Första husbilen

Sedan många år tillbaka har vi drömt om en egen husbil, men priserna har inte varit anpassade till vår plånbok och det har alltid funnits annat som haft högre prioritet som t.ex. hus, möbler, bilar osv.
Men med åldern minskades våra utgifter. Barnen flög sin väg, amorteringarna minskade, inköpen av kapitalvaror var avklarade, krogbesöken blev färre… ja ni förstår. Vi fick helt enkel några kronor över som vi placerade i pensionsfonder.
Vid pensioneringen hade vi fått ihop en litet slant. Det var inga jättesummor men ändå något som gjorde att vi kunde unna oss något extra.

Just i denna tidsperiod rådde husbilshysteri i landet. Alla, ung som gammal, fattig som rik, skulle helt plötsligt ha husbil.
”Reklamsnubbarna” gnuggade geniknölarna samtidigt som dom fyllde sina redan överfulla plånböcker. Dom producerade den ena slogan efter den andra som t.ex. ”Vakna där du vill”, ”Fritidshus utan gräsmatta”, ”Upplev den totala friheten” ”Ena dagen bad, nästa dag skidåkning” osv. osv. Allt för att väcka köplusten hos folk.
De penningstarka köpte nya stora, flotta husbilar på löpande band och handlarnas försäljningssiffror dubblades på några få år. Andrahandsmarknaden blev överfull vilket gynnade oss som inte hade råd att köpa nytt. Vi kunde köpa fina begagnade välutrustade husbilar, som bara var några år gamla, till en betydligt lägre kostnad än nybilspriserna.

Marknadsföringen hade även påverkat mej och Bodil och efter en längre tids sökande hittade vi en äldre halvintegrerad husbil som väckte vårt intresse. Nu var det läge att uppfylla vår dröm så vi bestämde oss för att ta en titt på ekipaget.
Väl på plats, där husbilen fanns, såg vi en säljare som med långa raska steg närmade sig oss. Han välkomnade oss med några inövade fraser, klapp på axeln och ett påklistrat leende.
Efter denna inledningsprocedur satte han igång… vi hade, utan att vi ens hunnit säga något, kommit åt hans ON knapp. Han drog på med en verbal hastighet som kunde få den mest snabbtänkte att fundera på vad det var han sa. Han lät som en omskolad rappare utan musik och utan slut.
Vid några tillfällen viskade jag till Bodil, ….hur i h..vete stänger man av en sån, var finns OFF-knappen….men hon bara ruskade på huvudet medans envägs kommunikatören med det breda leendet pladdrade vidare.

Vi stod inte vid den bil som väckt vårt intresse, vilket vi försökte påtala, säljaren hörde bara sin egen röst. Men precis när han hade en mikroskopisk andningspaus, antydde jag detta.
Några få sekunder senare hade vi med raska steg förflyttat oss över det stora hallgolvet, till ”vår husbil” och rapparen startade på nytt.
Så höll det på och det fortsatte oavbrutet hela vägen in till kontoret och tills köpeavtalet var undertecknat.
Då blev det helt tyst. Dammet började lägga sej till rätta, öronen vecklade ut sina mottagningsskärmar, pulsen gick ner och hjärnan började återgå till det normala.
Vi hade hittat hans OFF-knapp… ett undertecknat avtal.

En dröm har gått i uppfyllelse

När vi skulle lämna säljarens kontor undrade jag försiktig när vi kan hämta bilen?
Säljaren flyttade inte ens blicken från dataskärmen, utan sa lågmält ”det får du tala med gubbarna i verkstan om”.
Han hade gjort sitt, fått ett undertecknat avtal. Nu, tyckte han, var det dags för eftermarknaden att ta över. Vad vi tyckte var totalt ointressant.

Fjorton dagar senare hämtade vi vår pärla. En pärla som gett oss många härliga upplevelser, goda skratt och fadäser osv.
”Vakna där du vill”, som fanns med i marknadsföringen, stämmer verkligen på oss.
Ibland, om platsen inte känns rätt, vänder vi redan innan vi checkat in och på andra ställen kan vi stanna i veckor för att vi trivs så bra.