Äntligen dags för Ă„rets semestertripp, precis som vi sagt Ă„r efter Ă„r sedan vi blev med husbil.
Det Àr alltid lika spÀnnande och mycket ovisst vad som kommer att hÀnda. I Är har vi planerat resan tillsammans med goda vÀnner och redan i januari bokade vi plats pÄ tre campingar i Italien.
Av erfarenhet vet vi att det oftast gÄr att fÄ plats om vi kommer ensamma med vÄr husbil, men nÀr det kommer fyra stora husbilar Àr det ett fÄtal campingar som klarar av att ta emot oss om det inte Àr förbokat.
Tyngdpunkten i Är blev Italien dÀr vi bokade fem övernattningar i nÀrheten av Cinque Terre vid Liguriska havet, tre övernattningar i Toscana, nÄgon mil frÄn Pisa och fem nÀtter vid Gardasjöns sydspets med Sirmione som frÀmsta besöksmÄl.
Vi valde lite olika startdagar och vÀgval till vÄrt första huvudmÄl, Cinque Terre, och efter vÄrt sista mÄl, Gardasjön, skulle vi skiljas Ät.
Helena och jag skulle vÀnda norrut mot Danmark, för att fÄ en dos av fÀderneslandet, samtidigt som dom övriga skulle ratta söderut mot Kroatien och Medelhavet.
Vi lockades ocksÄ av Kroatien men förra Ärets erfarenhet av köbildningar och trÀngsel runt tullstationerna fick oss att avstÄ denna gÄng.
SÄdana var vÄra planer, nedan kan du lÀsa om hur det gick för det Àr inte alltid planer och verklighet, gÄr hand i hand.

NattfÀrja
Grannarna var tilldelade sina sysslor som mest bestĂ„r i uppmĂ€rksamhet och vattning av blommor och vid lunchtid backade vi ut ”Storknas” frĂ„n sin hemmadestination.
Första dagens etapp var bara sju mil frÄn Tjörn, dÀr vi bor, till KielfÀrjan i Göteborg.
Efter incheckning och ombordkörning var det vÀlkomstdrink hos Göran och Eva som bokat en av de lyxigaste sviterna pÄ bÄtens översta dÀck. Kapten slÀppte förtöjningen vid sextiden pÄ kvÀllen och dÀrefter var det lite mingel pÄ soldÀck i det varma vÀdret innan det var dags för buffé pÄ bÄtens restaurang.
Efter nĂ„gra timmars sömn, redan klockan 3.30, började vĂ„r första ”riktiga” semesterdag eftersom jag ville vara vaken nĂ€r bĂ„ten seglade under Stora BĂ€lt bron mellan SjĂ€lland och Fyn i Danmark. Helena vaknade ocksĂ„ för att beskĂ„da detta och i tidig gryning kunde vi pĂ„ lĂ„ngt hĂ„ll skönja de vackert upplysta pylonerna som bĂ€r upp vajrarna pĂ„ vĂ€rldens nĂ€st lĂ€ngsta hĂ€ngbro. NĂ€r vi kom nĂ€rmare sĂ„g vi att Ă€ven det 1 624 meter lĂ„nga brospannet och vajrarna var belysta.
Det var en hÀftig syn och efter detta skÄdespel blev det ett par timmars sömn till innan det var dags för frukost pÄ bÄten.

Autobahn
Strax efter klockan nio öppnade matrosen bogvisiret pÄ den stora fÀrjan och vi kunde skönja Kiel i framrutan. Nu var vi pÄ gÄng och mÄlet för dagen var Trier, cirka 70 mil rakt söderut.
PÄ Autobahn Àr det alltid hetsigt och dÀr pÄgÄr stÀndigt ett val mellan ytterligheterna, lÄngtradare och hobbyracerförare. Som husbilschaufför mÄste man anpassa sin hastighet mellan dessa tvÄ grupper vilket oftast medför att körningen blir ryckig. Ibland ligger man i lÄngtradarfilen med en hastighet under 80 km/timmen och skall man köra om mÄste man öka hastigheten till lÄngt över det tillÄtna, för att inte bli pÄkörd bakifrÄn av jetsettarna som testar sina fulladdade lyxbilar.
Till en början gick det nÄgorlunda smÀrtfritt. Vi passerade Hamburg och alla vÀgbyggen utan problem förutom att snitthastigheten var lÄg i den tÀta trafiken. Det rullade pÄ i sakta mak och vi insÄg ganska snart att vi inte skulle hinna till Trier pÄ en dag.
Efter lunchtid blev vÄra tankar ett konstaterande. Det började med att framförvarande bilar satte pÄ sina varningsblinkers och strax dÀrefter blev det tvÀrstopp i lÄngtradarfilen. Vi lÄg i mittenfilen och passerade flera hundra lÄngtradare innan det blev stopp Àven för oss.
Trafiken stoppar ofta upp pÄ autobahn men det brukar slÀppa efter nÄgra minuter. SÄ inte denna gÄng. Helt plötsligt hördes sirener bakom oss och de tre fullknökade filerna fick trÀnga ihop sej för att lÀmna en öppen gata Ät blÄljusfordon. NÀr den första brandbilen banat vÀg dammade det ena utryckningsfordonet efter det andra i vÄldsam hastighet förbi oss. Jag hann inte rÀkna alla men det var minst fem ambulanser, lika mÄnga brandbilar, polisbilar, rÀddningsledare och sÄ vidare.

NÀr vi stÄtt dÀr helt stilla i en dryg halvtimme sÄg jag i backspegeln att en dam knackade pÄ dörren till Eva och Görans bil. Det visade sej att damen, som var gravid, ville lÄna deras toalett. Göran var rÀdd för att hon skulle föda, men hon fick ÀndÄ lÄna toan och som tur var, var hon bara pinknödig.

Camping pÄ bondgÄrd
Vi stod still i en dryg timme innan vi leddes in pÄ en sidovÀg. Vi var inte ensamma, alla som stod pÄ autobahn skulle samma vÀg som oss, genom smÄ byar som blev helt igenkorkade.
Efter flera timmars körning i snigelfart hittade vi en bondgÄrd med en camping i byn Ennepetal som vi checkade in pÄ. Vi fick dom sista platserna.

Camping pÄ en bondgÄrd

NÀr vi summerat dagen kunde vi konstatera att efter elva timmar bakom ratten hade vi endast förflyttat oss drygt 40 mil, en snitthastighet pÄ drygt 35 km/tim. Vi hade alltsÄ cirka 30 mil kvar till mÄlet för dagen som var Trier vid floden Mosel.
Men det Àr lite av tjusningen med husbil, det blir inte alltid som man tÀnkt och dÄ Àr det bara att ombestÀmma sej. AlltsÄ vÄra planer sprack redan första dagen.
En övernattning blev det innan vi tidig morgon lÀmnade den lilla mysiga campingen med hÀstar som betade nÄgra meter frÄn husbilen och höns som hittade sin föda mellan tÀlt och campingfordon

Lantlig men mysig camping

Jag ger Campingen Ennepetal tre av fem möjliga husbilar för helhetsintrycket. Mysigheten och prisnivÄn lyfter upp den annars sÄ enkla och slitna platsen.

Romerska monument
Efter ett par mil pÄ landsbygden var vi Äter igen ute pÄ autobahn, pÄ samma plats som vi lÀmnade i gÄr. Vi passerade olycksplatsen och sÄg resterna frÄn gÄrdagens blockering av A1;an. Kvar pÄ olycksplatsen fanns tre lÄngtradare som kraschat in i varandra bakifrÄn varav förarhytten pÄ den sista sÄg vÀldigt sargad ut.
Det man kan glÀdjas Ät i dessa lÀgen Àr att man inte sjÀlv Àr inblandad.

Jag tÀnkte tillbaka pÄ den kilometerlÄnga karavanen av stillastÄende lÄngtradare som vi passerade i gÄr. HÀr borde Fridolin göra ett studiebesök, hundratals lÄngtradare som i timtal stÄr helt still i stekande solsken med motorerna igÄng för att bland annat hÄlla hettan frÄn hytten. HÀr kan vi prata om nedsmutsning av miljön, men det kanske Àr lite för stort för att ta tag i.
Senare pÄ eftermiddagen checkade vi in pÄ en stÀllplats med gÄngavstÄnd till Triers centrum. Syftet med vÄrt besök i Trier var att Äka bÄt pÄ floden Mosel, som jag gjort en gÄng pÄ 90-talet. Jag minns att det var en fantastisk resa med utsikt över de enorma vinodlingarna och slotten som kÀnnetecknar omrÄdet, men till vÄr stora besvikelse hade dom inga kvÀllsturer lÀngre.
PĂ„ gĂ„ngvĂ€gen till stadens centrum passerade vi Moselbron och efter ett kort besök i centrum och nĂ„gra uteserveringar, sökte vi upp Porta Nigra, (”Svarta porten”) som Ă€r stadens stora turistattraktion.

