Jyllands nya stolthet, ett torn i järn med 146 steg mot himmelen

Jylland i Danmark
En söndag i mitten på augusti körde vi på Stenafärjan från Göteborg till Fredrikshamn. Vädret var bra och förväntningarna stora  eftersom vi, tillsammans med Bine och Micke samt Carin och Roger, skulle tillbringa några dagar i fäderneslandet, med våra husbilar.
Vi möttes på färjan strax före avgång och efter stora kramar och vänliga fraser började planeringen inför vår gemensamma resa och innan vi lämnade båten hade vi bestämt att Skagen skulle bli vår första destination.

Skagen
Framför oss hade vi cirka fyra mil till Danmarks nordligaste spets. Vi checkade in på Camping Poul Eeg, strax utanför byn och därefter var det samkväm tills nattkylan började göra sej påmind.
I Skagen finns det mycket att göra och första dagen ägnade vi mestadels åt besök i hamnen och alla läckra uteserveringar. Eftersom semestertiderna lidit mot sitt slut var det ganska tomt på båtar i hamnbassängen men utskänkningsställena var trots allt välbesökta.

Ett danskt lunchbord med extra allt

Dagarna flöt på med olika måsten och först ut var en cykeltur till ”Den tillsandade kirke” som ligger cirka en halvmil från campingen. Sankt Laurentii, som kyrkan egentligen heter, byggdes på 1500-talet och var under cirka tre sekel bybornas församlingskyrka. Den lättflugna sanden, som kyrkan ligger på, blev
med åren så besvärande att man 1795 tvingades stänga den. Vissa inventarier flyttades till den nya kyrkan i Skagen och byggmaterial från det gamla kapellet såldes på auktion. Kvar står bara själva kyrktornet, som i dag är en turistattraktion.

Tornet på kyrkan som genom åren dränktes i sand

Nästa måste var spetsen på Danmarks nordligaste udde där Skagerack och Kattegatt i åratal möts i en ständig strid om vattenterritoriet.
Skagen är mest känd för sitt fantastiska ljus, de vita sandstränderna och dom låga gulmålade husen med röda takpannor som dekoreras med vitmålade kanter.
På grund av det vackra ljuset har i åratal konstnärer sökt sej hit för att måla och de mest kända är den grupp konstnärer som under sent 1800-tal kallade sej Skagenmålarna.
Vi tog även en cykeltur till Gamla Skagen som ligger på den västra sidan, några kilometer från själva spetsen.   

Spetsen i Skagen där Kattegatt och Skagerak möts

Spetsen är en stor turistattraktion. Trots att det började bli sensommar så var hela spetsen full med turister som gått eller åkt med ”Sandormen” som går mellan spetsen och parkeringen.

Sandormen kör turister från parkeringen till spetsen

Resans höjdpunkter hittills, förutom sällskapet, tycker jag är maten. Pariserböff, Stjärneskud, stekt rödspätta och smörrebröd i alla dess former, för att bara nämna några, samt öl och ”den lille” som är ett måste när danskarna dukar upp.

Ebeltoft
Fyra övernattningar blev det på det trevliga besöket i Skagen, innan det var dags att fortsätta vår Jyllands turnering.
Ebeltoft var nästa vårt mål och vägen dit bestod mestadels av behagliga sträckor med mycket landsbygd, blomsterängar och trevliga små byar. Vi passerade även resans högsta punkt, på Himmelsbjergets sluttningar, som var 70 meter över havet, vilket kan jämföras med vår väg hem från Spanien i våras, när vi befann oss på  2200 meters höjd i dom Italienska Alperna.
Långt in på 1900-talet trodde man att Himmelsbjerget var Danmarks högsta punkt, med sina 147 meter över havet, men i dag vet man att det finns åtminstone tre platser som når ytterligare någon meter mot skyarna.
Efter drygt 25 mil nådde vi målet och campingen, som ligger med härlig utsikt över stranden på Samsö bukt och Själlands Odde på andra sidan. Campingen bestod av den typiska danska standarden med grus och gräs i stället för hårdgjorda beläggningar.
Ebeltoft, som var dagens mål, är en gammal hamn- och handelsstad som ligger cirka 25 mil nästan rakt söderut, från Skagen, mellan Grenå och Århus, på Jyllands östra sida. Det är en mycket liten och gammal stad som bevarat sin ålderdomliga prägel, med snedvridna låga korsvirkeshus och trånga gator.

