Fritt fall
I de flesta campingfordon finns ett toalettutrymme med toalett och handfat. Kärlet, som man tömmer sina kroppsliga vätskor i, varierar från enkla Poarta Potti, en bärbar potta med sittring och lock utan spolningsmöjlighet, till det mest glamorösa vattenklosetterna i porslin. Alla, oavsett standard, har ett gemensamt…de måste tömmas då och då.
Campingar och många ställplatser har avsedda anläggningar för ”ändamålet” vilket innebär att man bär sitt kärl/potta mellan fordonet och tömningsplatsen, eller latrinen som det oftast står på dörrskylten.
Denna transportsträcka verkar, för många, vara en mycket känslig. Med upphöjda axlar, böjd nacke och en lätt krokig rygg smyger man med tassande steg, likt en inbrottstjuv, förbi sina campinggrannar i hopp om inte bli upptäckt med sin potta.
Detta kan ju ses som lite löjligt för alla måste göra det, men det är ändå skämmigt för vissa. Det är ju inte som hemma där man trycker på en knapp och allt är borta.
Fricamparna har det lite besvärligare. Det är ju förbjudet att tömma skiten i naturen, vilket inte alla bryr sej om. En del gör som vi gjorde i lumpen, dom gräver en grop till avfallet och lägger snyggt tillbaka jorden ovanpå. Detta fungerar förstås inte om man fricampar i tätbebyggda områden.
Vi pratade med ett äldre rutinerat par som av princip, eller taskig ekonomi, aldrig åker in på en camping eller ställplats. Dom löser problemet genom att ta sin fulla potta, stoppar ner den i en ”dramaten” och går till närmaste butik med kundtoalett, där innehållet töms. Finurligt, men kanske inte så uppskattat av butiksägaren.
En kompis, som också tycker det är skämmigt att knalla runt med sina kroppsvätskor i en sluten behållare, brukar alltid utföra denna uppgift i mörkret före gryningen.
Det kan ha sina problem att tömma före gryningen
Deras toa är av kassettmodell där man drar ut kärlet genom en lucka på vagnens utsida. Själva stolen med sittringen och spolanordningen sitter fast monterad i vagnens hygienutrymme.
En morgon, när hustrun låg och sov, smög han iväg med sin fulla burk och när han kom tillbaka satte han tillbaka den tomma kassetten på sin plats.
Han kände en obekväm odör men såg inget i mörkret, så han lät det bero. När det ljusnade både såg och kände han att det var det en stor pöl på förtältsmattan.
Hustrun hade, ovetandes om att mannen tagit bort kassetten, satt sej tillrätta på toan och tömt nattens uppdämda behov med fritt fall rätt ner på mattan i förtältet.
Efter den lilla incidenten har mannen, innan han drar ut kassetten, tagit till vana att sätta en lapp på toadörren med texten…”den som gör sina behov här och nu får själv samla upp det i förtältet”
Eftersom historien är sann, som alla andra jag skriver, så vill jag inte uppge namnen på de inblandade.
