄr det bli som det blir. Men jag förstÄr inte hur nederlÀndarna sjÀlva kan uttala orden och det Àr vÀl dÀrför det Àr helt omöjligt att begripa vad folk sÀger ocksÄ. Efter tre övernattningar och ett par hÀrliga och upplevelserika dagar, pÄ denna icke uttalbara camping, var det dags att skaka liv i dom 235 hÀstarna under motorhuven pÄ Carthagon.
Honfleur, Frankrike MÄlet för dagen var att hitta en övernattningsplats pÄ vÄr vÀg mot det omtalade klostret, Mont Saint Michel i Frankrike. Ett kloster som ibland ligger pÄ en ö och ibland pÄ fastlandet, beroende pÄ att tidvattnet kan skilja upp till 14 meter mellan ebb och flod. Vi startade lÄngt före soluppgÄngen för att komma sÄ lÄngt söderut som möjligt innan dagen var slut. Att köra de 85 milen till klostret, pÄ en dag, kÀndes lite vÀl lÄngt för vi har alltid som prioritet att njuta av resan, hela resan, utan att stressa. Trots den tuffa och nÄgot stressiga morgontrafiken i NederlÀnderna och trafikkaoset i beslutÄngestens tempelstad, Bryssel, sÄ slukades mil efter mil i rask takt utan trötthetssyndrom. NÀr vi sÄg att det bara var ett tiotal mil kvar till den omtalade kuststaden Honfleur vid mynningen pÄ Seine, bestÀmde vi oss för att Äka dit. Bara nÄgon kilometer frÄn den lilla staden, passerade vi Pont du Normandie, som tillhör en av vÀrldens största broar, en vajerbro med total lÀngd pÄ 2 kilometer och 143 meter och spann pÄ 856 meter.
Förutom utsikten fanns hÀr ett vackert kapell frÄn 1500-talet och som bara av en hÀndelse, var det ett utskÀnkningsstÀlle som korsade vÄr vÀg ocksÄ.
Kapellet frÄn 1500-talet
Tre övernattningar blev det och det Àr ju detta som Àr friheten med husbil, man kan ombestÀmma sej nÀr man vill och hur man vill.
Det magiska klostret Mont Saint Michel, med sitt ursprung frĂ„n 700 talet e.Kr. Ă€r inte bara ett kloster, det Ă€r Ă€ven Frankrikes minsta kommun med 29 innevĂ„nare. I dag Ă€r Mont Saint Michel en turistattraktion, med mer Ă€n 3 miljoner besökare varje Ă„r och det var ett av huvudmĂ„len pĂ„ vĂ„r flykt frĂ„n grĂ„vĂ€dret. Men det hela har sitt ursprung frĂ„n 700-talet e.Kr, nĂ€r kyrkoherden Aubert av Avranche lĂ€t bygga ett enkelt kapell pĂ„ halvön Mont-Tombe, som klippan med Mont Saint Michel heter. Enligt legenden skall kyrkoherden i drömmen blivit tillsagd av Ă€rkeĂ€ngeln Michel att bygga ett kloster pĂ„ halvön, men Aubert trodde först att det bara var en dröm. Efter ett andra försök frĂ„n Ă€rkeĂ€ngeln hotade han med att göra ett hĂ„l med tummen pĂ„ Auberts panna om han inte gjorde som han blivit tillsagd. Kyrkohedern trodde fortfarande att det var en dröm och dĂ„ gjorde Michel ett avtryck med sin tumme pĂ„ Auberts pannan. DĂ„ förstod S:t Aubert att Ă€rkeĂ€ngeln menade allvar och satte genast igĂ„ng med att bygga ett kloster. Kyrkoherden S:t Auberts huvud, med hĂ„let i pannan efter Michels tumme, finns i dag avgjuten i en nĂ€rliggande kyrka. Dessutom har man i dag en tre meter hög staty pĂ„ Ă€rkeĂ€ngeln, Michel i guld, pĂ„ klostrets högsta torn. Mont Saint Michel, skall ses i verkligheten. Jag var hĂ€r i min ungdom för cirka 50 Ă„r sedan och tyckte redan dĂ„ att det var en helt fantastisk byggnad. SĂ„ vacker, sĂ„ komplett med tanke pĂ„ klostrets Ă„lder och i dag, efter ett helt arbetsliv som byggare, fattar man absolut inte hur denna skapelse har kunnat genomföras. Det Ă€r helt ofattbart hur den mĂ€nskliga handen, bara med hammare och huggmejsel, kunnat utföra detta. De Ă„tta pelarna, som bĂ€r upp högtornet till exempel, Ă€r minst en och en halv meter i diameter, och minst 20 meter höga, helt uthuggna i stora cirkelformade stenblock. Hela byggnaden Ă€r ett arkitektoniskt mĂ€sterverk frĂ„n ritningar till hantverk. Helt otroligt och sjĂ€lv gnĂ€ller jag nĂ€r batteriet i skruvdragaren Ă€r slut. Tiderna förĂ€ndras och vi med dem, vi gör mycket i dag som dom inte kunde göra pĂ„ den tiden och tvĂ€rt om. Bukten runt Mont Saint Michel har en av Europas största tidvattenvariationer med en höjdskillnad, som mest, pĂ„ 14 meter mellan ebb och flod. Under nĂ„gra timmar varje dygn Ă€r Mont-Tombe en ö och kan endast nĂ„s med den nya bro som byggts pĂ„ senare Ă„r mellan fastlandet och klippan. Det Ă€r en fantastisk naturförestĂ€llning att se nĂ€r vattnet stiger över det vattenfria landskapet runt klostret. I folkmun kallas det ofta för âDen rusande damenâ eller âGalopperande hingstarâ beroende pĂ„ att vattnet stiger med mycket hög hastighet. Jag minns frĂ„n ungdomen nĂ€r jag och min kompis Ronny var hĂ€r, nĂ€r vi med tidvattnet i hasorna flydde i panik över deltalandskapet till fastare mark.
Det leriga landskapet som skiljer klostret frÄn fastlandet vid lÄgvatten
Det Àr cirka 50 Är sedan och lÄngt innan det fanns en bro. TvÄ övernattningar blev det pÄ Camping Aux Pommier i Beavior som ligger cirka fem kilometer frÄn klostret, innan vi knappade in vÄr nÀsta övernattning pÄ vÀgen mot Medelhavet.
Hela Citadellet, som omrĂ„det heter innanför murarna, har tidigare fungerat som militĂ€rförlĂ€ggning, Ă€r i dag ett mycket uppskattat friluftsomrĂ„de för flanörer till elitmotionĂ€rer. Vid ett tillfĂ€lle, nĂ€r vi irrade omkring i den gamla stadsdelen, trĂ€ffade vi pĂ„ en svensk dam som var bofast pĂ„ ön. Hon hade mycket att berĂ€tta om ön och dessutom visade hon oss, sitt tiomiljoners projekt, som hon skulle flytta in i om ungefĂ€r ett halvĂ„r. Hon var bosatt pĂ„ ön sedan fem Ă„r tillbaka och hĂ€r hade hon bestĂ€mt sej för att bo resten av sitt liv. Fullt förstĂ„eligt, för benĂ€mningen âljusets öâ fĂ„r man inte bara, den har man förtjĂ€nat. Det överraskande var att man kunde se Fort Boyard, dĂ€r Gunde peppar kĂ€ndisar att utföra tĂ€vlingar som ligger lĂ„ngt utanför deras normala komfortzon. Fortet ligger ganska lĂ„ngt frĂ„n land, men det var inga problem att se den, frĂ„n öns norra sida. Vi trivdes sĂ„ bra pĂ„ ön att vi efter tvĂ„ nĂ€tter pĂ„ Camping La Brande, gjorde en förflyttning nĂ„gra mil lĂ€ngre norrut till en stĂ€llplats Le Moulin, strax utanför Saint-Denis.
Zarautz, Spanien NĂ€stan pĂ„ klockslaget, tvĂ„ veckor efter det vi steg pĂ„ KielfĂ€rjan i Göteborg, anlĂ€nde vi Grand Camping Zarautz i Spanien. VĂ€dret var helt fantastiskt med solsken och behaglig nordbotemperatur, inte för varmt och inte för kallt. TerrĂ€ngen i denna del av Spanien Ă€r snarlik Alperna i Ăsterrike med branta grönklĂ€dda sluttningar, lĂ„gvĂ€xande buskage och samma arkitektur pĂ„ mĂ„nga byggnader.
Alpliknande natur och byggnader
Campingen, som Àr belÀgen pÄ toppen av ett 120 meter högt berg, bjöd pÄ en helt fantastisk utsikt över Biscayabuktens blÄnande vatten.
Viken vid Zarautz Àr mycket populÀr bland surfare
Zarautz Àr ett mecka för surfare och frÄn campingen, sÄg man förutom playan och den lilla byn, ett stort antal surfare som plaskade omkring i de skummande vÄgorna som bildas dÀr havet möter land. Nackdelen med att bo sÄ högt upp Àr att det var jobbigt att ta sej bÄde upp och ner. NÀrmaste vÀgen till byn var en brant stig med 439 ganska ojÀmna trappsteg och dÀremellan stensatta stigar med kraftig lutning. Alternativet var att följa den nÀstan fyra kilometer lÄnga bilvÀgen, men Àven efter en sÄ lÄng uppförsbacke sved det ordentligt i lÄren. PÄ den mycket vÀlordnade ACSI campingen fanns bÄde affÀr och restauranger och strax intill ligger Bodega Talia-Berri, en vingÄrd som tyvÀrr var stÀngd för sÀsongen.
Bodega Talai-Berri ovanför vinodlingarna
Vid ett tillfÀlle tog vi apostlahÀstarna ner till den lilla byn Orio, som ligger pÄ Zarautz motsatta sida av berget. Den smala bilvÀgen ner till byn var ungefÀr en kilometer kortare Àn bilvÀgen till Zarautz, men nÀr höjdmetrarna Àr samma och strÀckan Àr kortare, dÄ blir det brantare, och det blev det.
PÄ vÀgen till Orion passerade vi mÄnga hus för den som Àr hÀndig
För tredje gÄngen pÄ lika mÄnga dagar, fick jag kÀnna pÄ att jag bara har tvÄ Ärsringar kvar till 80 samt att en femtedel av min kropp Àr rent övergödning. Med genomblöt t-shirt och stela vadmuskler slÀpade jag mej in pÄ campingbaren dÀr Helena bestÀllde in varsin stor öl. Den ölen visste var den hörde hemma.
VÀdret fortsatte att hÄlla i sej och vi fortsatte att trivas pÄ hyllan. NÀr Helena en dag ville gÄ en Ànnu lÀngre runda bad jag vÀnligen men bestÀmt om att fÄ avstÄ. Jag valde i stÀllet att besöka resterna av en nedlagd gammal hamn med omlastningsstation frÄn 1909 som ligger strax nedanför campingen. Hamnen var bara i drift ett tjugotal Är eftersom jÀrnmalmen tog slut i de nÀrliggande gruvorna och 1940 monterades hela omlastningsstationen med kranar och linbanor ner.
Resterna av den gamla omlastningsstationen
Man sparade stora delar av byggnaderna till eftervÀrlden och i dag tillhör platsen en av de dokumenterade sevÀrdheterna i denna del av Spanien. Efter fyra helt underbara dagar i solsken, blev vÀdret betydligt ostadigare, med regn och stormliknande vindar över Biscaya. Men helheten pÄ vistelsen har varit helt underbar med mÄnga fysiskt krÀvande, men vackra vandringar i bergen och en campingplats som platsar pÄ vÄran topp femlistan, med extra allt. Den fortsatta planen var att fortsÀtta Ànda upp till den nordligaste spetsen i Spanien, men eftersom metrologerna spÄdde sÀmre vÀder i den delen av landet, ombestÀmde vi oss. Vi riktade i stÀllet in oss pÄ att dra oss lÀngre söderut. Sju nÀtter blev det pÄ Grand Camping Zarautz och tack vare att vi hade ACSI kortet fick vi en natt gratis.
Biscayabukten NĂ€r jag som 15 Ă„ring gick uppför lejdaren pĂ„ en styckebĂ„t med allt mitt bagage och alla mina drömmar, var jag nog den lyckligaste och mest ovetande mĂ€nniskan i hela vĂ€rlden. Eftersom grĂ€nsen âatt fĂ„ gĂ„ till sjössâ pĂ„ den tiden var 16 Ă„r, var mina förĂ€ldrar tvungna att godkĂ€nna min ansökan att fĂ„ mönstra pĂ„ bĂ„ten som jag sökt jobb pĂ„. Min mor sa helt tvĂ€rt nej men far lyckades efter nĂ„gra veckor övertala henne. Dagen efter ansökan godkĂ€nts fick jag jobb som kockelev pĂ„ M/S Kolsnaren och bara ett halvt dygn senare, lĂ€mnade lotsen bĂ„ten utanför Vinga.
M/S Kolsnaren, byggd 1944 pÄ Eriksbergs varv
Det var tidig morgon och jag hade knappt hunnit borsta tÀnderna innan arbetet i kabyssen satte igÄng. En barsk alkoholstinkande och fördrucken stewart önskade mej vÀlkommen liksom kocken och andrekocken. Det var vi tre som skulle ansvara för att besÀttningen fick tre mÄl mat om dagen och att dom som hade nattpassen fick sina matpaket. Detta var starten pÄ mitt nÀstan tvÄÄriga sjömansliv som bestod av bÄde ris och ros och varför jag skriver om det hÀr beror pÄ att vi nu befunnit oss vid Biscayabukten under en dryg vecka. Den 112 meter lÄnga bÄten hade ett Dwt (bruttolastförmÄga) pÄ 6060 ton, en ganska liten bÄt sett till dagens mÄtt och den gick med styckegods mellan Skandinavien och kusterna runt Afrika. Första gÄngen, nÀr vi var i Engelska kanalen och nÀrmade oss Biscayabukten, rapporterade kaptenen om farorna pÄ denna strÀckning. Dom erfarna sjömÀnnen passade ocksÄ pÄ att berÀttade ocksÄ hissnande historien om olyckor och förlisningar som skett just dÀr genom Ären. Men pÄ vÄr strÀckning mellan Norden och Afrika, mÄste man passera genom bukten, om man inte vill runda hela England. Biscayabukten var och Àr fortfarande ökÀnt för sitt oförutsedda vÀder. Havet kan pÄ nÄgra fÄ timmar Àndra karaktÀr frÄn stiltje till full storm och med dÄtidens bÄtar kunde det vara helt förödande. NÀr jag för tredje gÄngen skulle passera Biscaya, varnade kapten för oroligt vÀder med gropig sjö, vilket han av sÀkerhetsskÀl gjorde varje gÄng vi skulle passera bukten. Det regnade och blÄste nÀr jag gick till kojs, men det var inget som oroade. Efter drygt ett Är pÄ bÄten hade man ju vant sej vid sjömanslivet och jag hade Àven hunnit med att bli uppgraderad till andrekock. Mitt i natten gick larmet och alla visste vad som gÀllde. Nu var det bara att pÄ kortast tÀnkbara tid hitta sin position i livbÄten som vi trÀnat pÄ ett otal gÄnger under min vistelse ombord. Fyra livbÄtar, med plats för 8 personer i varje, satt förtöjda i vinschar ovanför dÀcket och varje person hade sin egen plats dÀr Àven de personligt instÀllda flytvÀstarna lÄg. Nu var det skarpt lÀge, det var nu alla skulle veta vad som gÀllde i en krissituation och bara ett tiotal minuter senare var hela Biscayabukten i uppror. Havet var becksvart och regnet piskade pÄ med vÄldsam kraft. BÄten fullkomligt drÀnktes nÀr vÄgorna sköljde in över dÀcket medans vi for omkring som en kork i den upproriska bukten. DÀr satt vi fastspÀnda och kunde inget annat göra, vi kunde bara hoppas pÄ att den ökÀnda bukten skulle lugna ner sej. Det var bara att vÀnta pÄ ytterligare order frÄn kaptenen och efter ett par timmar kom ordern, faran Àr över. Det Àr just detta som Biscayabukten Àr kÀnt för, ena stunden lugnt och skönt och nÀsta stund full storm och tvÀrt om.
Den hÀr historien har inget med vÄr klimatemigration att göra. Jag blev bara pÄmind om hÀndelsen nÀr jag nu, drygt 60 Är senare, blickade ut över Biscayabukten som för dagen bjöd pÄ kraftiga vinbyar och ett piskande regn.
Tordesillas, Spanien FrÄn Zarautz till dagens mÄl, Tordesillas. var det drygt 36 mil i sydvÀstlig riktning. Dom första tio milen gick genom ett mycket dramatiskt landskap, med broar och tunnlar som avlöste varandra. NÀr man kör pÄ dessa fyrfiliga betalvÀgar, som trots höga berg och djupa raviner, Àr nÀstan helt horisontella, fÄr man en viss förstÄelse för att det kostar, Àven fast det svider i plÄnboken. LÀngre söderut pÄ dagens etapp möttes vi av jordbruk pÄ stora böljande fÀlt och man kunde se plöjda Äkrar sÄ lÄngt ögat nÄdde. HÀr var det inga vÀgavgifter och direkt mÀrkte man att underhÄllet var nÄgot sÀmre, men fortfarande i ett fullt godtagbart skick. Det var söndag och i Spanien, liksom mÄnga andra europeiska lÀnder, Àr lÄngtradartrafiken förbjuden pÄ helgerna vilket gör att det flyter pÄ bÀttre för oss som kör nÄgot fortare Àn den tunga trafiken och nÄgot saktare Àn smÄbilarna. Det blir en jÀmnare körning och inte sÄ mÄnga filbyten. Vi checkade in pÄ Camping El Astral vid lunchtid och pÄ andra sidan floden Duero sÄg vi den medeltida staden och bron Puente de Tordesillas.
Puente de Tordesillas
Dagen efter ankomsten promenerade vi över den gamla, men mycket vackra bron, till de gamla stadsdelarna med byggnader frÄn medeltiden. Vissa av dom gamla fastigheterna var i akut behov av en hÀndig hand om mÄlsÀttningen Àr att bevara dom för framtiden.
Ung stark person med överflöd av energi sökes
Varje Är, den 15 september, ordnar stadsförvaltningen i Tordesillas en nÄgot mer spektakulÀr fest för ortsborna. Ett jÀttejippo som fÄr mÀnniskor att vallfÀrda hit frÄn omgivningar, gamla som unga som vill vara med pÄ festen.