”Den Skeve Bar” är ett exempel på husens ålderdom

Redan år 1301 fick man stadsprivilegier och i dag bor det cirka 6000 inom stadsgränsen.
Vi använde som vanligt våra cyklar för att se oss omkring. På dom ojämna kullerstensgatorna fick vi ofta leda cyklarna vilket gav oss otaliga anledningar att slinka in på någon av byns alla utskänkningsställen för att släcka törsten. Det fanns gott om den varan, med allt från några enstaka små bord på trottoarkanten, till lyxigare matställen i trädgårdsmiljö.
Mitt på byns lilla torg finns ett pittoreskt

Stadens stolthet, rådhuset i gammal byggnadsstil

rådhus som stått där sedan 1570 och i hamnen finns förutom fregatten Jylland, butiker, affärer och ett antal bra restauranger med enklare menyer.
Fregatten Jylland, med sina tre jättehöga master, anses vara världens största fartyg byggt i trä. Fregatten är vanligtvis öppen för turister men tyvärr missade vi dessa tillfällen, vilket ger oss anledning till ytterligare ett besök i Ebeltoft.
Efter tre övernattningar var det dags att starta upp motorerna igen och nu var ”Tina”, vår GPS, inställd på den danska västkusten igen.

Ribe
Ribe har genom åren varit en plats i Danmark som vi ofta återkommer till, vilket jag tror att många gör när dom väl sett den gamla stadens skönhet.
Den drygt 1300 år gamla staden, som anses vara den äldsta kvarvarande staden i hela norden, var under medeltiden en blomstrande handelsstad efter Roskilde som var den mest betydelsefulla i landet.

I utkanten finns en mycket vacker trädgård över Ribe å

Mycket av det gamla är bevarat med smala ojämna kullerstensgator och låga korsvirkeshus som genom åren blivit snedvridna av naturens krafter. I stadens östra del fanns det även en mycket vacker trädgård med broar över Ribe å som rinner rakt igenom staden.
På huvudgatan trängs klädförsäljare, restauranger och så vidare om dom bästa platserna och i trädgårdarna bakom portalerna serverades allt från fina luncher till en enkel öl, helt efter eget önskemål.

Roger och Micke trängs på den populära huvudgatan

Huvudgatans södra ände mynnar ut i ett stort stenbelagt torg där stadens stolthet, Ribe domkyrka, höjer sej över den gamla låga bebyggelsen. Kyrkan, som tillhör landets största och vackraste, är hopbyggt med ett fyrkantigt tegeltorn, Ribe tårn, som är 46,5 meter högt. Tornet byggdes på 1300-talet som vakttorn mot ovälkomna gäster, men även som stormvarningstorn, när vindens krafter trängde upp havet på det platta landskapet.
Staden ligger cirka fyra kilometer öster om kustremsan, där Ribe å slingrar sej igenom ett platt myrmarksliknande landskap som kallas marsklandet, innan den når sitt utlopp i havet.
Vadehavet med marsklandet, som kustremsan kallas är drygt 50 mil lång och sträcker sej från Nederländernas norra del till Esbjerg i Danmark. Det är ett mycket bördigt landskap och för att torrlägga ytterligare bördig jord mellan hav och land har man på långa sträckningar utmed kustremsan byggt höga vallar mot havet.
Vid Ribe ås utlopp har man byggt en sluss, Kammerslussen, som tillsammans med den höga vallen gör att vattenståndet är drygt två meter högre än landskapet bakom vallen.

Ribe ås mynning vid Kammerslussen mot Vadehavet

Marsklandets bredd, inåt land varierar och just här vid Ribe är det drygt fyra kilometer mellan vallen och staden.
Från campingen går en härlig cykelled på cirka sex kilometer till Ribe ås utlopp och Kammerslussen. Förutom några byggnader med båtverkstad, souvenirer och en ställplats vid slussen, finns det en härlig restaurang med uteservering i små hytter, som vi besökte vid ett par tillfällen.

Kyparen serverar både mat och dryck i trädgården

Vädret vid våra besök var till full belåtenhet liksom, maten och ölen.
Cykelvägen till slussen och återvägen på andra sidan ån var fantastisk med släta fina vägar och en helt obefintlig höjdskillnad, en rundtur på lite drygt en mil.