Porta Nigra i Trier med anor frÄn 100-talet e.Kr

Stadsporten, som under en period var helt svart, byggdes av Romarna pÄ 100-talet e.Kr. och tillsammans med Moselbron ingÄr dessa bÄda i de nio Romerska monument som Àr vÀrldsarv sedan 1986.
Det var mycket folk i rörelse i stadens centrum men vi var inte sÀrskilt imponerade av det vi fick beskÄda, kanske besvikna för att vi inte fick nÄgon flodtur.Trier som stad gav ingen mersmak men de vackra cykellederna utmed floden var en vÀl sÄ god kompensation frÄn den uteblivna flodturen.

Vacker utsikt frÄn cykelleden

Efter en övernattning lÀmnade vi den digitaliserade stÀllplatsen som var helt personalfri. Allt betalas med bankkort, smidigt men kanske lite krÄngligt för den ovane.
Helhetsbedömningen blir tre husbilar tack vare lÀget intill den vackra floden, cykellederna och nÀrheten till stadens centrum.

Storkarnas hem
VĂ„ra planer pĂ„ att ta rakaste vĂ€gen mot Cinque Terra grusades av att vi fick veta att man inte godkĂ€nner de svenska körkortsreglerna i Schweiz. Man fĂ„r alltsĂ„ inte köra husbil som har en totalvikt över 3,5 ton pĂ„ B-körkort, utfĂ€rdade före-96, som Ă€r tillĂ„tet inom EU. Än en gĂ„ng fick vi ombestĂ€mma oss och i stĂ€llet för Meersburg vid Bodensjön, stĂ€llde vi in GPS; en pĂ„ Colmar i Frankrike.
Att köra genom Frankrike innebar ingen större omvÀg dessutom var Colmar ett helt nytt resmÄl, som lÀt intressant.
Efter ca 35 mils problemfri körning anlÀnde vi Camping Le Medieval i Turckheim som ligger knappt en mil utanför Colmar.
Campingen var fantastisk fin med tillrĂ€ckligt stora plana platser och vĂ€lunderhĂ„llen vegetation. ServiceanlĂ€ggningarna var rena och frĂ€scha men, för första gĂ„ngen pĂ„ denna resa möttes vi av toaletter med bara ett hĂ„l i golvet, alltsĂ„ ingen VC-stol att sitta pĂ„. Som tur var fanns det bara en ”stĂ„toalett”, de övriga var försedda med riktiga toalettstolar. Det dĂ€r med att stĂ„ upp och göra sina behov kĂ€nns inte riktigt bekvĂ€mt för oss nordbor.
NÀr vi började se oss omkring pÄ campingen, upptÀckte vi ett par storkar som byggt sitt bo pÄ en skorsten.

Vi möttes av denna hÀrliga syn

Det var en nÄgot ovanlig syn och efter nÄgra minuter upptÀckte vi att det fanns storkbon överallt, pÄ lyktstolpar, höga trÀdtoppar, skorstenar och sÄ vidare och i nÀstan samtliga bon satt det en eller fler Ànnu icke flygfÀrdiga ungar. En fantastisk syn för oss som tidigare bara sett knappt en handfull storkar i fritt tillstÄnd. Senare visade det sej ocksÄ att storkarna gick helt obehindrat, pÄ campingen mellan ekipagen, vilket inte gjorde saken mindre exotisk.
Turckheim, som byn heter, hade fĂ„tt sitt namn efter att turkar en gĂ„ng i tiden belĂ€grat omrĂ„det, men ”Storchheim” tycker jag passar bĂ€ttre.

 Vindistriktet Alsace
Den lilla byn Turckheim ligger vackert inbÀddad i vinodlingarna pÄ sluttningarna i Alsace omrÄdet. Vid en titt pÄ kartan ser man att det finns gott om smÄ byar och vingÄrdar pÄ sluttningarna samt vÄrt besöksmÄl, Colmar. Kartan visar att alla smÄ och stora orter Àr sammanbundna med cykel/billeder som skÀr kors och tvÀrs genom vinfÀlten.

Det fanns gott om cykelvÀgar i vinfÀlten

VÄr första cykeltur gick till pÀrlan i Alsace, Colmar, som ligger nÀra grÀnsen till Tyskland. Efter knappt en mil i vinfÀlten nÄdde vi vÄrt mÄl och det första vi möttes av i kanten pÄ den historiska stadskÀrnan var Le Petite Venise, kanalen som skÀr rÀtt igenom en mycket vacker blomsterprydd park.
Hela den historiska gamla delen av byn Ă€r uppbyggd runt kanalen och alla turistlockelser med serveringar, tingeltangel och övriga ”mĂ„ste ha grejer” fanns inom detta omrĂ„de.
Hela stadskÀrnan bestÄr av gamla fina byggnader med fasader som var dekorerade med allt frÄn rostiga cyklar till fantastiska blomsterarrangemang.

VĂ€ggdekoration modell annorlunda

För att pÄ bÀsta sÀtt kunna fÄ en inblick i allt historiskt hoppade vi pÄ ett turisttÄg, som med svensk guidning, via hörlurar, tog oss förbi alla sevÀrdheterna.
Vackra gamla byar börjar hopa sej i min minnesbank och Colmar hamnar gott och vÀl pÄ min tio i topp lista, dÀr Krymlov Cesky i Tjeckien fortfarande har första platsen.

Vi fortsatte vÄra cykelturer genom vinfÀlten och de smÄ byarna. NÄgra vingÄrdar var öppna för besökare som ville provsmaka och köpa deras lÀckerheter.

En öppen vingÄrd med möjlighet till provsmakning

För en som Àr uppvÀxt med strÀnga alkohollagar, kÀnns gÄrdsförsÀljning bÄde annorlunda och spÀnnande. Vi parkerade vÄra cyklar vid ett par gÄrdar dÀr vi provsmakade och inhandlade nÄgra flaskor. Kanske inte det godaste vinet vi druckit men det var spÀnnande att fÄ kÀnna att man sjÀlv bestÀmmer var och nÀr man köper sitt vin.
Sista eftermiddagen botaniserade vi i Turckheim, innan vi tillsammans Ät gemensam mÄltid pÄ ett av byns alla uteserveringar. Turckheim, som ocksÄ har en historisk stadsdel, Àr en liten men vÀldigt mysig by.

Stadsporten till den historiska stadsdelen i Turckheim

Tre övernattningar blev det pÄ Campingen Le Medieval. Campingen, vinfÀlten, Turckheim och Colmar var till full belÄtenhet med höga betyg pÄ alla punkter. En plats som gav mersmak och som vi sÀkerligen kommer att ÄtervÀnda till.
Campingen fÄr fem husbilar i betyg, mycket tack vare storkarna som gav den dÀr lilla extra kryddan som kan behövas för att fÄ full pott.

Agriturismo
Vi hade drygt 90 mil kvar till vÄr första förbokade camping. Det var lördag och vi skulle checka in pÄ Camping Santa Vittoria i Sestri Levante pÄ söndag.
Vi bestÀmde oss för att dela upp de resterande milen pÄ tvÄ dagsetapper. Trots en del protester frÄn dom mest morgontrötta lÀmnade vi Turckheim vid sjutiden pÄ morgonen. Planen var att köra tills vi tröttnade och dÄ börja söka en övernattningsplats.
Efter drygt Ätta timmar var det ett frekvent plingande i damernas mobiler. Dom hade börjat söka efter en övernattningsplats och hittade, efter mÄnga om och men, en stÀllplats i San Damiano dŽAsti, som lÄg ganska nÀra huvudstrÄket. Det visade sej att platsen som damerna slagit in pÄ sina GPS; er var svÄrare att hitta Àn vi trodde, men efter nÄgon mil pÄ smala landsbygdsvÀgar var vi ÀndÄ framme. Jag och Dennis missade skylten till campingen och hamnade pÄ en Ànnu smalare och krokig vÀg ute i vinfÀlten. Göran dÀremot, hittade infarten till det som visade sej vara en Agriturismo, en stÀllplats pÄ en vingÄrd. Nu kunde vi bocka av det ocksÄ, för att bo pÄ vingÄrd Àr en av de upplevelser vi saknat sedan vi börjat Äka husbil till dom stora vinlÀnderna.