Tjuren symboliserar ”Puente de la Vega”
Man slÀpper ut en fullvuxen tjur pÄ dom smala gatorna i de centrala delarna av den gamla staden. DÀr drivs och hetsas djuret genom trÄnga gator av folk som attackerar den med knivar och spjut. Tjurens kamp mot döden pÄgÄr under ungefÀr en timmes tid och inte förrÀn det plÄgade djuret har kommit över bron, Puente de Tortillas, fÄr den dödas Toro de la Vega, som kallade jippot kallas, anses vara en av de rÄaste tjurfÀktningsturneringar som existerar i dag. Camping al Astral var en angenÀm överraskning med en bra restaurang, rena fina hygienutrymmen, men kalla, och stora hÀrliga platser med ström. Efter tvÄ nÀtter lossade vi handbromsen och före dagens ljus hade vi passerat bommen pÄ campingen. Framför oss hade vi nÀstan 80 mil till vÄrt nÀsta stora huvudmÄl, Albufeira i södra delen av Portugal.
Albufeira, Portugal Vi tillbringade nĂ€rmare 10 timmar av dagen pĂ„ tvĂ„filiga motorvĂ€gar genom ett böljande landskap med olivlundar, odlingar och nyplöjda sĂ€desfĂ€lt. VĂ€garna var i bra skick med nĂ„gra fĂ„ kortare strĂ€ckningar, som var i behov av ett nytt ytskikt. Men det bĂ€sta av allt, inte en enda betalstation pĂ„ hela dagsetappen, det kĂ€ndes nĂ€stan som att vinna pĂ„ lotteri. Trötta, men glada efter den lĂ„nga resan, anlĂ€nde vi Albufeira Camping pĂ„ Algarvekusten i Portugal. Eftersom vi nu var sĂ„ lĂ„ngt vĂ€sterut kom vi in i en annan tidszon och Ă€n en gĂ„ng detta Ă„r, fick vi vrida tillbaka klockan med en timma. Nu blev det svĂ„rt med alla svenska tv-tider som skall passas, âRobinsonâ, âBonde söker fruâ, âIdolâ âHandbolls EMâ och sĂ„ vidare.
Vi har nu avverkat cirka 320 mil frÄn det vi lÀmnade Tjörn och ju nÀrmare Medelhavet vi kommer desto behagligare temperaturer. Men det kan Àven bli regn, mycket regn, vilket vi fick veta bara nÄgon timme efter incheckningen. Hela campingen flöt, vilket gav oss en vÀlkommen vila efter en hel dag pÄ vÀgarna. Det var bara att dra handbromsen, hÀlla upp ett glas rött, eller tvÄ och slappa framför TV; n med handbollsmatchen Sverige-Danmark. NÀr det spelas matcher mellan Sverige och Danmark kan jag verkligen koppla av, eftersom jag hÄller lika mycket pÄ bÄda nationerna. Albufeira, som hÀrstammar frÄn arabiska Al-Buhera (lagun), var fram till turistinvasionen, runt mitten av 1900-talet, en liten fiskeby. PÄ lite drygt ett halvt sekel har den lilla byn, med nÄgra fÄ bofasta, vuxit till turismens huvudstad i Portugal. I dag bor cirka 40 000 permanent hÀr, men under semestertider vÀxer innevÄnarantalet till nÀstan det dubbla.
Dom vita husen ligger pÄ höjderna ovanför Atlanten
Staden Àr inte bara attraktiv för sin skönhet utan ocksÄ för sitt lÀge pÄ Algarvekusten. Med flygplatsen i Faro, knappt fyra mil bort och ett vÀl fungerande vÀg- och jÀrnvÀgsnÀt Àr det lÀtt att ta sej hit frÄn jordens alla hörn. Vi cyklade dagligen de tre kilometrarna frÄn campingen till Da Oura Beach dÀr vi badade i Atlantens skummande vÄgor, solade och promenerade pÄ den lÄnga stranden. Det var en helt underbar kÀnsla att vandra i strandkanten och kÀnna den blöta sanden sippra mellan tÄrna. Att i badklÀder kunna vistas vid havet utan att frysa, i mitten av november, det Àr livskvalitet som jag önskar att alla borde fÄ uppleva.
Den kilometerlÄnga underbara sandstranden i Albufeira
Hela Albufeira Àr uppbyggt vid beachen med butiker som kan vÀcka turisternas köplust och uteserveringar som lockar med vÀtskor i alla dess fÀrger och blandningar. Att Algarvekusten Àr populÀr avspeglar sej ocksÄ pÄ bostadspriserna. Vi sneglade in i ett mÀklarfönster och bara för att ta ett exempel pÄ allt som fanns till buds, fastnade vi för en trerumslÀgenhet pÄ 130 m2 med tre badrum, balkong och gemensam poolanlÀggning. LÀgenheten hade ingen utsikt över havet och ÀndÄ hamnade prislappen pÄ cirka 4,6 miljoner svenska kronor. Lite vÀl högt pris för ett fritidsboende tyckte vi sÄ vi beslutade att fortsÀtta med vÄrt liv i husbilen, nÄgra Är till, eller tills regeringen höjer det statliga bidraget som vi Àldre fÄr. PÄ den nÀst sista dagen i Albufeira fick vi besök av Falkenbergarna, Lena och HÄkan, som campade med sin husbil drygt en mil lÀngre österut pÄ Algarvekusten. Det var ett mycket trevligt initiativ frÄn deras sida som bjöd pÄ mÄnga skratt och ett antal besök pÄ stadens utskÀnkningsstÀllen. Efter en minnesrik heldag tillsammans, i den gamla fiskebyn, tog dom bussen tillbaka till sin husbil och vi gjorde vÄr sista cykeltur tillbaka till campingen för denna gÄng. StyrstÄngsfylla? Ja kanske, men ytterst lite. Sju nÀtter blev det pÄ platsen som vi tyckte hade extra allt och som vi med all sÀkerhet kommer att Äterkomma till.
Albufeira, utsedd till turismens huvudstad i Portugal
Falesia, Portugal Vi hade gjort upp med vÄra vÀnner frÄn Falkenberg att vi skulle ta ett par övernattningar dÀr dom lÄg för att fÄ en annan del av Algarvekusten. Redan före soluppgÄngen, lÀmnade vi Albufeira och bara drygt en mil senare, anlÀnde vi Algarve Camperpark i Falesia. Ingen lÄng strÀcka alltsÄ, men vi fick tipset att komma tidigt och stÀlla oss i kö utanför grindarna, eftersom stÀllplatsen nÀstan alltid Àr fullbelagd. Vi stod som tvÄa i kön och strax efter nio fick vi en plats utan el pÄ den mycket frÀscha stÀllplatsen. Lena och HÄkan mottog oss med stora famnen och redan dÄ kÀnde vi att hÀr kommer vi att stanna nÄgra dagar. Efter den morgontidiga stödbensölen gick vi tillsammans ner till stranden, Praia da Falesia, som bara ligger nÄgra hundra meter frÄn stÀllplatsen. Den vyn som mötte oss nÀr vi var framme vid kanten pÄ de dramatiska stupen ner mot havet sitter för alltid fastlimmad pÄ nÀthinnan. För att nÄ stranden tog vi oss ner via en jÀttelÄng trappa och Àn en gÄng fick vi kÀnna pÄ det underbara med att gÄ i vÄt sand som sipprar mellan tÄrna och skummande vÄgor som sköljer över bara fötter. Vi tyckte inte att vÀdret tillÀt nÄgra bad, sÄ vi fick nöja oss med en lÄng promenad med Atlanten pÄ ena sidan och de dramatiska klippformationerna som skiftade i ljusa och mörka rödbruna fÀrger, pÄ den andra.
Den 147 steg lÄnga trappan till stranden
Algarvekusten nÀr den Àr som vackrast
Den breda och lÄnga handikappanpassade rampen
Efter drygt en kilometers promenad i vattenbrynet fanns det en jÀttelÄng handikappanpassad ramp som tog oss upp till höjderna igen. PÄ vÀgen tillbaka till stÀllplatsen gick vi pÄ upptrampade stigar i den barrtrÀdsbeklÀdda vegetationen pÄ höjderna. Det var en fantastisk utsikt, som gav ordentligt sug i magen nÀr man kom för nÀra kanten pÄ stupen. Vi hade satt upp oss pÄ en kölista för att fÄ en plats med el och redan nÀsta dag var det dags för förflyttning igen. Trots att förflyttningen bara var inom stÀllplatsen tyckte jag att det hörde till god tradition med en stödbensöl, men dÀr sa stÀmman nej.
Vilamoura och Quarteira, Portugal Falkenbergarna som varit hÀr mÄnga gÄnger guidade oss till den ena sevÀrdheten efter den andra. Bland annat cyklade vi ett flertal gÄnger till Vilamoura för att Àta lunch. Vilamoura anses vara det största lyxkomplexet i hela Europa och vÀgg i vÀgg med den lyxiga staden ligger Quarteira, ett gammalt genuint fiskesamhÀlle som i dag ocksÄ lever pÄ turismen. Till Vilamoura lockas frÀmst dom med vÀlfyllda plÄnböcker. HÀr finns bland annat en jÀttestor hamn dÀr dom dyra pjÀserna tÀvlar om uppmÀrksamheten och lÀngs kajerna ligger restauranger och flotta butiker kloss an varandra.
Den stora hamnen med lustjakter i alla prisklasser
LyxbostÀder finns för allas smaker, vid hamnen eller vid nÄgon av de sex golfanlÀggningarna som tillsammans har 950 hektar grönomrÄden. Om man tröttnat pÄ att spela golf eller fara runt i lustjakten kan man strosa pÄ den kilometerlÄnga stensatta boulevarden i Quarteria som ligger mellan Atlanten och bebyggelsen.
Olhos de Agua, Portugal Vi besökte Àven en annan liten by, Olhos de Agua. En helt annan sorts by som fortfarande vittnade om smÄskaligt fiske med smÄ slitna bÄtar som dragits upp pÄ land och smÄ skjul dÀr nÀt, fiskelÄdor och andra redskap tÀvlade om platsen. För att komma till Olhos de Agua anvÀnde vi det vi har fÄtt benen till, alltsÄ att gÄ. Vi plaskade i vattenbrynet nÄgon kilometer i vÀstlig riktning till en udde som skar av stranden. DÀrifrÄn tog vi oss upp till höjderna pÄ ganska ogÀstvÀnliga stigar, varifrÄn vi hade fantastisk utsikt över den lilla fiskebyn med restaurangen som var dagens mÄl.
Olhos de Agua med den lilla restaurangen
Efter nÄgon timma, nÀr ölen installerat sej i sitt nya hem, hade tidvattnet sjunkit undan sÄ pass mycket att vi kunde gÄ runt udden pÄ det som bara nÄgon timme tidigare var en stenig havsbotten.
NÀr tidvattnet sjunkit undan hittade vi nya vÀgar att gÄ
Faro, Portugal Faro, som Àr Algarveregionens huvudstad, har en mer distinkt portugisisk kÀnsla Àn de flesta semesterorterna utmed sydkusten. Stan har mÄnga besökare frÄn hela Europa men dom flesta, liksom vi, passerar bara förbi. Efter drygt en vecka pÄ Algarvekusten hyrde vi en bil tillsammans för ytterligare upptÀckter och vÄrt första mÄl var Faro, men inte sjÀlva stadskÀrnan. Vi valde i stÀllet att promenera pÄ den lÄnga bebyggda landtungan, Ilha de Faro, som tillsammans med naturreservatet, Rio Formosalagunen, gör att staden ligger cirka sju kilometer frÄn havet och strÀnderna.
Landtungan med naturreservatet som skiljer Faro frÄn havet
Ila de Faro skiljer Rio Formosalagunen frÄn Atlanten
DÀr bilvÀgen tog slut fortsatte vi till fots ut pÄ den kilometerlÄnga landtungan. Hela promenaden kantades av vindpinade lÄga buskar mellan sanddynerna och vÀderutsatta byggnader som var i stort, stort behov av hÀndig arbetskraft. Hela omrÄdet vittnade om fattigdom och övergivenhet och den precisa motsatta till upplevelsen i Vilamoura och Quarteria.
Kap Sankt Vincent, Portugal Bilen som vi hyrt skulle vi ha i tre dagar och pĂ„ vĂ„r andra dag var mĂ„let fyren som Ă€r Europas sydvĂ€stligaste punkt. Vi Ă€r fortfarande kvar pĂ„ Algarvekusten och cirka Ă„tta mil frĂ„n campingen i Falesia. Fyren som har en mycket kraftig ljusanordning Ă€r byggd ovanpĂ„ ett gammalt kloster och kan ses till havs pĂ„ över 30 sjömils avstĂ„nd. Udden som fyren ligger pĂ„ var under antiken kĂ€nd som den yttersta delen av den dĂ„ kĂ€nda vĂ€rlden. Med sina lodrĂ€ta bergvĂ€ggar och dramatiska landskap gav klippan brĂ€nsle till vidskepelser, myter och legender. I nĂ€rheten av udden har det genom historien stĂ„tt mĂ„nga sjöslag och det mest kĂ€nda Ă€r âSlaget vid Kap Sankt Vincentâ Ă„r 1797 mellan Storbritannien och Spanien. VĂ„rt mĂ„l med besöket var att se den vackra fyren och dom branta klipporna som vi hört talas om. Men nĂ€r vi kom fram var hela fyren inklĂ€dd i plast men vi fick Ă€ndĂ„ uppleva dom hisnande höjderna frĂ„n stuprĂ€ta klippvĂ€ggar.
Det var inte det hÀr vi ville se, sÄ vi fick lÄna
en bild pÄ fyren, utan plast, frÄn nÀtet
Dom hisnande stupen vid fyren (se dom smÄ figurerna uppe till höger)
Sagres, Portugal Cirka sex kilometer frÄn fyren, ligger den ensliga och ogÀstvÀnliga udden Sagres. à r 1420 sÀndes enligt legenden den portugisiske prinsen Henrik Sjöfararen hit för att arbeta. Han bjöd in och anstÀllde sjömÀn, resenÀrer, kartritare och lÀrde av alla de slag som kunde bidra med kunskaper om sjövÀgar, navigation och skeppsbyggnad. Med all den kunskap i bagaget lÀt Henrik bygga en sjöfartsskola med bibliotek och forskningscentrum dÀr han i tvÄ Ärtionden arbetade hÄrt med expeditioner och upptÀckter. Prins Henrik deltog inte sjÀlv i expeditionerna men han var initiativtagare till mÄnga lyckade upptÀckter som till exempel Azorerna, Kap Verdeöarna, Senegal och Gambia. Henrik dog 1460 i Sagres och hans efterföljare Joao Serrao deltog i den första vÀrldsomseglingen endast 50 Är efter prinsens död.
Forskningscentrumet pÄ den ogÀstvÀnliga udden
Fyren pÄ det steniga landskapet
Praia da Luz, Portugal Efter besöken pĂ„ fyren, Kap Saint Vincent och Henrik Sjöfararens Sagres, var det dags att vĂ€nda Ă„ter mot vĂ„r stĂ€llplats i Falecia. Efter bara nĂ„gon mil ville vĂ„ra fantastiska guider visa oss ytterligare en fin plats med strandbarer dĂ€r vi kunde inta en vĂ€lbehövlig mĂ„ltid. HĂ„kan som kört hela tiden rattade Opel Corsan mot stranden i Luz, som betyder âLjusets strandâ och efter en kortare promenad i ett vackert villaomrĂ„de nĂ„dde vi stranden och barerna som trĂ€ngdes om utrymmet. Luz, liksom mĂ„nga Ă€ldre orter pĂ„ Algarvekusten, var tidigare en liten fiskeby, som i dag har vĂ€xt till en renodlad semesterort. Luz fick i maj 2007, stor uppmĂ€rksamhet i media dĂ„ den treĂ„riga engelska flickan Madeleine, försvann frĂ„n sina förĂ€ldrar pĂ„ orten.
Portimao, Portugal Sista dagen i hyrbilen gick till Portimao som ligger cirka fyra mil frÄn stÀllplatsen dÀr vi bor. Staden som har cirka 40 000 innevÄnare Àr en kÀnd turistort och ett viktigt centrum för Portugals fiskeindustri, men vÄrt mÄl för dagen var den omtalade stranden, Praia Da Rocha.
Praia Da Rocha ligger inbÀddad mellan branta klippformationer
Vi gick omkring pÄ höjderna ovanför den lilla strandremsan och bara njöt av att se alla klippformationer, grottor och hÄligheter som naturen skapat genom tusentals Är. Det var en helt fantastisk vy som man önskar att alla skulle fÄ se nÄgon gÄng i livet.
Vackra vyer frÄn höjderna (se den lilla gubben mitt i bilden)
Algarvekusten, Portugal Hela kustremsan visar den ena fantastiska aha-upplevelsen efter den andra, frÄn vÄr första upplevelse pÄ stranden i Albufeira till Praia Da Rocha som Àr det mest fantastiska som passerat dessa hornhinnor. Hela Algarvekusten, som Àr den sydligaste delen av Portugal, bestÄr av cirka 15 mil sevÀrdheter. Eftersom det Àr vÄrt första besök i landet har vi inte ord för hur hÀnförda vi blivit av dess skönhet. Men det Àr helt och hÄllet Lena och HÄkans förtjÀnst att vi fick uppleva alla dessa fantastiska platser. Utan dom och deras kunskap om landet, hade vi förmodligen missat det mesta av allt ovanstÄende. Vi besökte nio olika platser som i nÀmnd ordning frÄn vÀst till öst var, Kap Sankt Vincent, Sagres, Praia da Luz, Portimao, Albufeira, Olhos Agua, Falesia, Vilamoura med Quarteria och Faro. Platser som alla berikat vÄra kvarvarande celler med bilder som förmodligen aldrig kommer att suddas ut.
Algarvekusten med nio av alla de sevÀrdheter som finns pÄ denna kustremsa
VÄrt baslÀger i Portugal, var med nÄgra fÄ dagars undantag, Algarve Camperpark i Falesia. StÀllplatsen, som mer lutar Ät en fantastisk camping, var topp fem med allt som en husbilsÄkare behöver. Det fanns allt frÄn stora rena fina tomter till tömning av slask, pÄfyllning av vatten och framför allt i mitt tycke, det fanns bÄde personal och en bemannad expedition. StÀllplats förknippar jag mer med obemannade stationer. Vi hade mÄnga hÀrliga och oförglömliga upplevelser hÀr med bad, promenader, cykelturer och sÄ vidare och sist men inte minst, solnedgÄngarna pÄ Praia da Falesia.
SolnedgÄng pÄ Praia da Falesia
VĂ„r sista dag, timmarna innan Danmarks ödesmatch i fotbolls VM, avslutade vi vĂ„r interna bouleturnering. Inför tĂ€vlingen stod det 2â2 i set och nu skulle det upp till bevis vilken familj som var bĂ€st. Det blev en tuff fajt som vi till slut vann med 13â4 och hela turneringen med 3â2. Lite ofint kan tyckas mot ett par som Ă€gnat mer Ă€n tvĂ„ veckor till att vi skall trivas, men som tack för gĂ€stfriheten hade vi lĂ„tit dom vinna fjĂ€rde set med 13â0. Ă terigen ett stort tack till âLena Stigfinnareâ och âHĂ„kan Sjöfarareâ som vi nu döpt om dom till, efter alla vĂ„ra Ă€ventyr.