Sista kvällen med gänget efter en dryg veckas trevnad

Efter tre övernattningar i Ribe tog vi adjö från vårat resesällskap. Här skildes våra vägar för denna gång eftersom östgötarna skulle besöka en butik på gränsen mellan Danmark och Tyskland. I dessa butiker, som finns på många platser utmed gränsen, kan man köpa vuxengodis till ett betydligt behagligare pris än dom vi är vana vid i Sverige.

Marsk Tårnet
Innan vi vände norrut igen gjorde vi en kort avstickare till en ganska ny turistattraktion som ligger någon mil söder om Ribe. Marsk Tower, som attraktionen heter, är ett arkitektoniskt mästerverk mitt ute på den danska landsbygden. Stålkonstruktionen, som mäter 36 meters över havet, står i givakt, helt ensam och majestätiskt, på det platta enorma marsklandskapet.
Från toppen har man 360 graders panoramautsikt mot Vadehavet och Römö i väster och så långt ögat når och vädret tillåter, åt dom övriga väderstrecken.
Oavsett väder och årstid, är ett besök på toppen av den spektakulära byggnaden en fantastisk och oförglömlig syn över den milsvida danska myrmarken.

Fantastisk utsikt över marsklandet och vår Carthago

Vid vårt besök hade vädret väldigt bråttom, men mellan regnskurarna kunde man ibland skymta solens strålar. Vi gick i rask takt dom 146 stegen upp till tornets utsiktsplattform och innan vi fotograferat färdigt kom det en rejäl regnskur som fick oss att ta skydd bakom mittpelaren under trappans övre del.
Vi fick i alla fall uppleva det som konstruktionen är till för. Vi fick se dom ofantliga vidderna på marsklanskapet och trots vädret kunde vi skönja Römö och horisonten, där himmel och hav flyter ihop till nästan samma gråtoning.  

Ringköbing
Vi lämnade Marsk Tårnet efter bara någon timme, men lovade oss själva att besöka detta torn igen, men då ska det vara bra väder och klar sikt.
Vårt nästa mål var Ringköbing, som också tillhör favoriterna i Danmark, ligger drygt 12 mil rakt norrut från utsiktstornet.
Vi anlände till den härliga ställplatsen vid Ringköbing fjord redan vid middagstid och våra planer att strosa på stadens gator var bara att glömma. Regnvädret och den ihärdiga västanvinden från Marsk Tårnet hade följt oss hela vägen, så det var bara att rikta utsikten mot ett stormigt innanhav.
Vi gjorde ändå en kort runda i hamnområdet. Främst för att se den skulptur som jag alltid beundrat och som står bara några hundra meter från ställplatsen.

Följande text finns ingraverad på skulpturenens plattat:
”Jag sitter på en mans rygg. Han sjunker under bördan. Jag skulle göra allt för att hjälpa honom. Förutom att kliva ner från hans rygg”.

Konstnärens avsikt med skulpturen är att skicka ett budskap till den rika världens överkonsumtion för att belysa fattigdomen och hungersnöden i den tredje världen.

Åter till vår verklighet

På vår korta vistelse var jag även tvingad att ta en bild på detta vackra fartyg som låg vid kajen, med tanke på skulpturens budskap.

Efter en gungig natts sömn riktade vi framrutan mot färjeläget i Fredrikshamn. Framför oss hade vi drygt 24 mil på den danska landsbygden och vid middagstid körde vi, efter 12 härliga dagar i Danmark, på Stenafärjan som skulle ta oss till Göteborg.

Sammanfattning
En tripp i Danmark är ett måste då och då för fäderneslandet bjuder alltid på gemyt och härliga upplevelser.
Denna gång fick vi även många trevliga dagar tillsammans med östgötarna som, liksom oss, vill ta vara på livets goda och inte hänga läpp för omvärldens tokigheter.
Galenskaparnas ”Det ska va´ gött o leva”, är något som många fler borde ta till sej.
Vi gör det i alla fall och vår filosofi är
”Det är bättre att ge liv till åren, än att ge år till livet”. 

Vårat mycket trevliga resesällskap

Roger och Carin från Finspång samt Bine, Freddy och Micke från Söderköping