Se fler bilder från resan under fliken Galleri>Bilder från våra resor

Semesterresa 2010

Tisdagen den 22 juni
Årets semesterresa, som vi under hela den kalla vintern och våren suttit hemma i stugvärmen och planerat, bestod av fyra mål som vi ville uppleva och däremellan, i grova drag, resans rutt. De fyra målen var att fira Midsommar i Dalarna, se midnattssolen, besöka Stora Sjöfallets Nationalpark och åka utmed Höga Kusten. Äntligen var det dags och på sena eftermiddagen lämnade vi ett gråmulet Tådås. Två timmar senare var vi framme vid vår första övernattningsplats, utsiktsplatsen på Kinnekulle i strålande solsken. Kinnekulle eller ”det blommiga berget” är vid denna årstid fantastiskt vacker med mysiga torp inbäddade i en frodig grönska och färgstarka blommor samt en härlig utsikt över Vänern. Men det är svårt att hitta här, det är många småvägar som man helst vill undvika när man kommer åkandes med en femtonnare. Efter många om och men kom vi ändå fram, men letandet hade tärt på vår diesel och enligt Café ägaren på ställplatsen var det ett par mil till närmaste tankställe – men, sa han, ni kan få köpa 20 liter som jag har stående. Det var en lättnad – att få ett dieselstopp på första semesterdagen hade man inte känt sig nöjd med. Vi åt och såg Lagerbäcks Nigeria åka ur VM-turneringen i fotboll och vid halv elvatiden kunde vi beskåda en mycket vacker solnedgång över Värnen innan vi kröp till kojs.

Solnedgång över Vänern

Onsdagen den 23 juni
Första morgonen i husbilen på denna resa. Värnen låg stilla och lugnt men solen doldes av ett grått täcke.
Målet för dagen var att avverka de drygt 35 milen till Tällberg vid Siljan där vi skulle fira Midsommar som var vårt första uppsatta mål.
Resan gick bra och vi fick en fantastiskt fin plats ca 50 meter från strandkanten där vi hade en underbar utsikt över sjön.
Vädret hade ändrat sig till strålande sol och ca 22 grader.
Vi tog det lugnt efter resan och slötittade lite på VM-fotbollen där vi fick se både England och Tyskland klara sig vidare till åttondelsfinalen.

Helenas nyplockade midsommarbukett

Helena dekorerade matbordet med en härligt fräsch midsommarbukett och för första gången i år kunde vi njuta av kvällsmaten under markisen. Vi fick även denna kväll se solen, täckt av några tunna molnslöjor, försvinna ner i en sjö.

Torsdagen den 24 juni
En underbar morgon mötte oss. Siljan låg spegelblank och fåglarna kvittrade som aldrig förr.

Siljan i tidig morgonstund

En ”granne” tipsade oss om att det fanns en tvåtimmars middagskryssning på Siljan och att båten utgår från Leksand. Vi bokade bord och fram på förmiddagen cyklade vi ca en och en halv mil till båten Gustav Wasas hemmahamn. Det var en mycket trevlig båttur med god lunch ombord. Helena beställde en Siljanslax och jag en härlig biffstek och till det drack vi en flaska Montecillo. Mätta och nöjda med den två timmar långa turen cyklade vi tillbaka för att förbereda oss inför Danmarks ödesmatch i fotbolls VM. Tyvärr fick Danmark stryk med 3-1 och åkte därmed ur redan i gruppspelet. Gruppen vanns av Holland före Japan som just slagit danskarna. Jag tänker på Sven Jerrings fotbollsreferat, ”Japaner, Japaner överallt en massa Japaner”, från 50-talet då Japan mötte Sverige. Japanerna är små men de springer ungefär dubbelt så långt på en match som andra fotbollspelare, de fanns överallt, och danskarna hade inte en chans att värja sig.

Fredagen den 25 juni, Midsommarafton
Det av SMHI utlovade regnvädret hade fortfarande inte nått Tällberg, men det såg förvisso lite mörkt ut bortemellan. Efter frukosten cyklade vi den tre km långa uppförsbacken till lanthandeln och bunkrade upp med lite traditionell midsommarmat. Elen i husbilens 12-voltssystem hade till vissa delar pajat och åsikterna var många, bland de närmaste grannarna, om varför. Vi hittade inte felet vilket innebar att vi inte kunde se på TV och tyvärr då inte fotbolls VM. Vid femtiden var det dags att gå till midsommarängen för att se på den traditionella resningen av Tällbergs majstång. Det var ett fantastiskt skådespel med byalagets överhuvud som dirigerade 20 personer i det svåra och tidsödande lyftet.