Se sÄn stil han har, HÄkan Sjöfararen
Drygt tre veckor blev hela vÄrt första besök i Portugal och Algarvekusten, som vi med all sÀkerhet kommer att Äterkomma till. Tidig morgon stÀllde vi in Tina pÄ Tarifa som Àr Europas sydligaste spets med sina 25,2 mil rakt söderut, men drygt 41 mil med bil. (Tina Àr vÄr GPS som vi döpt efter den kÀnda svenska kartlÀsaren Tina Törner).
Tarifa, Spanien Portugal gav oss allt frÄn sevÀrdheter till mat och dryck och allt till en mycket plÄnboksvÀnlig kostnad. DÀremot, kan man inte belasta dom för att ha förbrukat stadskassan pÄ vÀgunderhÄll, men som kompensation köpte vi diesel för 18 kronor per liter, alltsÄ cirka 30 procent, eller 9 kronor billigare, Àn hemma. Efter knappt 10 mil, pÄ bron över floden Guadiana, passerade vi grÀnsen till Spanien. VÀgarna blev betydligt bÀttre och efter en heldag bakom ratten stannade vi till vid en camping, som ligger cirka sex kilometer norr om Tarifa.
Camping, Torre dela Pena, Spanien Campingen var fullbelagd men vi fick stÄ pÄ en platÄ strax ovanför landsvÀg N-340, vilket var samma plats som vi stod pÄ, tillsammans med Anna-Lena och Jan-Olof, för tvÄ Är sedan. VÀdergudarna var pÄ vÄr sida Àven detta Är och innan vi tröttnade pÄ trafikbullret besökte vi campingrestaurangen, varifrÄn vi sÄg de afrikanska höjderna pÄ andra sidan Gibraltarsund. Att vÀdret dessutom tillÀt oss att, Àn en gÄng, fÄ se en hÀrlig solnedgÄng i Atlanten, kÀndes bra.
Campingens restaurang med god mat och dryck samt
utsikt mot solnedgÄngen och den afrikanska silhuetten
Camping Rio Jara, Spanien Efter tvÄ nÀtter lÀmnade vi ljudet frÄn den snabba trafiken pÄ vÀgen nedanför och flyttade oss tre kilometer nÀrmare Tarifa, till Camping Rio Jara. Vi checkade in tidig söndagsmorgon och vid vÄr första anblick sÄg det vÀldigt vÀlkomnande ut. Vi fick en bra plats med utsikt över havet och dom jÀttestora containerfartygen som sakta gled förbi konturerna pÄ det afrikanska höglandet. NÀr jag stÀllt ned stödbenen och tog tag i ölöppnaren, men dÀr blev det tvÀrstopp. StÀmman tyckte att det var för tidigt pÄ dagen. Vi har ju av födsel och ohejdad vana lÀrt oss att inte dricka alkoholhaltiga drycker före klockan tolv och Àven att jag bedyrade att det inte gÀller i Spanien, var det kalla handen. Campingen ligger mellan landsvÀg N-340 och Atlanten och för att komma till stranden har man byggt en lÄng stensatt gÄngvÀg över sumpmarkerna som skiljer campingen frÄn havet.
Den lÄnga stensatta gÄngvÀgen över trÀskmarkerna till stranden
samt bron över floden Rio de la Jara nÀrmast sandstranden
Allt sÄg vÀldigt vÀlkomnande ut men efter första nattens ihÀrdiga regnande sÄg vi att hela campingen blev en enda stor lervÀllingspöl. Metrologerna spÄdde ihÄllande regn och blÄst i minst en vecka framÄt sÄ vi beslutade att lÀmna Rio Jara redan nÀstkommande morgon.
StÀllplats i Tarifa, Spanien Vi lÀmnade inte en camping, vi lÀmnade ett innanhav och vÄr nÀsta destination lÄg ytterligare nÄgra kilometer lÀngre söderut. Nu gick det inte att komma nÀrmare ekvatorn om man inte ville ta fÀrjan till Tanger i Nordafrika, vilket den ena hÀlften, tydligt och bestÀmt, sa nej till. För husfridens skull ventilerade jag inte Àmnet stödbensöl denna morgon.
FĂ€rjan till Tanger
StÀllplatsen i Tarifa bestÄr av en stor grusplan med flÀckvisa inslag av asfalt. Vi hade turen att hitta en sÄdan plats och slapp dÀrmed dra in allt för mycket av det blöta gruset i bilen. Tarifa Àr en liten stad med nÀrhet till allt och vÄrt första mÄl var ett besök pÄ ön Isla de Tarifa, med en fÀstning som en gÄng i tiden byggdes för att skydda staden frÄn afrikaner. För att nÄ fÀstningen, som ligger i Gibraltar sund, gÄr man ett par hundra meter pÄ en stensatt pir som skiljer Atlanten frÄn Medelhavet. TyvÀrr var fÀstningen stÀngd, sÄ vi valde i stÀllet att vandra runt pÄ rester av den gamla stadsmuren och dom smala grÀnderna i den Àldsta stadsdelen.
Ringmuren med Castillo de Santa Catalina nÀrmast havet
FrÄn höjderna pÄ de högre delarna av ringmuren, hade man en enorm utsikt över hamnen, fÀstningen pÄ ön och framför allt pÄ den 11 km breda Gibraltarsund med de afrikanska silhuetterna pÄ andra sidan. Vi sÄg ocksÄ den livliga bÄttrafiken, med den ena stora containerbÄten efter den andra, passera grÀnsen mellan Medelhavet och Atlanten.
Utsikt över hamnen, fÀstningen och Gibraltarsund med
all den tunga trafiken som lÀmnar Medelhavet
Manilva, Spanien Efter sju nÀtter pÄ Europas sydligaste udde var det dags för en förflyttning igen och nu riktades strÄlkastarna norrut. Det kÀndes lite konstigt att redan vara pÄ vÀg hemÄt, men sÄ Àr det, eftersom varje stopp frÄn och med nu, ligger, geografiskt sett, ett steg nÀrmare Tjörn. Vi fick en bra plats pÄ Camping La Bella Vista med utsikt över Medelhavet och nÀr stödbenen lyft bilen i vÄg blev jag faktiskt tilldelad ett glas Rom, trots att klockan bara var kvart i tolv. NÀr PRO-trappan var pÄ plats och ankommaren passerat smaklökarna, började Àven solen visa sej bakom dom mörka molnen.
Hemmagjord PRO-trappa med plats för skor under
Redan pÄ vÄr första morgonpromenad kÀnde vi att detta var en plats att trivas pÄ, trots att vi stundtals hade vÀdrets makter emot oss med regnskurar som dundrade in frÄn Medelhavet.
Jag tog det som en gĂ„va frĂ„n han dĂ€ruppe, för nu kĂ€ndes det mer legalt att kolla pĂ„ TV med âVinterstudionâ och âFotbolls VM i Qatarâ. Danmark och Tyskland, blev ju utslaget redan innan finalspelet och Spanien fick stryk av Marocko i Ă„ttondelen. Portugal, med âLipsillenâ, fick i kvarten ocksĂ„ stryk av Marocko, som dĂ€rmed fĂ„r möta Frankrike i semin. Vad Ă€r det som hĂ€nder i fotbollsvĂ€rlden? Italien med 4 VM-guld i bagaget kom, liksom Sverige, inte ens till kvalspelet. Storheter som Brasilien (5 VM-guld), Tyskland (4 VM-guld), England (1 VM-guld), Spanien (1 VM-guld) och Danmark (1 EM-guld), blev utslagna redan innan Ă„rets VM-medaljer skulle fördelas. Efter fyra nĂ€tter pĂ„ La Bella Vista i Manilva Ă€r vi helt överens om att denna plats kommer vi att besöka igen. Trots ett varierande vĂ€der med vĂ€rme och strĂ„lande solsken till Ă„ska och regn, blev vi smĂ„tt förĂ€lskade i platsen och den fem kilometer lĂ„nga stensatta vackra strandpromenaden. Vi cyklade och promenerade, besökte strandbarer med nyhalstrad fisk och njöt av den lugna bilfria atmosfĂ€ren mellan regnskurarna.
NyfÄngad fisk monterade pÄ ett spett över öppen eld
Den vackra smÄbÄtshamnen i Manilva
och dom inbjudande barerna utmed kajkanterna
Campingen, som bara ligger ett 50-tal meter frÄn Medelhavets böjande vatten, har egen pool, restaurang, minilivs och framför allt ett uppvÀrmt och renstÀdat servishus som var enormt frÀscht.
Poolen pÄ La Bella Vista
Manilva har kommit in pÄ vÄr topp fem lista, tillsammans med storheter som till exempel Roses och Nerja i Spanien, Avignon i Frankrike och Algarvekusten i Portugal.
Almayate, Spanien Innan vi backade ut Carthagon frÄn vÄr fantastiska plats med utsikt över Medelhavet, kÀnde vi oss tvungna att föreviga denna syn. I och med att vi lÀmnade Atlanten var det slut med fotojakten pÄ solnedgÄngar. Enda anledningen till detta Àr att medelhavskusten inte grÀnsar mot det vÀderstreck dÀr solen försvinner ner i havet. HÀdanefter blir det tidiga mornar med jakt pÄ soluppgÄngar i stÀllet.
SoluppgÄng som avsked frÄn Camping La Bella Vista i Manilva
Framför oss hade vi cirka 15 mils körning i ostlig riktning utmed Costa del Sol (Solkusten), till Camping Almayate, nĂ„gon kilometer vĂ€ster om Torre del Mar. FrĂ„n höjderna pĂ„ A7:an hade vi en fantastisk utsikt över det glittrande Medelhavet och turistparadisen, Estepona, Marbella, Fuengirola, Torremolinos och Malaga, bara för att nĂ€mna nĂ„gra av de mest kĂ€nda. Vid framkomsten mottogs vi av vĂ„ra goda vĂ€nner, Anna-Lena och Jan-Olof frĂ„n Falkenberg, samt av en camping som fĂ„tt sej en rejĂ€l ansiktslyftning. Campingen var som pĂ„ nytt född. Alla höga trĂ€d var ansade och dom nedersta grenarna var helt borttagna sĂ„ att man nu kunde se dagens ljus, vilket vi inte kunde tidigare, nĂ€r det lĂ„g ett grönt tĂ€cke strax ovanför husbilstaken. Ăven reception och restaurangbyggnaderna hade fĂ„tt en uppfrĂ€schning med ny fĂ€rg och sĂ„ vidare. Almayate Camping, som vi besökt ett antal gĂ„nger, Ă€r denna resas huvudmĂ„l och redan tidigt i somras bokade vĂ„r egen Ulla Bella, plats pĂ„ campingen eftersom vi ville fira jul och nyĂ„rshelgen hĂ€r. Ăven husbilen fick sej en uppfrĂ€schning. Innan vi stĂ€llde den pĂ„ sin plats skrubbade vi av den med rotborste och pĂ„ campingens tvĂ€ttplatta, vilket var mer Ă€n behövlig för att kunna identifiera originalfĂ€rgen. Vi fick en rymlig och bra plats som var lĂ€tt att manövrera in Carthagon pĂ„ men bara efter ett par dagar upptĂ€ckte vi att ett gĂ€ng duvor gjorde sina behov frĂ„n lövverket ovanför husbilstaket. Efter nĂ„gra tvĂ€ttar ledsnade vi pĂ„ att vara utedass Ă„t dessa individer, sĂ„ vi bytte till en plats utan trĂ€dkronor ovanför biltaket. Dagarna flöt pĂ„ i pensionĂ€rstempo och helgen före jul, fjĂ€rde advent, bjöds vi pĂ„ mĂ„nga hĂ€rliga och dramatiska TV timmar, nĂ€r medaljerna pĂ„ 2022 Ă„rs fotbolls VM skulle fördelas. Fotbolls VM Ă€r alltid intressant att följa, trots att Sverige inte fanns med. Till och med Helena visade Ă€r supporterliknande entusiasm i detta VM, vilket jag aldrig upplevt tidigare. I matchen om tredjepriset slog sensationslaget Kroatien till Ă€n en gĂ„ng. Efter ett silver i förra VM, 2018, blev det denna gĂ„ng brons. Ett land med knappt 4 miljoner innevĂ„nare har sedan 1998 tagit ett VM silver och tvĂ„ VM brons, i vĂ€rldens största sport, helt otroligt, kan jag tycka. MotstĂ„ndarna i matchen om tredjepriset, Marocko, som Ă€r det första afrikanska land i VM finalspel, fick nöja sej med den förhatliga fjĂ€rdeplatsen. Finalen mellan Argentina och Frankrike blev en riktig nagelbitare med likastĂ€llning, 2â2, vid full tid. Med varsitt mĂ„l i förlĂ€ngningen och fortfarande likastĂ€llning skulle finalen avgöras genom straffsparkar. Fem straffar per lag, sĂ€ger reglerna och dĂ€r visade Argentina hade den största kyligheten genom att sĂ€tta fyra bollar i nĂ€tmaskorna bakom mĂ„lvakten, mot 2 för Frankrike som, fram tills nu, var regerande vĂ€rldsmĂ€stare. I 36 Ă„r fick det fotbollstokiga Argentina vĂ€nta pĂ„ sitt andra VM guld, vilket skapade glĂ€djefnatt, i framför allt femtonmiljonersstaden Buenos Aires. Sen kan man fundera pĂ„ varför fansen mĂ„ste slĂ„ sönder en halv stad bara för att man Ă€r glad? TĂ„l att tĂ€nkas pĂ„.
VÄra hustomtar hemifrÄn, Herman o Bittan, skickade med oss en pÄse med julklappar innan vi lÀmnade TÄdÄs i oktober. Det Àr egentligen det viktigaste vi hade att se fram emot denna julafton. NÀr vi Àr hÀr i Spanien Àr julhetsen inte densamma som den vi upplever hemma. HÀr avsÀtter vi ingen tid pÄ att jaga efter mÄstegrejor som julklappar, gran, skinka, köttbullar och delikatesser som hör julbordet till. Det traditionella julpyntet med ljusstakar, tomtar, julstjÀrnor, ljusslingor och sÄ vidare, har vi begrÀnsat till en decimeterhög tomte och en julblomma i plast. VÀdret, med solsken och 20 grader varmt, bidrar heller inte till den dÀr riktiga julstÀmningen. HÀr kÀnns det mer rÀtt med en kall öl och ett dopp i havet och Àn varm glögg och dopp i grytan.
Nu nĂ€rmar vi oss dom stora helgerna och vill dĂ€rför önskar er dĂ€rhemma en riktigt God Jul och ett mycket Gott Nytt Ă r. Sist, men ABSOLUT inte minst, VAR RĂDDA OM VARANDRA. En kram dĂ„ och dĂ„ liksom en puss Ă€r inte att förakta.
Julen 2022, Spanien Julafton firade vi tillsammans med Anna-Lena och Jan-Olof i deras uppblÄsbara yttertÀlt. Men innan vi satte oss vid ett helsvenskt julbord med sill, nubbe, skinka, janson, grönkÄl och sÄ vidare hade vi bestÀmt oss för att ta ett dopp i Medelhavet. NÄgon timme innan solnedgÄngen var det pÄ med badklÀderna och vandring till stranden. Jag tÀnkte för mej sjÀlv, detta Àr inte sant⊠vem har fÄtt mej till detta, men efter nÄgra hÄrda nyp pÄ armen, förstod jag att det var sant. Vuxna mÀnniskor skall inte hÄlla pÄ med sÄnt hÀr trams, tÀnkte jag Äterigen och nÀr jag doppade en tÄ i vattnet, stelnade jag till ordentligt. Det var sÄ djÀ-la kallt att den manliga delen pÄ kroppen helt plötsligt intagit formen av en hissknapp. NÄgon sa att det var 16 grader i vattnet, men det tror jag inte ett dugg pÄ⊠10 möjligtvis.
Jag och Helena, innan vi doppat oss, dÀrav glÀdjen
Ett klart kallt Medelhav som blÀnker i solen
Juldoppet Àr ett faktum i det 16 gradiga vattnet
Efter mÄnga reaplansliknande decibeller hade vi ÀndÄ doppat oss allihopa och som ÄterhÀmtning skÄlade vi bedriften med onödigt kallt bubbel. Resten av Julaftonen flöt pÄ i lugnets tecken med trevligt sÀllskap, god mat och tillhörande drycker. NÀr man campar pÄ det hÀr sÀttet, som vi och mÄnga med oss gör pÄ vinterhalvÄret, sÄ trÀffar man alltid mÄnga trevliga mÀnniskor. Ibland blir det bara en kortvarig bekantskap, med en trevlig kvÀll tillsammans eller nÄt. Men vi trÀffar Àven pÄ mÀnniskor som har ungefÀr samma syn pÄ livet som vi sjÀlva vilket ofta resulterar i ett lÄngvarigt och mer Àkta umgÀnge bÄde hÀr i Spanien och hemma i Sverige. Det Àr inte bara i mÀnniskans vÀrld som detta fantastiska hÀnder, det hÀnder Àven i Fablernas vÀrld. Nissan, som Àr Anna-Lena och Jan-Olofs katt, har ocksÄ trÀffat en vÀn för livet. Visserligen var hon, liksom vi ocksÄ kan vara ibland, lite avvaktande i början men nu Àr hon kompis med en spansk anka som heter Kvackan.
Vad matte och husse tycker om denna bekantskap har vi inte berört Ànnu, för ankor har ju en viss benÀgenhet att lÀmna spÄr efter sej.
Mellandagarna bjöd oss pÄ ett helt underbart vÀder med en klarblÄ himmel, vindstilla och cirka 20 grader varmt. Det blev mÄnga lÄnga och hÀrliga cykelturer och promenader i trakterna kring Almayate, Velez Malaga och Torre del Mar. PÄ eftermiddagarna spelade vi ofta boule med Anna-Lena och Jan-Olof och det blev Àven ett och annat besök pÄ barerna i omgivningen.
Innan campingen vaknat till liv gick jag vid nÄgra tillfÀllen ner till stranden, med kameran i högsta hugg, för att föreviga solens uppstigande ur ett spegelblankt Medelhav. Förutom detta skÄdespel och att en ny dag vaknar till liv, var det fascinerande att se alla smÄ fiskebÄtar som pÄ ett pÀrlband, rullar in mot sina hemmahamnar för att sÀlja sin nattliga fÄngst.
Solen hÀlsar en ny dag vÀlkommen samtidigt som
fiskebÄtar rullar in till sin hemmahamn för att lÀmna fÄngsten
Vi cyklar ofta dom tre kilometrarna in till in till Torre del Mar som har extra allt frÄn marknader, affÀrer, restauranger och sÄ vidare samt en kilometerlÄng strandpromenad med strandbarer för allas smaker.
