SandlÄdan

 

Balkongen

Första tecken pÄ mÄnga gubbars Älderdom Àr nÀr kepsen ersÀtter det som börjat vissna eller helt försvunnit pÄ den översta kroppsdelen. För flertalet kvinnor Àr det schaletten som ringlas runt den kroppsdel som med Äldern fÄtt en kalkonliknande hud.
Alla har dock ett gemensamt. NĂ€r man börjar blicka bakĂ„t, nĂ€r man pratar mer om det som skett Ă€n vad som kommer att ske
 dĂ„ Ă€r man gammal.
Jag blickar ocksÄ bakÄt och egentligen Àr det ju inte Àr sÄ konstigt. Jag har ju levt lÀngre Àn vad jag kommer att leva om jag hÀndelsevis inte lever till jag fyllt 140.

VÄrt arbetslag, som gemensamt kallas fastighetsservice, Àr uppdelat i ett antal fastighetsskötare som Àr stationerade pÄ ett visst omrÄde och till fastighetsskötarens hjÀlp finns det reparatörer frÄn olika yrkesgrupper.
Reparatörerna, som anses vara lite finare Àn oss fastighetsskötare, har egna servicebilar, högre lön och betydligt friare arbetsuppgifter och det Àr inte helt ovanligt att vi kÀnner en viss avundsjuka. Jag vet inte, men till saken hör att vÄr fackordförande tillhörde just reparatörsgruppen.
Undra om det inte var ”Jante” som vaknade inom mej nu.

PÄ ett av de bostadsomrÄden som jag var stationerad, finns det balkonger som sticker ut en dryg meter utanför fasadlivet. Ytan under balkongen Àr avsedd för gÄende, men för att extremt lÄnga mÀnniskor inte skall slÄ i huvudet har man försett balkongens underkant med gulsvart varningstejp.

VĂ„r arbetskamrat, rörkrökarn skulle en dag just till detta omrĂ„de. För att ”röris” skulle kunna komma riktigt nĂ€ra arbetsomrĂ„det med sin ”folkabuss” körde han in under en sĂ„dan balkong.
Han lastade ur bilen med materialet som skulle bytas, utförde sin uppgift, och nÄgra timmar senare var det dags att lÀmna platsen.

Bussen med de tunga elementen, som nu var monterade, hade lyft sej sÄ mycket att den kilat fast sej under balkongen.
Försiktigt försökte han backa dĂ€rifrĂ„n men det gick inte
 den satt bom fast.
NĂ€r ”röris” förstod att bilen kilats fast ordentligt ökade han gaspĂ„draget och samtidigt motorljudet.

Balkongen

En parkering som röris inte var helt nöjd med

Folk, unga som gamla, blev nyfikna och samlades runt bilen. Det blev en engagerad folksamling och i takt med hejaropen och applĂ„derna skiftade ”Röris” ansiktsfĂ€rg frĂ„n röd till illröd.
I dom lĂ€gena Ă€r Ă„skĂ„darna alltid vĂ€ldigt kreativa. Det kom med förslag som
 kapa taket sĂ„ fĂ„r du en cabriolet… ring efter den fete förvaltningschefen
 lĂ„t den stĂ„ för den rostar snart bort Ă€ndĂ„ o.s.v.

En person föreslog att man skulle slĂ€ppa ut luften ur dĂ€cken
 vilket ”röris” ocksĂ„ gjorde. Med tomma dĂ€ck sjönk folkabussen sĂ„ pass mycket att han kunde backa ut.
För att hjĂ€lpa rörkrökarn att fĂ„ bort servicebilen frĂ„n omrĂ„det stĂ€llde vĂ€nliga, leende och skadeglada, arbetskamrater upp och körde, i skytteltrafik, bĂ€rbara pumpar fram och tillbaka frĂ„n ”tapparna” i nĂ€romrĂ„det.

Det applĂ„derades, gliringarna haglade och skadeglĂ€djen, den sannaste glĂ€djen, visade inga grĂ€nser nĂ€r röris med ”gamnacke” och skamsen blick lĂ€mnade omrĂ„det och folksamlingen.

Det var en otĂ€ck tystnad i matsalen nĂ€r ”röris” kom tillbaka. Ingen tittade Ă„t hans hĂ„ll, alla lĂ„tsades som att han inte fanns och det var knĂ€pp tyst under mĂ„nga sekunder, tills alla stĂ€llde sej upp och under hjĂ€rtliga skratt applĂ„derade hans bedrift.

Som sagt
 med sĂ„dana vĂ€nner behöver man inga ovĂ€nner.

1 Bosse