Majstången reses av 20 starka karlar

Hela proceduren tog dryg en halvtimme innan ståtligheten stod på plats. Kvällen avnjöts med bubblande vitt vin tillsammans med våra nyvunna vänner, Siv och Conny från Slottsbron, på Siljans vackra sandstrand.

Solnedgång över Siljan på Midsommarnatten

Som helhet kan man säga att det var en fantastisk upplevelse att få se hur dalmasarna firar sin Midsommar. Precis innan det var dags för sängen kom det utlovade regnet och det pågick hela natten.

Majstång
Namnet majstång har inte något med månaden Maj att göra, utan det kommer av uttrycket ” att maja” vilket betyder att man klär något

Tällberg
Byn ligger i Leksands kommun på en sluttning med milsvidd utsikt över Siljan
Byn har drygt 600 fast boende och drygt en halv miljon besöker varje år
I den lilla byn finns det åtta hotell och gästhem med totalt ca 1 500 bäddar och den kallas ibland för ”Hotellberg”

Lördagen den 26 juni, Midsommardagen
Efter tre dagar var det nu dags för förflyttning. Innan vi skulle åka kom en hjälpsam herre med sin verktygslåda i högsta hugg för att hjälpa oss med elfelet. Tyvärr hittade han inget så vi packade och lämnade Tällberg Camping vid middagstiden. På vägen norrut gjorde vi ett besök i Klövsjö By som enligt reklamen skall tillhöra en av Sveriges vackraste byar. Efter att sett Siljansbygden med sina blomsterängar, gamla timmerstugor, mysiga restauranter osv. var det svårt att förstå denna utmärkelse. Visst var det vackert – men det var långt ifrån någon whow – upplevelse. Vi övernattade i Sveriges skidmetropol, Åsarna, som hade sin ”guldrusch” i slutet av 1900-talet med Wassberg, Ottosson, Moberg och allt vad de hette. Åsarna är en typisk vinterby som nu på sommaren mest fungerar som en övernattningsplats för långtradarechaufförer och semesterresenärer.

Söndagen den 27 juni
Efter en kort promenad i den soliga men kalla morgonen, ca sju grader, åt vi frukost på Åsarna Ski Center.
Sedan bar det iväg mot Storsjön och Oviken där Helenas mor och morssläkt bott och där mormor och morfar ligger begravna.

Helena har en hedersstund vid mormor och morfars grav i Oviken

På andra sidan Storsjön, i Brunflo strax söder om Östersund, gjorde vi ett kort stopp hos Birger och Marianne, Helenas morbror och moster. Vi bjöds på fika med hembakat innan vi lämnade släktingarna och startade den 30 mil långa trippen till Storuman. Det var en lugn och behaglig resa på den raka, smala och glest trafikerade 45:an. På radion hörde vi hur England förlorade mot Tyskland och därmed var borta från VM-medaljerna. Vid sjutiden anlände vi till målet, Storumans Bad och Camping, och efter kvällsmaten var det dags att krypa till kojs denna kylslagna afton.

Måndagen den 28 juni
Åter en kall men solig morgon. SMHI:s utlovade värmebölja, ”tyskvärmen” som de kallar den, hade ännu inte nått hit upp. Vi hade nu, med korta avstickare hit och dit, tillryggalagt ca 120 mil i husbilen. Det hade återigen blivit vardag och det var nu dags att väcka Tommy på Husbilsfirman Codat. Via telefon guidade han mig fram till felet på 12-voltssystemet och efter drygt en timme var allt återställt igen.
Storuman är ingen stor by, det tog ca en halvtimme att reka allt. Efter att vi sett, fotat och klättrat på byns stolthet, den sju meter höga ”Vildmannen”, tog vi hojarna och cyklade den kilometerlånga och mycket branta uppförsbacken som leder upp till en utsiktsplats. I det klara vädret hade vi en bedårande utsikt över hela Storumansjön och ca 12 mil bort i fjärran såg vi Tärnafjällen.

Den sju meter höga ”Vildmannen” och Helena

Efter lunch var det närområdena som skulle utforskas. Vi cyklade på små stigar utmed sjön och vi stannade då och då för att beskåda den vackra utsikten. Eftermiddagen tillbringade vi på campingen i ett soligt och nu även varmare väder. Storumans Bad & Camping var en positiv överraskning med sitt vackra läge och den höga standarden. Helena bokade plats på Mullsjö Camping inför årets husbilsmässa och på kvällen såg vi hur Brasilien tog sig till kvartsfinal genom att besegra Chile med hela 3-0.