PÄ campingbaren hade dom en enkel vinkylare med plats för 8 flaskor som vÀckte vÄrt intresse. BarÀgaren ville inte sÀlja den, men efter mÄnga om och men hittade vi samma sorts vinkylarna i en elektronikaffÀr i Velez Malaga, men det fanns bara en för fyra flaskor i lager. StÀll för fyra flaskor skulle passa oss, en för vitt vin och en för rött och med Jan-Olofs hjÀlp hittade vi samma produkt pÄ Amazon, dÀr dom var cirka 500 kronor billigare per styck. Jan-Olof som Àr kund pÄ Amazon, bestÀllde tvÄ kylare med plats för fyra flaskor i vardera och ett par dagar senare lÄg paketen i campingens reception. Enkelt och smidigt och campingvÀrden hade inget som helst emot det. Dagarna före Ärsskiftet insjuknade jag och Àn en gÄng var det mina dÄliga luftrör som gav sej till kÀnna. Det Àr tredje gÄngen nu. Första gÄngen, 2011 fick jag uppsöka sjukhus och i vÄras satt vi bÄda i karantÀn en vecka pÄ grund av corona. Vad som hÀnder nu ÄterstÄr att se men coronatestet var i alla fall negativt. NyÄrslöften hör till traditionen och efter mÄnga Är av brutna mÄsten bestÀmde vi oss för en annan inriktning, lite mer livskvalitet, som alla kanske borde tÀnka pÄ lite dÄ och dÄ.
2023 Ă rets första dag började precis som dom flesta nyĂ„rsdagar börjar, med torr hals och huvudvĂ€rk. Konstigt att man aldrig lĂ€r sej, att ta en sista sĂ€ngfösare klocka halv tvĂ„ pĂ„ natten kan ju bara sluta pĂ„ ett sĂ€tt. Hur som helst, nu har vi ett nytt hĂ€rligt Ă„r framför oss som vi skall förvalta pĂ„ allra bĂ€sta sĂ€tt med nya resor, upplevelser och umgĂ€nge. NyĂ„rsaftonen firade vi tillsammans med Anna-Lena och Jan-Olof i deras yttertĂ€lt. Vi inmundigade en hĂ€rlig trerĂ€tters med tillhörande drycker och strax före tolvslaget gick vi, tillsammans med mĂ„nga, mĂ„nga andra, ner till stranden med en flaska skumpa för att vĂ€lkomna det nya Ă„ret. Fyrverkerierna hade redan tjuvstartat liksom smĂ€llarna och precis pĂ„ tolvslaget small champagnekorkarna och lĂ€mnade fritt fram för dom Ă„trĂ„vĂ€rda bubblorna. Med fyllda glas och ett gemensamt âGott Nytt Ă râ, pĂ„ alla möjliga sprĂ„k, tog vi Ă„rets första skĂ„l samtidigt som den mörka himlen lyses upp av fyrverkerier. Det dĂ„nade och small över havet frĂ„n Malaga i vĂ€ster till Torrox Costa i öster i ett öronbedövande, men fantastiskt skĂ„despel, som Ă€r lika fascinerande Ă„r efter Ă„r. NĂ„gra dagar in pĂ„ det nya Ă„ret, nĂ€r livet börjat Ă„tervĂ€nda igen, skulle bouleturneringen mellan det ârödaâ laget, Anna-Lena och Helena och det âblĂ„aâ, jag och Jan-Olof, avgöras. Röda laget ledde med 3â2 i set innan juluppehĂ„llet, (ett set Ă€r först till 13 vunna klot). Efter tre snabba set pĂ„ det nya Ă„ret, dĂ€r blĂ„a laget bland annat vann ett set med hela 13â0, blev slutresultatet 5â3 till dom blĂ„a. Mycket tjöt blev det om fusk och doping och dom röda ville absolut ha revansch. En ny omgĂ„ng, med bĂ€st till fem set, startade pĂ„ trettondagshelgen. BlĂ„a laget gick ut hĂ„rt och redan efter första dagen hade man en klar ledning med 2â0 i set. PĂ„ trettondagen checkade Benny, in pĂ„ campingen och vid vĂ„r nĂ€sta omgĂ„ng fick han ingĂ„ i röda laget. Med hans hjĂ€lp lyckades dom röda att spela 1â1 och stĂ€llningen var dĂ„ 3â1.
Benny var en vÀlkommen förstÀrkning till det röda laget
Men ack den glĂ€dje som varar, för redan nĂ€stkommande speldag tog det blĂ„a laget kommandot igen och vann med 2â0 och stod dĂ€rmed som mĂ€stare med utklassningssiffrorna 5â1. Ăn en gĂ„ng blev det en massa undanflykter och tjöt om bland annat osportsliga psykningar frĂ„n det blĂ„a laget.
HÀr visar Anna-Lena vad hon tycker om det blÄa laget
I mitten pÄ januari checkade falkenbergarna, Lena och HÄkan in pÄ Camping Laguna Playa i till Torre del Mar. Det var torsdag vilket Àr detsamma som marknadsdag i Torre del Mar. Efter att vi tömt stora delar av det statliga bidraget pÄ marknaden, trÀffade vi dom nyanlÀnda pÄ en bar och det blev ett glatt mottagande med extra allt.
Torrox Costa, Spanien Efter en dryg mÄnad med dagliga promenader, cykelturer och eller boulespel, bestÀmde vi oss för att cykla till Torrox Costa och restaurang La Pataleta som senast vi var dÀr serverade underbara danska smörrebröd. FrÄn Almayate till Torrox Costa Àr det cirka 19 kilometer sÄ vi hade en rejÀl dagstur framför oss. VÀdret var helt underbart, soligt och vindstilla och med knapp styrfart gled vi utmed den turkosa medelhavskusten. VÀl framme vid restaurangen möttes vi av en spansk matsedel pÄ reklamskylten och fick dÄ veta att man lagt ner den danska krogen. Slokörade vÀnd vi tillbaka samma vÀg. NÄgra kortare stopp för vÀtskepÄfyllning blev det och nÀr vi var tillbaka igen, kunde vi Ätminstone glÀdjas Ät en cykeltur pÄ nÀrmare fyra mil.
Caminito del Rey, Spanien I den lilla byn El Chorro, knappt 6 mil nordvĂ€st om Malaga, byggde ma i början av 1900-talet, en mycket spektakulĂ€r gĂ„ngstig som hĂ€nger pĂ„ bergvĂ€ggarna genom en brant hög ravin. Stigen byggdes för att ge arbetarna en genvĂ€g mellan tvĂ„ kraftstationer, men blev med Ă„ren ocksĂ„ en populĂ€r vĂ€g för övrig befolkning som bodde i omrĂ„det. 1921 tog den dĂ„varande spanske kungen, Alfons VIII, en kortare tur pĂ„ stigen, dĂ€rav namnet El Caminito del Rey som betyder âkungens lilla stigâ. Stigen, som delvis Ă€r byggd pĂ„ lodrĂ€ta bergvĂ€ggar i en smal ravinen, vittrade med Ă„ren sönder och blev otillgĂ€nglig för allmĂ€nheten. Det blev i stĂ€llet en lekplats för vĂ„ghalsiga Ă€ventyrare och efter att flera personer störtat mot sin död, tvingades myndigheterna att stĂ€nga den populĂ€ra stigen i början pĂ„ 2000-talet.
Rester av den gamla bron hÀnger kvar pÄ bergvÀggarna
Men eftersom platsen blivit mycket omtalad och populÀr bland bÄde turister och den inhemska befolkningen, beslutade man att restaurera och sÀkra leden igen. 2015, efter mÄnga Ärs arbete i den spektakulÀra ravinen, öppnades den nya El Caminito del Rey, som byggts ovanför den gamla, för allmÀnheten. Nu Àr vandringsleden mycket sÀker men fortfarande högst dramatisk dÀr den hÀnger pÄ lodrÀta klippvÀggar, med mer Àn 100 meter ovanför den smala floden Guadalhorde i botten pÄ ravinen.
Stigen hÀnger pÄ de lodrÀta bergvÀggarna
Vi startade vÄr vandring, tillsammans med Lena och HÄkan, nÄgon timme efter soluppgÄngen och lÄngt innan vi begett oss ut pÄ stigen sÄg vi frÄn lÄngt hÄll den berömda bron mellan klippvÀggarna.
Den gamla bron mellan klippvÀggarna (se mitten pÄ bilden)
Eftersom ett ras hade skett i omrÄdet blev vÄr vandring nÄgon kilometer kortare Àn originalet. Normalt gÄr man en strÀcka pÄ cirka sju kilometer frÄn punkt A till B. Nu utgick man i stÀllet frÄn punkt B för att efter cirka tre kilometer ÄtervÀnda till punkt B igen. Den första kilometern gick pÄ en helt odramatisk grusvÀg upp till vandringens höjdpunkt i den mycket omtalade klippskrevan.
HÄkan och Lena vid den dramatiska gÄngbrons början
Vid vÄra första försiktiga steg ut pÄ rampen som hÀnger pÄ bergssidan, steg pulsen ordentligt. Helena bleknade trots sin solbrÀnna men vi stöttade varandra och efter nÄgra sekunder vÄgade vi nÄgra staplande steg till.
HÀr tar vi dom första nervösa stegen pÄ klippvÀggen
NÀr pulsen sjunkit till nÀstan normaltempo började vi den spektakulÀra vandringen och efterhand sÄ gick det ganska smÀrtfritt, man vande sej med höjderna och sjÀlva bygget sÄg vÀlgjort och sÀkert ut. PÄ stigens högsta topp korsar man ravinen via den mest berömda delen pÄ stigen, en gÄngbro som hÀnger mellan klippvÀggarna högt över klyftan Garganta del Chorro.
Den moderna vajerbron ovanför den gamla stenbron
Mitt i en skarp kurva, strax efter bron, har man byggt en veranda med glasgolv sÄ man kan se ravinens botten frÄn höjderna. Att stÄ sÄ pÄ en glasskiva sÄ högt ovanför marken kÀndes sÄdÀr.
Genom glasgolvet ser man Ànda ner till ravinens botten
Efter nÄgra hundra meter pÄ denna sidan av ravinen, övergick vandringen till en kilometerlÄng skogsstig, med hissnande natur dÀr bergstoppar stack upp bakom dom grönskande trÀden. Det var i denna skogsdunge den tillfÀlliga vÀndpunkten lÄg och nu var det bara till att vÀnda om samma vÀg, en nu hade den vÀrsta oron slÀppt, nu hade vi vant oss.
En fascinerande natur med bergsformationer och grönska
I dag Àr Caminito del Rey en av Andalusiens mest frekventa turistmÄl och man mÄste bestÀlla biljetter lÄng i förvÀg, Àven under vintertid. Vi blev sÄ fascinerade av denna upplevelse sÄ vi bestÀmde redan nu att vi skall gÄ den en gÄng till nÀr hela vandringsleden Äter Àr öppen.
Mitt nyÄrslöfte var att söka nya hÀftiga upplevelser och det kan man utan minsta överdrift pÄstÄ att Caminito del Rey bjöd pÄ.
Almayate Camping, Spanien
Vi lÀmnade camping efter 39 hÀrliga dagar tillsammans med KABE-folket, Anna-Lena och Jan-Olof samt med Benny som checkade in pÄ trettondagen. Med oss har vi en minnesbank fylld med trevliga morgonvandringar, cykelturer och underbara samkvÀm i Falkenbergarnas yttertÀlt.* Tidigare sÀsonger har vi tyckt att campingen varit mörk och trist pÄ grund av en massa stora trÀd som skymt solen. Hygienutrymmena var ouppvÀrmda, varmvattnet lyste med sin frÄnvaro och det mesta vittnade om ett ointresse frÄn Àgarens sida. Inför denna vintersÀsong har man gjort en ordentlig standardhöjning frÄn skötsel till en personal med ett stort leende pÄ lÀpparna.
Ljus och trevlig camping intill Medelhavskusten
TrÀdkronorna hade sÄgats ner och ansats, hygienutrymmena var varma, rena och frÀscha och varmvatten fanns i överflöd. Campingbutiken hade gjort ett lyft liksom restaurangen, som förutom mat och dryck ordnade karaoke dÄ och dÄ, till engelsmÀnnens stora förtjusning.
Campingens hjÀrta med incheckning, restaurang och matbutik
Engelska folket Àr ett pubvant folk som Àlskar tjo och tjim och Àven Falkenbergs egen sÄngfÄgel, Anna-Lena gillade karaokeinslaget. Vid nÄgra tillfÀlle tog hon till och med tag i micken till publikens stora förtjusning. Dessutom har man byggt tre riktiga boulebanor som vi och fransmÀnnen ofta nyttjade. Platserna var ungefÀr i samma storlek som tidigare men nu var det betydligt lÀttare att komma in och ut nÀr utstickande grenar tagits bort och vissa snÀva kurvor breddats. Nu ger vi campingen nÀst intill maxpoÀng, vilket Àr en klar förbÀttring frÄn tidigare dÀr bedömningen legat strax under medel.
Nerja, Spanien Efter 40 dygn tillsammans med trevliga vĂ€nner pĂ„ Almayate Camping var det dags för förflyttning. VĂ„r nĂ€sta destination, knappt tre mil österut tillhör en av vĂ„ra absoluta âmĂ„ste besökâ. Mysiga Nerja Ă€r, enligt vĂ„r smak, en av de trevligare platserna vi varit pĂ„, vilket Ă€ven mĂ„nga engelsmĂ€n och andra skandinaver upptĂ€ckt. Den lilla staden har cirka 21 000 mantalsskrivna varav engelsmĂ€n stĂ„r för drygt 2 200 och skandinaver för cirka 1 400. Svenskarna Ă€r den största skandinaviska gruppen med drygt 1 000 mantalsskrivna. Vi Ă€r fortfarande kvar i Andalusien och solkusten som Ă€r mest kĂ€nt för sina badstrĂ€nder. Playa Burriana, som Ă€r den mest vĂ€lbesökta stranden i Nerja, har tilldelats EU-flagga (en internationell miljöutmĂ€rkelse som avser sĂ€kerhet, service, miljöinformation och vattenkvalitet). PĂ„ vĂ„ra övervintringar i Spanien Ă€r det kanske inte badplatser man tĂ€nker pĂ„ i första hand. DĂ€remot finns det nĂ„gra mycket sevĂ€rda turistattraktioner som vi besökt vid tidigare tillfĂ€llen. Cueva de Nerja, en jĂ€ttegrotta som upptĂ€cktes sĂ„ sent som 1959, Ă€r absolut vĂ€rt ett besök liksom utsiktsplatsen BalcĂłn de Europa och Acueducto del Aguila, en akvedukt frĂ„n 1880-talet.
âEuropas balkongâ med bedĂ„rande utsikt över Medelhavet
Akvedukten som Àr ett arkitektoniskt mÀsterverk
Dessa tre platser kan ni lĂ€sa mer om i föregĂ„ende Ă„rs övervintring i Spanien. Skriv âVinterförvaring 2021â22â i sökrutan eller gĂ„ in under fliken âResorâ ÂÂâ âReseberĂ€ttelserâ.
Efter stödbensölen pÄ camping Cortijo San Miguel, tvÄ kilometer vÀster om Nerja, var det dags att cykla in till Nerja och Lisbeths, en dansk restaurang som serverar hÀrliga smörrebröd.
Missa inte Lisbeths âStjerneskudâ, smörrebrödens smörrebröd
Helena bestĂ€llde hackeböff med stekt Ă€gg och jag en marinerad sill, samt dom sedvanliga dryckerna och sist men inte minst âden lilleâ. Det var en bra start pĂ„ vĂ„r vistelse i Nerja vilket inte försĂ€mrades av att vi redan nĂ€sta dag bestĂ€mt trĂ€ff med mölndalsborna Marika och Bengt, bekanta som vi kĂ€nt sedan mĂ„nga Ă„r tillbaka. Det var oerhört roligt att trĂ€ffa paret frĂ„n Mölndal igen och vi fick en mycket gemytlig eftermiddag tillsammans med mĂ„nga skratt, god mat och dryck samt en stor portion nostalgi.
Helena, Marika och Bengt med Medelhavet i bakgrunden
Det blev dagliga besök i den relativt lilla staden som anses ha solkustens bredaste restaurangutbud med cirka 600 restauranger och barer, med allt frĂ„n smörrebröd till asiatisk nudelsoppa. Dessutom Ă€r det billigt att Ă€ta i Nerja, en middag för tvĂ„ plus en flaska vin kostar runt 300â350 kronor, trots att vĂ„r svenska pesetas nĂ€stan helt tappat sitt vĂ€rde. Under vĂ„r vistelse i Nerja pĂ„gick handbolls VM för fullt och samma dag som vi spĂ€dde pĂ„ vĂ„r rondör med ett sista smörrebröd pĂ„ Lisbeths, för denna gĂ„ng, skulle bĂ„de Sverige och Danmark spela sina semifinaler. Samtidigt som vi lĂ€mnade dom renslickade tallrikarna började Preben, Lisbeths man, möblera om lokalen inför kvĂ€llens TV-match mellan Danmark och Spanien. Det hade varit trevligt att ingĂ„ i den danska gemenskapen under matchen, men tyvĂ€rr var alla borden bokade sedan lĂ„ng tid tillbaka, sĂ„ vi fick nöja oss med att se matchen pĂ„ vĂ„r egen TV i husbilen. Danmark vann en mycket spĂ€nnande semifinal och gick vidare till final, men tyvĂ€rr gick det inte lika bra för Sverige som förlorade mot Frankrike.
Cortijo San Miguel, Spanien Campingen Cortijo San Miguel ligger i en hÀrlig grönskande miljö med palmer, avokado, papaya, grapefrukt, apelsiner, citroner, kaktusar och sÄ vidare. En helt fantastisk parkliknande plats som tyvÀrr har en förÄldrad standard med byggnader och annat som borde rivits för mÄnga Är sedan. NÀr vi lÀmnade campingen förra Äret fick den klart underbetyg i allt utom den parkliknande miljön. Inför denna sÀsong har man gjort en sparsam standardhöjning genom att montera sittringar pÄ toastolarna samt investerat i nya bÀnkskivor och handfat pÄ toan och utedisken. DÀremot Àr servicehuset fortfarande vidöppet och nÀr termometern visar ensiffriga gradantal, Àr mysfaktorn lika med noll⊠kallt, rÄtt och ogÀstvÀnligt. Campingen lever helt och hÄllet pÄ sitt lÀge, knappt tvÄ kilometer frÄn Nerja och den mycket populÀra stadens restauranger och sevÀrdheter. Till campingens försvar vill jag sÀga att anlÀggningen byggdes lÄngt före vinteremigrationens tid. Under heta sommardagar ger den vidöppna konstruktionen hÀrlig svalka i servicehuset och den lummiga grönskan förhindrar starka solstrÄlar att trÀnga igenom.