Tre stora husbilar mitt pÄ vinbondens gÄrd

Efter drygt 70 mil och 11 timmars körning drog vi handbromsen pÄ den sluttande gÄrdsplanen som vinbonden pÄ La Gran Collina Agriturismo stÀllt i ordning. HÀr fanns alla de förnödenheter vi husbilsÄkare behöver, visserligen lite spartanskt, men mysigt var det.
PÄ kvÀllen bjöd vinbonden oss pÄ en vinprovning dÀr vi fick smaka pÄ hans lÀckerheter, som han var vÀldigt stolt över.

Vi provsmakar vinerna direkt frÄn tunnorna

Det blev Àven nÄgra inköp vilket var mest av tacksamhet för att vi fick smaka pÄ det han tillverkat. Han hade fem olika sorters vin men det var ingen som fick vÄra smaklökar att blomstra.
Jag ger den spartanska stÀllplatsen tre husbilar med tanke pÄ att det var en vingÄrd med vinprovning och direktköp av vinbonden sjÀlv. Det var en fantastisk och annorlunda upplevelse som för alltid etsat sej fast i hÄrddisken.

AGDA
Efter en lugn morgon pÄ La Gran Collina Agriturismo, med avslappning och fotografering, körde vi de ÄterstÄende milen mot Cinque Terre och vÄr första förbokade camping.

Vi lÀmnade dessa hÀrliga vyer över vinfÀlten

Söndagens etapp var, trots att det var nÀstan omöjligt att fÄ en benstrÀckare, en behaglig resa. Men betalvÀgarna, som vi mestadels Äkte pÄ, var rena rÄnet. Vi betalade drygt 2 500 kr i vÀgavgifter varav Mont Blanc tunneln med sina 1160 meter kostade dryg 600 kronor.

LÄngtradare utan sÀrskilt tillstÄnd har körförbud pÄ helgerna vilket gjorde att det var nÀst intill omöjligt att hitta benstrÀckarplatser. Vi krÄnglade oss in pÄ nÄgra stÀllen och det var med nöd och nÀppe vi kom ut igen.
Att tusentals lÄngtradare stÄr still pÄ rastplatser, tappstationer och alla andra tÀnkbara övernattningsplatser hela helgerna kan man acceptera, men att mÄnga har sina motorer igÄng, som spyr ut sina avgaser, utan att förflytta sej en meter, mÄste vÀl ÀndÄ ses som en stor miljöbov.
Även hĂ€r borde Fridolin göra ett studiebesök. Alla dessa lĂ„ngtradare som dag och natt kör kors och tvĂ€rs pĂ„ Europas vĂ€gnĂ€t och pĂ„ helgerna stĂ„r still med motorer igĂ„ng för att chaufförerna skall ha en drĂ€glig boendetemperatur i sina bilar. Enligt mitt sĂ€tt att se det, utan vetenskapliga belĂ€gg, mĂ„ste detta vara den enskilt största miljöförstöraren.

Vi anlÀnde Camping Santa Vittoria, vid lunchtid och klockan tre öppnade campingvÀrden sina portar.

Campingen som vi bokade redan i januari

Vi gjorde inte precis vÄgen vid första ögonkastet och redan efter en kort okulÀrbesiktning sÄg vi att standarden inte alls levde upp till vad deras hemsida förmedlat.
HygienanlÀggningen, som för de flesta Àr viktigast, var lÄngt, lÄngt under den standard man kan begÀra. En VC-stol utan sittring och tre toaletter med enbart ett hÄl i golvet fanns tillgÀngliga och lika mÄnga var stÀngda. Duscharna var okey men i övrigt var standarden och renligheten lÄngt frÄn vad man kan begÀra för drygt 400 kronor per natt.
NÄgon timme senare anlÀnde Àven Anette och Kent sÄ nu var hela gruppen samlad, gruppen som fÄtt tÀcknamnet AGDA (Anette, Göran, Dennis, Arly) samtliga med anknytning till MölndalsbostÀder.
Efter sedvanliga vÀlkomstkramar och lite samkvÀm under markisen var det dags för middag och nÀsta bakslag, campingens restaurang. Det var oproffsigt och oorganiserat, det kÀndes som vi var deras allra första gÀster. DÄlig mat, dÄlig service och dyrt och AGDA-gruppen var för en gÄngs skull helt överens om att det var första och sista besöket pÄ den restaurangen.

Campingen hade Àven fördelar, platserna var skuggiga

Det finns mycket negativt att sÀga om Camping Santa Vittoria men tyvÀrr vet man inte vad man fÄr nÀr man förbokar. Det Àr som att köpa grisen i sÀcken.
Campingen ligger fyra kilometer frÄn Sestri Levante som Àr nÀrmaste stad.

En hÀrlig badvik i Sestri Levante

En mysig liten stad pÄ den Liguriska Rivieran och som enligt italienarna sjÀlva Àr populÀrare Àn Cinque Terre. Enklaste sÀttet för oss var att ta sej dit var med cykel, sÄ det blev en hel del cykelturer under vÄra fem dagars vistelse hÀr. Det fÄr man ÀndÄ se som positivt, för motion skadar aldrig.
Italienarna kör, som alla vet, ganska hetsigt sÄ det var med skrÀckblandad förtjusning vi gav oss ut i trafiken med vÄra cyklar. Men vi förvÄnades över den hÀnsyn bilisterna visade oss, sÄ nu kunde man lÀgga den fördomen Ät sidan.

Svettig vandring
FrÄn Sestri Levante tog vi tÄget till den nÀst nordligaste av de fem byarna, Vernazza och efter nÄgon timme i byn, valde vi att vandra den vackra leden över bergen till Monterosso, den nordligaste av byarna.

Den vackra byn Vernazza sedd frÄn vandringsleden

Leden mÀtte bara 3,2 kilometer enligt skyltarna, men den var oerhört stenig och kuperad. Det tog oss drygt 2 timmar och det var fruktansvÀrt jobbigt i den stekande solen. 3,2 kilometer pÄ drygt 2 timmar Àr ju inte ens snigelfart.
Enligt ”hĂ€lsoappen” var höjdskillnaden upp och ner motsvarande ett 70 vĂ„nings hus. TillĂ„t mej tvivla. Skulle en 74 Ă„r gammal hundrakilosklump kunna gĂ„ upp till toppen pĂ„ ett 70 vĂ„ningshus och ner igen pĂ„ drygt 2 timmar. Jag Ă€r skeptisk, men det var utan tvekan j
ligt jobbigt.

Även dagen dĂ€rpĂ„ tog vi tĂ„get till Cinque Terre men nu till Riomaggiore, regionens residensstad, som ligger lĂ€ngst söderut.

Smala blomsterklÀdda grÀnder i Riomaggiore

Efter nÄgra timmar i den mycket vackra och kuperade byn tog vi tÄget tillbaka till nÀsta by, Manarola, dÀr planen var att vandra till den mittersta av de fem byarna, Corniglia. DÀr fanns en lÀttare led utmed kusten som vi gick för tio Är sedan, men som tyvÀrr var avstÀngd nu pÄ grund av ett ras.

Manarola Àr den enda byn utan hamn i Cinque Terre

Alternativet, den fyra kilometer lÄnga leden över bergen var helt uteslutet efter gÄrdagens strapatser, sÄ det blev i stÀllet tÄget tillbaka till Sestri Levante.
Nationalparken, Cinque Terre, var precis lika vacker som vi upplevde den för tio Är sedan men turistinvasionen hade eskalerat nÄgot oerhört. TrÀngseln och framkomligheten var i jobbigaste laget och gav dÀrför inte de vackra byarna rÀttvisa. Om vi vÀljer att Äka hit nÄgon mer gÄng sÄ fÄr det bli efter turistsÀsongen.

BĂ„tutflykt
PÄ vÄr sista dag i Ligurien valde vi en bÄtutflykt till San Fruttuoso, som av mÄnga beskrivs som en riktig pÀrla i en kristallklar lagun vid foten av ett brant berg.

San Fruttuoso, pÀrlan i Ligurien

Stora delar av den lilla viken tÀcktes av det vackra 1300-tals klostret Abbazia di San Fruttuoso di Capodimonte och Torre Doria, ett majestÀtiskt försvarstorn.