Vildmannen
Vildmannen är sju meter hög
Den röda färgen symboliserar Lappländarens enorma kraft
Guldklubban betyder att här finns stora rikedomar
Lövkransarna hänvisar till Lapplands vilda natur
Årets Vildman, som gjort något för att göra Lappland känt, krönes varje år den första söndagen efter Midsommar

Tisdagen den 29 juni
Vi åt frukost, packade för avfärd och drog oss vidare norrut utmed Blå Vägen.Efter ett kort stopp på den mycket vackra sträckningen vek vi, mellan Tärnaby och Hemavan, av mot fjällvärlden. Målet var Josjö och Atoklimpen. Vi parkerade på ca 600 meters höjd vid foten av detta bergmassiv och upp till toppen var det ytterligare dryga 400 meter. Vandringen började med en tre km relativt brant rösad led i knotig björkskog. Vi passerade trädgränsen och efter ca en halv km var vi uppe på platån. Härifrån kunde man se den 100 meter höga toppen stiga upp som en ö i havet. Vi hade klättrade drygt halvvägs uppför den mycket branta leden mot toppen när vi såg att det mulnade på från väster. Eftersom vädret växlar fort i fjällvärden, valde vi att ta oss ner till stigen igen. Vi nådde inte toppen men det var en fantastisk upplevelse att få beskåda denna plats som är Samernas heliga fjäll. Av det befarade ovädret blev det endast några skrämseltårar. Kvällen tillbringade vi i husbilen helt avklippta från omvärlden. Det fanns ingen mottagning på vare sig internet, telefon, TV eller radio. Det var en konstig känsla, men det funkade, vi hade ju både mat och värme.

Atoklimpen
Atoklimpen ligger i ett kulturreservat i Västerbottens län, nära den norska gränsen
Vid den mäktiga fjälltoppen, 1006 möh, har samer bott under flera tusen år
Atoklimpen har också en andlig dimension. Här har minnen, myter, religion och traditioner utvecklats i samspel med naturen
Förr bad och offrade man till toppen som också kunde tillropas vid fara eller olycka

Onsdagen den 30 juni
Dagen fortsatte med att åka tillbaka till Blå Vägen, där vi vek av mot norr. Efter några mil var vi framme vid Hemavans Skidanläggning där, bland mycket annat, ”Kungsleden” utgår ifrån. Vi tog en tur i den ”Fjällbotaniska Trädgården” där vi konstatera att vi var årstidsmässigt något för tidigt ute.

En av de få växter som blommade

De allra flesta växterna låg fortfarande och väntade på att få blomma ut. Därefter bar det iväg en kort bit på Kungsleden. Vi tyckte att Kungsledens 42 mil var lite väl långt så vi valde i stället en annan led som kallas ”Trollstigen”. Den tre km långa stigen gick utmed Murtserbäcken, en brant dramatiskt forsande fåra uppifrån bergen ner mot Hemavan. Gårdagens krävande tur upp till Atoklimpen gjorde att vi nöjde oss med dessa aktiviteter för dagen. Vi fortsatte i stället Blå Vägen upp till Mo I Rana i Norge och därefter E6-an rakt norrut. Efter några mil hittade vi en camping precis intill Rana-elva (Ranälven) där vi beslöt oss för att stanna.

Kungsleden
Kungsledens totala längd är 425 km
Den sträcker sig från Abisko i norr till Hemavan i söder
Högsta punkten på leden är 1 150 möh och den lägsta är 302 möh
På www.resebutiken.se kan man köpa Claes Grundstens bok om den sägenomspunna stigen genom Sveriges vackraste fjällvärd

Torsdagen den 1 juli
Vi lämnade vår övernattningsplats, Storli Camping, vid 10-tiden och fortsatte norrut mot polcirkeln. I Norge är det ”stort” att passera denna geografiska linje. Platsen var mycket välbesökt och här fanns en stor rastplats med restaurant, souvenirbutiker, skulpturer osv. mitt uppe på det mäktiga och vidsträckta karga kalfjället.