En typisk sommarcamping, trÄng och mycket grönska
Det Àr med andra ord en fantastisk sommarcamping, byggd för tÀltfolket i mitten av förra seklet. NÀr vi vintercampade i Spanien för fösta gÄngen (2011) var nÀstan alla campingar vinterstÀngda. Nu, drygt 10 Är senare, Àr alla vinteröppna och mestadels fullbelagda. En otroligt snabb utveckling som, förstÄeligt nog, mÄnga haft svÄrt att hÀnga med i.
Nio nÀtter blev det pÄ Cortijo San Miguel innan det blev dags att hissa upp stödbenen igen och trots att vi haft synpunkter pÄ campingens standard sÄ kommer vi med all sÀkerhet tillbaka hit redan nÀsta vinter. Vi trivs i Nerja och vi har ju alla dom bekvÀmligheter vi behöver. Dessutom Àr det vi sjÀlva som avgör var, nÀr och hur vi vill bo.
Costa Tropical, som strÀcker sej frÄn Almunecar och drygt 13 mil rakt österut till Almeria, har fÄtt sitt namn pÄ grund av sitt tropiska klimat och en del tropiska vÀxter som inte vÀxer i övriga Spanien. I Almunecar har vi en kamrat, Zofia, som övervintrat hÀr i mÄnga Är som vi besökt vid ett flertal tillfÀllen. Vid dom tillfÀllena har vi tagit bussen frÄn Motril eller Nerja, eftersom Almunecar inte haft nÄgon camping för större husbilar. Men för bara nÄgra mÄnader sedan öppnade man en stÀllplats hÀr som bara ligger nÄgra hundra meter frÄn stranden.
Carthagon sticker fram sin nos vid hyllkanten
En hÀrlig vy över bergen och ett, för dagen vilande hav
Efter att den obligatoriska ankommaren hade slunkit ner, var det dags för ett besök i staden. FrÄn stÀllplatsen till stranden Àr det en enda lÄng och ganska brant nerförsbacke och efter backen gÄr det en drygt tvÄ kilometer lÄng strandpromenad in till den gamla stadsdelen Casco Antiquo, som vi ville besöka. LÀngs vÀgen passerade vi det ena höghuset efter det andra, med semesterbostÀder som byggdes under den stora turistinvasionens era. Husen Àr upp till 15 vÄningar höga och ett flertal har en liten trottoarservering i markplan, dÀr man lÀtt kan slinka in pÄ en öl eller ett glas vin.
En daglig morgonsyn frÄn husbilens plats pÄ hyllan
HĂ€r i provinsen Granada Ă€r det kutym att restaurangen bjuder pĂ„ en tapas (en liten matrĂ€tt) nĂ€r man bestĂ€ller in nĂ„got att dricka. Dom med riktigt hög ekonomisk utbildning bestĂ€ller bara smĂ„ öl, tre fyra stycken till exempel, för dĂ„ fĂ„r dom en tapas till varje bestĂ€llning. Ett billigt sĂ€tt att bli bĂ„de lite berusad och mĂ€tt pĂ„. Första kvĂ€llen i Almunecar var vigd Ă„t VM-handbollen. Nu skulle finalerna spelas och först ut var matchen om bronset, mellan Sverige och Spanien. En mycket jĂ€mn match dĂ€r Sverige tyvĂ€rr förlorade efter att ha haft en klar ledning i halvtid. Senare pĂ„ kvĂ€llen skulle det avgöras vilket land som skulle bli vĂ€rldsmĂ€stare. Ă ter en mycket jĂ€mn och tuff match som Danmark till slut vann med 34â29 över Frankrike. DĂ€rmed tog Danmark sitt tredje raka VM-guld i handboll, vilket inget annat land gjort tidigare. Fantastiskt bra gjort av ett litet land med knappt 6 miljoner innevĂ„nare mot ett land som har nĂ€sta 68 miljoner innevĂ„nare.
Almunecar Àr en mycket gammal stad med en historia sÄ strÀcker sej tillbaka till mer Àn 1 000 Är före vÄr nuvarande tidrÀkning (f.Kr). NÀr vi nÀrmade oss den gamla stadsdelen sÄg vi fÀstningen Castillo de San MiguelpÄ berget som redan i stadens begynnelse fungerade som bevakningsplats mot inkrÀktare.
Castillo de San Miguel ovanför den gamla stadsdelen
Men det var först under romartiden som man började bygga en riktig befÀstning och efter romarrikets fall tog morerna över byggandet.
Efter ett par dagar i Almunecar involverade Zofia oss i ett svenskgÀng som under mÄnga Är övervintrat hÀr. Gruppen trÀffas nÄgra gÄnger i veckan för olika aktiviteter som bland annat Àr gemensamma vandringar pÄ tisdagar, boule pÄ onsdagar och söndagar och sÄ vidare. Vi övertalades att hÀnga med pÄ en vandring som började med halvtimmes minibussresa upp i bergen, dÀr vi steg av. Det var sju rutinerade vandrare och vi, som tillsammans skulle ta oss ner till bebyggelsen som vi sÄg vid Medelhavets strand, lÄngt, lÄngt, lÄngt, dÀrnere. Det var en helt fantastisk vy med höga berg och svindlande djupa dalar och framför oss hade vi cirka tolv kilometers vandring pÄ stigar och smala grusvÀgar. Tempot var lugnt och det var inga som helst problem att hÀnga med i den kuperade terrÀngen.
Helena och Zofia tar en vÀlbehövlig paus i bergen
liksom jag sjÀlv, (se Medelhavet i bakgrunden)
Efter drygt en mil nÀrmade vi oss bebyggelsen med asfalterade vÀgar och det var nu benstyrkan verkligen sattes pÄ prov. VÀgarna var sÄ branta ner mot havet att jag tvingades gÄ kors och tvÀrs i en slalomliknade bana över vÀgen, för att inte utsÀtta mina 100 kilo för fritt fall. Almunecar Àr en mycket kuperad stad och bakom dom höga kustnÀra huskropparna sticker nÀstan lodrÀta bergvÀggar upp i höjd med hustaken.
FrÄn stÀllplatsen kan man se stranden mellan höghusen
Semesterkomplex med lodrÀta bergvÀggar pÄ baksidan
Att det Àr kuperat fick verkligen erfara. Att gÄ ner frÄn hyllan, dÀr husbilen stod, var ju inga problem, men nÀr man skulle tillbaka efter dagens aktiviteter och en god lunch med tillbehör, dÄ frestade det pÄ ordentligt. HjÀrtat fick helt plötsligt vÀldigt brÄtt.
Dagen efter vandringen var det dags för boule pÄ stranden med vÄra vandringskamrater. Jag vaknade tidigt den dagen med vÀrk i hela mej. Benen kÀndes som betongrör fyllda med bly och redan efter dom första smÀrtsamma stegen till toan, bad jag Helena ringa till Zofia och tala om att vi hoppar av boulen. Men jag blev övertalad trots att jag hade sÄ jÀ..la ont i vadmusklerna att jag knappt kunde göra den dÀr lilla knÀböjen som man gör innan bouleklotet lÀmnar handen. Vi fick storstryk, vilket vi kanske fÄtt ÀndÄ, men det Àr alltid bra att ha nÄgot att skylla pÄ. Den fruktansvÀrda trÀningsvÀrken varade i nÀstan tre dagar innan benen började kÀnnas som mina egna igen.
Det finns mycket att se och göra i Almunecar. Den gamla stadsdelen med sina smala kuperade grÀnder frÄn romartiden, vid foten av fÀstningen Castillo de San Miguel, Àr ett mÄstebesök.
Castillo de San Miguel med foten i kaktustrÀdgÄrden
âVĂ„râ strand ses tydligt frĂ„n fĂ€stningens östra flygel
och vĂ€sterut ligger âgrannbynâ Las Calles de Cotobro
Helena vandra i trappor som hÀrrör frÄn det Romerska imperiet
Nedanför fÀstningen ligger Àven en underbar palm och kaktustrÀdgÄrd samt en fÄgelpark med fler Àn hundra olika fÄgelarter.
En av hundratals vackra fÄglar i parken
Hela denna Àr byggd ovanpÄ delar ett gammalt fisksalteri frÄn 400 Är f. Kr dÀr man sÄ sent som 1970 gjorde utgrÀvningar som visar delar av salteriets markbÀdd.
Rester frÄn det 2 400 Är gamla salteriets grund
FrÄn höjderna pÄ Rocks of San Cristobal, en klippspets ut i havet, har man en hÀrlig utsikt över lÄnga strÀnderna i bÄde ostlig och vÀstlig riktning.
Trappan upp till klippan, Rocks of San Cristobal
Klippans spets försvinner ner i havet
Högst upp pÄ klippan finns en platÄ för besökare
HÀrlig utsikt frÄn klippan, Rocks of San Cristobal
Vi förstĂ„r att Zofia trivs i denna vintermiljö. Den lilla staden med cirka 20 000 mantalsskrivna Ă€r en helt perfekt plats att bo pĂ„ om man vill undvika den nordiska kylan, vilket mĂ„nga av skandinavisk hĂ€rkomst vĂ€ljer att göra. HĂ€r Ă€r pĂ„ Costa Tropical Ă€r klimatet helt underbart, Ă€ven i mĂ„nadsskiftet januari-februari som anses som midvinter hĂ€r. Termometern visar mellan 12â16 grader men med solens hjĂ€lp gĂ„r man lĂ€tt omkring i kortbrallor och t-shirt.
Det finns ett gediget utbud pĂ„ bĂ„de kultur och sevĂ€rdheter och det Ă€r en levande stad Ă„ret runt med allt frĂ„n öppna besöksmĂ„l till restauranger. Det finns till och med en liten gaturestaurang som, pĂ„ lördagar, serverar danska smörrebröd och den âlilleâ. LĂ€ckerheterna var sjĂ€lvklart inte i klass med Lisbeths i Nerja, men det kan man heller inte begĂ€ra av en ickedansk. Smörrebröd Ă€r kult i Danmark och skall monteras av danskar.
Sierra Nevada, Spanien Jag har mÄnga gÄnger stÄtt och beskÄdat spetsen pÄ det snöklÀdda berget, lÄngt, lÄngt bortom strandbarerna i Motril.
Jag och Helena har varsin âatt göra listanâ som vi gĂ€rna vill uppleva innan vi slĂ„r igen för gott och en av mina, som jag inte bockat av Ă€nnu, Ă€r att Ă„ka skidor en sista gĂ„ng, innan nĂ„gon lĂ€gger pĂ„ locket. Vid nĂ„got blött tillfĂ€lle rĂ„kade jag förmedla mina tankar till Benny, pĂ„ Almayate, som dĂ„ svarade, desh ska ja fixcha, utan nĂ„gon större utlĂ€ggning om var nĂ€r eller hur. NĂ„gon vecka senare, nĂ€r vi förflyttat oss till Almunecar, ringde Benny och sa att han har ordnat en hyrbil, vi drar till Sierra Nevada tillsammans med Falkenbergarna, Anna-Lena och Jan-Olof.
Dom spanska bergen med krokiga men framkomliga vÀgar mÄste ses, de gÄr nÀmligen inte att beskrivas och efter ett hundratal serpentinkurvor nÄdde vi vÄrt mÄl, nationalparken med skidanlÀggningen, Sierra Nevada. Efter att bilen stÀlls pÄ plats var det skiduthyrning och liftkort som gÀllde för mej och Benny medans dom andra i rask takt försvann in pÄ nÀrmaste bar.
Jag och Benny pÄ vÀg mot hiskliga höjder
Visst kommer jag ihÄg att pjÀxor var tunga och otympliga redan för 20 Är sedan, men min förhoppning var sjÀlvfallet att utvecklingen gÄtt ett steg framÄt. Nu var dom, om möjligt, Ànnu otympligare och tyngre.
Med stavar, skidor och pjÀxor, klev jag och Benny pÄ första och enda transporten upp till höjderna. Det var först dÄ hjÀrnan slogs pÄ, vaŽ fan hÄller du pÄ med gubbe. 78 Är och 100 kilo nakenvikt, hallÄ eller?
Kabinliften som lyfte oss upp till nÀrmare 3 000 meters höjd
VÀl uppe pÄ toppen, pÄ nÀstan 3 000 meters höjd, var det pÄ med skidorna. Utsikten hÀrifrÄn var fantastisk, solen sken och allt började med en lugn och skönt, nÀstan obefintlig lutning.
Benny, som alltid har hjĂ€rnkoll, hade frĂ„n liftkorgen spanat in den enklaste vĂ€gen ner till basstationen. Men av nĂ„gon outgrundlig anledning kom jag Ă€ndĂ„ fel. Vi hamnade i en backe som jag förmodligen inte ens gjorde en svĂ€ng i för 20 Ă„r och lika mĂ„nga kilo sen. Men dĂ„ Ă€r dĂ„ och nu Ă€r nu. Efter bara nĂ„gra svĂ€ngar pĂ„ stappliga ben, helt utan balans, lĂ„g hela jag i snön och kippade efter andan. Först gled jag pĂ„ rygg en bit och nĂ€r jag fick stopp pĂ„ den fĂ€rden, tog jag av mej skidorna och kröp sick sack över den pistade banan. Förflyttningen nedĂ„t, med denna taktik, blev nĂ€stan obefintlig. Jag provade i stĂ€llet med att lĂ€gga mej pĂ„ en skida och sakta men sĂ€kert glida nerĂ„t. Det gick en bit i taget, men det var otroligt jobbigt. Luften var tunn, mina luftrör pep vid varje andetag och jag var helt slut innan vi endast nĂ„tt halvvĂ€gs ner till startpunkten. Orken och sjĂ€lvförtroendet var, som norrmĂ€nnen sĂ€ger, â vĂ€ck med pustaâ.
En yngre kvinna stannade till och undrade om allt var okey. Jag log mot henne och sa okey, men hon tittade vÀldigt fundersamt pÄ mej dÀr jag lÄg och flÀmtade. Jag pekade mot Benny, som stod lite lÀngre ner i backen och dÄ förstod hon att jag inte var ensam. NÀr vi nÀrmade oss en dalstation bad jag Benny, som troget vÀntat pÄ mej hela vÀgen, att kontakta personalen gÀllande min situation, jag mÄste fÄ hjÀlp att komma ner.
Efter bara nÄgra minuter kom en snöskoter som fraktade mej i ilfart ner till utgÄngslÀget och rÀtt in i en sjukstuga. I vÀntrummet möttes jag av den ena skadade efter den andra och jag var vÀl kanske nummer 10 kön. Jag försökte förklara att jag var okey men den spanska personalen ville absolut följa upp situationen, sÄ dom kallade in lÀkaren. Just i denna situation saknade jag mer Àn nÄgonsin min tolk, Helena, som satt nÄgon annanstans och var hel ovetande om det som hÀnde. Jag försökte förklara gÄng pÄ gÄng att jag var okey nu, men lÀkaren, som ocksÄ bara pratade spanska, förstod mej inte. Till slut fick jag fram min inhalator som jag anvÀnder vid andningsbesvÀr och tog en puff. DÄ först förstod dom mitt problem men dom ville ÀndÄ följa mej hela vÀgen ut och hela tiden frÄgade dom om jag var okey. Dom ville till och med följa mej till skiduthyrningen för att ÄterlÀmna paketet, men dÄ lÀt jag dom förstÄ att jag klarade mej sjÀlv nu. Det hade blivit en chock för Helena om hon sett mej och en vitklÀdd lÀkare, komma bÀrandes pÄ min skidutrustning. Jag har nu förstÄtt att detta inte Àr en lekplats för mej lÀngre, nu Àr det nog dags att överlÀmna platsen till ungdomarna, men jag har i alla fall bockat av ett av mina önskemÄl pÄ listan.
Efter en dags vila frÄn strapatserna pÄ det snöklÀdda berget var det dags för förflyttning. Men fortfarande, efter 10 dagar, har vi mycket kvar att se och uppleva i Almunecar och vi kommer med all sÀkerhet tillbaka, nu nÀr dom har en helt okey stÀllplats för husbilar.
La Manga, Spanien Som idrottsintresserad har man lĂ€rt sej att höghöjdstrĂ€ning ger en bĂ€ttre syreupptagningsförmĂ„ga nĂ€r man kommer ner pĂ„ lĂ„glandet igen. Jag har nu varit i höjd med havet i över ett dygn och kĂ€nner fortfarande inte av höghöjdstrĂ€ningen, âĂ„lning medels hasningâ, nedför Sierra Nevadas sluttningar, tvĂ€rt om, jag kĂ€nner mej fortfarande trött och sliten. Trots kroppens nedsatta förmĂ„ga var det dags för en förflyttning igen. Vi hade fyra, fem timmar i ostlig riktning framför oss, till La Manga pĂ„ Costa Calida. Redan innan vi lĂ€mnade stĂ€llplatsen i Almunecar hade vĂ€dret blivit nĂ„got ostadigare med regn och blĂ„st, som mer eller mindre följde oss hela vĂ€gen Ă€nda tills vi checkade in pĂ„ Caravaning La Manga. Costa Calida, som betyder heta kusten, var vid ankomsten allt annat Ă€n het, tvĂ€rt om, den hade allt det man inte vill ha nĂ€r man campar, regn, blĂ„st och kyla.
Dom första vi trÀffade vid framkomsten var vÄra kamrater Bine och Micke som vi haft mycket roligt ihop med genom Ären, bÄde hÀr pÄ La Manga och i Sverige. Det blev ett glatt Äterseende och liksom mÄnga gÄnger tidigare, avslutades kvÀllen i deras Morelo, sju trappsteg ovan mark. Höjden avskrÀcker inte i vanliga fall, men stupet ner till marken och med Sierra Nevada i fÀrskt minne hade mitt annars sÄ starka sjÀlvförtroende fÄtt sej en rejÀl törn. Eftersom vi varit i La Manga vid ett flertal tillfÀllen sÄ har vi genom Ären lÀrt kÀnna mÄnga trevliga mÀnniskor. Monica och Göran som har en lÀgenhet i Los Belones, knappt fyra kilometer nordost om campingen, liksom Svempa Àr nÄgra som vi Àven besökt pÄ deras hemmaplan i Sigtuna.
En dag blev vi, tillsammans med Morelofolket, bjudna pÄ lunch hemma hos Monica och Göran. Eftersom vi förstod att det skulle bli en riktig lÄnglunch, valde vi att gÄ i stÀllet för att cykla, för av erfarenhet vet vi att ett avtrubbat balanssinne tillsammans med mörker Àr en dÄlig kombination. Det blev en riktig lÄnglunch med extra allt och som grÀdde pÄ moset, avslutade vi det hela pÄ en bykrog, innan det var dags att kalla pÄ en taxi. En hÀrlig dag i goda vÀnners lag och nÄgra dagar senare var det vÄr tur att bjuda igen. PÄ grund av vÄrat nÄgot begrÀnsade boende, valde vi att boka bord pÄ en restaurang i Los Belones. Vi togs emot av Àgaren som genast, med ett stort leende, talade om att han fyllt upp vinförrÄdet, vilket vi inte var sena att testa.
