Tre rum och kök på hjul

Carthago är en i raden av husbilar som anammat konceptet att placera soffgruppen bak och en nedfällbar dubbelsäng i förarhytten. Ett koncept som ogillas av många men som älskas av ägarna. Några tycker att det känns som att stiga in i en husvagn, precis som att det skulle vara något förnedrande.
Själv tycker jag att det är den bästa planlösning som tagits fram sedan husbilens intåg i campinglivet. Man kan, på några få kvadratmetrar, bosätta sej nästan var som helst i en transportabel trea. Arkitekten bakom idéen har lyckats skapa lösning med kök, vardagsrum, sovrum och arbetsrum samt toa och dusch och rejäla förrådsutrymmen.
Dom traditionsbundna husbilsägarna vill säkert veta hur jag tänkte där och det ska dom få också.
Förarhytten är arbetsrum både när man kör och när bilen står stilla. När handbromsen är dragen vrider man stolarna och vips har man ett nytt rum där man kan vara helt ostörd, för den som jobbar hemifrån till exempel. Inför natten blir samma yta ett sovrum genom att man sänker den stora dubbelsängen till behaglig instegsnivå. Vardagsrummet är längst bak och däremellan kök, toa och dusch.        

Ankomsten
Annika, som är medlem i Carthagogruppen ”COS” tyckte att det var dags att träffa andra ”Liner-for-two” medlemmar, som Carthago valt att kalla sin trea på hjul för.
Hon skickade en förfrågan om en träff till alla COS medlemmar, som äger just detta märke, och fick nio positiva svar. Hennes tanke var enklast tänkbara, vi skulle bara träffas utan måsten, dagordning, protokoll och så vidare. Platsen som initiativtagaren valt var Bauergården i Bunn drygt en mil från Gränna, en plats i husbilskretsar som får ett gott omdöme av de flesta.
Jag var lite skeptisk till en början. Att köra drygt 25 mil för en träff för ”inbördes beundran” har aldrig varit min grej precis men när jag fick veta att min gamla jobbarkompis Göran skulle dit så bestämde vi oss för att hänga på.

Träffen var utlyst till helgen före midsommar och vi anlände Bauergården vid lunchtid på torsdag, vi ville vara ute i god tid för att förvissa oss om att få en bra plats på ställplatsen.
Vi var inte först, för redan när vi anlände stod initiativtagaren Annika och hennes man Roger med sin paranta Liner-for-two uppställd på en hylla avsedd för åtta husbilar.
På fredagen började övriga ekipage att rulla in och efter den spännande EM-kvalmatchen mellan Sverige och Slovakien, som slutade med vinst för Sverige, dukade vi långbord på gårdsplanen mellan bilarna.

Vi fick se fotboll på en laptop

Det var ett trevligt initiativ och stämningen steg i takt med varje utropad skål. Att vädret visade sin bästa sida på mycket länge gjorde inte stämningen sämre och innan vi bröt upp bestämde vi att göra en uppföljning om ett år igen. Stafettpinnen hamnade då hos oss på Tjörn.
Strax före nio på kvällen kom våra vänner Göran och Eva som valt att se matchen hemma i Mölndal. Hyllan var avsedd för åtta husbilar och eftersom dom kom sist fick dom hålla till godo med en plats strax nedanför oss andra.

Många små raringar
Husbil + hundar = sant, väldigt sant och ibland undrar jag om kennelklubbar har någon form av ”vinn-vinn” uppgörelse med campingar. Det vimlar av små fyrbenta hårtussar överallt och vid minsta lilla rörelse blir man oftast totalt utskälld. Dom små ”hårtorkarna” skäller inte bara på mej, dom skäller på varandra, på löv som faller och allt annat som rör sej.
På vår träff var det likadant. Populariteten att vara hundägare skilde sej inte från övriga campare. Men hundar är som oss, olika. Båtsman, som var en av jyckarna på vår träff, var så störd av att bli utskälld att han inte ens ville titta åt deras håll. Han tyckte verkligen inte om dom och man kan säga att det var ett spänt förhållande, genom en lång lina, mellan hund och matte varje gång Båtsman skulle gå förbi dom för att rastas.
Vi lärde känna en liten skokrämshund, Siri, som var totalt annorlunda. Hon var varken rädd eller skällig, hon ville bara allas väl och när hon var riktigt tillgiven la hon sej på rygg med sina utsträckta korta ben för att bli kliad.

Siri… en hund att älska

Många har ont av dom små bebisarnas skällande, inte jag för jag tror nog att vi alla behöver en utskällning då och då, för att inte bli alldeles för självgoda.

Triathlon
På lördagen var det triathlontävling med start och mål vid Bauergården vilket medförde att det var mycket folk i rörelse. COS medlemmarna verkade måttligt intresserade, dom höll sej mest på hyllan eller vid badet när dom inte rastade sina hundar. Jag och Helena tog, som vi nästan alltid gör, en cykeltur för att utforska traktens sevärdheter och vägen vi valde denna dag var densamma som den cykeltävlingen avgjordes på.

Ingen elcykel här inte

Det var en allmän väg så vi störde ingen men man kan säga att det var en viss klasskillnad på fart när atleterna dundrade förbi oss på sina slimmade byggen som knappt inte ens liknar en cykel.

Avslutningsmiddag
Lördag eftermiddag, innan avslutningsmiddagen på Bauergården, föreslog Annika att vi skulle samlas för en skål med något medhavt, vilket vi också gjorde.


Gemytet var på topp i det soliga vädret

På den mycket fina restaurangen, Bauergården, var långbordet uppdukat med gällande Corona avstånd och innan maten serverades berättade servitrisen lite historik om konstnären, John Bauer, och hans leverne i trakten, vilket var väldigt intressant.
Efter att mat och dryck landat på rätt ställe och innan den obligatoriska notan anlänt föreslog Annika att vi skulle träffas klockan tio för husesyn dagen efter. Ett bra förslag som mottogs med ett leende. Nu blev det städning på programmet innan vi åker hem.

En mycket vacker och trevlig restaurang

Det var ingen lågbudgetrestaurang men gösen som vi tog in var helt fantastisk. Smakar det så kostar det, vilket tyvärr inte alla kunde hålla med om.

Husesyn
Vid tiotiden söndag förmiddag började folket röra sej på hyllan. Entrédörrar, garageluckor och så vidare öppnades och alla gick runt för att suga åt sej andras idéer. Eftersom alla hade nästan exakt likadana planlösningar, var det intressant att se alla kreativa detaljer man kan finna för att sätta sin egen prägel på boendet. Både jag och Helena hittade några guldkorn som vi kommer att apa efter.

Vi tackade Annika och Roger för det trevliga initiativet och ser redan fram mot nästa års samling eftersom bollen nu ligger hos oss.

Tjörn…


en pärla på västkusten

Se samtliga bilder från vår träff  finns under mappen ”Galleri” eller skriv ”bilder från Carthagoträff” i sökrutan