Helena vid Polcirkeln i Norge

Polcirkeln, Norge
Polcirkeln är belägen på 66° 33´ breddgraden.
Här finns minnesmärken över ryska och jugoslaviska krigsfångar som stupat under andra världskriget

Efter några timmars körning på smala krokiga vägar lämnade vi broderslandet i väster och begav oss i sydostlig riktning, på den s.k. Silvervägen, mot Arjeplog. I en liten by strax söder om Arjeplog besökte vi Maggan och Bengt, gamla kompisar från Kungälv, som har sitt sommarställe där. Här stötte vi för första gången på mygg, massor av mygg, precis så mycket mygg som alla varnat för. Dom anföll oss i stora trupper och det lät som om vi befann oss mitt i en supporterskara med Vuvuzelor på VM-fotbollen i Sydafrika. Maggan och Bengt bjöd på nyfångad sik med färskpotatis och persiljesås. Efter den delikata middagen tog vi några glas vin och det blev en hel del gamla minnen snack innan det var dags att tacka för aftonen. När vi skulle lägga oss var hela husbilen full av små surrande och stickande marodörer vilket medförde att sömnen blev minimal.

Fredagen den 2 juli
Vi väcktes tidigt av myggen som fanns kvar i bilen. Redan klockan halv åtta lämnade vi Maggan och Bengt för att ta oss de ca 15 milen till Jokkmokk. Det var en lugn och behaglig tripp på de norrländska, nästan bilfria vägarna. Även på de större vägnäten, här uppe i norr, är trafiken väldigt gles. Man möter fler renar än bilar och man kan ta det mycket lugnt och se på den underbara naturen. Vi checkade in på Jokkmokks Camping, tog ut cyklarna och drog in till centrum för att kolla stadens affärer och äta lunch. På eftermiddagen såg vi Holland slå ut Brasilien i kvarten och senare såg vi Uruguay vinna över Ghana på straffar. Efter det var det dags att uppnå vårt andra uppsatta mål på denna resa. Vi skulle se midnattsolen. Vi cyklade de ca fem kilometrarna i kraftigt motlut upp till Storknabben där det fanns en utsiktsplats. Där stod vi, i klart väder, i drygt en timme och beskådade fenomenet att solen aldrig försvinner bakom horisonten innan vi återvände till campingen.

Midnattssol från Storknabben i Jokkmokk

Denna, för oss, fantastiska upplevelse gjorde att vi hade svårt att somna.

Lördagen den 3 juli
Vi vaknade av förklarliga skäl lite senare denna morgon. Men efter frukost och packning för avfärd bar det iväg de ca 15 milen till resans tredje mål, Stora Sjöfallets Nationalpark. Vi checkade in på Fjällanläggningens Camping och vi kände direkt att det var något alldelens extra. Personalen var mycket trevlig och restaurantens kök var helt fantastisk. Helena åt en underbar murkelsoppa med vitt vin till och jag fick en silltallrik med bl.a. lättrökt sik, röding och hälleflundra. Till det fick jag en stor snaps och en Norrlands Guld. Det blev åter en avslappnande eftermiddag och kväll med fotboll på TV:n Vi såg Tyskland krossa Argentina med 4-0 och Spanien vinna över Paraguay med 1-0 Helena tvättade en maskin kläder innan det var dags för en härlig entrecote ”by my wife”.

Söndagen den 4 juli
En regnig morgon mötte oss och Helena fortsatt med tvätten. I dag var det sängklädernas tur att få sig en uppfräschning. Vid lunchtid beslöt vi oss för att ta bussen de knappt fem milen till vägens ände vid fjällstationen Ritsem.

Fjällstationen Ritsem har endast öppet på sommaren

Vägen dit var krokig, gropig och smal och den följde kanten på Sveriges största damm som för årstiden hade ett ganska lågt vattenstånd. I Ritsem finns en typisk fjällcamping med fast uppställda husvagnar som byggts på med amatörmässiga skjul av alla de slag. Där finns också ett antal små stugor och en liten servicebutik. Det är främst fritidsfiskare och jägare som hyr här och under vinterhalvåret kan de endast ta sig hit med skoter eller helikopter. Det dåliga vädret och de regntunga molnen begränsade tyvärr vår utsikt mot ett av Sveriges högsta fjäll, Akka. Resans behållning var busschauffören, Kjell, som på ett humoristiskt sätt berättade om Nationalparkens tillkomst och utveckling. Han lärde även Helena att jojka och var allmänt lite ironisk mot framför allt stressade sörlänningar.

