Vandra i Cinque Terres dramatiska nationalpark
Cinque Terre är samlingsnamnet på fem små fantastiska byar som 1997 tillsammans med Portovenere blev nationalpark och uppsatt på Unescos´s världsarvslista.
Cinque Terre ligger på ett dramatiskt bergsmassiv i den italienska Ligurienbukten mellan La Spezia och Genova. Inom nationalparken finns det ca 11 mil vandringsleder med fantastiska naturupplevelser och utmanande svårighetsgrader.
Lederna utgår oftast från byarna genom blomsterklädda trädgårdar och på sluttningar passerar man karaktäristiska uråldriga olivlundar och bågformade terrasserade vinodlingarna där människor odlat vindruvor sedan urminnes tider.
Längre upp i de pinjeskogsklädda bergen möts man ofta av dofter från citron, örter och mandel och ännu högre upp, där vegetationen börjat glesas ut, har man en vidunderlig utsikt över Ligurienbukten och de branta klipporna som störtar lodrätt ner i havet.
Från dessa höjder kan man likna landskapet med en vacker målning. De färggranna byarna i röda, gula och bruna pastellnyanser, fastklistrade på gråa klippor som omgärdas av grönska och med det turkosfärgade havet som bakgrund.
Det kan vara krävande vandring uppför de branta stigarna, men väl uppe på höjderna är ansträngningarna som bortblåsta och i gengäld får man fantastiska minnesbilder för livet.
Vi valde att gå de mest frekventerade lederna som går mellan byarna närmast kusten.
Allt inom den världsarvsskyddade nationalparken måste upplevas till fots. De sagolika Medeltidsbyarna och vägnätet i nationalparken är inte anpassat för bilar, åtminstone inte husbilar.
Utgångspunkterna till vandringslederna når man bäst med pendeltåget som går mellan byarna. Vid bra väder kan man även åka båt till alla byar utom Corniglia, som inte har kontakt med havet.
Båttrafiken är beroende av vädret eftersom det inte finns båthamnar utan bara mindre bryggor att anlägga vid. Att se Cinque Terre från sjösidan är något helt fantastisk.
Monterosso
Monterosso är den nordligaste och den största byn av de fem med ca 1700 invånare och den ses, av ortsbefolkningen, som ”huvudstaden” i Cinque Terre.
Byn är delad mitt itu av ett berg, som med en gångtunnel binder samman den äldre delen med den nyare.
I den äldre delen, på Cappuccini kullarna, ligger det medeltida tornet, Aurora, ruiner av ett medeltidsslott samt kyrkan, San Francesco.
Tornet i Monterosso
Här finns ett otal pittoreska små gränder med mysiga barer där man kan smaka på de lokala vinerna som odlas på bergssluttningarna.
I den nyare delen finns järnvägsstation, hotell och trevliga restauranter som specialiserat sig på liguriska rätter.
Monterosso är den mest välbesökta av de fem byarna vilket kan bero på att här finns en härlig sandstrand och den är inte lika kuperad som de övriga.
Den härliga badplatsen
Vernazza
Vandringsleden mellan Monterosso och Vernazza är något krävande. Den är bara dryg tre kilometer lång men det tar ändå några timmar att avverka den.
Leden startar i Monterosso med en lång stigning upp mot höjderna. Bakom oss hade vi en fantastisk utsikt över medeltidsbyn som vi just lämnat med badviken, medeltidstornet Aurora, olivlundarna och dom terrasserade vinodlingarna.
Efter någon kilometers vandring på höjderna, kunde vi skönja den lilla färggranna 1300-talsbyn Vernazza, på en udde som stupar lodrätt ner i Ligurienbukten.
Borgen och restauranten med underbar utsikt
Vägen ner mot Vernazza var ungefär lika brant som uppvägen. Vi passerade vinodlingar och blomsterklädda trädgårdar innan vi stannade upp vid borgen Doria längst ut på den höga udden där även finns ett utskänkningsställe, med härlig utsikt och plats för vila och återhämtning efter dagens fantastiska upplevelser.
Badvik och hamn för fiskebåtar mitt i byn
Badviken, fiskebåtshamnen och en kyrka från 1300-talet, når man via den ganska branta huvudgatan Via Roma.
Vernazza är känd som konstnärernas by och här finns en aktiv konstnärskoloni dit många utövare sökt sig genom åren.
Corniglia
Mellan Vernazza och Corniglia är det knappt fyra kilometer på en led som bitvis är något krävande.
På den steniga och ojämna stigen måste kämpatakterna plockas fram för att orka den två kilometer långa stigningen upp till höjderna.
Halvvägs upp från Vernazza passerar man en skuggig och lummig olivlund som på helgerna är en populär picknickplats för ortsbefolkningen och som flitigt utnyttjas av bentrötta vandrare.
Uppe på höjderna får man verkligen lön för mödan. Förutom en vidunderlig utsikt över ett turkosfärgat Liguriskt hav ser man bakom sig den sagolikt vackra Vernazza, där den ligger fastklamrad på sin udde och framför oss, långt där nere, ligger Corniglia som ett pastellfärgat smycke på en utskjutande udde i havet.