Svempa, Göran, Monica och jag efter en trevlig dag tillsammans
Efter nÄgra underbara timmar tillsammans med mÄnga skratt rundade vi av det hela hemma hos Svempa. Dagen innan vi skulle lÀmna La Manga, för denna gÄng, var det dags för fest igen. Göran, som fyllde Är den dagen bjöd in oss till El Parador, en restaurang med mycket hög klass som ligger pÄ Playa Honda nÄgra kilometer vÀster om campingen.
Lika roligt som vanligt med mÄnga skratt och högt i tak avslutade vi kvÀllen och en trevlig vecka tillsammans med Los Belones borna och Morelofolket.
Bodegas Delampa, Spanien Efter en vecka pÄ La Manga var det dags att starta upp Carthagon igen. MÄlet för dagen var Villajoyosa, som ligger drygt 16 mil norrut frÄn La Manga. Men vi valde en liten omvÀg pÄ cirka 10 mil till Bodega Delampa som ligger strax utanför Jumilla.
En vÀgskylt som till och med kan fÄ en nykterist att stanna
Redan förra Äret besökte vi Bodegan som har goda viner till ett pris som Àr löjevÀckande lÄga om man jÀmför med systembolagets priser. NÀr vi kom in i butiken bjöds vi pÄ tilltugg och provsmakning innan vi botaniserade i den vackert dekorerade butiken, med vÀlfyllda hyllor som gav köplusten en kick.
VÀl inne stiger köplusten Àven för den snÄlaste ekonomen
En timme senare lÀmnade vi Bodegan med 104 flaskor vin och som tack för besöket skickade damen med tvÄ flaskor extra. Snittpriset pÄ vÄra inköp, som var allt frÄn gott till jÀttegott, var cirka 26 kronor per flaska. Vad har 10 mils omvÀg för betydelse, nÀr man kan köpa goda viner som Àr i prisklass med vÄrat flaskvatten hemma. Att man dessutom har en husbil med lastförmÄga pÄ nÀrmare tvÄ ton, gör det hela lite tryggare.
Villajoyosa, Spanien La Villa, som dom boende sÀger, Àr en gammal fiskeby mellan Alicante och Benidorm. Den fÀrggranna staden har drygt 33 000 fastboende och hÀr Àr det fortfarande fiske som Àr huvudnÀringen. Det Àr framförallt dom pastellfÀrgade husen som kÀnnetecknar Villajoyosa och anledning till det Àr inget nytt pÄfund för att locka turister. Historien berÀttar att man mÄlade husen i olika fÀrger för att fiskare skulle kunna hitta tillbaka till sina hem igen, efter dagens fisketur ute till havs. Nu nÀr det finns en hamn, lever traditionen vidare och man hÀmtar Àven upp traditionen med pastellfÀrgade fÀlt i den moderna arkitekturen. Villajoyosas fiskeflotta har sedan Ärhundraden tillhört en av de största och viktigaste i Medelhavet och varje eftermiddag, hÄlls traditionell spansk fiskauktion i hamnen, dÀr dagens fÄngst köps upp av framför allt av restaurangÀgare, till kvÀllens gÀster. Fiskhamnen som ligger i anslutning till den centrala stranden blev 1999 tilldelad Provincial Tourism Merit Prize.
En tradition som Àven lever kvar i dagens dagens arkitektur
Staden har bevarat sin charmiga atmosfÀr med den gamla stadsdelen och dom trÄnga grÀnderna. PÄ dom högt belÀgna kullarna finns rester av utsiktstornen, som i Ärhundraden vaktat staden, bevarade. Staden har utnÀmnts som vÀrldsarv av UNESCO.
En vacker byggnad som tyvÀrr har sett sina bÀsta dagar
Ăr man i Villajoyosa sĂ„ Ă€r ett besök pĂ„ Valor chokladfabrik ett mĂ„ste. Tillsammans med Lena och HĂ„kan cyklade vi nĂ„gra kilometer till fabriken som Ă€r Spaniens Ă€ldsta frĂ„n mitten av 1800-talet och som i dag drivs och Ă€gs av den femte generationen efter grundaren Valeriano Lopez.
Det första som mötte oss var den hÀr vackra skapelsen
VÀl framme hoppade vi in i en grupp med spansktalande guide som berÀttade mycket om fabrikens historia och lika mycket som hon berÀttade, lika lite förstod jag. Men tack vare Helna och falkenbergarna, fick jag ÀndÄ en bild av vad som blev sagt. Den guidade turen var gratis och efter en kort filmförevisning, ett besök i ett litet museum och en titt över förpackningsomrÄdet var det dags att inhandla godsakerna.
HĂ„kan botaniserar i hyllor fulla med godsaker
Helena ser nöjd ut med dagens inköp. Det ser dyrt ut ocksÄ
Altea, Spanien En dag hoppade vi pÄ tÄget till Altea som bara ligger nÄgra mil lÀngre bort i nordostlig riktning. Vi passerade Benidorm med alla skyskraporna och Albir, dÀr vi campade för 12 Är sedan, innan vi nÄdde dagens mÄl. Altea har ocksÄ, liksom dom flesta kuststÀderna, en mycket gammal tradition med smÄ stenhus i trÄnga grÀnder. Högst uppe pÄ toppen, dit alla grÀnder och trappor leder, finns ett trevligt torg med restauranger och fantastisk utsikt samt den gamla församlingskyrkan, Jungfru de Consuelo med det blÄa taket.
Alla vÀgar bÀr upp till torget och hÀrifrÄn har man en
fantastisk utsikt över hamnen och den gamla stadsdelen
Altea har lĂ€nge varit en tillflyktsort för konstnĂ€rer, skulptörer och författare och hĂ€r finns, âUniversity of kulturâ och âFine Artsâ vilket bidragit till att den lilla staden benĂ€mns som âKulturhuvudstad av Valenciaâ. Klimatet hĂ€r anses som hĂ€lsosamt med en temperatur som sĂ€llan gĂ„r under 18 grader. NĂ€r vi var hĂ€r, var det en riktig âsĂ€llandagâ, dĂ€r kvicksilvret pĂ„ sin höjd nĂ„dde 13-strecket samtidigt som dom kalla vindarna hade ovanligt brĂ„ttom. Men trots oturen med vĂ€dret, var det en mycket trevlig dagstur tillsamman med Lena och HĂ„kan frĂ„n Falkenberg. Innan vi satte oss pĂ„ tĂ„get tillbaka igen, bidrog vi till en restaurangĂ€gares överlevnad, med lite gott att Ă€ta och dricka.
Det Àr alltid intressant med nya upplevelser och synintryck. En dag trÀffade vi bekanta, Tuula och Janne frÄn HÀllingsjö. Dom hade sett att vi var i nÀrheten pÄ Facebook och efter en lunch pÄ en kylslagen uteservering i Villajoyosa blev vi hembjudna till deras radhus som ligger nÄgra kilometer frÄn Albir, inÄt landet.
Tuula, Janne, Helena och jag pÄ en kylslagen uteservering
Det var ett vackert omrÄde med pooler och grönska och deras radhus hade dom designat pÄ ett mycket proffsigt och smakfullt sÀtt. Det var verkligen fint med allt frÄn materialval pÄ golv till vÀggdekorationer och konst.
Villajoyosa Àr en plats man bör besöka nÄgon gÄng. HÀr finns mycket att se som till exempel fiskauktionen, chokladfabriken, den vackra strandpromenaden och sist men inte minst de pastellfÀrgade husen i gamla stan, som Àven följts upp med pastellfÀrger pÄ de moderna höghusen.
Ett kÀnnetecken som förts vidare till dagens generationer
StrĂ€nderna i och omkring La Villa Ă€r de vitaste pĂ„ hela Costa Blancas kust och dom har Ă€ven fĂ„tt EU:s âBlĂ„ flaggâ för sina rena strĂ€nder och klara vatten.
LÄnga hÀrliga sandstrÀnder blandat med mysiga vikar PÄ berget ovanför campingen kunde vi skönja ett kvinnohuvud vid foten av ett gammalt torn som vÀckte mitt intresse. Tornet visade sej var ett gammalt Helgedom, Santuari Iber, men ansiktet, som man ser frÄn vÄr plats pÄ campingen, var bara en stenhög som fÄtt den formen just frÄn vÄr vinkel.
Kvinnoansiktet som vi sÄg frÄn campingen
Campingen sedd frÄn helgedomen pÄ berget
Camping Playa Paraiso, Spanien Nio dagar blev det med bÄde kyla, blÄst och underbart sommarvÀder pÄ den terrasserade campingen, Playa Paraiso. Campingens standard nÄdde inte upp till fem stjÀrnor, men lÀget var fantastiskt med nÀrhet till allt. Det fanns ett servicehus som var av den gamla standarden helt utan ventilation och vÀrme, samt ett nÄgot modernare i anslutning till den vinterstÀngda poolen.
Inom gÄngavstÄnd frÄn den lilla mysiga campingen fanns bÄde affÀrer, utskÀnkningsstÀllen, marknaden, tÄg- och busstation och framför allt dom fÀrggranna mysiga husen i gamla stan.
En camping som stÄr under rivningshot, vÀl vÀrd att besöka innan det Àr för sent
Benicarlo, Spanien Klimatet i trakterna runt Villajoyosa och Altea, lÀr ju vara hÀlsosamt för bland annat folk med luftvÀgssjukdomar och en temperatur som sÀllan understiger 18-grades strecket. Det mÄste vara ett facebook fejk, för efter nio dagar i omrÄdet, var dagstemperaturen som högst 14 grader. Innan vi lÀmnade Costa Blanca (vita kusten) och Villajoyosa hade jag fÄtt en riktig manlig halsinfektion, en sÄn som bara vi mÀn kan fÄ. Infektionen satte sej i luftrören med andningssvÄrigheter, men Àven pÄ ögonen i form av en massa klegg. PÄ vÄr första dag i Benicarlo blev jag helt enkelt hÀnvisad till sjuksÀngen. Inget ont utan att ha nÄgot gott med sej, för under denna period pÄgick VM i skidor som jag nu fick all tid i vÀrlden att se pÄ. VÀrsta segern hade vi redan sett nÀr Sveriges damer knep dom första fyra platserna i sprinten, men redan dagen efter svarade Norge med fyra herrar i topp pÄ skiathlonloppet. Dom svenska damerna svarade igen med att ta guld och silver i deras skiathlonlopp. Efter tre dagar pÄ campingen hade jag fortfarande inte varit utanför grindarna och samtidigt började Àven Helenas hÀlsotillstÄnd bli sÀmre. Det började likna coronaÄret, nÀr vi för ett Är sedan fick en veckas karantÀn i en campingstuga pÄ Camping Playa de Poniente i Motril. Enda skillnaden var att dÄ var vi portade frÄn dom gemensamma hygienutrymmena, vilket vi inte var nu.
KarantÀn för ett Är sedan, samtidigt som Putins fick sin hjÀrnkollaps
ett Är senare med ögoninfektion Àr Putin fortfarande hjÀrndöd
Efter ytterligare guld pÄ damernas sprintstafett hade vÄra duktiga tjejer redan samlat ihop tre guld, tvÄ silver och ett brons. Herrarna var tyvÀrr inte lika lyckosamma och jag tror heller inte att det vÀnder. Dom Àr för nÀrvarande inne i en nedÄtgÄende spiral samtidigt som norrmÀnnen, med DÀhli sen Northug och nu KlÀbos framfart i skidspÄren, Àr inne i en lÄng, lÄng uppÄtgÄende trend. Vi lÀr nog fÄ vÀnta Ätskilliga Är innan det blir en generationsvÀxling. Om man skall vara sjuk sÄ var denna vecka ett bra val. Det gick ÀndÄ inte att göra nÄgot vettigt i den kyla och blÄst som rÄdde. Termometern var som lÀgst 4 grader nattetid och 8 mitt pÄ dagen. Det var nÀsta likvÀrdiga temperaturer med dom som vi har hemma pÄ Tjörn. Men det gick ingen nöd pÄ oss, bilen var varm, TV; n fungerade, kylskÄpet fullt med mat och lagret vi införskaffade i Jumilla, har vi inte ens börjat att tulla pÄ, vad kan man mer begÀra. Dessutom, lÀste vi att man fÄtt cirka 40 centimeter snö pÄ Mallorca, 20 mil rakt söderut frÄn vÄr plats, dom senaste dygnen. I dom hÀr lÀgena gÀller det att hitta nÄgot positivt och det Àr att vi alla fall slipper skotta snö för att komma vidare i morgon. Av Benicarlo fick vi inte se nÄgonting, det fÄr vi ta en annan gÄng, men campingen var helt okey, förutom hygienutrymmenas standard som ofta Àr ett diskussionsÀmne i husbilsgÀng. Efter fem dagar lÀmnade vi Costa Azahar (Apelsinkusten) och det var nog första gÄngen som vi legat sÄ lÀnge pÄ en plats utan att okulÀrbesiktiga sevÀrdheter i nÀrheten. Dagen innan förflyttningen till Roses var det dags för damernas 10 kilometer, i klassisk stil, som vi hade stora förvÀntningar pÄ. Nu var det inte Norge som strulade till det för oss, det var Amerika som snodde vÄrat guld. VÄra tjejer fick ÀndÄ med sej bÄde silver och brons. Fantastiskt bra VM sÄ hÀr lÄngt för Sveriges damer.
Roses, Spanien KvĂ€llen före vi lĂ€mnade Benicarlo eskalerade Helenas förkylning till bĂ„de hals- och öroninflammation. Halsen och hostan gick vĂ€l an, men vĂ€rken i öronen och dom hjĂ€rtskĂ€rande grĂ„ten pĂ„ hjĂ€lp, nĂ€r hon stönade fram att trumhinnan spricker, var nĂ€stan outhĂ€rdligt för en tafatt lĂ€karokunnig man. Jag visste inte vad jag skulle ta mej till, jag blev i stort sett helt handlingsförlamad. Jag famlade efter rĂ„d och föreslog att vi skulle ringa en taxi för att komma till en lĂ€kare, men det ville hon inte. Jag vet att det gĂ„r över för jag har haft det förut, sa hon. Avresan frĂ„n Benicarlo startade tidig morgon. Framför oss hade vi knappt 40 mil utmed kusten, till vĂ„r nĂ€sta destination, som blir den sista i Spanien för denna gĂ„ng. FarthĂ„llaren var instĂ€lld pĂ„ 96 km/h, det rĂ„der 90-grĂ€ns i Spanien och vid 15-tiden hade vi checkat in pĂ„ Salata Camping i Roses. Innan vi gjorde nĂ„got annat bad Helena receptionen om hjĂ€lp att bestĂ€lla en taxi till en lĂ€kare och under tiden stĂ€llde jag husbilen pĂ„ plats. Ankommaren frös inne denna gĂ„ng av förstĂ„eliga skĂ€l. Vi hade hela tiden telefonkontakt och efter en dryg timme var hon tillbaka igen. Hon sĂ„g lĂ€ttad ut och med sej hade hon en pĂ„se med medikament. JourlĂ€karens diagnos var âperforerad trumhinnaâ som vi bör ha koll pĂ„ i minst tvĂ„ veckor framĂ„t. Vi var fortfarande inne i den spanska vintermĂ„naden och efter solnedgĂ„ngen ville kvicksilvret ogĂ€rna stiga över fem-sex gradersstrecket och det Ă€r kallt, djĂ€..ligt kallt, Ă€ven för en hĂ€rdad nordbo. Dagen efter att vi checkat in, anlĂ€nde Falkenbergarna, Lena och HĂ„kan. Det blev som vanligt ett glatt Ă„terseende och efter nĂ„gra ankommare, med varierande yrselstyrka, var det dags att krypa in i sin egen lilla kuppe igen. Roses ligger lĂ€ngst in i en jĂ€ttestor bukt, Golf de Roses, med deltalandskap i sydvĂ€stlig riktning och med ett bergsmassiv mot den franska grĂ€nsen, knappt fyra mil bort, i nordostlig riktning.
Roses ligger lÀngst in i den stora bukten Golf de Roses
Helena var fortfarande inne i sin mindre angenÀma spiral och efter smÀrtan i örat, blossade halsen upp pÄ nytt med torrhosta och svidningar. Hostan var sÄ besvÀrande att hon nÄgra nÀtter tvingades byta sovrummet mot soffgruppen, för att kunna sova i sittande stÀllning. Efter en vecka tillsammans, lÀmnade Falkenbergarna Spanien för denna gÄng och samtidigt gav dom oss hela ansvaret för strandbarernas överlevnad. Samma dag var det dags för första Äterbesöket hos en öronlÀkare som har sin praktik i Empuriabrava, drygt sju kilometer frÄn campingen. Det blev en hÀrlig cykeltur i solskenet och efter besöket, kunde en lÀttad Helena lÀmna beskedet att trumhinnan lÀker precis som den ska. LÀkaren ville ÀndÄ inte slÀppa taget helt, utan bestÀmde att hon skulle Äterkomma igen efter ytterligare fem dagar.
Hamnen Roses ligger pÄ Costa Brava (vilda kusten) som Àr den nordligaste av dom 10 namngivna kustremsorna som karaktÀriserar Spaniens möte med haven. Costa Brava karaktÀriseras som ett bergigt landskap med slingrande vÀgar och högklassiga badvikar. LÀngst in i Golf de Roses ligger hamnen som i dag Àr en de av mest betydelsefulla fiskehamnarna i regionen och dÀr finns Àven en gÀsthamn med lyxjakter i en prisklass som bara ryska oligarker kan lösa.
I den moderna hamnen finns fiskebÄtar i alla storlekar
och i gÀsthamnen ligger lustjakter för dom ekonomiskt oberoende
Citadellet de Roses Bara nÄgon kilometer frÄn campingen, ligger Citadellet de Roses som Àr en gammal fÀstning frÄn Medeltiden.
Jag och en tidigare kollega detaljgranskar byggmodellen
Innanför muren finns bland annat en kyrka och ett kloster
Vid vÄrt besök botaniserade vi bland ruiner i flera timmar och Àn en gÄng stÀller man sej frÄgan, hur har mÀnskliga hÀnder, utan maskiner och moderna verktyg, kunnat skapat dessa höga uppmurade stenmonument. Inom murarna har man Àven bevarat ett olivtrÀd frÄn den tid dÄ byborna hade sina bostÀder hÀr.
Ett cirka 500 Är gammalt olivtrÀd frÄn Roses begynnelse
Marknad. Varje större ort i Spanien har minst en fast marknadsdag per vecka och i Roses har man vigt söndagarna till detta. PÄ de flesta marknader som vi besökt, har det funnits allt frÄn grönsaksstÄnd till ögongodis för turister.