1300-tals klostret som bÀst nÄs frÄn sjösidan

En mycket annorlunda plats som bara kan nÄs
med bÄt eller till fots pÄ en smal stig frÄn toppen av det drygt 400 meter höga Portofino berget.
San Fruttuoso Àr Àven kÀnd för en staty som stÄr pÄ havets botten, 17 meter under havsytan. Statyn, Cristo degli Abbisi, Àr tvÄ och en halv meter hög och förestÀller Kristus som med öppna armar blickar upp mot havets yta.
Det var en mycket vacker och annorlunda plats, dÀr vi tyvÀrr bara hade en timme till vÄrt förfogande innan bÄten vÀnde mot ett annat strandhugg, Portofino.

Portofino, kÀndisarnas rekreationsplats

Portofino, som anses som en av Medelhavets vackraste stÀder Àr Àven omtalad som kÀndisarnas semesterparadis. Vi fick tyvÀrr bara en timme Àven pÄ denna vackra plats men det vi sÄg var att hÀr Àr det rikedom och glamour som styr. Det var lÀtt att förstÄ de penningstinnas val av rekreationsplats för allt var otroligt vackert och restaurangerna var dukade med vita dukar, blomsterdekorationer, vackert porslin, stoppade möbler och all annan lyxighet man kan tÀnka sej.
Vi vanliga dödliga gick mest och kikade efter kÀndisar men det verkade som om dom höll sej undan turisternas nyfikenhet.
Vid vÄr vistelse anlÀnde en av vÀrlden lyxigaste lustjakter, Wedge Too, som sÀgs vara vÀrd drygt 500 miljoner kronor.

Wedge Too, lustjakt med 50 personers besÀttning

Ägaren, en 83-Ă„rige man vid namn Issam Fares, visade sej en kort stund pĂ„ kajen omringad av vakter och vackra damer, innan dom försvann in pĂ„ en restaurang.
Jag har aldrig hört namnet tidigare men nu kan jag Ätminstone skryta med att jag sett en av vÀrldens rikaste mÀn. Hallelulia!

SĂ€msta campingen
Cinque Terre och Ligurien Àr ett mycket populÀrt resmÄl med besökare frÄn hela vÀrlden, vilket gör att det Àr svÄrt att hitta plats för fyra stora husbilar under högsÀsong.
Campingens lÀge för besök i Cinque Terre var inte den optimala men det var okey att cykla de drygt fyra kilometrarna till tÄgstation. Campingens standard dÀremot var under all kritik.
Eftersom vi var ett gott gÀng med god sammanhÄllning sÄ höll vi ÀndÄ humöret pÄ topp.

Vi hade mÄnga mysiga kvÀllar tillsammans

Vi tillbringade nÀstan all dagtid utanför campingen och pÄ kvÀllarna ordnade vi vÄra trivselkvÀllar sjÀlva med grillning, lÄngbord, levande ljus och sÄ vidare. Det var faktiskt vÀl sÄ mysigt som nÄgon flÄdig restaurang.
Camping Santa Vittoria fÄr underbetyg pÄ alla punkter och den höll absolut inte vad hemsidan förmedlade.
Helhetsbetyget blir i mina ögon bara en husbil för det Àr den absolut sÀmsta campingplats vi varit pÄ om man ser till SPK (standard per krona).

SvÄrfunnet
Efter fem övernattningar pÄ den sunkiga dyra campingen var det dags för förflyttning mot Toscana. De 18 milen flöt pÄ utan störningar men vÀl framme i den lilla byn Montopoli in Val d`Arno snurrade vi runt en dryg timme pÄ trÄnga gator och snÀva rondeller innan vi kunde checka in pÄ camping Toscana Village. Vi tvingades till och med att vÀnda pÄ en smal vÀg i utkanten av byn pÄ grund av att vÀgen var avstÀngd. Att vÀnda en nÀstan nio meter lÄng husbil pÄ en fem meter bred vÀg med tillhörande mer eller mindre hÄrda grönytor och diken pÄ bÄda sidor, kan ta sin tid, vilket nÄgra Italienare visade med all önskvÀrd tydlighet. Dom hÀngde sej pÄ signalhornet och trodde förmodligen att det skulle gÄ fortare att vÀnda dÄ.
En mer sansad man, Àven han italienare, bad oss om ursÀkt för sina landsmÀns beteende. Sorry, sa han, you are in Italy.

Infarten till Camping Toscana Village

NÀr vi till slut hittade Toscana Village, vÄrt andra förbokade mÄl, blev vi till en början positivt överraskade. Visserligen var det trÄngt och backigt eftersom Italienarna Ànnu inte har anpassat sina campingar till dagens större bilpark, men efter lite röjande i buskaget och sÄ vidare fick vi bilarna pÄ plats. Göran, till exempel, fick vika undan nÄgra stora grenar i lÄg höjd som han med silvertejp förankrade i trÀdets stam, för att fÄ plats.

Göran och Eva under trÀdet som dom fick bygga om

Vi fick lite spridda platser men inte lÀngre ifrÄn varandra Àn att vi tillbringade kvÀllarna tillsammans i svalkan under pinjetrÀden till Cikadornas entrÀgna ljud, eller oljud enligt vissa personer.

Vatten och el
Första morgonen började med att Helena hittat en tvÀttmaskin som hon proppade full och gjorde precis enligt instruktionen. Maskinen fylldes med vatten och sen var det stopp, inget hÀnde och det gick inte heller att öppna luckan igen. Vattentillförseln var inte tillrÀcklig för att maskinen skulle starta. Men efter ett par timmar kom campingens reparatör till hjÀlp och efter nÄgon timme ytterligare var tvÀtten klar.
Campingen hade eftersatt underhÄll pÄ bÄde vatten och el. NÀr vi diskade t.ex. fanns det bara kokhett vatten i kranarna. Oftast Àr det varmvatten som saknas men hÀr var det tvÀrt om sÄ det gÀllde att hÄlla undan hÀnderna. Tack och lov fungerade duscharna riktigt.

PÄ torget i Montopoli in Val dŽArno var det ingen trÀngsel

Dagarna rullade pÄ i slöhetens tecken, det var varmt och det fanns inte sÄ mycket att hitta pÄ. I Montopoli in Val d`Arno var det helt dött, inte alls det vi hade förvÀntat oss av det sÄ glamouromsusade Toscana.

Vinprovning
Sista dagen bestÀllde vi en vinprovning pÄ vingÄrden Azienda Agricola Agrisole som samarbetade med campingen. Agrisole lÄg drygt en mil frÄn campingen sÄ vi blev hÀmtade med taxi och vÀl dÀr fick vi en rejÀl genomgÄng av en mycket entusiastisk vinbonde.

FörvÀntansfull samling pÄ vÀg till vinprovning

Vi började med en promenad mellan vinstockar och i olivtrÀd för att lÀra oss skötseln av de dyrbara trÀden.

Vinbonden lÀr oss hur man sköter de dyrbara stockarna

DÀrefter gick vi in i gÄrdens hjÀrta dÀr vinet tillverkas, innan det var dags för sjÀlva provsmakningen.

Vinbonden presenterar flaskans innehÄll, druva och ÄrgÄng

Vi provsmakade tvÄ vita viner, ett dessertvin, fem röda, olivolja och en Grappa.
Tilltugget bestod av tvÄ sorters ost med fikonmarmelad, kallskuret som bestod av soltorkad skinka och tvÄ sorters korv. Dessutom fick vi hemmagjord köttfÀrssÄs samt tvÄ sorters hembakat bröd.
Det var en mycket stolt vinbonde som verkligen brann för sina produkter och sitt hantverk som krÀvt mÄnga Ärs utbildning, erfarenhet och tÄlamod.

Efter avslutad provsmakning var det inköp som gÀllde

Hela besöket tog ungefÀr tre timmar och avslutades med inköp av det vi provsmakat innan taxin kom och hÀmtade oss.
Det var ett vindÄsigt gÀng som kom tillbaka till campingen men det blev ÀndÄ grillning pÄ kvÀllen och ett par glas av det nyinköpta, innan vi började förberedelserna inför morgondagens förflyttning.