Den lilla byn Corniglia på sin udde
Från dessa höjder ser hela Cinque Terre ut som en avancerad modelljärnväg med tåg som far ut och in genom tunnlarna i berget, små smala vägar med miniatyrbilar, turbåtar som fraktar turister mellan olika hamnar och de små byarna som ligger fastklistrade på de branta klipporna.
Corniglia, som anses vara Nationalparkens lillebror, ligger limmad på en klippig udde, på kanten av en dal med härliga vinodlingar.
Den vackra lilla medeltida byn har inte någon som helst förbindelse med havet och har därför färre turister än övriga i Cinque Terre. Men det finns en tågstation nedanför byn som nås via en 800 meter lång trappa med 364 steg.
Manarola
Manarola har ingen hamn för vare sig gäster eller ortsbefolkning. Det som präglar denna by mest är att parkeringsplatserna på huvudgatan är till för fiskebåtar och inte för bilar.
Huvudgatan med plats för fiskarnas båtar
Båtarna vinschas upp på en ramp av fiskarna varje kväll och parkeras längs hela huvudgatan.
Vandringsleden mellan Corniglia och Manarola är ca tre kilometer lång och lätt kuperad. En mycket bekväm led som inte kräver någon som helst ansträngning men som inte heller ger lika fantastiska upplevelser och synintryck likt det vi tidigare sugit i oss från höjderna.
Manarola är mångas favorit. En liten pittoresk färggrann by som har gångavstånd och nära kontakt med Riomaggiore som är nationalparkens politiska centrum.
Manarola är helt fantastisk
Riomaggiore
Rio, som den även kallas, är den sydligaste av byarna och den ses som det politiska centrat eftersom nationalparkens centrum ligger här.
Riomaggiore är mycket kuperad och på den högsta delen kan man beskåda den vackra fasaden på ”San Giovanni Battista” kyrkan, som har anor från 1300-talets mitt.
Vandringsleden från Manarola till Riomaggiore, ”Via dell amore” vilket betyder kärlekens stig, är mer en promenadväg än stig och den är bara drygt en kilometer lång.
”Via dell amore” mellan byn och havet
”Via dell amore” klättrar i en vid båge på utsidan av en klippa, bara ett tiotal meter ovanför det turkosblåa havet och den är vackert dekorerad med bl.a. 100-tals hänglås som kärlekspar satt dit som ett tecken på att man vill leva ihop resten av livet. Nyckeln slängs i havet nedanför.
Reklambyråer använder ofta Rio på framsidan av sina broschyrer och vi kunde snart konstatera att många bilder tas just från kärleksstigens utstickande udde, där man har fantastiska vyer in mot byn.
Rio är en vacker och mycket kuperad by. ”Via dell amore” t.v. om byn
Rio besöks ofta av dykare och det finns ett dykcenter på Via San Giacomo som är värt ett besök.
Detta var den sista av de vandringar som binder samman de fem byarna och efter promenad och matintag var det dags att ta pendeltåget tillbaka till husbilen.
Vandringsleder
Förutom de leder vi gick mellan de fem byarna, finns det ett stort antal andra vandringsleder till andra byar inom nationalparken.
Här några tips som vi fick men som vi inte tog oss an denna gång.
Lederna är ofta kuperade men oerhört vackra
Sträckan mellan Monterosso och Vernazza kan förlängas med ett besök i Madonna di Soviore.
Från Monterosso går det en led till Levanto via Punta Mesco.
Sträckan mellan Corniglia och Manarola kan förlängas med ett besök i Volastra.
Från Riomaggiore går det en led till Campiglia och vidare till Portovenere.
Detta är bara ett axplock av alla de möjligheter till vandring som finns inom denna dramatiska nationalpark.
Camping
Campingplatser i Cinque Terre är mer anpassade för tältare än för stora husbilar, men någon mil norr om Monterosso, i Deiva Marina, hittade vi Framura Camping som var tillräckligt stor för vår husbil.
Campingen ligger på en gammal nedlagd järnvägsstation med bara någon meter till Liguriska havets steniga strand. Det fanns ett fåtal platser för ”dagsländor” men det var desto fler ”långliggare” som riggat upp sina tält och vagnar på terrassliknande hyllor.
Framura Camping. Ett paradis för långliggare
De sanitära avdelningarna hade mycket till övers att önska.
Utsikten från husbilen gick inte att klaga på
Det var inte den standard vi är vana vid, men läget, med den enorma utsikten över det turkosfärgade Medelhavet och närheten till kommunikationer, gjorde att vi stannade.
Turbåten till byarna i Cinque Terre
Framura Camping är en perfekt plats att utgå ifrån eftersom det är gångavstånd både till pendeltågstationen och båtbryggan.
Den härliga badstranden i Deiva Marina
Ett besök i Cinque Terre, för den som gillar vandring, naturupplevelser och historia, är ett måste. Det ger en minnesbild för livet.
Cinque Terre i norra Italien med Dieva Marina
ett oförgömligt besök
Helena o Arly