Normalt stĂ€nger man av ett par gator mitt i byn under marknadsdagen, dĂ€r sĂ€ljarna sĂ€tter upp sina stĂ„nd för att visa sina produkter. Men i Roses hade man tagit en hel stor parkeringsplats, strax intill Citadellet, till sitt förfogande. Trots marknadens enorma storlek hade man inga grönsaksstĂ„nd men dĂ€remot ett jĂ€tteutbud av klĂ€der, skor och andra âmĂ„ste haâ grejer.
Det mesta Àr billigt pÄ marknader och ofta handla ortsbefolkningen det nödvÀndigaste just pÄ marknadsdagarna. VÄra tvÄ besök pÄ marknaden fick bankkontot att Àndra sej ordentligt, men nu har vi klÀder och kallingar för lÄng tid framöver.
Castello dÂŽEmpuries
Basilica de Santa Maria som syns lÄngt utanför stadsmuren
FrÄn Salata camping Àr det lite drygt en mil pÄ cykel till den gamla staden Castello dŽEmpuries som mellan Ären 1079 till 1385 var huvudstad i Empuries. Staden, som ligger i utkanten av det moderna deltabygget Empuriabrava, har all sin gamla charm kvar med smala grÀnder och söndervittrade husfasader.
Den gamla staden har bevarat sin charm med trÄnga grÀnder
och ett mysiga litet torg, lÄngt bortom all hets och stress Dolmen de la Creu dŽen Cobertella Rakt upp i bergen, knappt tre kilometer frÄn hamnen i Roses, finns en gravplats som Àr mellan 3000 till 3500 Är gammal. Megalitdolmen, som denna typ av gravplatser kallas, bestÄr av stora plattor i granitgnejs staplade pÄ varandra till en smal förkammare och en större gravkammare. Detta var en vanlig typ av gravplatser i yngre stenÄldern och som under Ärtusenden varit tÀckta av vegetation och sten. Dolmen de la Creu grÀvdes fram av arkeologer i mitten av 1900-talet och efter ytterligare utgrÀvningar hittade man ett flertal megalitgravar i omrÄdet. Man fann Àven skelettrester, keramik och romerska mynt inom omrÄdet vilket tyder pÄ att berget varit en större boplats under stenÄldern.
Ăn en gĂ„ng Ă€r vĂ„r frĂ„ga berĂ€ttigad. Hur kunde man flytta och lyfta dessa enorma stenblock med bara handkraft. Taket pĂ„ denna gamla gravplats Ă€r cirka fem meter lĂ„ngt, tre meter brett och 40 centimeter som tjockast. En kubikmeter sten vĂ€ger cirka 2,5 ton och med min, ej vetenskapliga utrĂ€kning, borde blocket som utgör taket pĂ„ denna grav, vĂ€ga mellan 5â6 ton. Hur bar dom sej Ă„t, för det fanns ju varken taljor eller rep pĂ„ stenĂ„lderstiden och varför lade man sĂ„dan kraft pĂ„ att bygga dessa gravplatser?
Jag hade ingen större framgĂ„ng nĂ€r jag försökte rubba âtaketâ
Den tvÄ kilometer lÄnga uppförsbacken, frÄn hamnen till gravplatsen, var en riktig hjÀrtstartare och mina dÄliga luftrör pep och gnisslade som en gammal dörr. Men efter besöket pÄ gravplatsen, nÀr törsten gjort sej pÄmind och hjÀrtat intagit normal takt igen, var det bara bromsarna som gnÀllde i utförslöporna ner till nÀrmaste strandbar.
Empuriabrava
Staden dÀr bÄtar Àr lika viktiga som bilar
HÀr Àr bÄtvarven fler Àn bilverkstÀderna och bÄtuthyrningar duggar lika tÀtt som barer. Vi gjorde ett antal besök i och omkring staden som mest bestÄr av semesterbostÀder, bland annat för att Helena gjorde sina lÀkarbesök dÀr. Men vi ville Àven uppleva atmosfÀren i denna nÄgot annorlunda stad, som mestadels bestÄr av överkonsumtion för dom penningstarka. Empuriabrava Àr en modern semesterort lÀngst in i den stora Rosesbukten. Det som Àr speciellt med denna stad Àr att den Àr uppbyggd pÄ ett deltalandskap mellan floderna Salins och Muga som genomkorsas av ett 30 kilometer lÄngt rutnÀt av kanaler.
Alla bor nÀra sin bÄt i det tre mil lÄnga kanalsystemet
Det var sÄ sent som i mitten pÄ 1900-talet som nÄgra entusiaster började projektera omrÄdet, som i dag har vuxit till drygt 80 000 bostÀder. Vissa kallar staden för vÀrldens största smÄbÄtshamn, andra kallar den för nutidens Venedig.
Cadaques Vid ett tidigare besök i Roses, tog vi tillsammans med Helle och Stefan en busstur till Cadaques som Àr en pittoresk fiskeby i viken Punta de Sa Costa, dÀr bland annat mÄnga konstnÀrer hitta sin inspiration. En av de mest kÀnda Àr Salvador Dali som Àven stÄr staty mitt i byn. Bussturen frÄn Roses tog knappt en timme över bergen men under sommaren gÄr det Àven dagliga bÄtturer till den vackra byn i viken. Vi besökte inte Cadaques denna gÄng men om ni Àr i nÀrheten sÄ kan vi varmt rekommendera ett besök i den lilla byn som lyckats bevarat sitt charmiga ursprung.
BÄde Cadaques och Empuriabrava, som Àr varandras motsatser, bjuder pÄ mÄnga intressanta upplevelser. Cadaques, med knappt 3 000 fastboende, har pÄ nÄgot sÀtt lyckats undvika den expansion som existerat i Äratal pÄ Medelhavskusten. Empuriabrava stÄr för modern lyx i överflöd och mellan dessa tvÄ ligger Roses, som Àr en blandning av gammal och nytt.
Ni kan lĂ€sa mer om bĂ„de Cadaques och Empuriabrava i vĂ„r reseberĂ€ttelse frĂ„n 2022. (Skriv 2021â22 i sökrutan).
Salata Camping o Bungalows
Vid vÄrt tidigare besök pÄ denna camping var vi helt överens om att den kommer tillhör vÄr topp tio lista. HÀr Àr rent och snyggt med uppvÀrmda hygienutrymmen, lÀttillgÀngliga platser i storlekar som passar alla frÄn dom största amerikanarna med slideout till dom minsta plÄtisarna. Ett par dagar innan vi skulle lÀmna kom Bine och Micke med sin 11 meter lÄnga Morelo pÄ besök. Visst var det lite trÄngt i nÄgra kurvor men det var ÀndÄ inga problem att baxa in den stora jÀtten och det blev som vanligt ett trevligt umgÀnge, sju trappsteg ovanför backen.
Campingen har drygt 130 uppstÀllningsplatser och cirka 40 bungalows olika storlekar och modeller. HÀr finns förutom ovanstÄende, tvÀttmaskiner, diskrum, butik, bar och sist men inte minst ett poolomrÄde med lekpark. FrÄn campingen Àr det gÄngavstÄnd till dom stora butikskedjorna Carrefour, Lidl och Mercadona och bara nÄgra hundra meter bort ligger den vackra strandboulevarden med barer och restauranger. Vi ger, utan darr pÄ rösten, Salata camping full pott pÄ den femgradiga skalan
Gratis stÀllplats med möjlighet till inköp av vuxengodis
VingĂ„rden producerar bland annat de kĂ€nda vinsorterna Cote du Rhone och Chateauneuf du Pape som man oftast hittar bland det dyrare sortimentet hemma pĂ„ bolaget. Efter vistelsen i Spanien har man blivit bortskĂ€md med vinpriserna. DĂ€r fick man ett gott vin pĂ„ dom stora affĂ€rskedjorna för 25â30 kronor per flaska. Ăven om priserna i Frankrike Ă€r betydligt billigare Ă€n i Sverige sĂ„ sved det lite nĂ€r vi fick börja betala runt femtiolappen för ett gott vin. Vi fyllde varje tomt utrymme med nĂ„gra riktiga godsaker och vi köpte Ă€ven ett antal Bag in Box att suga pĂ„ under hemresan. Bag in Box mĂ„ste vara guds gĂ„va till oss som campar. Inga glas att ta hand om, inget som kan gĂ„ sönder nĂ€r vi kör och framför allt inget som skramlar och klirrar nĂ€r vi hamnar pĂ„ vĂ€gar med eftersatt underhĂ„ll. MĂ„nga tror att vinet i Bag in Box Ă€r ett sĂ€mre vin, men sĂ„ Ă€r det inte. DĂ€remot tillsĂ€tter man lite mer svavelsyra i boxvinet, för hĂ„llbarheten skull, vilket enbart de mest kĂ€nsliga gommarna kan kĂ€nna av.
Vi tog en kort runda i den lilla medeltida byn med knapp tusen innevÄnare. Chusclan Àr sÄ lÄngt frÄn turism som man kan komma, en riktig sovstad, mitt i vinodlingar och lantbruk och en liten Ä som försörjer grödorna med vatten.
TrÄnga vackra grÀnder lÄngt bortom all turism
VÄren har börjat ge sej till kÀnna i denna del av Frankrike och man kunde skönja liv i bÄde buskar och trÀd. Ginsten stod i full blom med sin skarpa gula fÀrg, magnolia blommade i en palett av rött och vitt och mandeltrÀden fullkomligt drÀnkte oss i rosa nyanser. Vinstockarna, som var fÀrdigklippta inför kommande sÀsong, stack upp som smÄ svartbrÀnda stubbar i spikraka rader och allt vittnade om att Ànnu en sommar Àr i antÄgande.
Beaune, Frankrike En natt blev det pÄ vingÄrden innan vi fortsatte vÄr fÀrd, knappt 40 mil rakt norrut till Beaune. Efter en del stridigheter med Tina, vÄr GPS som ville ta en omvÀg till Schweiz, lyckades vi med Mrs. Googles hjÀlp hitta rÀtt vÀg till campingen, Cent Vignes i Beaune. Eftersom vi övernattat hÀr tidigare sÄ visste vi att det var en bra camping med stora hÀrliga tomter, uppvÀrmda servicehus och 16 Ah i stolparna. HÀr har man det man behöver för bÄde korta och lÀngre vistelser. Beaune Àr en mycket gammal stad som redan pÄ romarnas tid spelade en viktig roll i Julius Caesars krig mot gallerna. I dag bor det drygt 20 000 innevÄnare i staden som fortfarande har mÄnga gamla vackra byggnader att beskÄda innanför den medeltida ringmuren. Under 1700-talet var Beaune mest kÀnd för tillverkningen av vackra tapeter. VÀdret i denna del av Frankrike var inte helt i vÄr smak. Det var ett sÄ kallat typiskt aprilvÀder, med allt frÄn vÀrmande solstrÄlar till regn, blÄst och ensiffriga gradantal, i en helt okontrollerbar röra. Ena stunden t-shirt, nÀsta vinterjacka och dÀremellan regnklÀder.
Stadsporten in till den gamla staden
Efter fyra övernattningar och nÄgra kortare besök i stadens centrum var det dags att lyfta upp stödbenen pÄ Carthagon igen. NÀsta mÄl var cirka 40 mil rakt norrut till det lilla landet Luxemburg som ligger inklÀmt mellan Belgien, Frankrike och Tyskland.
BetalvÀgarna i Frankrike Àr helt underbara att köra pÄ. Dom Àr nÀstan alltid trefiliga och slÀta som dansgolv, men det kostar. VÀgavgiften Àr ungefÀr lika dyr som dieselförbrukning per mil. Man fÄr alltsÄ rÀkna med en total milkostnad pÄ drygt 50 kronor. Smakar det sÄ kostar det. Det finns alltid alternativa vÀgar, men dÄ kommer man bara hÀlften sÄ lÄngt pÄ en vanlig dagstur vilket innebÀr fler övernattningar som ocksÄ kostar.
Remich, Luxemburg Vi lĂ€mnade Frankrike för denna gĂ„ng och för första gĂ„ngen bestĂ€mde vi oss för att övernatta i lilleputtlandet Luxemburg. Luxemburg, officiellt Storhertigdömet Luxemburg, har cirka 650 tusen innevĂ„nare och Ă€r ytmĂ€ssigt i storleksordning som halva SkĂ„ne. Det Ă€r ett av vĂ€rldens minsta lĂ€nder samtidigt som det Ă€r ett av vĂ€rdens allra rikaste, rĂ€knat per capita. Rikedomen byggdes av framgĂ„ngsrik industri som i dag övergĂ„tt till en stark bank – och finanssektor med hemvist för flera av vĂ€rlden stora koncerner. Drygt tvĂ„ mil frĂ„n huvudstaden i Luxemburg, som ocksĂ„ heter Luxemburg, checkade vi in pĂ„ en stĂ€llplats i utkanten av staden Remich som ligger i Moseldalen strax intill floden. Remich har en lĂ„ng historia med anor frĂ„n tiden lĂ„ngt före vĂ„r tidrĂ€knings begynnelse. PĂ„ 500-talet, efter de romerska truppernas tillbakadragande, blev Remich ett kronogods Ă„t kungligheter som nomaderna sedermera förstörde. Det finns bevarade rester frĂ„n förstörelsen, som i dag Ă€r klassade som nationella monument. StĂ€llplatsen har ett helt fantastiskt lĂ€ge med vinodlingar pĂ„ ena sidan och floden Mosel pĂ„ den andra. NĂ€r man lessnade pĂ„ att se kanalbĂ„tarna glida förbi var det bara att vĂ€nda sej om och se dom spikraka raderna med vinstockar som börjat fĂ„ smĂ„ gröna blad i solskenet.
StÀllplatsen med vinrankor i spikraka rader uppför slÀnterna
Ănda sedan 1866 har det funnits en broförbindelse mellan Luxemburg och Tyskland i Remich. Den bron fick tyvĂ€rr ge vika för tyska bomber under andra vĂ€rldskriget. Efter kriget ersattes förbindelsen av en trĂ€konstruktion innan man 1964 invigde den nuvarande bron.
Bron över Mosel som förbinder Luxemburg med Tyskland
Remich Ă€r en stad som vi med all sĂ€kerhet kommer att Ă„tervĂ€nda till. HĂ€r finns hĂ€rliga cykelvĂ€gar utmed floden, sevĂ€rdheter, hĂ€rliga utskĂ€nkningsstĂ€llen intill floden, turbĂ„tar med servering och sĂ„ vidare. Remich, Ă€r en pĂ€rla med cirka 4000 innevĂ„nare och att den fĂ„tt utmĂ€rkelsen âDen mest pittoreska staden i Moseldalenâ förvĂ„nar oss inte.
Greven, Tyskland Strax utanför byn Greven i Tyskland ligger en av de mest kÀnda mötesplatserna för husbilsÀgare som valt att pendla mellan Sverige och Spanien. StÀllplatsen, Camp Marina, har ett fantastiskt lÀge bara nÄgra fÄ meter frÄn kanten pÄ Dortmund-Ems-Kanal. Har man turen att fÄ en plats pÄ första parkett, som vi hade denna gÄng, sÄ kan man nÀstan ta pÄ kanalbÄtarna som sakta glider förbi i en strid ström.
Kanalen, som invigdes 1899 och Ă€r 265 mil lĂ„ng, förbinder RuhromrĂ„det med Nordsjön. Trots att jĂ€rnvĂ€gar och motorvĂ€gar tar över transportsektorn mer och mer byggs det fortfarande nya kanaler och passager för dessa lĂ„nga, lĂ„ga och smala fraktprĂ„mar. Camp Marina delar plats med en smĂ„bĂ„tshamn, dĂ€rav namnet och nĂ€r vi var dĂ€r var man mitt uppe i vĂ„rstöket med putsning och sjösĂ€ttning inför sommarens seglatser. Hamnen, som Ă€r en naturhamn, bestĂ„r av en drygt 200 meter lĂ„ng smal tarm som ligger parallellt med Ems-kanalen dĂ€r fritidsbĂ„tarna ligger förtöjda pĂ„ âtarmensâ bĂ„da sidorna. För att komma över till den motsatta sidan, utan att behöva gĂ„ runt, har man en linjefĂ€rja som man sjĂ€lv vevar sej över med. FĂ€rjans landfĂ€ste pĂ„ samma sida som stĂ€llplatsen har man döpt till Dover och pĂ„ den motsatta sidan, till Calais.
LinjefÀrjan över den naturliga smÄbÄtshamnen
PĂ„ landremsan mellan kanalen och âtarmenâ finns bland annat stĂ€llplatsen, restaurangen och vinterförvaring av smĂ„bĂ„tar. Dagen innan min 79-Ă„riga födelsedag dök först Arja och Benny upp och strax dĂ€refter slĂ€ntrade Anna-Lena och Jan-Olof in med sin nya Kabe och som vanligt blev det kramar och genomgĂ„ng om vad som skett sedan vi sĂ„gs senast. Det var förutbestĂ€mt att vi skulle fira min födelsedag tillsammans och efter nĂ„gra timmars samvaro i Carthagon var det dags för dom andra att dra sej tillbaka till sina egna husbilar. Födelsedagsfesten började vid lunchtid med presenter och nĂ„gra uppsnyggare i vĂ„r husbil.
FödelsedagsskÄlen, Helen, Benny, Anna-Lena, Arja och Jan-Olof
DÀrefter var det en kortare promenad till campingens restaurang dÀr vi Ät och drack i flera timmar.
Restaurangbesöket dÀr Àven jag fick vara med pÄ bild
Restaurangbyggnaden har formen som en stor inglasad paviljong med Ätta hörn dÀr man har bord utmed sidorna och i mitten en stor rund eldstad.
Restaurangen Àr byggd som en Ättahörning paviljongmed en vÀrmekÀlla i mitten
Efter restaurangbesöket fortsatte kalaset dÀr den började, i vÄr Carthago, Liner For Two och drygt ett halvt dygn senare, strax efter midnatt, avslutade vi födelsekalaset. Det blev en mycket lyckad fest med mÀnniskor som har nÀra till skratt och nu Àr det bara 364 dagar kvar till 80-Ärskalset, som vi planerar att fira pÄ skidorten Livigno, i Italien.
Dagen efter festen fortsatte vÄra gÀster sin fÀrd mot Sverige men vi hade sedan tidigare bestÀmt oss för att stanna ytterligare ett dygn.
PÄ avresedagens morgon, möttes vi av iskalla vindar med rimfrost i grÀset och en termometer med minustecken framför siffrorna. Det blev en pÄminnelse om hur kallt det Àr hÀr uppe i norr och Àven en pÄminnelse varför vi för fjÀrde gÄngen valt att vinteremigrera till Spanien.