En ovanligt talför norrlänning

En ovanligt pratsam norrlänning som dessutom inte vill ha betalt för den nästan 10 mil långa bussresan. När vi kom tillbaka valde vi att äta söndagsmiddagen på restauranten. Både jag och Helena beställde stekt sik med tillhörande dryck vilket vi på intet sätt ångrade. Kanske var siken något för salt, men i övrigt var det en helt underbar rätt.

Suorvadammen
Är Sveriges största konstgjorda damm
Området bestod före byggnationen av ca 150 sjöar och tillhörde då Stora Sjöfallets Nationalpark
Dammområdet förlorade i samband med byggnation sin status som Nationalpark
Dammen började byggas 1910 och som mest var här ca 1500 anställda
Dammen är som djupast 80 meter, den är ca 2,5 mil lång och ca 1.3 mil bred
Här produceras 17 % av Sveriges elförsörjning

Ritsemvägen
Går mellan Stora Sjöfallet och Ritsem
Vägen kallas för, Vägen Västerut och är ca fem mil lång
Till fjället Akka, 2015 möh, som ligger på andra sidan av dammen kan man ta sig med båt från Ritsem
Akka betyder på samiska ”den gamla damen”

Måndagen den 5 juli
Vi har inte haft något flyt med vädret här i fjällen och i dag var det sämre än sämst. 10-11 grader, mulet, grått och regnigt. Helena fortsatte sitt bestyr i tvättstugan och när hon var klar bestämde vi oss för att trotsa vädrets makter. Vi tog på oss regnkläder och begav oss ut på en promenad i närområdet. Vi följde en skylt mot Sjöfallsudden som visade sig vara en mycket dramatisk väg. Vi klättrade upp och ned mellan stora klippblock från dammbyggets tid, stenar från en f.d. sjöbotten och kortvuxna knotiga fjällbjörkar.

Jag tar en paus på den jobbiga stigen

Sträckan var inte så lång men den tog oss ca två timmar och vi var ganska möra när vi kom tillbaka till husbilen. Efter en dusch och en god måltid, stuvade makaroner med stekt falukorv, var det avslappning med bok och sudoku. Det dåliga vädret fick oss att fundera på att dra söderut igen. Helena gjorde klart med utcheckningen redan i dag och jag packade för eventuell avfärd tidigt i morgon. Vi hade så här långt kört ca 215 mil sedan vi lämnade Tådås och var nu på väg att vända hemåt igen.

Sträckan var inte så lång men den tog oss ca två timmar och vi var ganska möra när vi kom tillbaka till husbilen. Efter en dusch och en god måltid, stuvade makaroner med stekt falukorv, var det avslappning med bok och sudoku. Det dåliga vädret fick oss att fundera på att dra söderut igen. Helena gjorde klart med utcheckningen redan i dag och jag packade för eventuell avfärd tidigt i morgon. Vi hade så här långt kört ca 215 mil sedan vi lämnade Tådås och var nu på väg att vända hemåt igen.

Stora Sjöfallets Nationalpark
Stora Sjöfallets Nationalpark inrättades 1909 i syfte att skydda det berömda vattenfallet
1919 beslutades att bryta ut hela sjösystemet ovanför vattenfallet ur nationalparken
Omfattande vattenkraftsexploatering har därefter skett och vattenfallet har förlorat sin storhet
Nationalparken är ett vidsträckt fjällområde vid några av Stora Luleälvs fjällsjöar
Parken består av två delar, norr och söder om Áhkkajávrres regleringsmagasin
Den södra delen gränsar mot Sarek och domineras av fjället Akka

Stora Sjöfallet Fjällanläggning
Snabbaste bilvägen hit, från Tjörn, är 171 mil enligt vår GPS
Fjällanläggningen ligger ca en och en halv timmes bilresa nordväst om Gällivare
Från fjällanläggningen ser man Langasjöns strand i söder och i nordväst består utsikten av fjällmassiv och vackra dalar

Tisdagen den 6 juli
De ca 30 milen till Luleå gick utmed Stora Lulevattnet i norr och avslutades vid Luleälvens mynning i söder. En vacker väg med vatten, blomstrande ängar och skog. Ju längre söderut vi kom desto ståtligare blev växtligheten. Björkar och tallar började resa på sig. De blev både rakare och högre och på ängarna tävlade alla de vackra blommorna om vem som kunde komma närmast solen. Även granar började visa sig i skogsgläntorna nu när vi närmade oss låglandet. Vi bokade in oss på First Camp i Luleå vid lunchtid. Vädret var härligt med solsken, lätt vind och 24 grader och vi bara njöt av att kunna sitta ute den eftermiddagen. Efter en jättehamburgare, tillsammans med alla norrmän, på campingens restaurant var det dags för VM-fotbollens första semifinal. Där fick vi se Holland slå Uruguay med 3-2.

