007 - Kopia

”Jantelagen”

 Den sĂ„ kallade ”Jantelagen” pĂ„stĂ„s hĂ€rstamma frĂ„n 1930-talet och kommer ursprungligen frĂ„n Danmark. ”Jantelagen” Ă€r ingen juridisk lag utan en negativ oskriven lag som beskriver attityder som kan uppstĂ„ nĂ€r nĂ„gon kĂ€nner avundsjuka pĂ„ annan person. Lagen lever fortfarande och förekommer frĂ€mst i glesbygdsomrĂ„den dĂ€r alla kĂ€nner alla och den sĂ€gs ofta tillhöra den svenska mentaliteten.

Jantelagens tio budord.

  1. Du skall inte tro att du Àr nÄgot
  2. Du skall inte tro att du Àr godare Àn vi
  3. Du skall inte tro att du Àr klokare Àn vi
  4. Du skall inte tro att du Àr bÀttre Àn vi
  5. Du skall inte tro att du vet mer Àn vi
  6. Du skall inte tro att du Àr förmer Àn vi
  7. Du skall inte tro att du duger till nÄgot
  8. Du skall inte tro att du kan skratta Ă„t oss
  9. Du skall inte tro att nÄgon bryr sig om dig
  10. Du skall inte tro att du kan lÀra oss nÄgot

Kort och gott. Vill du inte utsÀtta dej för utanförskap, Àr det bÀst att vara en i mÀngden.

Detta Àr alltsÄ i början av 1930-talets Danmark och hÀr Àr min personliga teori om hur denna negativa lag fÄtt sitt namn.
En dansk, med smeknamnet ”Jante”, gick som alla andra danskar pĂ„ den tiden till byns krog efter dagens slit och slĂ€p. Tiderna var knapra och gruppen han tillhörde hade inte rĂ„d med nĂ„gra större utsvĂ€vningar.

Jantelagen (1)
Trots fattigdom sĂ„ hade ”Jante ” och hans kompisar det trevligt

Plötslig en dag Ă€rvde ”Jante” en mindre summa pengar. ”Jante”, som var stor och tjock Ă€lskade mat och öl, bestĂ€llde Hackeböff med vide kartoffler, 4-5 öl och en lille en, medans de andra fick hĂ„lla tillgodo med sin dagliga ranson, ett enkelt smörrebröd och ett par öl.

Efter bara nĂ„gra dagar började kompisgĂ€nget undvika ”Jante”, man hejade, han hade kvar sin stol vid stambordet, men hans inlĂ€gg i samtalen ignorerades, precis som om man inte hörde vad han sa. ”Jante” undrade varför, men fick ingen vettig förklaring.

”Jante” kĂ€nde sig utfryst och besviken och efter ytterligare nĂ„gra dagar utan kommunikation med kompisarna sökte ”Jante” sig till ett annat bord.
Vid detta bord satt ett gĂ€ng med mer penningstarka personer och nu blev det total iskyla mellan ”Jante” och hans gamla kamrater.
”Jante” försökte smĂ€lta in i de vĂ€lburgnas grupp men samtalsĂ€mnena hörde inte hemma frĂ„n den samhĂ€llsklass som han sjĂ€lv var uppfostrad i. Han kĂ€nde sej Ă„ter en gĂ„ng utanför och drog sig tillbaka, nu till ett eget bord lĂ€ngst bort i hörnet pĂ„ krogen.

Efter nÄgra veckor hade ett nytt gÀng, frÄn hans egen samhÀllsklass bildats vid hans bord och nu bestÀllde han inte in mer mat och öl Àn dom andra för han misstÀnkte att det var orsaken till utfrysningen.
Allt var frid och fröjd tills den nya gruppen nĂ„ddes av ryktet att ”Jante” Ă€rvt pengar. Nu var det inte en liten summa pengar det handlade om utan ett stort arv enligt ryktet och ”Jante” hamnade Ă„terigen i ensamhet.
Jantelagen (3)
Ett litet arv som genom folkmun blev ett jĂ€ttestort arv gjorde att ”Jante” hamnade i utanförskap

Tack vare ett litet arv, som genom ryktesspridningen blivit ett jĂ€ttestort arv, hamnade ”Jante” nu helt i utanförskap. Även det mer penningstarka gĂ€nget undvek honom vilket han kunde stĂ„ ut med.
”Jante” lĂ€mnade sin stamkrog och sökte sej till andra krogar i den lilla byn. Men hans rykte, att han var en mycket, mycket rik man, var alltid före honom, sĂ„ han fick helt enkelt sitta ensam var han Ă€n befann sej.
Jantelagen (4)
Du skall inte tro att du Ă€r nĂ„t, för dĂ„ kan du bli ensam som ”Jante”

Denna hĂ€ndelse, eller nĂ„got Ă„t det hĂ„llet, tror jag gav namnet Ă„t det vi i dag kallar ”Jantelagen” eller ocksĂ„ Ă€r det en förkortning pĂ„

 JÀvligt Avundsjuka Nesligt Taskiga Egoister

Det finns alltid anledning att bli avundsjuk om man har den lÀggningen, grannen har finare bil, nÄgon har större hus, andra reser mer o.s.v. och det Àr oftast pÄ folk i bekantskapskretsen.
OrdsprĂ„ket, ”ingen blir profet i sin egen hemby” Ă€r ocksĂ„ en form av ”Jantelag”, sjĂ€tte budordet. Man kan ocksĂ„ jĂ€mföra lagen med ”mobbing”, som ju ocksĂ„ grundar sej pĂ„ avundsjuka.

Den som missunnar nÄgon nÄgot som Àr bÀttre Àn det man sjÀlv har Àr sÀmre Àn den allra sÀmsta sortens mÀnniska.
Den som inte kan glÀdjas med en kompis som har nÄgot man inte sjÀlv har Àr ingen och blir aldrig en riktig kompis.

Hur det gick för ”Jante”?
Jo han slutade sitt jordeliv som en mycket sorgsen, ensam och olycklig person utan kompisar. Det lilla arvet som skapat denna avundsjuka och som gett namnat Ă„t ”Jantelagen”, var för lĂ€nge sedan uppdrucket vid hans bortgĂ„ng.

CLX-3180_20150217_17532301