Fem övernattningar blev det totalt pÄ stÀllplatsen innan vi slÀppte handbromsen för vÄr sista körning pÄ kontinenten för denna gÄng. Framför oss hade vi drygt 36 mil till Kiel dÀr vi bokat plats pÄ nattfÀrjan till Göteborg. Förutom nÄgra sedvanliga trafikstockningar i Hamburg, dÀr det nÀstan alltid kör ihop sej, var det en problemfri resa Ànda fram till Schweden Kaj och Stena Germanica.
Kort sammanfattning av vÄr resvÀg PÄ sex mÄnader fick Carthagon förflytta oss drygt 700 mil pÄ vÀgar av olika standard och den gjorde det utan ett enda litet gnÀll. VÄrt första stopp efter KielfÀrjan var Zwolle i NederlÀnderna dit vi anlÀnde den 17 oktober. DÀrefter hade vi en eller fler övernattningar pÄ fem olika platser utmed den franska atlantkusten innan vi nÄdde Zarautz och Biscayabukten i norra Spanien. PÄ vÄr vÀg mot Portugal blev det tvÄ kortare besök med övernattning i Spanien innan vi nÄdde Algarve pÄ den portugisiska sydkusten. DÀr vistades vi pÄ tvÄ olika platser under sammanlagt drygt tre veckor. Efter besöket i Portugal hade vi ytterligare ett par kortare stopp med övernattningar utmed den spanska vÀstkusten innan vi baxade in Carthagon pÄ en grusplan i Tarifa, dÀr Medelhavet möter Atlanten. FrÄn Tarifa, pÄ Medelhavets sydspets till Roses, Spaniens nordligaste medelhavsstad Àr det drygt 150 mil utmed kusten. PÄ denna strÀcka levde vi pÄ nio, mer eller mindre kÀnda turistmÄl, i drygt tre och en halv mÄnad, varav 40 övernattningar pÄ Almayate Camping, dÀr vi Àven firade jul och nyÄrshelgerna. FrÄn Roses till KielfÀrjan var det knappt 180 mil rakt norrut. PÄ denna strÀckning besökte vi fyra resmÄl med bland annat Remich i Luxemburg dÀr vi vistades i tre dagar. Efter Greven, dÀr vi var i fem dygn, anlÀnde vi Schweden Kaj i Kiel och nattfÀrjan till Göteborg den 4 april.
NĂ„gra avlutande ord Vi lĂ€mnade Tjörn i oktober 2022 och nĂ€stan sex mĂ„nader senare, lagom till pĂ„skhelgen, rattade vi in vĂ„r âtrerummare pĂ„ hjulâ pĂ„ parkeringen hemma. Det har varit en helt fantastisk resa med mĂ„nga sevĂ€rdheter och upplevelser och det Ă€r alltid svĂ„rt att gradera allt men ett, som vi Ă€r helt överens om var att Caminito del Rey, var nĂ„got helt utöver det vanliga. Stigen, som dom kallar det, byggdes som en genvĂ€g pĂ„ en djup ravinens lodrĂ€ta vĂ€ggar, cirka 100 meter ovanför den smala bĂ€ckfĂ„ran i botten, dĂ€r bergvĂ€ggarna gĂ„r ihop.
Den smala bron mellan klippvĂ€ggarna och den lĂ„nga âstigenâ pĂ„ de lodrĂ€ta klippvĂ€ggarna
Det var en fantastisk upplevelse som satte alla vÄra sinnen pÄ prov. Men trevligaste av allt var alla vÄra vÀnner som, liksom vi bara vill umgÄs och ha det mysigt. Ibland skildes vÄra vÀgar och ibland möttes vi Äter pÄ andra platser och utbytte vÄra upplevelser.
FrĂ€msta anledningen till besöket i fĂ€derneslandet Danmark var att de tre första etapperna pĂ„ vĂ€rldens största cykellopp, Tour de France, var förlagda hĂ€r samt att vi mĂ„ste ha den Ă„rliga dosen av dette dejlige land. I början av vĂ„r campingperiod satte vi upp varsina tre mĂ„l som vi ville uppleva med husbilen. Helena har bockat av dom vida vidderna i Lappland och en vecka pĂ„ Ăsterlen som var tvĂ„ av hennes önskemĂ„l. Hennes tredje och Ă„terstĂ„ende mĂ„l Ă€r en resa till Gotland. Mina tre mĂ„l var sommarsemester i Kroatien, koncentrationslĂ€gret Auschwitz i Polen och en etapp pĂ„ Tour de France. Sommarsemester i Kroatien har vi bockat av ett flertal gĂ„nger och att fĂ„ möjligheten att se Tour de France i Danmark var en ren lyckotrĂ€ff eftersom det Ă€r första gĂ„ngen i cykelloppets mer Ă€n 100-Ă„riga historia som detta hĂ€nt. Efter detta uppsatta mĂ„l har jag bara besöket pĂ„ Auschwitz i Polen kvar.
Augustenborg Fredag morgon körde vi ombord pÄ Stena Danica i Göteborg i strÄlande solsken och knappt fyra timmar senare förtöjde kaptenen sin stora bÄt i Fredrikshamn. UngefÀr samtidigt som vi lÀmnade Fredrikshamn för vidare fÀrd söderut startade den första etappen pÄ Ärets Tour de France, en tempoetapp pÄ 13,2 kilometer med individuell start i Köpenhamn. Efter cirka 37 mil genom den idylliska danska böljande landsbygden med levande boskap och brukade jordar checkade vi in pÄ Hertugbyens Camping i Augustenborg. Vi möttes av en mysig lantlig camping, med stora hÀrliga grÀsklÀdda fÀlt utan nÄgon som helst linjemarkeringar eller platsnumreringar.
Hertugbyens Camping, stora plana grÀsytor
Receptionisten pekade pÄ fÀltet och sa, stÄ var och hur ni vill, hÀr har vi inga restriktioner. Det kÀndes lite ovanlig men samtidigt lite befriande att vi campare fÄr ta eget ansvar ocksÄ. Detta fungerar inte överallt, det fattar vi ocksÄ, men det kanske Àr detta som skapar det danska gemytet. Servicehusen hade vÀl en del till övers att önska, men det var ÀndÄ helt och rent.
Sönderborg Lördagens etapp, den andra, var ett linjelopp pÄ 20,3 mil frÄn Roskilde pÄ SjÀlland via Stora BÀltbron till mÄlgÄngen i Nyborg pÄ Fyn. Linjelopp Àr den i sÀrklass vanligaste cykelformen, nÀr det gÀller landsvÀgscykling. HÀr startar alla samtidigt och den som skÀr mÄllinjen först, x antal mil senare, Àr vinnare. Enkelt och lÀttöverskÄdligt och pÄ flerdagarslopp, typ Tour de France, Àr vinnaren den som har den sammanlagt kortast körtiden.
Lördag var dagen dĂ„ vi skulle reka omrĂ„det i och runt Sönderborg, för att hitta en bra plats att stĂ„ pĂ„ nĂ€r den tredje etappen mellan Vejle och Sönderborg skulle avgöras. Men innan vi lĂ€mnade campingen, inhandlade vi Ă€kta danska rundstycken bakade i bageri, fet illaluktande ost, prickig vitlöksdoftande röd korv och jordgubbsmarmelad. Nu var vi i Danmark och till âmorgonmadenâ bjöds vi Ă€ven pĂ„ sol och blĂ„st, vilket inte Ă€r helt ovanligt i detta land. Att hitta en plats inne i Sönderborg, vid sjĂ€lva mĂ„lgĂ„ngen, var inte att tĂ€nka pĂ„. Flera tusen âcykelgalnaâ danskar hade redan tidigt bokat sina platser i det omrĂ„det. I stĂ€llet sökte vi efter en plats nĂ„gra kilometer utanför byns centrum och efter nĂ„gra felnavigeringar med vĂ„ra icke eldrivna cyklar, hittade vi en arrangerad âfanzonâ som vi lĂ€st om i arrangörens reklamblad. Fanzonen lĂ„g pĂ„ en jĂ€ttestor grĂ€sklĂ€dd Ă„ker dĂ€r olika aktörer var fullt sysselsatta med att sĂ€tta upp sina tĂ€lt inför morgondagens försĂ€ljning av öl, mat och sĂ„ vidare. âBajamajornaâ stod uppstĂ€llda i lĂ„nga rader och olika organisationer gav information om sina aktiviteter. Efter besöket pĂ„ fanzonen drog vi oss tillbaka mot husbilen och pĂ„ en liten krog i Augustenborgs slottsomrĂ„de, bara ett stenkast frĂ„n campingen, tog vi in varsitt glas rött samtidigt som vi, pĂ„ deras TV, sĂ„g avlutningen pĂ„ dagens etapp med Stora BĂ€lt bron och mĂ„lgĂ„ngen i Nyborg.
Stora BÀltbron, som leder till mÄlet pÄ den andra etappen
Masskrasch pÄ bron strax före mÄlgÄng. (TV bilder)
Dagen D Dagen började som gĂ„rdagen med extra allt av danskt gemyt och planen var att komma till fanzonen i god tid eftersom dom skulle sĂ€nda hela dagens etapp pĂ„ storbildsskĂ€rmen, den tredje, frĂ„n starten i Vejle till mĂ„lgĂ„ngen i Sönderborg. Etappen Ă€r den sista i Danmark och dĂ€refter beger sej âryttarnaâ, som danskarna sĂ€ger, till Frankrike för ytterligare 18 etapper och den avslutande mĂ„lgĂ„ngen pĂ„ Champs-Elyses i Paris. Dagens etapp var ett linjelopp pĂ„ 18,2 mil som gĂ„r i nord sydlig riktning pĂ„ Jylland med start i Vejle och mĂ„lgĂ„ng i Sönderborg nĂ€ra den tyska grĂ€nsen. Söndagen den 3 juli 2022 var den dag jag skulle fĂ„ bocka av ett av mina förutbestĂ€mda mĂ„l, som vi bestĂ€mde för ett tiotal Ă„r sedan och att fĂ„ uppleva detta i Danmark, var ytterligare grĂ€dde pĂ„ moset. Cyklisterna berĂ€knades komma till Sönderborg mellan 17-17.30, men vi ville vara ute i god tid sĂ„ redan vid lunchtid hade vi cyklat den knappa milen till fanzonen som lĂ„g cirka tre kilometer frĂ„n mĂ„lgĂ„ngen i Sönderborg. Vid framkomsten till fanzonen möttes vi av ett folkhav utan dess like. Den stora grĂ€sytan framför jĂ€ttebildskĂ€rmen var tĂ€ckt med folk som ringat in sina revir med stolar, bord och tilltugg i form av mat och dryck . Vi hade ingenting med oss men vi hittade en liten öppen yta i folksamlingen dĂ€r vi kunde slĂ„ oss ner.
Redan tre timmar innan ryttarna kommer var fanzonen full
NÀr vi vÀl satt ner Àndalykten pÄ det bara grÀset var det dags för en öl. Helena fick uppdraget att skaffa öl medans jag höll platsen och först en timme senare kom hon Àntligen tillbaka med tvÄ plastmuggar med skummande god öl. En timme i kö för att fÄ öl sÀger allt om folkmÀngden pÄ fanzonen och en pÄtÄr var inte ens att tÀnka pÄ.
Vi sĂ„g pĂ„ storbildsskĂ€rmen hur lĂ„ngt klungan hade kvar till den vita linjen i Sönderborg och nĂ€r det var nĂ„gra mil kvar var det dags att söka en bĂ€ttre plats för att fĂ„ en skymt av cyklisterna. Efter ytterligare en kilometer lĂ€ngre bort frĂ„n mĂ„lomrĂ„det, hittade vi ett hĂ„l i de tĂ€ta Ă„skĂ„darleden utmed vĂ€gbanan. NĂ„gon kilometer före klungan kom en massa reklambilar, motorcykelordonnanser, poliser och sĂ„ vidare men nĂ€r den första teambilen, med cyklar pĂ„ taket kom, dĂ„ visste vi att cyklisterna var nĂ€ra. Först kom fem motorcyklar pĂ„ bred front, med blinkande blĂ„ljus för att hĂ„lla vĂ€gbanan fri och sekunderna senare kom hela klungan, bestĂ„ende av cirka 150 cyklister. Det var hĂ€ftigt, mycket hĂ€ftigt, att se sĂ„ mĂ„nga cyklister samsas pĂ„ en sĂ„ relativt smal vĂ€g med en hastighet runt 50 – 55 km/tim. Samtidigt var det bĂ„de mĂ€ktigt, mycket mĂ€ktig och skrĂ€mmande nĂ€r klungan dundrade förbi med bara nĂ„gra decimeter avstĂ„nd till oss Ă„skĂ„dare. Man kĂ€nde trycket i hela kroppen och flyttades nĂ€stan med i vinddraget som bildades.
Det var en fantastisk upplevelse som tog en del tid i förberedelser och som var över pĂ„ ett ögonblick. Men helheten av denna upplevelse Ă€r inte bara ett mĂ„l som bockas av, det Ă€r och förblir ett minne för livet. Hela inramningen frĂ„n de cykeltokiga danskarnas sida var nĂ„got utöver det vanliga och jag Ă€r helt övertygad om att hela den danska befolkningen kommer att minnas 2022-Ă„rs Tour de France i all sin framtid. Det jag nĂ€rmast kan likna med denna idrottsliga upplevelse Ă€r nĂ€r Danmark 1992 tog EM-guld i fotboll pĂ„ Ullevi i Göteborg. Den kvĂ€llen lĂ€mnade alla, nĂ€stan alla, Ullevi sjungandes âvi Ă€r röde, vi Ă€r vide, och tillsammens skall viâŠoch sĂ„ vidare. En ljummen kvĂ€ll nĂ€r danskar och göteborgare förenades bakom nĂ„gra öl iförda röd-vita accessoarer. Jag minns det som igĂ„r, för det var ocksĂ„ en mycket hĂ€ftig upplevelse och framför allt en kĂ€nslomĂ€ssig upplevelse, eftersom jag har mina rötter i Danmark. Men nu Ă€r cykelfesten över och jag tror inte, men jag hoppas att jag har fel, att nĂ„got liknande kommer att hĂ€nda pĂ„ mĂ„nga, mĂ„nga Ă„r.
Geografiskt trasigt land Tidig start pÄ dagen efter dagen. Vi lÀmnade campingen strax efter sex för vidare fÀrd till Otto Duborg i tyska Harrislee, dÀr vi inhandlade tullfria alkoholhaltiga varor. Vi hade bestÀmt oss för att stanna ett par dagar till i Danmark innan vi drog tillbaka till Svedala igen och vi ville helst besöka en ö, vilket inte Àr det lÀttaste valet i detta land.
Danmark bestÄr av den JyllÀndska halvön, som har naturlig förbindelse med kontinenten, samt drygt 400 öar, varav drygt 70 Àr bebodda. De största öarna Àr SjÀlland, Vendsyssel-Thy, Fyn, Lolland, Bornholm och Falster. Vi ville lÀmna Jylland för att se nÄgot nytt och bestÀmde oss för att Äka till en ö som heter just Enö, som Ing-Marie och Dan tipsat om vid nÄgot tillfÀlle. Efter dom 27 milen frÄn Harrislev checkade vi, vid lunchtid, in pÄ Enö Camping. VÀdret vÀxlande mellan sol och moln och vinden varierade mellan att ha mycket brÄttom och Ànnu mer brÄttom. Enö skiljs av ett smalt sund frÄn KarrebÀksminde pÄ den sydvÀstra delen av SjÀlland. Men pÄ grund av den vÀldigt korta bron kÀnns det som öarna vuxit ihop och bÄda sidorna utmed sundet kantades av utskÀnkningsstÀllen, rökerier och allt annat som kan tömma turisters konton. Efter stödbensölen tog vi en lÀttare lunch pÄ ett stÀlle strax intill campingen. Jag bestÀllde in ett smörrebröd med stekt rödspÀtta och Helena valde en club sandwich och till det fick vi varsitt stort glas med nÄgra fÄ droppar vin i.
En liten bit fisk pÄ en Ànnu mindre brödskiva
NÀr notan kom var jag beredd att tillkalla polis⊠det var ett rÄn⊠för pÄ notan stod det 496 kronor, vilket motsvarar nÀsta 750 svenska kronor, för denna minimala lunch och ett par droppar vin. Helena, som Àr en klok kvinna, lugnade ner mej och förklarade att danskarna kan ju inte hjÀlpa att vÄr krona Àr Europas nya pesetas. Det tog en stund att smÀlta de orden, men hon har som vanligt helt rÀtt nÀr hon tar till orda. Efter nÄgra kortare cykelturer i blÄsten var det dags att krypa in i skalet och invÀnta morgondagens vÀder.
GrĂ€shoppebron Bron som förbinder de bĂ„da öarna kallas âGrĂ€shoppanâ pĂ„ grund av dess konstruktion och att en konstnĂ€r utsmyckat den med ett huvud liknande en grĂ€shoppa.
KÀnns nÀstan som att köra in i gapet pÄ en grÀshoppa
PÄ hÄll liknar brokonstruktionen faktiskt en grÀshoppa
PÄ vÄr enda heldag besökte vi platser dÀr vi kunde slÀcka törsten, vi Ät glass i ett förvridet, vindpinat gammalt hus i hamnen och tog en god lunch i en kombinerad restaurang-fiskbutik.
Ett sÀttningsskadat gammalt hus Àr i dag glassbod
GĂ„rdagens ârĂ„nâ som vi utsattes för var en engĂ„ngshĂ€ndelse för pĂ„ övriga krogbesök var priserna betydligt humanare. Fortfarande dyrt för oss beroende pĂ„ vĂ„r svaga krona men inte alls i nĂ€rheten av det vi upplevde dagen innan. Vi cyklade Ă€ven runt pĂ„ ön och sĂ„g alla smĂ„ lĂ„ga hus och trĂ€dgĂ„rdar. De flesta var semesterbostĂ€der men vi sĂ„g Ă€ven riktigt vackra, arkitektritade villor, som vi tror var för Ă„retruntboende.
Vackra vyer Àr det runt hela Enö
liksom nÄgra riktigt, riktigt vackra hus
Sista eftermiddagen och kvĂ€llen tillbringade vi i husbilen, dels pĂ„ grund av att jag ville följa femte etappen av Tour de France, men Ă€ven för att EM i damfotboll startade denna afton, dĂ€r vĂ€rdlandet England slog Ăsterrike med 1-0.
Sammanfattning Det var en fantastisk trevlig resa, till ett land som verkligen bjöd upp till fest med extra allt vad det kan innebÀra. Att danskarna Àr cykeltokiga det visste vi innan, men att dom var sÄ hÀr engagerade hade vi inte förvÀntat oss. Alla hade en liten dansk flagga som dom viftade med oavsett var dom befann sej och pÄ flaggstÀngerna vajade dom stora flaggorna för vinden över hela landet.