Fritt fall
I de flesta campingfordon finns ett toalettutrymme med toalett och handfat. KĂ€rlet, som man tömmer sina kroppsliga vĂ€tskor i, varierar frĂ„n enkla Poarta Potti, en bĂ€rbar potta med sittring och lock utan spolningsmöjlighet, till det mest glamorösa vattenklosetterna i porslin. Alla, oavsett standard, har ett gemensamtâŠde mĂ„ste tömmas dĂ„ och dĂ„.
Campingar och mĂ„nga stĂ€llplatser har avsedda anlĂ€ggningar för âĂ€ndamĂ„letâ vilket innebĂ€r att man bĂ€r sitt kĂ€rl/potta mellan fordonet och tömningsplatsen, eller latrinen som det oftast stĂ„r pĂ„ dörrskylten.
Denna transportstrÀcka verkar, för mÄnga, vara en mycket kÀnslig. Med upphöjda axlar, böjd nacke och en lÀtt krokig rygg smyger man med tassande steg, likt en inbrottstjuv, förbi sina campinggrannar i hopp om inte bli upptÀckt med sin potta.
Detta kan ju ses som lite löjligt för alla mÄste göra det, men det Àr ÀndÄ skÀmmigt för vissa. Det Àr ju inte som hemma dÀr man trycker pÄ en knapp och allt Àr borta.
Fricamparna har det lite besvÀrligare. Det Àr ju förbjudet att tömma skiten i naturen, vilket inte alla bryr sej om. En del gör som vi gjorde i lumpen, dom grÀver en grop till avfallet och lÀgger snyggt tillbaka jorden ovanpÄ. Detta fungerar förstÄs inte om man fricampar i tÀtbebyggda omrÄden.
Vi pratade med ett Ă€ldre rutinerat par som av princip, eller taskig ekonomi, aldrig Ă„ker in pĂ„ en camping eller stĂ€llplats. Dom löser problemet genom att ta sin fulla potta, stoppar ner den i en âdramatenâ och gĂ„r till nĂ€rmaste butik med kundtoalett, dĂ€r innehĂ„llet töms. Finurligt, men kanske inte sĂ„ uppskattat av butiksĂ€garen.
En kompis, som ocksÄ tycker det Àr skÀmmigt att knalla runt med sina kroppsvÀtskor i en sluten behÄllare, brukar alltid utföra denna uppgift i mörkret före gryningen.
Det kan ha sina problem att tömma före gryningen
Deras toa Àr av kassettmodell dÀr man drar ut kÀrlet genom en lucka pÄ vagnens utsida. SjÀlva stolen med sittringen och spolanordningen sitter fast monterad i vagnens hygienutrymme.
En morgon, nÀr hustrun lÄg och sov, smög han ivÀg med sin fulla burk och nÀr han kom tillbaka satte han tillbaka den tomma kassetten pÄ sin plats.
Han kÀnde en obekvÀm odör men sÄg inget i mörkret, sÄ han lÀt det bero. NÀr det ljusnade bÄde sÄg och kÀnde han att det var det en stor pöl pÄ förtÀltsmattan.
Hustrun hade, ovetandes om att mannen tagit bort kassetten, satt sej tillrÀtta pÄ toan och tömt nattens uppdÀmda behov med fritt fall rÀtt ner pÄ mattan i förtÀltet.
Efter den lilla incidenten har mannen, innan han drar ut kassetten, tagit till vana att sĂ€tta en lapp pĂ„ toadörren med textenâŠâden som gör sina behov hĂ€r och nu fĂ„r sjĂ€lv samla upp det i förtĂ€ltetâ
Eftersom historien Àr sann, som alla andra jag skriver, sÄ vill jag inte uppge namnen pÄ de inblandade.