Eftersatt underhÄll
Sista natten i Montopoli del dŽArno vÀcktes jag av att Helena for runt som en skÄllad rÄtta i husbilen. Det regnade och hon var i full fÀrd med att stÀnga takluckor och fönster och som tur var hade vi plockat in alla tillhörigheter kvÀllen innan.
Camping Toscana Village har en hel del underhÄllsproblem och lÀget Àr ganska intetsÀgande för att vara Toscana. Skötseln och servicen hade en del till övers pÄ önskelistan och det Àr ingen plats som ger mersmak för en nÄgot bortskÀmd svensk.
BehÄllningen pÄ vÄra tre dagars vistelse var utan tvekan besöket hos vinbonden Azienda Agricola Agrisole och Kents reaktion nÀr en husvagnsÀgare börjat installera sitt ekipage alldeles för nÀra honom.
– Is it your car, frĂ„gade Kent?
– Yes, sa den nyanlĂ€nde
– You have to move, sa Kenth med lĂ€tt framĂ„tlutad böjd rygg och hĂ€ngande utstrĂ€ckta armar som om han föste undan en flock höns. VĂ€lkommen fanns inte i hans vokabulĂ€r den dagen.
Toscana Village fÄr tvÄ husbilar. El och vattenanlÀggningarna var gamla och slitna och det var ideligen brandkÄrsutryckningar pÄ fel som borde ordnats under lÄgsÀsong.

Utsikten frÄn campingen över det Toscanska landskapet

Campingens utsikt över det kuperade landskapet var vacker. Det fanns en pool och en stÀngd bar men i hÀnderna pÄ rÀtt Àgare borde hela anlÀggningen ha betydligt större förutsÀttningar.

KvÀllsutsikt
NÀsta mÄl pÄ vÄr resa var Gardasjöns sydspets. Vi styrde nu norrut igen och efter drygt 30 mil checkade vi in pÄ Camping San Francesco i Desenzamo del Garda som var vÄrt sista förbokade mÄl.
Vi kunde direkt konstatera att det var en camping med klass. HÀr fanns rena fina hygienutrymmen, minimarket, restaurang, uthyrning av cyklar, bÄtar osv. Men Àven hÀr var platserna i minsta laget för husbilar.
Vi fick en mycket dÄlig plats, ojÀmn och trÄng, sÄ Helena gick till receptionen för att höra om det gick att byta till nÄgot bÀttre. Den tillmötesgÄende damen tipsade henne om att det blev en större och planare plats ledig nÀsta dag och att den lÄg nÀrmare sjön.

HĂ€rlig utsikt över sjön och den ”Molndanska Sjöguden”

Sagt och gjort, dagen efter flyttade vi ”Storknas” och fick en mycket bĂ€ttre plats pĂ„ ett hörn med utsikt över den vackra Gardasjön.

HÀrliga cykelturer utmed Gardasjöns strand

Vi badade och cyklade om vartannat och vÄra matintag togs ofta pÄ campingens restaurang. Vi kunde köpa morgonbröd i campingbutiken och pÄ kvÀllarna satt vi under markisen och sÄg den vackra utsikten pÄ den upplysta landtungan som leder ut till medeltidsstaden Sirmione. HÀr kunde vi sitta under en stjÀrnklar himmel och en begynnande fullmÄne till lÄngt fram pÄ smÄtimmarna och njuta av rödvinslandets lÀckerheter.
Även efter mörkrets inbrott var det varmt, termometern lĂ„g strax under 30-gradersstrecket och inne i husbilen var det Ă€nnu varmare. Fönster och takluckor var vidöppna och en liten bordsflĂ€kt sĂ„g till att vi fick lite rörelse pĂ„ den varma luften. Trots allt sĂ„ sov vi ganska bra men det Ă€r Ă€ndĂ„ i dessa lĂ€gen man önskar att man hade haft en AC inmonterad.

Vi cyklade de dryga fyra kilometrarna till Sirmione vid tvÄ tillfÀllen.

Porten till den vackra vÀlbesökta staden, Sirmione

Den gamla staden med mÀnskliga spÄr frÄn 500-talet f. Kr ligger pÄ en landtunga som strÀcker sej nÄgon kilometer rakt ut frÄn sjöns södra strand. En mycket vÀlbesökt stad med utskÀnkningsstÀllen, glasstÄnd, och allt annat en turist kan önska sej.
Vi cyklade Àven till centrum pÄ Desenzamo del Garda som just den dagen hade marknad. För att nÄ centrum tvingades vi dra cyklarna genom en kilometerlÄng marknad med tre, fyra led i bredd. Det som inte fanns att köpa dÀr, finns inte.

Torget och smÄbÄtshamnen i Desenzamo del Garda

Det var ett mysigt centrum med en liten smÄbÄtshamn som omgÀrdades av ett antal utskÀnkningsstÀllen dÀr mÄnga satt och njöt, SjÀlva intog vi en kall öl under ett stort trÀd som skuggade oss frÄn den starka solen.

HjÀrnslÀpp
Efter fyra av de fem bokade övernattningarna, började vi lÀngta norrut och vid frukostbordet kom vi överens om att dra vidare. Dom andra skulle ÀndÄ Ät ett annat hÄll, sÄ vi kunde bestÀmma sjÀlva.
Packningen gick bra tills jag skulle göra det sista, veva in markisen. Jag hade lossat stormbanden och spikarna till benen som hÄller upp markisen men nÀr jag skulle veva in satt markisen fast i nÀstan helt utfÀllt lÀge. Helena kom till undsÀttning för hon visste att vi fÄtt kÄda pÄ ovansidan och hon trodde att det var det som klibbat fast duken. Hon fick fram en stege frÄn hjÀlpsamma grannar som sÄg att vi hade problem. Helena tvÀttade sÄ gott hon kunde men hon insÄg snart att det inte var orsaken till att jag inte kunde veva in duken.
Jag vevade precis som jag gjort hundratals gÄnger tidigare, men det gick inte, det var tvÀrstopp.
Fler grannar strömmade till och det var ett kackel utan dess lika pÄ alla jordens sprÄk.
Stressen spred sej i takt med svetten som strömmade ner frÄn min panna.
Efter en stund kom Àven Kent, som Àr vÀrldens mest otekniska, enligt hans sambo Anette. Han kikade runt lite, tog en titt pÄ stÄlstÀllningen som hÄller upp markisduken och sÄ vÀnde han sej till mej.
– Vad skall dom dĂ€r röda knapparna i framkanten pĂ„ markisstĂ€llningen vara till?

Den lilla röda knappen i övre högra hörnet var boven

Precis nĂ€r Kent sa ”dom dĂ€r röda knapparna” blixtrade det till dĂ€ruppe och inom en tiondels sekund kom skammens rodnad. Jag hade inte slĂ€ppt spĂ€rrarna som gör att man kan spĂ€nna duken i utfĂ€llt lĂ€ge.
Jag skÀmdes och Helena skÀmdes Ď mina vÀgnar, medan alla andra fick ett gott skratt vilket dom sÄ gott som möjligt försökte dölja. Okey, tÀnkte jag, det Àr bÀttre att glÀdja Àn att sÄra.
Camping San Francesco fÄr fyra husbilar efter det att vi fÄtt en bÀttre plats. Det mesta fungerade till full belÄtenhet men den annonserade ölaftonen pÄ restaurangen blev en flopp. Personal och kök rÀckte inte till. Förmodligen överraskades dom av att det kom sÄ mÄnga gÀster, vilket ju kan var förlÄtligt.

Sydtyrolen
Vi stĂ€llde in ”Tina”, vĂ„r GPS, pĂ„ Merano i Sydtyrolen, en körstrĂ€cka pĂ„ lite drygt 20 mil.
Efter bara nĂ„gra timmar checkade vi in pĂ„ Merano Camping och efter att vi stĂ€llt iordning ”Storknas” promenerade vi in till den vackra stadskĂ€rnan dĂ€r vi gĂ€stade nĂ„gra uteserveringar i det mycket kvalmiga och varma vĂ€dret.
Vid mörkrets inbrott satt vi under markisen och beskÄdade ett inferno av blixtar i bergen som mynnade ut i en underbar regnskur som gjorde luften lÀttare att andas.

En bevarad anlÀggning frÄn liftarnas begynnelse

Dagen efter passade vi pÄ att Äka den nostalgiska stolliften som gick frÄn stadens centrum upp till toppen pÄ ett berg. FrÄn toppen pÄ berget gick det ett antal vandringsleder till bergen runt omkring men vi nöjde oss med en enklare men mycket vacker stig ner mot stadens centrum.