Onsdagen den 7 juli
Vi vaknade åter till en regnig morgon. Förmiddagen ägnades åt total avslappning tills vädret blev stabilare och därefter blev det besök i Gammelstads kyrkstad. En mycket sevärd och annorlunda gammal by som var uppbyggd runt en ståtlig kyrka.

Gammelstads kyrkstad i Luleå

Efter besöket cyklade vi de fem kilometrarna tillbaka utmed en härliga cykelbanan som gick genom skog och ängar, långt från det stora vägnätet. Finns det något underbarare än att, en varm härlig svensk sommardag, få cykla tillsammans med det käraste man har. Vi cyklade och njöt under den klarblåa himmelen med vita molntussar och med böljande blomsterängar i de grönskande skogsgläntorna. Efter besöket i byn fortsatte vi på en 20-kilometers slinga som kallas ”Broarna Runt” Cykelslingan gick mestadels på grusade cykelleder men vi tvingades även in till Luleås centrum där vi passad på att ta en vätskepaus på en uteservering.

Jag tar en vätskepaus på Luleås gågata

Att det inte är Luleå, utan Umeå, som kallas ”Björkarnas Stad” är svårt att förstå efter att vi beskådat alla dessa stolta, långa, raka och kritvita stammar, med en härligt grön krona på toppen. På kvällen såg vi Spanien slå ut Tyskland med 1-0 som därmed får möta Holland i en heleuropeisk VM-final.

Gammelstads kyrkstad i Luleå
Gammelstads kyrkstad med stenkyrka från 1400-talet och ca 450 kyrkstugor finns sedan 1996 med på Unescos lista över världsarv
1621 grundlades Luleå och allt fler flyttade dit pga. landhöjningen
Man började då kalla kyrkstaden för Luleå gamla stad – i folkmun ”Gammelstad”

Torsdagen den 8 juli
Innan vi lämnade Luleå fick vi, via radion veta att ett fyraårigt norskt barn hade drunknat på campingens badplats. Något nedstämda fortsatte vi mot Umeå som ligger ca 26 mil söderut på E4:an, utmed norrbottenkusten. Vi checkade in på First Camp i Umeå och i det blåsiga vädret valde vi att hålla oss kvar på campingen resten av dagen.

Fredagen den 9 juli
En varm men något molnig morgon mötte oss. Vi drack vårt morgonkaffe under markisen medan vi planerade dagens aktiviteter. Efter frukosten tog vi cyklarna runt den milslånga slingan runt Nydalasjön som låg i anslutning till campingen. Under tiden bestämde vi oss för att åka vidare till Norrbyn ca fyra mil söder om Umeå. Från Norrbyn gick nämligen en färja till Norrbyskär som vi blivit rekommenderade att besöka. När vi kom till färjeläget såg vi att det inte fanns någon plats för vår husbil. Helena fick tag på en färgvaktare som var vänlig nog att ”skapa” en plats åt oss. En fantastisk plats bara några meter från färjeläget. Som tack gav vi killen 100 kr till personalens kaffekassa. Vi åkte inte över sundet i dag eftersom vi ville ha en heldag på skäret. Med fantastisk utsikt, från husbilen, över den Västerbottniska skärgården åt vi gott och tog några glas av det röda.

Lördagen den 10 juli
Det var en solig morgon som alltmer övergick i molnighet när vi satte oss på färjan till Norrbyskär. Skäret har gjort sig känt för det sågverk som en entusiastisk person byggde upp i slutet av 1800-talet. Vi hade en heldag på den intressanta platsen med guidad tur och besök på museet. Vi gjorde en rundtur med våra cyklar och vi besökte den uppbyggda minibyn innan vi åt en god lunchbuffé.