Vandringsled med hÀrlig utsikt över staden

Det var en varm dag vilket frestade oss att slinka in pÄ de strategisk utplacerade uteserveringarna utmed stigen. Vi övervann inte vÄr frestelse, mycket beroende pÄ att vi inte hade nÄgon brÄdska.

Frestande uteserveringar fanns det gott om pÄ vÀgen ner

Förutom vÀtskeintagen stannade vi Àven för att fotografera den enorma utsikten pÄ det vidstrÀckta Sydtyrolska landskapet runt omkring.
VÀl nere vid foten av berget, finns en gammal stenbro, Via Roma, med anor frÄn tiden före vÄr tidrÀknings begynnelse.

Bron Via Roma över floden Passer

Stigen utmed den iskalla floden in mot stadens centrum, Àr vackert dekorerad med vÀxtskulpturer och Àven inne i stadens centrum, pÄ flodens vÀstra sida, finns vackra blomsterarrangemang och vÀxter, avbildade som fÄglar, djur, mÀnniskor och sÄ vidare. Det Àr pÄ denna sida som de allra flesta restaurangerna finns, det Àr hÀr turisterna flanerar och pÄ den östra sidan, vid strandkanten, sitter ungdomarna.

Det fanns bÄde grymma och vackra blomsterskulpturer

Även inne i centrum finns det ett antal broar varav den vackraste, PostbrĂŒcke Ă€r den mest kĂ€nda. Sist vi var hĂ€r var hela brorĂ€cket tĂ€ckt med lĂ„sta hĂ€nglĂ„s, nĂ„gon slags kĂ€rlekssymbol, men alla dessa var borttagna vid detta besök.

PostbrĂŒcke som förbinder den gamla och nya stadsdelen

TvÄ övernattningar blev det i den Sydtyrolska staden i norra Italien innan det var dags att fortsÀtta fÀrden mot Danmark.
Merano och Sydtyrolen Àr mycket vackert och har det mesta för allas smaker. En plats som vi mer Àn gÀrna ÄtervÀnder till.
Merano Camping hade rena och fina hygienutrymmen och 6 ampers eluttag. Det var ”all inclouding” pĂ„ dygnspriset vilket jag tycker Ă€r bekvĂ€mt men kanske inte 100
procentig rÀttvist för dom som inte anvÀnder befintliga faciliteter.
Campingen hade ingen reception eller minibutik utan bara en vakt som slÀppte in och ut besökarna. Det var inga markerade platser utan man fick sjÀlv hitta en lucka mellan fordon som stod kors och tvÀrs. I övrigt fungerade campingen tillfredstÀllande och fÄr tre husbilar tack vare nÀrheten till stadens centrum.

MastodontstrÀcka
Efter precis tre veckor pÄ resande fot beslöt vi oss för att ta ett stort steg lÀngre norrut. Vi lÀmnade Merano Camping i mörker, redan klockan sex pÄ morgonen och efter bara nÄgra mil var vi ute pÄ tyska autobahn. Vi tillryggalade mil efter mil utan större incidenter och vi bytte chaufför med jÀmna mellanrum. FramÄt eftermiddagen förstod vi att kanske skulle hinna förbi Hamburg innan mörkret och tröttheten satte in.
Det blev en del kortare stopp vid vÀgbyggen och i utkanterna av de stora stÀderna, som det alltid blir pÄ autobahn, men inte vÀrre Àn att vi orkade köra vidare. Vi passerade Hamburg i skymning och i mörker, nÄgra mil lÀngre norrut, hittade vi en stÀllplats i en liten by som heter Itzehoe. Det var en okey övernattningsplats pÄ en stor grusplan vilket passade oss bra eftersom vi bara skulle sova nÄgra timmar. Att platsen var avgiftsfri försÀmrade inte dess SPK (standard per krona).
Vi startade i mörker och stÀngde av motorn i mörker efter knappt 16 timmar och 111,4 mils körning. Det var den lÀngsta strÀcka vi nÄgonsin tillryggalagt pÄ en dag och jag kan lova att vi sov gott den natten.

Vadehavet
Trots gÄrdagens mastodontetapp startade vi tidig morgon de 12 milen mot Römö, en dansk ö i Vadehavet, nÄgra mil norr om den tyska grÀnsen.
NĂ„gon kilometer före grĂ€nsen, i byn SĂŒderlĂŒgum, stannade vi för att inhandla lite tullfritt. Vi hittade en ganska liten grĂ€nshandelsbutik som hade de varor vi var ute efter. Vi fyllde husbilens vinkĂ€llare som rymmer 24 bag in box, samt lite annat smĂ„tt och gott, innan vi körde över grĂ€nsen vid danska Tönder.
Vi hade tidigare lÀst om Oasen Camping pÄ Römö, en helt ny och modern stÀllplats, som vi beordrade Tina att guida oss till.
Römö Àr förbundet med fastlandet med en fler kilometer lÄng vÀgbank som skÀr rÀtt igenom den av UNESCO utsedda Nationalparken, Vadehavet. Det var vid vÄr överfart lÄgvatten vilket innebar att det endast fanns nÄgra mindre vattenfÄror med vattenspeglar i den grÄbruna geggan vid sidan av den konstgjorda vÀgbanken.
Ön Ă€r knappt fyra kilometer bred och drygt dubbelt sĂ„ lĂ„ng i syd – nordlig riktning och hela öns vĂ€stsida, mot Vesterhavet, har en fantastisk sandstrand med hĂ€rliga bad.

En modern stÀllplats runt en liten sjö

NostalgikÀnslor
Vi checkade in pÄ den helt personalfria campingen som ligger pÄ öns sydspets och innan dagen var till Ànda gjorde vi ett besök pÄ den jÀttelika sandstranden som lÄg ett stenkast frÄn campingen.

Den enorma sandstranden utmed Vesterhavet

Bilarna körde ca 1,5 kilometer rakt ut pÄ stranden och dÀr kunde Àven vi cykla i de tillplattade bilspÄren. FrÄn biluppstÀllningsplatsen hade vi ytterligare en halvkilometer att gÄ i den hÀrliga sanden innan vi nÄdde vattenbrynet.
Det var nÀr vi lÄg och guppade i Vesterhavet, med den tyska ön Sylt inom synhÄll, som vi bestÀmde oss för att stanna ytterligare en dag pÄ Römö, för det hÀr var en fantastisk upplevelse.

Ett dopp i Vesterhavet hör inte till vanligheterna

Eftersom jag Àr född vid den danska vÀstkusten sÄ har jag ofta besökt just dessa trakter. I unga Är tillsammans med förÀldrarna, senare med egna familjen och nu pÄ Älderns höst med husbil. Men jag har aldrig upplevt ett sÄ varmt och hÀrligt mottagande som den danska vÀstkusten erbjöd oss denna sommar. Det var minst 25 grader i vattnet, ytterligare nÄgra plusgrader till i luften och en sol som strÄlade frÄn en klarblÄ himmel. Att det dessutom var nÀstan vindstilla gjorde inte vÀlkomnandet sÀmre.
Det Àr inte ofta att vÀdret Àr sÄ inbjudande och jag sÄg mÄnga i min Älder och Àven Àldre, som med ett lekfullt leende, plaskade runt och hoppade i det ovanligt varma vattnet.
SjÀlv har jag inte badat pÄ den danska vÀstkusten sen jag var i tonÄren pÄ grund av kyla, blÄst och/eller regn som hÄller en normalfrusna borta frÄn havet. Men inte vid detta besök och det var sÀkert mÄnga med mej som denna dag fick nostalgikÀnslor frÄn ungdomsÄren, nÀr dom vadade över sandbankarna under ytan för ta sej ut pÄ djupare vatten.

Denna sommar var det bad för bÄde gammal och ung

Parkering pÄ stranden
Hela den platta ön Àr mycket cykelvÀnlig och det Àr inte lÄngt mellan byarna. Lakolk, som Àr störst, har ett litet oansenligt köpcentrum, en ganska stor camping och ett fÄtal restauranger. Det bor drygt 700 fastboende pÄ hela ön och av dessa bor knappt hÀlften i Lakolk sÄ det Àr inga stora byar vi pratar om. Det Àr ingen plats för shoppingsugna men dÀremot för dom som vill parkera nÀra havet pÄ den fantastiska sandstranden. Vid vÄrt besök pÄ stranden i Lakolk stod det bilar i fyra fem rader sÄ lÄngt ögat nÄdde Ät bÄde söder och norr.

Det var stÀndig trafik fram och tillbaka pÄ stranden

Det var tusentals fordon i alla storlekar frĂ„n jĂ€ttestora husbilar till smĂ„ elbilar. En mĂ€ktig syn och bakom denna gigantiska bilpark var det full aktivitet med lekande barn, pensionĂ€rer som badade, soldyrkare och sĂ„ vidare. Även vi var i behov av ett bad efter den drygt fem kilometer lĂ„nga cykelturen frĂ„n Oasen till Lakolk.
Sista kvÀllen pÄ Römö avslutades med ett besök pÄ Havneby Kro med anor frÄn 1800-talet.

NyfÄngad rödspÀtta var ett bra 2;dra alternativ

Besök pÄ Kro

En Àkta gammal dansk Kro slÄr alltid de modernare pizzeriorna och snabbmatstÀllena, men jag blev ÀndÄ lite besviken för dom hade inte den danska nationalrÀtten Hackeböff pÄ menyn. Nu blÄser det nya vindar, nu skall alla ha StjÀrneskud pÄ sina menyer. Det Àr ocksÄ gott, men det gÄr aldrig upp mot en hÀrlig böff med hvide kartoffler, brynt lök, asier och en hÀrligt krÀmig brunsÄs. Inte om du frÄgar mej i alla fall.

Skymning över Oasen Camping

Oasen Camping Àr en modern digitaliserad camping dÀr allt sköts med kortbetalning.
Den Àr helt personalfri, vilket gör att den inte fÄr fem husbilar. Den fÄr fyra husbilar för ibland kan det kÀnnas tryggt med en reception dÀr det finns personal och kanske Àven en minibutik med fÀrskt morgonbröd.
Innan vi lÀmnade Römö för denna gÄng Ät vi en hÀrlig frukost med nyinköpta danska frallor pÄ en parkeringsficka pÄ vÀgbanken i Vadehavet.
Klockan var sju pÄ morgonen, solen var pÄ vÀg upp och det var vid tillfÀllet högvatten med en spegelblank vattenyta som tÀckte den grÄbruna yta som vi mötte pÄ vÀgen till Römö.
PÄ alla de pÄlar som finns nedslagna för att förstÀrka vÀgbanken i sidled satt fiskmÄsar och vÀntade pÄ att vattnet skulle sjunka undan igen sÄ att Àven dom kunde fÄ sin frukost.

FiskmÄsarna vÀntar pÄ att vattnet skall sjunka undan

Innanhavet
NÀsta mÄl pÄ den danska vÀstkusten var Ringköbing som vi anlÀnde strax före lunch. Vi hittade utan större svÄrigheter en stÀllplats intill smÄbÄtshamnen som passade oss bra.
PÄ vÀgen mot stadens centrum besökte vi en utstÀllning med trÀskulpturer och det lilla torget med den groteska statyn som alla turister fotograferar.

En gift mans tunga börda

Jag och Helena tolkar statyn lite olika. Jag tror att statyn betyder ”En gift mans börda att bĂ€ra”, vilket Helena inte alls hĂ„ller med om.
PĂ„ nĂ„gon timma scannade vi av den lilla staden, Ă„t en god glass och hade turen att hitta en ”Take away” som sĂ„lde Ă€kta danska smörrebröd. Vi bestĂ€llde tvĂ„ var som skulle hĂ€mtas senare pĂ„ eftermiddagen och pĂ„ Ă„tervĂ€gen intog vi en god lunch pĂ„ en fiskrestaurang i hamnen.
Medan jag hÀmtade lÀckerheterna dukade Helen vÄrt bord framför husbilen, bara nÄgra decimeter frÄn Ringköbing Fjords strand. Det var fortfarande fantastiskt sommarvÀder och Helena hade dukat fram öl och snaps och för att förgylla det hela ytterligare, sÄ hade hon dekorerat bordet med smÄ danska flaggor.

Detta Àr livskvalitet

Med fyra nyinköpta smörrebröd, varsin ”handbajer” en kall snaps njöt vi kvĂ€llen med hĂ€rlig utsikt över det stora innanhavet.
En övernattning blev det pÄ stÀllplatsen som fÄr tre husbilar tack vare nÀrheten till stadens centrum och den fantastiska utsikten.

Sandremsan
Vi lÀmnade stÀllplatsen i Ringköbing tidigt pÄ morgonen, men efter bara nÄgra hundra meter sÄg vi en öppen bar med uteservering som sÄlde frukostmat. Tillsammans med byns morgonpigga gubbar njöt vi i soluppgÄngen av varsitt rundstycke med ost och svagt danskt kaffe, innan fÀrden gick vidare.
Det var drygt tvÄ mil till Hvide Sande Camping, som enligt kartan ligger pÄ en sandremsa som skiljer Vesterhavet frÄn Ringköbing Fjord. Sandremsan var inte sÄ smal som det sÄg ut pÄ kartan. Den var dessutom klÀdd med vÀxter och hus och mot Vesterhavet stördes utsikten av en hög grÀsbeklÀdd sandbank. Utsikten mot VÀsterhavet blev inte alls som vi förvÀntat oss. Mot Ringköbing Fjord dÀremot, var det fri sikt och innan vi anlÀnde campingen sÄg vi ett stort antal fÀrgglada vindsurfare som kÀmpade med att hÄlla sej kvar pÄ brÀdan.

LÀgerskola för vindsurfare

NÀr vi nÀrmade oss sÄg vi att det var ett utbildningslÀger vilket förklarade att det var fler surfare i vattnet Àn ovanför.
Det var Àven glidsurfarnas mecka. NÀr vindarna frÄn Vesterhavet nÄdde de höga sandbankarna bildades det uppstigande vindar som glidsurfarna nyttjade. Dom gled fram och tillbaka bara nÄgra meter ovanför bankarna utmed den milslÄnga stranden. Det sÄg verkligen hÀrligt ut.
Utmed hela den tre mil lÄnga bilvÀgen pÄ sandremsan fanns det separerade cykelleder sÄ hela vÄr vistelse hÀr bestod i bad och cykling förutom vid ett tillfÀlle nÀr vi hamnade pÄ en rÀkfestival inne i byn Hvide Sande. RÀkor sÄg vi inte sÄ mycket av men ölen flödade i massor till ett glatt gÀng spelemÀn som sjöng danska sjömansvisor. Gemytligt och enkelt, precis det som kÀnnetecknar Danmark.

Ett glatt gÀng som spelade danska sjömansvisor

Vi fick ett par fantastiska dagar med bad i Vesterhavet, rÀkfest i byn, cykelturer, lÄnga promenader pÄ stranden och allt avslutades med en underbar pastarÀtt aŽla Helena.

Helena symboliserar ”Sandegudinnan”

TvÄ övernattningar blev det pÄ Hvide Sande Camping som fÄr fyra husbilar tack vare att vi slapp betala extra för att vi nyttjade tvÄ platser för att fÄ plats. Platserna var alldeles för smÄ för stora husbilar men fördelen, enligt min mening, var att det var bemannat med incheckning och minibutik dÀr vi kunde köpa vÄrt morgonbröd.

Krigsmuseum
Hanstholm, som ligger ytterligare ca 20 mil norrut utmed den danska vÀstkusten, var mÄlet för dagen. Dit ville jag för att se den plats dÀr min far, efter andra vÀrldskrigets slut, avslutade sina Är pÄ flykt undan tyskarna.
Trots att mÄnga Är runnit ivÀg sedan 2;dra vÀrldskrigets slut har jag aldrig varit pÄ den plats som min far pratat sÄ mycket om. Varför vet jag inte, men jag liksom sÄ mÄnga andra, kanske helst blundade för det hemska som den lille mustaschprydde mannen stÀllt till med. Nu pÄ Àldre dar har jag mer och mer börjat intressera mej för den danska motstÄndsrörelsen dÀr min far var aktiv.
Det var fantastiskt och kÀndes lite overkligt att vandra runt pÄ den förlÀggning dÀr min far för 73 Är sedan hade bevakningstjÀnst efter det att tyskarna kapitulerat och lÀmnat landet.
Det var Ă€ven hĂ€r man upplöste ”Den danska Brigaden”, en militĂ€r organisation som, under den engelska fĂ€ltmarskalken Montgomery utbildade danska flyktingar, bland annat min far, till stridsmaskiner under nĂ€stan tvĂ„ Ă„rs tid pĂ„ olika lĂ€ger i Sverige.
För den som Ă€r intresserad har jag publicerat en berĂ€ttelse pĂ„ vĂ„r hemsida, om min fars flykt nĂ€r nazisterna var honom pĂ„ spĂ„ren. Du hittar berĂ€ttelsen om du söker pĂ„ ”Flykten undan nazismen” pĂ„ startsidan www.arlyhelena.se.
Hanstholm var Nordeuropas största befÀstningsanlÀggning under 2;dra vÀrldskriget.