Helena framför en arbetarbostad i skala 1:3

Skären lever i dag helt på turismen och de befintliga bostäderna som finns kvar är kulturmärkta och ägs av sommargäster. Utmed stränderna kan man i dag se skeletten på de gamla pråmarna som fraktade timmer ut till de större båtarna. Även rester av de tidigare timmerkajerna finns bevarade. Hela atmosfären på dessa intressanta skär ger oss en återblick och en påminnelse om den storhetsepok som fanns i Sverige i början av 1900-talet. Kvällen tillbringade vi framför TV:n där vi såg Tyskland ta VM-bronset genom att besegra Uruguay med 3-2

Norrbyskär
I slutet av 1800-talet fanns här Europas största sågverksanläggning
Som mest var ca 1400 personer fast boende på ön
1952 var nedläggningen av ”Skäret som var världen” ett faktum
I dag blandas öns historia med konsthantverk, mattraditioner och äventyrsaktiviteter
På museet finns en 5×3 meter stor modell av miljön på ön från 1920-talets blomstringstid
Det finns en miniby i skala 1:3 som visar bostäder, sågverk mm

Söndagen den 11 juli
Vi steg upp tidigt och redan klockan sju lämnade vi kajen där vi stått ett par nätter. Målet för dagen var Docksta och därifrån med båt ut till den så omtalade Ulvön eller ”Surströmmingens hemvist” som den också kallas. Båtresan som tog en dryg timme och i den örika skärgården passerade vi bland annat Sveriges högsta ö innan vi kom in i Ullvösundet mellan södra och norra Ulvöarna. Det är den norra delen som drar turismen med hotell, gästhamn och brygga med små restauranter. Dessutom finns här även en härlig pool med tempererat vatten och avslappningsytor för stressade semesterfirare.

Ulvön, idyll för båtfolket

Ulvön anser jag vara lite överreklamerad. Även om ön är speciell så är det mest en upplevelse för båtfolket. Vi som åker husbil och ser det mesta av det bästa är lite bortskämda med synintryck och upplevelser. Vi hade en heldag på ön med bra väder, cykeltur och lunch innan det var dags att ta båten tillbaka till Docksta igen. Husbilen stod parkerad vid kajen och vi bestämde oss för att ta de dryga fem milen ner till Höga Kusten Bron innan dagen var till ända. Vid sjutiden checkade vi in på Snibbens Camping, strax söder om brofästet och lite senare på kvällen drog det in ett kraftigt regnväder som tvingade oss att ta skydd inne i husbilen. Det gjorde inte så mycket för vi skulle ändå se VM-finalen i fotboll på TV:n. Vi fick se hur Spanien, för första gången i historien, ta ett VM guld genom att besegra Holland i en mycket brutal fotbollsmatch.

Ulvön
Man har tillverkat surströmming på ön i över hundra år
Ön ligger i Örnsköldsviks skärgård i hjärtat av Höga kusten
Det finns ca 40 bofasta på ön
Ulvön lever upp på sommaren med många småbåtar i hamnen och fyllda sommarstugor
På Ulvön.info kan du läsa mer om Ulvöns historia  

Måndagen den 12 juli
Ovädret hade dragit vidare och vi bestämde oss för att ta en cykeltur i det vackra landskapet på Världsarvet. Helena hade, på kartan, hittat en lämplig cykelrunda på drygt fyra mil som kallas ”Broarna Runt” vilken vi bestämde oss för att ta. Än en gång kunde vi konstatera att det norrländska landskapet är hissnande, dramatiskt och varierande med den rika övärlden, blomsterängarna, dalar och branta berg. Men bebyggelsen och skötseln av fastigheterna har mer att önska. Det finns ingen enhetlig bild som t.ex. dalarnas faluröda stugor med prydliga trädgårdar. Det verkar mer som att husen och tomterna får se ut hur som helst bara det fungerar. Det enda gemensamma de norrländska byggnaderna har är plåttaken. Alla har plåt och de allra flesta är gråaktiga med mer eller mindre bruna rostangrepp. Cykelturen var väldigt vacker men den slutade med att vi fick leda cyklarna över Höga Kusten Bron eftersom det var cykelförbud på cykelleden – det är nämligen motorväg över bron!!!

En cykelled som delvis går på en motorväg?

Väl hemma packade vi för morgondagens 37-mila färd till Krylbo.

Höga Kusten
En del av Höga Kusten är Världsarv sedan 2000
Höga Kusten har världens högsta landhöjning på ca 8 mm om året
Högakustenleden är en av Sveriges vackraste vandringsleder
Leden går från Stora Torget i Örnsköldsvik till Hornöberget i Kramfors Kommun
Leden är totalt 128,8 km och den är indelad i 13 etapper

Tisdagen den 13 juli
Vi parkerade utanför Grete, min syster, och Paul i Krylbo vid tretiden och efter de sedvanliga välkomstfraserna med kramar och handskakningarna tog vi en liten tripp med hojarna på en av årets varmaste dagar. Äntligen hade ”tyskvärmen” nått även oss med sina 32 grader och genast började gnället om hur varmt och kvalmigt det är. Vi bjöds på en härlig måltid med allt från sill och potatis, paj, kräftor och ryggbiff med potatisgratäng. Vid elvatiden, efter en mycket trevlig kväll drog vi oss tillbaka till husbilen.