DÄtidens jÀttekanon, se Helena den lilla rosa pricken

HÀr fanns, bland mycket annat, fyra 38 centimeters kanoner som nÄdde 5,5 mil ut i Vesterhavet vilket var nÀstan halvvÀgs till Norge. I Norge fanns motsvarande kanoner vilket gjorde att tyskarna kunde spÀrra alla infarter till Skagerack.
Hela anlÀggningen Àr i dag ett 200 000 kvm stort museum med stigar, bunkrar, jÀrnvÀgar och den 3 000 kvm stora cirkelformade centralanlÀggningen som hade plats för 90 soldater, matsalar, vapen, ammunitionsförrÄd, vÀrme och friskluftsanlÀggningar, sjukstuga, operationsrum och sÄ vidare.

Taket Àr borttaget pÄ den stora centralanlÀggningen

Flera av soldatrummen var iordningstĂ€llda med dockor för att efterlikna krigets soldatliv. I ett rum som var ca 5×5 meter fanns det sovplats för 16 soldater och ett stort matbord. SĂ€ngarna var ca 175 centimeter lĂ„nga och 55 breda i tre vĂ„ningar. Man kan sĂ€ga att det mĂ„ste varit trĂ„ngt, samtidigt som man mĂ„ste erkĂ€nna att det var en fantastisk byggnad. En bunker med metertjocka vĂ€ggar ett metertjockt innetak och ett vĂ€lvt yttertak som var minst tvĂ„ meter tjockt, allt gjutet i betong.
Alla typer av vapen och kanoner fanns att beskÄda i en modern anlÀggning dÀr det Àven visades ett bildspel pÄ 2;dra vÀrldskrigets olika skeden frÄn 1939, nÀr kriget började, tills 1945 nÀr tyskarna kapitulerade.

Ett gammalt tÄg frÄn kriget som transporterar turister

I Hanstholmens hamn fanns det gott om plats för en husbil sĂ„ vi parkerade strax intill hamnens enda restaurang. Även hĂ€r blev vi blĂ„sta pĂ„ Hackeböff sĂ„ vi tvingades följa strömmen, en StjĂ€rneskud och en kall öl. Motvilligt fick vi erkĂ€nna att det smakade bra, men Ă€ndĂ„, vaÂŽ fan tog de goa Hackeböffarna vĂ€gen? DĂ€remot serverade dom nĂ„got sĂ„ gammalmodigt som Kaffepunch, en kopp varmt kaffe med en snaps akvavit i. En dryck som min far en gĂ„ng lĂ€rt Helena att tycka om.

Sista biten
Resan började nÀrma sej sitt slut. Vi hade ungefÀr 15 mil till Fredrikshamn och efter nÄgra mil hittade vi ett bageri dÀr vi köpte nÄgra frallor. NÄgra kilometer ytterligare norrut stannade vi för att Àta frukost pÄ en rastplats med hÀrlig utsikt över Limfjorden. VÀdret var fortfarande strÄlande, Limfjorden var ganska stilla och lugn, förutom att en surfare som gÄng efter annan drattade i vattnet, och rörde om den spegelblanka ytan.
Vi övernattade pÄ en stÀllplats nÄgra hundra meter frÄn fÀrjeterminalen i Fredrikshamn eftersom vi bokat plats pÄ fÀrjan till Göteborg nÀstkommande dag.

MÄnga som vÀntar pÄ att fÀrjan skall komma

Vid vÄr sista afton pÄ denna resa besökte vi en restaurang i hamnen som sÄg gemytlig ut. Menylistan var gedigen men jag kunde inte se Hackeböff sÄ jag frÄgade servitrisen om det gick att ordna. Hon tittade pÄ mej, som om jag kom frÄn en annan planet, innan hon sansade sej och sa.
– Det vi har stĂ„r pĂ„ menyn.
Okey, tÀnkte jag, dÄ fÄr det vÀl bli en StjÀrneskud i dag igen. Detsamma tÀnkte Helena, men hon tröstade mej med att hon skulle göra en riktig hÀrlig Hackeböff till oss nÀr vi kommer hem. En hel vecka i Danmark utan att kunna fÄ en riktig Hackeböff, blev nÀstan för mycket. Jag hade svarta tankar om att aldrig mer besöka detta land, men det gÄr sÀkert över.

Hela restaurangen gjorde reklam för Fernet Branca med flaskor, tavlor, underlÀgg och sÄ vidare, och pÄ herrtoaletten hÀngde en femliters flaska upp och ner med en liten tappkran pÄ. DÀr stod ett antal rena glas sÄ det var bara att ta för sej för den som villa smaka pÄ drycken. Mycket ovanligt och sjÀlvklart smakade jag pÄ drycken som egentligen Àr en alkoholbaserad magmedicin.

FÀrjor frÄn alla hÄll seglade in till Fredrikshamn

Den spartanska stÀllplats som till nÀstan 100 procent nyttjas av fÀrjeresenÀrer fÄr tvÄ husbilar. En lutande sandig grusplan drar ner poÀngen men lÀget nÀra fÀrjeterminalen och utsikten över Kattegatt var bra.

Allting har ett slut
FÀrjeturen och sista milen frÄn Göteborg till Tjörn gick helt utan nÄgra problem.
Vi var Äter pÄ hemmaplan och vi möttes av ett lugnt regn som ganska snart Ätergick till det som prÀglat denna sommar i Sverige. Det var enligt metrologerna den varmaste sommaren sedan mÀtningarna började för nÀstan 300 Är sedan.
Nu Fick Fridolin och gÀnget vatten pÄ sin kvarn, precis innan det var dags för befolkningen att gÄ till valurnorna. Det kallar jag för medvind.
SjÀlv Àr jag skeptisk till deras skrÀmselpropaganda, att om vi inte gör nÄgot nu sÄ kommer hela jorden att gÄ under.
Hur vi skall göra det har det pratats om i Äratal, men det blir bara prat utan handling.
Förresten, om inte jag minns fel, sÄ hade vi en av de kallaste somrarna i mannaminne sÄ sent som förra Äret och dom tre första mÄnaderna i Är var de kallaste jag varit med om pÄ mÄnga Är.
Vad jag kan förstÄ sÄ har det periodvis pÄgÄtt en global uppvÀrmning i norden Ànda sedan den tid det lÄg ett drygt 1 000 meter tjockt istÀcke över hela Skandinavien.
Men jag kan ha fel, jag har haft det förr.

Kort sammanfattning
Hela resan tog 29 dagar frÄn starten med StenafÀrjan till Kiel och fÀrjan tillbaka frÄn Fredrikshamn.Hela resan var fantastisk men jag kommer nedan att nÀmna nÄgra av höjdpunkterna.
Colmar och den historiska byn tillsammans med Turckheim var en oplanerad upplevelse som verkligen gav mersmak.
Cinque Terre, en av vÀrldens mest besökta platser och hela Ligurien Àr ett mÄste, men man bör kanske undvika de mest frekventerade mÄnaderna.
BÄtresan till pÀrlan San Fruttuoso och kÀndisarnas semesterparadis Portofino var ocksÄ riktiga högoddsare.
Ett besök i Sirmione pÄ Gardasjöns sydspets hör nÀstan till allmÀnbildningen, men Àven hÀr bör man undvika semestermÄnaderna.
Merano har inte samma turisttryck men det Àr en fantastisk plats i det Sydtyrolska landskapet.
Vesterhavet i Danmark med Römö, Ringköbing, Hvide Sande och Hanstholm var Ärets höjdpunkt, men det beror helt och hÄllet pÄ vÀdret. Lika bra som det var i Är, lika dÄligt Àr det nÀr inte vÀdret Àr med oss.
Sist men absolut inte minst. Ett trevligt sÀllskap som inte tar allt pÄ allvar utan ser det goda i livet med skratt och munhuggning pÄ ett skÀmtsamt sÀtt.
I Är liksom förra Äret umgicks vi med nedanstÄende. Tack allihop.

Dennis, Eva, Helena, Anette, Eva, Göran och Kent