Onsdagen den 14 juli
Efter frukost, tillsammans med Grete och Paul, gjorde vi ett besök i ”Döda Fallen” i Avesta.Som barn lekte jag ofta i denna farliga och otillgängliga natur utmed Dalälven. Här fanns även en badplats, som i dag delvis täcks av sly.

Vår badplats i Dalälven, är nu nästan helt igenväxt

Efter nostalgitrippen styrde vi kosan söderut, mot Borensberg som ligger vid Göta Kanal i Östergötland. En ganska lätt tripp på ca 35 mil. Vi checkade in på ”Strandbadens Camping” vid middagstid och efter en lugn och interaktiv eftermiddag blev det en kortare promenad utmed kanalen som ibland kallas för ”skilsmässorännan”. Vi slötittade på årets upplaga av Tour de France, etapp 10, utan större engagemang, eftersom ingen nordbo fanns med i toppen. Tomas Lövqvist som var ende svensk försakade sina topplaceringar redan på de första etapperna. Innan det var dags att gå till sängs såg vi en DVD- deckare med Jakob Eklund som Johan Falk.

Torsdagen den 15 juli
Strandbadens Camping ligger vid Göta Kanals utlopp i sjön Boren. Vi tog ett dopp i det 22 gradiga vattnet innan vi äntrade våra cyklar.

Helena i sjön Boren

Dagens mål var Berg med de sju slussarna, ”trappan” kallad, som låg drygt två mil österut från Borensberg. Vi fick en härlig cykeltur utmed kanalen i det vackra vädret och vi beskådade båtfolkets tidsödande färd uppför ”trappan” i Berg. Efter lunch var det dags att återvända till Borensberg. Hettan blev allt mer påtaglig så hemfärden blev aningen svettig. När vi åter var i husbilen kom det en kraftig regnskur som dämpade den 28 gradiga värmen något innan vi skulle promenerade till Kanalhotellet där vi bokat bord. Vi åt en underbar Gös och till det drack vi ett mycket gott rödvin. Gösen och det goda vinet blev vår avslutningsmiddag på denna, nästan fyra veckor långa semesterresa

Fredagen den 16 juli
Vi tog ett tidigt morgondopp i sjön och upptäckte till vår förvåning att många med oss hade samma tanke. Helena hade ”smugglat” med sig schampo till vår morgontvätt men gömde genast undan den när vi såg alla dessa morgonpigga badare. Det visade sig vara helt onödigt eftersom vi vid närmare betraktelse såg att alla gjorde sin morgontvätt i sjön. Vi och många med oss stod där med lödder i håret och hela sjön såg ut som ett enda jättestort badkar. Vi packade och lämnade campingen vid halv niotiden för att ta oss de sista ca 35 milen hem till Tådås. Hemma var allt sig likt, grannarna hade skött posten, klippt gräset och vattnat våra blommor till stor belåtenhet.

Summering

Norrlandstrippen var en angenäm överraskning och vädret var under hela resan typiskt svenskt, omväxlande kallt, varmt, soligt och regnigt

Den befarade mygginvasionen visade sig bara i Arjeplog, hos Maggan och Bengt, samt i Jokkmokk när vi beskådade midnattssolen

Vi tillryggalade knappt 400 mil och vi var på resande fot i totalt tre och en halv vecka

Det blev många upplevelser och synintryck

För mig var vandringen och klättringen samt övernattningen utan kommunikation med yttervärlden vid Atoklimpen det som fastnat mest på näthinnan

Helena hade tre likvärdiga bästa intryck. Vägen över polcirkeln, Silvervägen och Atoklimpen

Det fanns även en del besvikelser

För både mig och Helena var besöket i Klövsjö, som i reklamen kallas för ”Sveriges vackraste by”, det vi lättast kunnat undvara

Atoklimpen, Samernas heliga fjäll

Av alla synintryck och naturupplevelser såg både jag och Helena Atoklimpen som den mest fantastiska

En campares vardag på en naturcamping i Atoklimpens naturreservat